Skåneleden 

I söndags var jag och mamma på loppis i Huaröd. Vi var ute i god tid, vi som alltid brukar vara sena, och när vi kommer fram inser vi att vi var i OERHÖRT god tid då loppisen startade en halvtimme senare än vi trott. Att sitta där och glo i 45-50 minuter finns inte på kartan så vi tog en liten roadtrip runt vidderna. 

Vi kom till fjällmossen som jag aldrig varit vid innan, och när vi satt där och stirrade ut på vidderna ser vi en skylt, Rebbetuaröd 11 km. Mamma såg den nog samtidigt som jag och vi tittade på varandra, hur långt orkar du gå, frågade jag mamma. Jag vet inte hur långt hon orkar gå, men jag hoppas det är 11 km för vi ska snart gå Skåneleden mellan fjällmossen och Rebbetuaröd. 

Jag vet hur Skåneleden ser ut i agusa, och jag kan säga att den är inte lämplig varken för en 5-månaders bebis eller en 3,5-årig jättebebis. Så nu väntar jag på att Morgan ska komma hem och ta barnen, sen drar vi på äventyr. Vatten, påsar och papper är väl vad man behöver ha med. Mamma sa nåt om engångsgrill om vi gick vilse, och jag hoppas jag inte behöver ångra att jag sa nej till det. 

Aktivitetsarmband

Det är något jag blir mer och mer sugen på. Är det nåt man har nytta av? Linda hade köpt sig en klocka som mätte puls och allt möjligt, och så avancerad är inte den jag tittat på. Men priset var bra. Kan nån med erfarenhet ge mig lite input? 

   Jag vill inte lägga några stora pengar, men samtidigt vill jag inte ha nåt skit jag inte kommer ha nytta av heller. Jag hänger upp mig lite på att den inte visar samtal, och man vill kanske ha pulsmätare om man ska springa med den? Hjälp!

För mycket information?

Igår kunde jag ge mig ut och springa ganska tidigt, redan halv 8 på kvällen. Jag tänkte inte försöka springa längre denna gången, men lite snabbare hade inte gjort nåt. Jag vände på rundan och sprang mot city (höhö) först, det blir en sån där seg uppförsbacke hemåt igen som är skitdryg när man nästan är klar. Jag kände mig inte alls i form och det blev så förbannat korta steg, jag orkade knappt lyfta benen och redan efter 1 km fick jag gå några steg. Sen kom den förbannade tollen tillbaka, jag har skrivit om den förr, och den kommer alltid så jäkla olägligt. 

Vid 2 kilometer pallar jag verkligen inte mer och när jag börjar gå känns det som den där tollen är på väg ut. DET har däremot inte hänt förr. Då borde jag ju skynda hem och börjar springa lite igen, vilket inte var nån bra ide och jag överväger att gå ut på åkern för att skita, men ångrar mig lika snabbt för jag har ju reflexväst på mig och med min vanliga otur kommer det en bil förbi och då sitter jag ju där på åkern och bara lyser. Men det trycker ju på och jag kanske kan lägga mig ner, men då skulle säkert den eventuella bilföraren tro att jag ligger där och är död, och det skulle vara om möjligt ännu mera pinsamt att bli påkommen, liggande på en åker med brallorna nere och skit i röven. 

Nu är det inte långt kvar och jag skyndar allt jag kan, nu är vi vid det läget som man kallar att präriehund-a den och jag bara hoppas att det ska klara sig, och att inte Morgan redan sitter där när jag kommer hem. Det blev nästan flyt förutom på att jag knappt fick av mig skorna och sen satt jag där på skithuset och eftersvettades. 

När jag sen suttit där och vilat fick jag ny energi och gav mig ut en gång till, bara för att skrapa ihop till 3 kilometer, därav två runkepär uppdateringarna igår, om det var nån som undrade.  

 

Wtf?

Det skulle inte regna ikväll, jag skulle ju springa! Jag ville ju inviga mina nya skor och har samlat för det hela dagen. Jag har till och med fått nya kläder att springa i! Jag skickade bud med Emmie för nån vecka sen att köpa ett par byxor till. Och dom har jag inte ens använt. Och Linda var i Ullared igår och där hade jag beställt en långärmad träningströja och ett linne. Fick tröjorna idag, plus ett extra linne i snygg färg och allt som tack för hjälpen med Lizzy, hur snällt?!

Jag känner att det börjar bli lite för kallt att kuta i t-shirt nu på kvällarna, så jag behövde verkligen en långärmad. Men va fan, den är ju tänkt att transportera fukt FRÅN kroppen när man svettas, hur funkar det när fukten kommer utifrån?

Jag har i alla fall varit ute och gått idag. Nästan 8 km med mina nya skor, och efter bara ett par km kom jag på hur korkat det var, tänk om jag får skoskav? Men det klarade sig. Jag provsprang 100 meter oxå innan vi gick, och omg vad skor kan göra mycket. Jag springer visst lite hjulbent (heter det så?) i vanliga fall, knäna slår liksom ihop ibland. Med dessa blev jag nästan kobent istället, det måste vara en syn att komma bakom mig.  

 Vi såg en liten orm på vår promenad. 

”Du måste flytta på dig”

Alltså springet. Jag har inga ambitioner när jag ger mig ut, jag har alltid nåt att skylla på att det inte ska gå bra. Igår började jag mitt pass med att fisa. Prutt-prutt lät det typ hela första 500 metrarna. Och då VET jag att det kommer inte alls gå bra, varför åt jag den där pizzan som jag vet att jag inte mår bra av? Men så tänker jag att 1 kilometer ska jag iaf klara, och rätt vad det är flyter det. 500 meter innan hemmet bestämde jag att jag inte skulle vända förrän jag var hos Jessica, och den rundan slutade på 2.6 kilometer. Och jag sprang allt. 6.48 i snitttid. 

En ändring jag har gjort som driver mig lite mer, är att jag har börjat lyssna på musik. Det går så mycket lättare när man kan lalla med. Jag har gjort en annan sak med, men den vågar jag inte outa riktigt än.. 

  Jag vill utöka min spellista. Just nu är där så få låtar att Spotify själv lägger till låtar den gillar, och jag vet inte om dom passar att springa till alltid.. Jag vill ha en bra takt, och trallvänligt. Så kan ni hjälpa mig? Era bästa springlåtar. Tack på förhand. 

Mvh, en som bara lyssnar på radio i bilen. 

Tragga lite

Okej, är ni trötta på att läsa om mitt spring kan ni stänga ner nu. Ni andra, JAG SPRANG TVÅ KILOMETER!  

 Jag har inte sprungit ett dugg på en hel vecka, sen jag klarade den där kilometern, och jag vet oxå att om man inte håller igång så tappar man. Skitfort. Tänkte på det igår men nä.. Egentligen inget sug idag heller för ni vet axlarna jag klagat om? Jag har skitont. Dessutom har jag lyckats sträcka nån muskel i baksidan av låret när jag traskat runt där ute på åkern i mina gummistövlar. Och så kräkte jag lite i min hals. Och mens. 

Allt körde ihop sig precis idag. Körde till Lantmännen för att tanka, macken sönder och får dra till degetown istället. Hemma vill inte Rocky gå och lägga sig, och Nikki är hungrig. Klockan blev mycket och jag fick leta upp min reflexväst, och jag kommer äntligen iväg. Sätter på musik och sen runkepär och börjar knata. Musiken kom inte igång och jag tänkte först skita i det men kände direkt att jag tappade sugen. Får börja rundan med att gå för att fixa detta och när jag kommer igång igen prasslar det i varenda buske, det är uppväxt på varenda åker och jag ser framför mig hur jag blir helt översprungen av en vildsvinsflock. Och dessutom trasslar jag in mig i den där jäkla västen. Bestämmer mig där och då att skita i skogen och vända vid en kilometer. Skita i att springa i skogen alltså. Och så blir jag irriterad för att det alltid ska klödda på nåt vis och så kommer jag på att jag har ju inte ont i axlarna? Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, och det känns inget i låret heller. Nä, då tänker jag springa tills jag verkligen inte kan ta ett steg till. Och det gör jag, försöker kontrollera min andning, ta det långsamt när det känns tungt. Tänker stanna när jag kommit till en viss punkt, men när jag är där känner jag att jag klarar lite till. Och jag klarade allt! Hela två kilometer. Att jag har klarat detta känns helt sjukt..

2 kilometer – 13 minuter blankt. 

Nu är jag nöjd

För nu. Igår kväll sprang jag 1 kilometer. Det är kanske inte så stort för nån annan, men för mig som inte orkade springa ens 100 meter för inte alls längesen, är det ett bautakliv. Runkeeper fick spel och när jag började räknade den att jag redan sprungit 200 meter. Hur det gick till vet jag inte, men eftersom jag alltid tar samma runda vet jag var markeringarna är. Och jag höll ut, sen dog jag lite. Eftersom allt var fel fick jag ingen struktur på springet förrän jag kom ut på asfalt igen, där vet jag att det är 500 meter hem. Och jag klarade det oxå, fastän det var jobbig motvind.  

 Och jag är nöjd med det här. Nu iallafall. Nu tänker jag kämpa med den här kilometern, istället för att pusha mig längre hela tiden. När denna inte är jobbig längre, då siktar vi på 1.5 km. 

Och häng inte upp er på tiden, som sagt fick jag 200 meter gratis av runkepär. 

Vem kunde ana..

Att det skulle vara dyrt att träna. Jag  tänkte unna mig ett par nya löpartights, eller ett par till rättare sagt. Jag har ett par a la Ullared 79,95:- och ibland behöver dom tvättas. Och det kan ju vara kul att inte ha samma heller hela tiden. 

Och om dom kostar 79,95 i Ullared trodde jag kanske 150 pix i vanliga affärer. But noooo.. 

 Jag tror jag håller tillgodo med dom jag har. Eller om nån ska till Ullared så jag kan skicka bud efter ett par nya. 

Framsteg igen

Igår kom ju Hampus och vi skulle springa. Förklarade mitt upplägg och bad honom vänta om jag inte orkade mer. Han höll ett bra tempo som jag orkade med men jag blev ändå helt slut efter 300 meter, gav mig fan på att klara 500 meter, för det klarade jag sist. Sen började han prata och jag ”glömde” bort att jag inte orkade mer och när jag kom på att jag missat 500 meters strecket kunde jag väl lika gärna ta 750 meter. Och det gjorde vi! Gick 250 meter och sen varvade vi 500 meter spring med 250 meter gå. Sjukt bra! 

  Det gick inte så snabbt men det är ju inte det jag är ute efter heller, jag vill bara klara hela den här rundan! Men jag är verkligen på väg. Hampus var riktigt duktig och när han hittade hem igen sprang han ifrån mig. Där hade jag inte en suck.