Hässleholm

Höstdeppen

Den kom i år med – höstdeppen. Nu är jag i varje fall så gammal att jag lärt mig känna igen den.

Den kommer varje höst och en gång precis innan våren (vinterdepp..?) och jag har så tråkiga tankar varje gång. Jag hoppas att jag inte ska vakna nästa morgon, för jag är helt värdelös. Och dum. Och dålig. Och dålig på ALLA vis.

Plötsligt har jag glömt bort att jag tänkte så och sen rullar allt som vanligt igen. Jag inser att jag är väldigt styrd av vädret, jag är alltid besviken på sommaren och hade hoppats på mer värme. Har det ändå varit en bra sommar, har det säkert varit dåligt väder när jag var ledig och jag är sur för det. Och på vintern har det varit vinter länge och jag har säkert frusit alla mina vakna timmar. Jag är väl en sommarmänniska helt enkelt. En negativ sådan.

Sen vi hördes sist har jag börjat på gympa. Jag sa ju att jag hade 3 kilo att gå ner? Helt plötsligt är det 5. Så nu har jag och min kompis Linda börjat på powergympa i everöd. Och det var en bra gympa, jag hade ont i muskler jag aldrig kännt förr. Igår trodde jag på allvar att mina nedre magmuskler skulle gå av. Det kändes som en kniv och jag blev nervös. Nu ska vi träna 2 gånger i veckan och jag känner mig riktigt pepp på det. Inte depp alls.

Och jag och Aska har börjat kurs på ett ställe i Hässleholm. Jag är fast besluten över vilka metoder jag vill jobba med, men lite nytt tänk skadar inte. Jag går hos en tjej som heter Jessica som är utbildad av hundens utbildningsakademi, och hon har två staffar. Vi trivs jättebra och hon gör en massa roliga saker. Vissa har jag varit med om förr men så har det glömts bort, vissa är helt nya. Jag och Aska har jättekul ihop och jag är oerhört imponerad över hennes arbetsglädje. Hon fixar allt vi tar oss för, och hon jobbar gärna med instruktören.

Vi har 3 gånger kvar, och vad vi ska gå sen vet jag inte än. Jag gillar det här med att ha roligt med sin hund, mycket lydnad kommer av sig själv om man har en bra relation. Hon är en klickerklok hund, så vi kanske skulle satsa på nåt sånt? Tips någon?

Kommunens vackraste hund

Som befarat – jag är nere på jorden igen. Aska gick hela tiden i ringen, och det var det som var målet egentligen. Det var en enda gång hon stannade till, men jag räddade situationen innan nån märkte det. Jag kom på den ömma punkten, det är att jag håller kopplet rakt upp. Fråga mig inte varför, men så var det, och då var det ju tur att jag köpt ett kort koppel på utställningen i Degeberga som jag kunde ha nere utan att hon snodde in sig i det.

Men hur det än är hade det varit roligt med rosetter. Och jag fattade rätt snabbt att det inte skulle bli så. Vi ställde mot Fifty denna gången också, vi var först. Jaha, sa domaren, då blir det ett hederspris här. Ringsekreteraren stoppade henne och så gick dom vidare till Fifty och det blev hon som vann. Jag fick ett hederspris. Det som är liiite störigt är att vi nu gick i samma åldersklass som Göran (gör han?) och det blev nu en tävling om bästa valp och bäst i motsatt kön. Göran är ju snygg och han kan behålla den där rosa rosetten, för det har jag två redan. Men bäst i motsatt, BIM, var en grön rosett, och den hade jag väldigt gärna velat ha.

Lite besviken på min korta tid i ringen såg jag en skylt, kommunens vackraste hund, och jag tänkte köpa mig extra tid i ringen. Det kostade 40 pix och dom enda kriterierna var att man skulle bo i kommunen, och det gör ju jag! Så jag anmälde. När jag kom tillbaka till Linda och Sussie berättade jag vad jag gjort och dom bara, duuuu, du bor nog inte i kommunen.. Inte? Ligger inte Hässleholm i Kristianstads kommun? Jag fick inte ens googla det, och dom snackade nåt om blond? Jag skämdes för mycket för att gå tillbaka och avanmäla mig. Nu stod jag i ringen och hoppades på att INTE gå vidare istället. Det gjorde jag inte ändå.

Domaren Hanna Persson (kände igen henne som fasen, och efter forskning på Facebook inser jag att vi har gemensamma vänner och jag har säkert träffat henne nån gång) var en fantastisk domare, väldigt vänlig och hjälpte nybörjarna. Jag hörde nåt om hångelvänlig..? Men hon gillade inte min hund. Och så är det ju, vissa gillar vissa inte. Men hon gillade Göran, a lot! Först Bir valp, sen Grupp 1 och så avslutningsvis Best in show 1! Det är bra!

Nu känner jag mig hyfsat färdig med denna typen av utställningar, vi har provat på både vind, regn och sol. Nu tänker jag att vi ska öva på inomhusutställningar och i ridhus. Spännande!

Hej..

Nu blev det så där jättelängesen igen. Mycket har hänt – Rocky har haft tjej på övernattning, jag har börjat på kurs på annan hundskola, visat upp fjaset på sjukhuset, och haft date med min svärfar. Men idag är tankarna på utställningen i Hässleholm imorgon.
Jag har ju haft gott självförtroende efter utställningen i Degeberga, så jag tänkte liksom bara åka dit och ställa. Men så anordnade Lisa utställningsträning i onsdags och vi åkte dit. Aska var väl ungefär lika dryg som vilken 6-månaders valp som helst när vi kom dit, och det var bara att träna på. Hon lät som en häst och hispade, men det känns liksom helt normalt.

Så ställde vi upp för vår ”utställning” och så skulle vi börja gå i ringen. Tvärstopp! Aska slängde sig platt och tog värsta snälla-slå-mig-inte positionen. What!?

Kommer ni ihåg att jag sa att hon inte ville gå plötsligt i finalen i Degeberga? Exakt så.

Hunden slänger sig, försöker fly, och absolut vägrar gå. Där står typ alla staffe-människor som jag ser upp till, och det ser ut som min hund är skiträdd för mig.

Jag springer till bilen, hämtar både vanligt halsband och sele. Skit samma vad hon går i, bara hon går. Men inte!

Aska har bestämt att nåt är skit med det här och bara slutar. Min uppfödare tar Aska och kommer fram till att antagligen har kopplet irriterat henne på nåt vis, och hon tränar på att kopplet får slänga, och det går bra. Vi tar en runda till och hon springer med, tills jag ska belöna henne – då kastar hon sig ner igen.

Vad är det här? Jag åkte hem, så jäkla ledsen för att en sån litet dålig erfarenhet på förra utställningen gör henne så här. Och ledsen för att jag tror att folk tror att jag slår henne. Det gör jag inte (om nån undrade..?).

Så nu har vi övat hemma. Dagen efter gick det bra, igår gick det inte bra alls. Hon tvärstannade på gräsmattan och vägrade gå en meter. Idag gick det bra igen och följer vi statistiken går det inte bra imorgon.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Är det kopplet? Då har jag flera jag tränat med och det är ingen skillnad. Är det halsbandet? Även där har jag flera. Det kan vara mitt sätt att vara, för jag ändrar på mig när jag ställer ut eller tränar. Men denna veckan har jag belönat som på utställning och jag känner inget samband där heller.

Det kan vara en idé hon fått också. Då hoppas jag den går över snabbt. Önska oss lycka till imorgon, och då menar jag att ni ska hålla tummarna för att hon ens går i ringen. Syns det att vi har katt?