Etikett: everöd

Alla dessa fynd

Vi var på en så bra loppis i helgen. Och vi loppade loss, som bara den.

På en loppis ska det vara billigt, om de nu inte är nåt som är värt mycket eller kanske i nyskick? På vissa loppisar verkar inte säljarna fatta det, utan här tas det nästan överpriser trots alla besökare är på väg hem, klockan är mycket och det är dags att slänga skiten till tippen. Man vill ha 50 pix för en gammal kanna utan lock, vägrar ta 30 och istället slängs alltihop i en container.

Men så var det inte i Everöd, här skulle grejerna bort så man slapp slänga.

Och som jag fyndade. Jag hittade en fin tavla med rosor på. Den kostade 20 och jag tackade och sa nej tack. ”-10:- då?” Fynd! Sen hittade jag en gammal köttkvarn från Husqvarna, nr 8 till och med, som jag fick ge en tia för. Jag hittade nån slags kruka på fot, en maffig sak som jag inte vet vad jag ska ha till? Men jag kan nog komma på nåt – även den en tia.

Jag letar efter gamla böcker för jag har nån idé om att jag ska kunna hitta fina bilder eller illustrationer som jag kan rama in. Det går inte så bra så nu skulle jag mest ha nåt. Och det blev Den heliga skrift från 1896, Lund i bilder från 1921 och en nothistoria Beethoven Fidelio okänt årtal, och för dessa fick jag ge 20:- Jag kan berätta att dom kostade rätt mycket mer på tradera.. Den där boken om Lund har fina bilder, egentligen såna jag ville ha, men vad ska jag med Lund till?

Sen började vi väl dra oss hemåt, vi hade egentligen span på ett par grejer till som vi skulle se om dom var kvar, men det glömdes bort när vi kom till möblerna. Jag såg ett gammalt skåp precis när vi gick in, men dom brukar säljas rätt så direkt (i Önneköp var alla gamla möbler sålda inom 15 minuter) men det stod kvar när vi dit. Jag letade efter såld lappen men kunde inte se nån. En säljare kom fram och ville att jag skulle köpa det här skåpet, nja, jag var väl inte helt pigg på det utan att låta nån bestämma över mig, och så var den ju rätt trög i låset och så var det ju.. ”Det är rea nu!” Sa säljaren. Jag tittade på honom, ”20:-!” Ta det! Sa mamma.

Så jag stoppade nyckeln i fickan så ingen skulle sno den (…) och sen gick säljaren på, ”nåt mer ni vill ha? Här är ett annat skåp!” Nu gick mamma igång, och det var ju märkligt att vi inte såg det skåpet alls innan? Ett gammalt vitrinskåp typ. Och sen hade mamma köpt ett skåp sen innan, och hur skulle vi få hem detta?

Vi hämtade släp, kontakten passade inte i bilen konstigt nog, fick låna annan bil och iväg! Det var precis vi fick plats med allt på släpet, och sen kom nästa tanke? Var ska vi ställa skåpen?

Nåväl, ett skåp kunde vi ta in nånstans men två skåp (inkl mitt) står kvar på släpet.. Jag är inte helt säker på hur jag ska lösa logistiken runt det här.. Men det är ett fint skåp, och billigt!

Padda, skalbagge, kalla det vad du vill 

Jag och Linda har börjat på gympa, som sagt. Jag känner mig redan mycket starkare och jag är glad för alla sekunder jag orkar hålla mig uppe i ”plankan”. 

Nåt jag har kommit att tänka på är den här grejen med armhävningar. Jag har aldrig i hela mitt liv lyckats göra en armhävning. Jag står där, rak som en pinne (i wish) i kroppen men i samma sekund som jag ska sänka ner mig trillar jag ihop till en hög plockepinn. 

Jag har varit jäklig på situps istället. Och det får man ju vara nöjd med. 

Men nu har nåt hänt, och jag kan (nästan) göra armhävningar! Jag kommer inte ner hela vägen, men jag trillar inte ihop till en bunke pinnar i alla fall. Det känns bra alltså. 

Och ja, nånting har verkligen hänt, för jag kan inte göra en enda situps. Jag kände häromkvälllen när jag spände magen, att det var liksom ett hål i mitten på magen. Tack för det barnen. Och ja, vi gör ju situps på gympan. Jag kör den här liggande varianten, för jag kan INTE ta mig upp. Men jag försöker. Och jag kände mig som en padda där jag låg och skapade mer dubbelhakor än magmuskler. Så tittar Linda på mig, och jag ser i reflektionen i hennes ögon att det är en skalbagge som ligger där, som hamnat på rygg och inte kommer upp. 

Nåväl. Jag tänker att instruktörerna har nåt skoj att berätta om på sina bjudningar. Och så har jag ju dom där blåsorna på armen, som jag skulle linda in, jag tänkte dock inte på att man behövde klippa av en bit. Tur det fanns ett FIRST AID KIT på plats. Tack Jonna.