Push the button

Jag har inget bra morgonhumör. Och när Rocky bara hinner slå upp de blå för att sen börja låta, övergår det till världens sämsta. Det han har ärvt från sin mor, är att förbereda vad man behöver kvällen innan. I hans fall består det av leksaker. Hela sängen är full av favoriterna när han somnar, och när han då vaknar har dom vilat hela natten och måste nu startas upp. Ööööön nööööö nöön nöön nööööiiiii. Kvar ligger jag i sängen, ingen klocka som ska ringa och Nikki sover. Och jag kokar. 

Sen plockar han ihop alla sina saker och efter ett jäkla kladdande med att få ner allt för trappan, inte speciellt tyst det heller, somnar jag om. I två minuter, sen hör jag nerifrån, ööööön nööööö nöön nöön nöööiiii, MAMMAAAAAAA! Rafsar ihop kläder och masar mig neråt, och som den supermorsan jag är, är mina första ord denna dag, kan du aldrig hålla truten?! 

Nu följs detta av, JAG VILL HA FRUKOST, SOVER BEBISEN, MEN JAG VILLE JU KISSA. Allt innan jag ens hunnit brygga kaffe. Åh, alla knappar på en gång. Så nu har jag satt tonen för dagen och varför jag ens blev förvånad när han kommer ner från ovanvåningen, asande på katten, och säger den jävelen låg i min säng, vet jag inte.  

 Tre månader och både tyst och stilla.