Igår kunde jag ge mig ut och springa ganska tidigt, redan halv 8 på kvällen. Jag tänkte inte försöka springa längre denna gången, men lite snabbare hade inte gjort nåt. Jag vände på rundan och sprang mot city (höhö) först, det blir en sån där seg uppförsbacke hemåt igen som är skitdryg när man nästan är klar. Jag kände mig inte alls i form och det blev så förbannat korta steg, jag orkade knappt lyfta benen och redan efter 1 km fick jag gå några steg. Sen kom den förbannade tollen tillbaka, jag har skrivit om den förr, och den kommer alltid så jäkla olägligt.
Vid 2 kilometer pallar jag verkligen inte mer och när jag börjar gå känns det som den där tollen är på väg ut. DET har däremot inte hänt förr. Då borde jag ju skynda hem och börjar springa lite igen, vilket inte var nån bra ide och jag överväger att gå ut på åkern för att skita, men ångrar mig lika snabbt för jag har ju reflexväst på mig och med min vanliga otur kommer det en bil förbi och då sitter jag ju där på åkern och bara lyser. Men det trycker ju på och jag kanske kan lägga mig ner, men då skulle säkert den eventuella bilföraren tro att jag ligger där och är död, och det skulle vara om möjligt ännu mera pinsamt att bli påkommen, liggande på en åker med brallorna nere och skit i röven.
Nu är det inte långt kvar och jag skyndar allt jag kan, nu är vi vid det läget som man kallar att präriehund-a den och jag bara hoppas att det ska klara sig, och att inte Morgan redan sitter där när jag kommer hem. Det blev nästan flyt förutom på att jag knappt fick av mig skorna och sen satt jag där på skithuset och eftersvettades.
När jag sen suttit där och vilat fick jag ny energi och gav mig ut en gång till, bara för att skrapa ihop till 3 kilometer, därav två runkepär uppdateringarna igår, om det var nån som undrade.

Tack för den bilden! Emma på en åker i reflexväst och med byxorna nere. Haha!
GillaGilla
Lägg till att alla åkrarna är kala nu 👍
GillaGilla
Alltså! Jag dör!
GillaGilla