Mina tankar

I onsdags när jag kom hem från hundskolan, klockan var nästan 22, öppnade Facebook och där hade nån delat den här artikeln om ”Kristianstads-pedofilen”. Och känner ni mig vet ni att jag eldar upp mig över sånt här och kan inte komma ner igen förrän jag har fått nån slags fakta i det hela. Redan samma kväll förstår jag genom fb osv vem det är, och när jag inser var jag träffat honom blir jag inte alls lugnare. 

Jag räknar kallt med information vid lämningen dagen efter, och det var ju inte lätt att sova så jag var uppe tidigt på morgonen och sökte. Får reda på att den häktade personen inte varit på vår förskola, men jag har redan hittat information på nätet som säger annorlunda. Och jag har ju dessutom träffat denna person. Rektorn svävar i sitt svar på frågan om ”har personen varit här”, och när jag säger att det ligger ute på nätet måste hon gå och göra något annat. Jag blir lite orolig, för tänk om det inte är han? Det ligger på Flashback och hans vänner har nåtts av ryktet. Tänk om denna persons liv är förstört för att en massa människor sitter och antar en massa saker på nätet. 

Hela dagisdagen går åt telefonsamtal till släkt och vänner för att ventilera detta, och Google och Expressen och kristianstadsbladet och presskonferens och Aftonbladet och Flashback. Jag vill ha all information jag kan få. Och till slut lägger nån upp häktningsordern, och där är allt, svart på vitt, namn, personnummer, adress. Och det var han det talades om från första början. 

Nu går letandet över till, tänk om han har tagit kort på mitt barn, som nu ligger ute på nätet och folk sitter och glor på det här?! Jag är inte ett dugg lugnare av att han är en pojke, för har man redan en sjuk läggning, säger inget att det bara är mot flickor. Sen lyckas jag resonera med mig själv. Rocky är bara där 15 timmar i veckan, tre dagar mellan 9-14. Det är då det är som flest barn på förskolan och det är oxå då det brukar vara mest personal. Max 12 barn till 3 personal. Alltså borde det vara en liten risk att nåt sånt här kan hända, det är så mycket spring. Sen får jag ett sms, tänk att jag lämnade min flicka själv med honom en morgon. Och ja just det. Han hade en öppning själv, mellan 6:15-6:45 ca. Det här är en flicka som står mig nära, men det hade inte spelat nån roll, vilket barn som helst som är utsatt för detta gör mig illamående. Illamående är inte rätt ord men jag vet inte hur jag ska uttrycka min avsky. Jag har försökt intala mig själv hela dagen att, för att kunna göra en sån här sak, måste man ha ingett nåt slags förtroende med barnen, och det hinner man inte på en vecka. Alltså kan det inte hänt något hos oss. Det är såhär det är nu, tänk om våra barn är utsatta för det här, mot, han var här så liten tid så han kan inte hunnit. 

Vem bär ansvaret i det här? Kommunen. Det ska sparas pengar. Lite personal, för många barn. En leker med barnen, ett barn bajsar och personalen man tycker minst om/sist in (eller hur funkar det?) får gå och byta blöja. Man kan väl inte begära att en vikare inte får byta en blöja? Eller är det bättre att ta blöjan själv och låta vikarien vara ensam med resten av barnen? Och var drar man misstankarna. Finns det verkligen bara manliga pedofiler? Det är kanske rätt att blunda för det, men att glo snett på varenda manliga barnskötare är inte rätt. Onsdagen detta kom fram bestämdes det att INGA VIKARER HAR ÖPPNING ELLER STÄNGNING SJÄLVA. Behövde det hända en sån här grej för att man skulle kunna ta detta smarta beslutet?

Det här är mina tankar, och dom är överallt just nu.