Jag satt precis och tänkte på att jag har inget att skriva om idag. Jag har mest legat i soffan för jag har så ont idag. Jag brukar inte gnälla om sånt och tycker rätt illa om såna som ALLTID har ont nånstans, men det mina axlar håller på med just nu gör så jäkla ont. Jag kan inte ens sätta fingret riktigt på exakt var det gör ont, det börjar i axlarna och drar förbi nacken långt upp i skallen. Värk kanske man kan kalla det.
Så när jag satt där och tänkte att jag egentligen inte ville skriva om det, kollade jag kristianstadsbladet och det var ingen rolig läsning.
Det är mitt gamla jobb. Och samma sak hände 2010. Den rånaren var inte så smart och kom innan affären var öppen. Han fick lite växelkassa med sig. Dessa idag har ju säkert fått hela dagskassan. Blir förbannad.
Jag kommer så väl ihåg när det hände 2010. Det var en tisdag och jag skulle börja kl 10. Jonas ringde och väckte mig strax efter 8, och jag vet att jag blev lite irriterad för att jag blev väckt, och tänkte nog skita i att svara men jag gjorde det ändå. När han säger att vi har blivit rånade bryr jag mig inte så mycket om affären, men jag visste att Linda jobbade, och att det var just Linda var det värsta. Varför kan vi låta vara osagt, men det var att det var just hon som gjorde mig alldeles kall. Vad tog dom, hur är det med Linda, jag kommer direkt.
Det var en ensam rånare då, han lurade på baksidan och när Linda låste upp dörren för att ta ut emballage till varubilen kom han och trängde sig in. Under pistolhot fick hon ta fram alla pengar och när han ska gå ser han Lindas bilnycklar i hennes väska, och dom vill han oxå ha. Här var det kanske tur att det var Linda ändå, för hon hade en sån sinnesnärvaro att springa till affärens entrédörr, och där står varubilen, han ska koppla av släpet och hon låser upp dörren och skriker till chauffören, jag har blivit rånad! Rånaren sätter sig då i hennes bil och chauffören efter, tar nycklarna ifrån honom och säger själv att han tänkte hålla fast honom men när rånaren får ner handen i fickan blir han skraj och drar sig undan. Rånaren springer mot skolan.
Det blev ett jättepådrag med helikoptrar och grejer och det dröjde nog inte mer än ett par timmar innan de hittade honom. Här tyckte jag att polisen klantade sig, både Linda, Jonas och jag berättade vad han hade fått tag i för pengar. Det var tre olika kassor och vi berättade exakt hur dom såg ut och hur mycket pengar han fått tag i. Det var inte förrän ett par dagar senare de hörde av sig och påstod att summan vi sagt inte stämde. Det fattades en plånbok med 5000:- som aldrig återfanns. Av oss iaf.
Rånaren var en kille från Kristianstad, när vi kollade honom på Facebook hade vi gemensamma vänner, som dessutom jobbat på företaget väggivägg. Det var ”synd” om rånaren för han var spelmissbrukare, och han fick inte direkt nåt straff för pistolen var en softairgun. Som vem som helst ser det?? Lindas skadestånd var nästan samma som affärens självrisk för att få tillbaka en del pengar. Sjukt.
Vad är det här för skit? Det kan inte vara kul för den som jobbade ikväll. Mina tankar är med er.
Emma 