Dagen var kommen och vi var ett helt gäng som skulle ställa våra hundar. Jag var konstigt nog lugn som en filbunke. Aska lyssnade duktigt hela tiden inne på området och allt kändes bra. Tills det var tio nummer kvar, då började jag stampa.
Mina vänner såg vad som höll på att hända och fick mig på andra tankar ett tag, sen var det dags. Aska och Fifty skulle in i ringen och Aska visar direkt att hon är super-samarbetsvillig. Står fint framför mig och när det är dags att springa springer hon vid min sida utan trams. Domaren tittar på tänderna och känner igenom henne, sen går dom in i sitt tält för att skriva kritik. Sen var det Fiftys tur och nu började jag bli lite nervös igen. Domaren kommer ut med två hp-rosetter, går fram till mig och säger: ”då vinner du”. Skitglad! När Fifty fått sin rosett kommer hon fram igen och säger att jag ska in igen för att tävla mot hunden som ska gå i nästa åldersklass.
Nästa staffe var en sån där svart, snygg och låg Spanienimport, och jag har fått berättat för mig att blåa hundar går nästan aldrig vidare. Återigen, det är bra träning i alla fall. Så vi kommer in i ringen igen, springer ett varv, och ut kommer domaren med Bäst i rasen-rosetten, OCH GER DEN TILL MIG! Vi vann! Med konkurrens! Jag var så jäkla glad och högt uppe bland molnen.
Det blev en trevlig dag med mycket snack, mycket miljöträning och mycket passivitetsträning för Aska. Buren var guld och tältet Maria hade med sig var guld, för det regnade hela tiden från vi gick in tills det var dags för final.
Jag känner mig fortfarande cool när det är dags för final, Sussie instruerade mig så bra på finalen i Tollarp och jag hade koll på läget. Jag tror det var 18 valpar inne i ringen. Aska var på G och stod fint. Vi gick ett varv, några åkte ut, vi gick ett varv till och där stannade Aska till en gång och försökte komma ur kopplet men jag fick henne med mig igen. Fler hundar åkte ut och jag tror att vi var 6-7 stycken kvar, och nu går det åt skogen. Aska vill inte alls springa och bara backar. Domaren stoppar mig och vill att jag lossar kopplet lite, och ja det kan hänga ihop för i vanliga fall vill man ha så breda halsband som möjligt och nu ska man ha ett så smalt som möjligt för att visa hunden, och dessutom stryp. Jag får henne med mig men när vi stannar igen backar hon igen. Domaren kommer fram och säger: ”vi släpper er här, vi ska inte pressa henne mer. Men jättefin valp”. 


Foto: Evelina Wahlgren
Jag var helt skakig när jag kom ut, det kändes som vi hade en chans! Jag är sååå himla glad att vi gick så långt, men det kändes surt att hon inte pallade. Dessutom känns det skit att avsluta när hon haft en så dålig upplevelse. Man ska sluta när man ligger på topp sägs det ju. 

Vännerna. Grattis till era fina resultat!
Det var skitkul och direkt när jag kom hem började jag leta efter fler utställningar.. Vad har ni gjort med mig Sussie och Maria? Jag som absolut inte var utställningsintresserad. Så, jag tar gärna emot tips på små trevliga utställningar i närheten nu 😁


När jag insett att vi vann över uppfödaren 👆
