Eftersom Vera nu har blivit lite konstig efter kastreringen känns det som om jag får börja om på nytt. Hundmöten är dragiga och hon släpper inte hundar med blicken. Det är bara till att dra på sig godisväskan och köra på. Jag skulle få hänga med Linda och Jenny ikväll, och deras hundar. Linda har en shih tzu, Scotty (katten Gustav enligt min förstfödde) kastrerad hane som Vera träffat innan. Och Jenny har en liten malteser, Kenzo, inte så gammal hane som är ny för Vera.
Scotty – bilden bör vara tagen framifrån.
Det är väldigt nyttigt att promenera med andra hundar, och jag var beredd på att hon skulle bli uppspelt och börja stimma runt. Kenzo tittade på henne, skällde, och där var den Vera jag känner – viftande svans, nyfikna öron, för att sen vända och gå och bry sig väldigt lite om hundarna vi gick med. Det luktades på samma stolpar, och kissades på samma fläckar. Vera tog en chans att lukta kenzo i baken och han flög framåt som skjuten ur en kanon.
Kenzo, Scotty och lilla V.
Det blev inga hundmöten men det räckte gott med att gå i en helt ny by med helt nya dofter (och nog fan var det dofter, plockar ingen upp efter sin hund längre?). Underskatta inte miljöträning, rundan blev 4 km kortare än vi brukar gå, men Vera sover som en stock på sin soffa. Och för min del räckte det att se att min gamla hund faktiskt finns kvar därinne.
Emma 