Psykisk terror

Ja vi skulle ju låta henne vakna själv, han trodde att hon skulle börja vakna vid 14. Klockan 15 var hon fortfarande lika däckad och hade jag inte känt att hon andades hade jag trott hon var död. Han gav henne en tiondels vakendos och efter en halvtimme var ögonen öppna men det var allt. 15:40 flyttade jag på mig och kallade och då gjorde hon ett försök att resa sig men misslyckades, och när klockan var 16 tog vi på kopplet och då följde hon med till bilen, om än väldigt vingligt.  

 Väl hemma reste hon inte sig i bilen förrän jag gick ifrån, fick hjälpa henne ut och innanför grinden föll hon ihop igen. Sen höll det på ett par timmar, hon reste sig och gick ett par meter och föll ihop igen. Och jag efter med en filt att ha på henne. Vid 19-tiden var hon uppe och gick riktigt så jag tog på koppel och tog med henne in. Sen ringde minsann veterinären och när jag förklarat läget ville han ringa igen om ett par timmar. Då man blir orolig.  

 Hon la sig i bia-bädden och när hon plötsligt inte ens reagerade när jag kallade blev jag svitt. Jag fick skaka liv i henne. Försökte muta henne med godis men inte ens det dög. Så jag tänkte ge henne mat, för vill hon inte ha det heller, då är det illa. Men då vaknade hon till liv, åt med god aptit och sen ville hon gå ut. Första kisset kom och hon travade på som ingenting. Så. Jäkla. Skönt.  

 Väl inne igen såg jag fyra flugor kalasande på ett sår. Det tycker jag inte om, så jag fick köra till Apoteket nu ikväll för att skaffa tvättgrejer och plåster. 

Veterinären ringde igen när jag var på väg till stan, han sa att det brukar inte ta så här lång tid och vi tror att hon reagerat på något av alla läkemedel hon fick. Oklart vilket dock men man tippar på smärtstillande i spruta. Hon har inte försökt skicka på såret men hon får ändå ha tratt i natt när vi inte har koll på henne. Lilla stumpan.