Panik. 

Jag har sån panik just nu över mitt hår. Jag är absolut ingen sån som måste ha snyggt hår, och gör vid det varje dag. Nej nej, jag är den som bara borstar det innan dusch och annars sitter det i en tofs. Men det håret jag har nu, det är fan ett skämt.  

 Jag vill bara precis klippa av det. Tänkte ta trimmern men där sa Morgan nej. Jag har googlat och där råder man att klippa lugg för att dölja hårfästet. Det är ett om möjligt ännu större skämt, det finns inget att klippa lugg av om man säger så. Det går fetbort. 

Så jag tänkte om jag bara klipper av det kort, så växer det ut lite jämnt sen? Säg ja så klipper jag nu! Och inga predikningar om att jag borde gå till en proffesionell frisör, eller jo, predika på och sätt in pengar på mitt konto samtidigt. 

 Jag kommer ju inte direkt få den där kalufsen, men ser ju inte ut som en råtta heller. 

 

Racer-bäbin och racer-morsan. 

Idag har jag fått superduper mycket gjort. Bestämde mig förra veckan för att lägga ner det stora (större?) akvariet. Mamman var här igår och jag fiskade upp fiskarna som var kvar, samt amanoräkorna och helenorna. Sen har det stått i natt för att vara säker på att inte fler helenor skulle komma upp. 

Men det var inte där jag började i morse, utan jag skulle ju sätta i den nya stolen, och ändrar man sånt är det ju lika bra att städa samtidigt. Så nu är bilen dammsugen och avtvättad inuti med sköljmedel. Sköljmedel?! säger du. Och ja, jag vet inte om det var nån bra ide, men det luktar gott iallafall. Fläcken i sätet av pizzasallad är dock kvar. Hur man får bort olja och vinäger tar jag tacksamt emot tips på.

SEN tömde jag akvariet, och sen slängde jag ut det, sen flyttade jag över räkkaren där akvariet stått. Inte för att där är så många räkor, men hoppet är kvar.  

 Jag slängde alla pumparna och beställde nya på eBay, 16 kronor styck är det lätt värt istället för att gnugga bort alger som ändå inte går bort. Vi kör på syrestenar tills de anländer med posten. Så nu har vi en kub med helenor, en med döskalle och blåa stenar, en med grön babaulti där flera går med rom och det sista med malaysiska sandsnäckor och röda posthorn. Alltså har jag tre helt UTAN räkor och det får man snart råda bot på. Ingen som har billiga att sälja?

Allt detta har jag hunnit med idag för Nikki roar sig kungligt själv. Hon kryper inte såklart men fram kommer hon. Utgångspunkten är alltid från babygymmet men det är inte så ofta hon är kvar där. Hon kör sitt juck och sen slänger hon sig så hon kommer framåt en bit. Nu har hon dessutom lärt sig hålla upp överkroppen samtidigt så hon slipper landa på näsan. Hon fick tag i en kudde innan idag och då kom hon verkligen framåt när hon kasade på den. Och rätt vad det är sätter hon sig upp, sådär lite halvbra, men då har hon en hand fri så hon kan ta saker. Jag la upp en video på Facebook och i slutet sätter hon sig upp. Hon är så fin vår lilla Fis-Lisa ❤️

Rätt stol! 

Idag kom leveransen från lekmer.se, och denna gången var det rätt stol! 

 Ville nån ha den andra stolen? Det blir tyvärr inte billigare, bara en garanti att du får rätt grej. Det är ju nåt jag, och tydligen många andra (enligt deras Facebook) inte är bortskämda med från det företaget. Priset för stolen var 599:- plus frakt 49:- Och det är helt ok om ni inte vill, då skickar jag bara tillbaka den. Men ni får väldigt gärna berätta vilket, Magdalena, Maria och Simone. Och vill ni, är det först till kvarn som gäller. 

Godingar 

Det börjar bli ett stadigt gäng som hälsar på här hemma. Häromdagen kom dessa godingarna och hälsade på. Den ena är känd sen innan, men den andra var ny. Vera var för ovanlighetens skull inte alls impad av den nya, och förklarade omgående var dennes plats var. Eller ja, platsen i sig var inte så noga, bara det inte var för nära henne. Och Gud nåde henne om hon försökte leka.  

 Annat är det ju med resten av gänget, Lizzy, den lilla OEB’n, får göra vad tusan hon vill mot Vera. Vera blundar och hoppas på det bästa när Lizzy kommer springande i full karriär. Ibland ramlar Vera, ibland flyr hon. 

Och sen har vi Izzie. Där får Vera kämpa lite för att kunna få igång henne. Dom är ju inte alls samma typ av hund, och det vet Izzie. Det sättet Vera vill leka på tycker Izzie är way to våldsamt. 

I veckan kom Turbo och där fick Vera nästan slå knut på sig själv för att han ens skulle se åt hennes håll. Däremot blev Izzie och T kompisar direkt. 

Elsa pälsa kommer oxå ibland, och hon har oxå grönt kort. Vera har fortfarande ärr sen hon var valp och bet Vera i skallen, och Vera bara väntade på att hon skulle sluta. 

Vem har vi glömt? Dilba, men hon är ju familj och gör som hon vill. Och så har vi Tyson och Rango, två pojkar. Där leks det inte så mycket utan man kan tro att dom har bott ihop. Så duktiga ihop. 

Och så har vi ju min Troja. Jag skriver inte så mycket om henne. Hon har ont i sina bakben, och får därför mest ta det lugnt. Det finns inget intresse från hennes sida att umgås med andra längre. Jag är ledsen över att hon har det såhär och vet inte hur länge hon får vara kvar hos oss. Och nu kom känslorna så jag avslutar här.  

 

Barnvagnsmaffian

Min kompis sen skoltiden, Annelie, drog ihop några stycken förra veckan för promenad. Jag är så glad för att hon gör sånt här, en själv kommer ju aldrig till skott, och får inte idéen för den delen heller. Det var ju hon som drog ihop tjejerna från högstadiet oxå, så vi fick träffas. Och på tal om det, är det inte dags för en ny träff snart?

Vi är ju ganska många som är lediga på dagarna nu, vi var fyra som var med förra veckan och nu har maffian utökats till sju. Idag var vi fem stycken som deltog i en runda på sju km. Eftersom man är så många kan man gå lite i sin egen takt. Nån snabbt och nån långsamt. Uban tog långsamt till sin spets, alla fick stanna hela tiden för att vänta in henne. Skitdryg var hon. Nästa gång får jag montera blåslampa på min vagn så jag kan jaga henne med den.  

 Uban hade sin hund Johnny med sig, och jag tog med Vera på sin första riktiga promenad sen operationen. Och på tal om operation hittade jag ett stygn som stack ut idag, lite läskigt att dra ut det. Jag tänkte att Vera kanske skulle kunnat ha lite mycket energi, och tom bli lite sur på en helt ny hund, men Vera tyckte Johnny var lajbans och dom studsade runt där i skogen. Jag fick koppla henne ett par gånger när hon fick upp nån doft och ville jaga efter, men hon stack inte iaf. Det är skönt när det bara funkar. 

Nu hoppas jag vi håller liv i det här, Annelie, Charlotta, Ulrika och Sara var med idag. 

Stor dag för liten stumpa

Nu rasslar det till här. Igår upptäckte vi ju att hon fått en tand, och jag kan glatt meddela att hon sov som vanligt i natt. Hon vaknar när Morgan gått upp, får mat och somnar om. Fruktansvärt skönt och jag känner mig som en människa idag. Nu hoppas vi på lite lugn innan nästa tand trycker på. 

Senare mot eftermiddag la jag henne på mage i gymmet och hämtade nåt i köket. När jag kommer tillbaka sitter ungen upp. ”Morgan, Morgan, kolla kolla kolla!” Lika chockade båda två beundrar vi det lilla A-barnet men ingen kamera i sikte. När barnet sen ramlade hade hon ett väldigt nöjt leende.  

 Nästa gång hade jag kameran redo. Hon har ju inte balansen för att sitta egentligen, men hon gör så gott hon kan. 

För mycket information?

Igår kunde jag ge mig ut och springa ganska tidigt, redan halv 8 på kvällen. Jag tänkte inte försöka springa längre denna gången, men lite snabbare hade inte gjort nåt. Jag vände på rundan och sprang mot city (höhö) först, det blir en sån där seg uppförsbacke hemåt igen som är skitdryg när man nästan är klar. Jag kände mig inte alls i form och det blev så förbannat korta steg, jag orkade knappt lyfta benen och redan efter 1 km fick jag gå några steg. Sen kom den förbannade tollen tillbaka, jag har skrivit om den förr, och den kommer alltid så jäkla olägligt. 

Vid 2 kilometer pallar jag verkligen inte mer och när jag börjar gå känns det som den där tollen är på väg ut. DET har däremot inte hänt förr. Då borde jag ju skynda hem och börjar springa lite igen, vilket inte var nån bra ide och jag överväger att gå ut på åkern för att skita, men ångrar mig lika snabbt för jag har ju reflexväst på mig och med min vanliga otur kommer det en bil förbi och då sitter jag ju där på åkern och bara lyser. Men det trycker ju på och jag kanske kan lägga mig ner, men då skulle säkert den eventuella bilföraren tro att jag ligger där och är död, och det skulle vara om möjligt ännu mera pinsamt att bli påkommen, liggande på en åker med brallorna nere och skit i röven. 

Nu är det inte långt kvar och jag skyndar allt jag kan, nu är vi vid det läget som man kallar att präriehund-a den och jag bara hoppas att det ska klara sig, och att inte Morgan redan sitter där när jag kommer hem. Det blev nästan flyt förutom på att jag knappt fick av mig skorna och sen satt jag där på skithuset och eftersvettades. 

När jag sen suttit där och vilat fick jag ny energi och gav mig ut en gång till, bara för att skrapa ihop till 3 kilometer, därav två runkepär uppdateringarna igår, om det var nån som undrade.  

 

Todaj

Idag tvättar vi 68 kläder. Det är både tråkigt och roligt att byta storlek så ofta. Tråkigt för att vissa kläder tycker man mer om än andra och vill knappt lägga undan dom, och roligt för att man har alltid nåt däri man längtat efter att använda. Det jag längtat efter denna gången är klänningen och leggingsen från Laila Bagges kollektion som jag hittade på en loppis i somras för 20:- plagget. Och alla Newbie kläder, hade många i den storleken och ÄLSKAR Newbie, dom är så jäkla fina! Jag har både fått och köpt en hel del.  

Hela Kappahls sortiment är fint tycker jag, ni vet den där rosetten Nikki fick förra veckan? Den kom från Kappahl. Jag skulle vilja ha fler såna, och i fler färger. Särskilt eftersom jag har en förmåga att göra av med grejer, rosetten försvann igår.. Hon hade den på och sen somnade hon i babygymmet och den trillade av. Nu kan jag inte hitta den! Det kan vara jag, eller oxå en viss liten skitunge som lagt den på nåt bra ställe. Så om nån har vägarna förbi Kappahl, kan ni kanske tänka på mig. 

Och så måste jag ju fortsätta klaga på sovandet. I natt hade det faktiskt börjat ljusna när hon vaknade, och jag blev väldigt säker på att det gör ont i hennes lilla mage. Hon skriker och fiser, jag lägger henne över mig för att liksom trycka på magen och det lugnar sig en stund och sen börjas det igen. Så jag höll bara på att vända henne och greja och runt 6 lugnade hon ner sig. Jag fick väcka henne kvart över åtta imorse för mat, så nej, hungrig kan hon inte vara. Och nu för en timme sen började hon bli sådär hysterisk igen, och jag försökte allt möjligt för att lugna, och när hon skriker till sådär ordentligt, så jag ser in i hennes mun, ser jag det. En liten tand. En liten plupp därnere med en hörna igenom tandköttet. Så nu förstår jag, och jag har en plan. Innan vi går och lägger oss ikväll ska jag gnugga tandköttet med alvedon. Och just in case av vaknande, ska jag ha en skvätt stående bredvid sängen i natt. 

Så ni som har samma problem, ni vet vad ni ska kolla efter. 

Post-preggo hår

I februari nånting började jag med balsam-metoden, och det har funkat bra. Har använt nåt balsam från Frank provost, och mitt hår har blivit mjukt, så tjockt nu mitt hår kan bli, och nästan med lite självfall. Min skalle producerar inte så mycket flott längre och det är inte nödvändigt att tvätta håret varje dag. Eller varannan heller för den delen. Enda nackdelen jag kan komma på är att det ser alltid flottigt ut, mitt hår är så tunt och lägger sig gärna ”ihop”, men andra har mer problem med det än jag, så så får det va.  

 Jag har faktiskt aldrig varit så nöjd med mitt hår som nu, trots att jag inte klippt det på år (!) och aldrig borstar det längre. Om jag tar av tofsen och drar fingrarna genom håret så är det bra sen. 

Men så har jag läst om folk som tappar sitt hår vid en magisk fyra-månader-efter-graviditet gräns, och jag har varit säker på att slippa. Om man aldrig borstar håret borde det inte trilla av eller hur? Jag hade fel. Så jäkla fel. 

Silen i duschen är så full av hår, bara jag drar fingrarna genom håret har jag en bautatuss i handen, mina kläder är fulla, och man kan lätt följa var jag gått, det är ett hår-spår där. Mitt hårfäste ser ut som på en medelålders man, och kvar finns bara fjun. Var ska detta sluta? Och när ska detta sluta??

Ni kan stryka det jag nyss skrev, jag är inte alls nöjd med mitt hår. Jag var. Tills för tre veckor sen. 

Ljuvligt värre

Idag har vi haft besök av Christina, hennes Julia och Turbo. Christina är en god vän som jag lärt känna via hundskolan. Kommer ni ihåg Gissa som jag passade förra året? Det är Christinas pappas hund.  

 Jag har passat Izzie oxå idag så det har varit fullt ös. Izzie tyckte att Turbo var en riktigt skojigt prick, dom är ju samma typ av hund, trist för Izzie var att turbo var mer intresserad av katt och kanin än henne.  

 Christina hade bumbostolen med sig som vi skulle få låna, och Nikki kom upp. Det måste ju vara helt fantastiskt att få se sig omkring. Och Julia, Christinas dotter på 10-månader, tyckte Nikki om. Det är ju lajbans att kunna sitta upp och ”prata” med ett annat barn. Dom var så söta. 

Och update på Nikkis sovande, igår natt vaknade hon kl 4 och jag gjorde mat direkt, och det funkade inte alls. Några sutt och sen skrek hon igen. Jag fattar inte, lyckas jag väl lugna henne sover hon länge igen. Inte kan det väl vara drömmar redan?