Efter en hel kaffedrickarvecka hade jag lite ärenden jag skulle fixa. Jag bad mamma hänga på för trots allt är det lättare med fyra händer till två barn. Vi planerade för att kunna lyssna på Meekatt som gästade radio kristianstad. Jag vet inte om katten var sen till studion eller sagt fel tid, vi hade i alla fall äntrat Åhus när hon började prata. Det var intressant, och jag reagerar särskilt på det där näthatet. Att man tycker det är okej att skriva elaka saker till folk bakom en skärm. Jag fattar inte hur man kan tro och tänka att det är ok att bete sig så mot folk. Men katten har skinn på näsan och det verkar inte bekomma henne för mycket.
I alla fall så föll ju min planering och jag fick avbryta lyssnandet för en tur till systemet. Jag försökte vara snabb så jag kunde fortsätta lyssna, och det borde gått snabbare då barnen satt kvar i bilen med mamma men jag drabbades av nån slags sinnesförvirring där inne i ångorna och kom ut med fel vin. Jaja, vi körde vidare för det är ju lika bra att ta loppisen om man är ute och kör. Jag skruvar ner radion i reklamen men hör ordet Degeberga följt av en person har avlidit och en man sitter anhållen för mord alt dråp. Whaaat! Nu börjar det ju snurra, är det nån jag känner, var i byn? Nu glömde jag helt bort Meekatt och mamma fick forska när jag körde. Vi får fram åldern, och jag tänker direkt på Per. Det sades ju först att det var ett lägenhetsbråk så det hade ju inte varit omöjligt. Men sen kommer det upp en bild på stugbyn så jag behövde inte hispa så länge. Tur det.
Jag hittade inget till mig själv idag på loppisen, men en klänning till Nikki och ett par leggings. Rocky hittade en grävmaskin direkt han ville ha, en bruder som han velat ha jättelänge och för 20:- får han det. Sen traggade han sig till en blixten mcqueen grej som snurrade och lös, och en film om sonic. Hela 45 pix kostade besöket.
Sen körde vi till Gittes för jag tyckte att barnen var på rätt bra humör och så tänkte jag att Rocky själv skulle få välja ett tyg som jag kunde sy en mössa av. Och det var ett gott humör ändå tills vi kom in genom dörren. Hade det inte varit för att jag aldrig är där, och körde särskilt dit, hade jag åkt igen. Men efter visst skrikande och tuggummi-letande på golvet kunde vi komma överens om ett tyg. Inte alls det jag verkligen försökte få honom att välja (för vem vill inte gå omkring och se ut som en vandrade reklampinne för lösgodis och kulglass när man är fyra?) men det viktigaste är att han är nöjd. (??)
Emma 