Att det skulle vara dyrt att träna. Jag tänkte unna mig ett par nya löpartights, eller ett par till rättare sagt. Jag har ett par a la Ullared 79,95:- och ibland behöver dom tvättas. Och det kan ju vara kul att inte ha samma heller hela tiden.
Och om dom kostar 79,95 i Ullared trodde jag kanske 150 pix i vanliga affärer. But noooo..
Jag tror jag håller tillgodo med dom jag har. Eller om nån ska till Ullared så jag kan skicka bud efter ett par nya.
Jag har ju missat lite äventyr så vi får ta och komma ikapp här. Tisdag. Första dagen på dagis efter semestern för Rocky. Passade ju bra då vi tänkte kolla fallet, och jag hade nog alldeles rätt och riktigt i att det inte var Rockyvänligt. När vi stannade bilen på parkeringen började det åska och himlen fullkomligt öppnade sig.
Småbarnen satt i sele så vi fick hänga nåt över dom och så fort det lättat tog vi oss upp för alla trappor. Det var högt och höjdrädslan ligger nog i släkten.
Här är vi på utsikten, som är ny. Hittade lite dåligt men vi kom runt till slut, inga halkningsolyckor, och sen kollade vi fallet nerifrån.
Körde runt byn och visade sockertoppen, berättade om när jag var skitnödig och bröt armen, exakt var det hände, och att jag inte var skitnödig längre när jag kom ner. Körde till vittskövle och visade huset min mamma och hans pappa (eeh) bodde i när jag föddes. Körde mot Maglehem men tog en avstickare till en annan utsikt. Där hade jag inte varit innan.
När jag körde och hämtade hem Rocky drog dom mot stan, för nu var det Paulinas tur att bli svettig. Friskis på schemat. Och det var ett fint pass. Fick lite tips av Helenapeppen precis när passet körde igång, och herregud vad jag svettades! Det bara rann och rann. Typiskt när jag glömt pannbandet hemma.
Sen återställde vi oss med rosévin, barefoot, det var riktigt gott! Och är man duktig med att strecha och dricka efter får man ingen träningsvärk. Och vi hade varit duktiga.
Är det nån av mina vänner som har en sån här?
Den skulle jag vilja låna i så fall.. Vera får panik på tratten och bara piper. Lilla stumpan.
Ja vi skulle ju låta henne vakna själv, han trodde att hon skulle börja vakna vid 14. Klockan 15 var hon fortfarande lika däckad och hade jag inte känt att hon andades hade jag trott hon var död. Han gav henne en tiondels vakendos och efter en halvtimme var ögonen öppna men det var allt. 15:40 flyttade jag på mig och kallade och då gjorde hon ett försök att resa sig men misslyckades, och när klockan var 16 tog vi på kopplet och då följde hon med till bilen, om än väldigt vingligt.
Väl hemma reste hon inte sig i bilen förrän jag gick ifrån, fick hjälpa henne ut och innanför grinden föll hon ihop igen. Sen höll det på ett par timmar, hon reste sig och gick ett par meter och föll ihop igen. Och jag efter med en filt att ha på henne. Vid 19-tiden var hon uppe och gick riktigt så jag tog på koppel och tog med henne in. Sen ringde minsann veterinären och när jag förklarat läget ville han ringa igen om ett par timmar. Då man blir orolig.
Hon la sig i bia-bädden och när hon plötsligt inte ens reagerade när jag kallade blev jag svitt. Jag fick skaka liv i henne. Försökte muta henne med godis men inte ens det dög. Så jag tänkte ge henne mat, för vill hon inte ha det heller, då är det illa. Men då vaknade hon till liv, åt med god aptit och sen ville hon gå ut. Första kisset kom och hon travade på som ingenting. Så. Jäkla. Skönt.
Väl inne igen såg jag fyra flugor kalasande på ett sår. Det tycker jag inte om, så jag fick köra till Apoteket nu ikväll för att skaffa tvättgrejer och plåster.
Veterinären ringde igen när jag var på väg till stan, han sa att det brukar inte ta så här lång tid och vi tror att hon reagerat på något av alla läkemedel hon fick. Oklart vilket dock men man tippar på smärtstillande i spruta. Hon har inte försökt skicka på såret men hon får ändå ha tratt i natt när vi inte har koll på henne. Lilla stumpan.
Operationen gick bra, även om den blev större än han väntat sig. Juverraden från revbenet till ljumsken är borttagen, ca 4-5 cm brett och det tog nästan en timme, sen en halvtimme att sy ihop igen. Han tog en stor knuta på andra sidan och den sista lilla får sitta kvar till senare. De bortplockade är skickade till biopsi.
Hon ligger och sover i ett rum och kommer inte bli väckt som det var tänkt från början. När man ger uppvakning försvinner det smärtstillande som finns i lugnande och han ville gärna att hon skulle ha kvar det.
Jag var nyfiken men jag är inte som jag var förr. Nu blev jag illamående.. Men var tvungen att glo lite ändå. Lite skräckblandad förtjusning.
Här sitter jag nu, och väntar på min tur. Vera har inte ätit nån kattmat eller annat. Jag har fått bra besked från försäkringsbolaget och allt känns mycket ljusare nu än förra gången.
Håll tummarna!
Lika mycket som jag älskar värmen, hatar jag flugorna den för med sig. I år har det varit nåt djävulskt. Vi har slagit ihjäl tusentals, men det kommer hela tiden nya. Man kan undra var dom kommer ifrån?
Förra veckan körde herr Tobias bajs nån åker längre bort. Varje vända han tog släppte han av några hundra här. Vi har ju både kanin- och hundbajs här så jag fattar inte varför dom inte stannar ute.
Värst är det för Nikki, hon har typ alltid 15 st på sig. Och dom väcker henne. Har försökt sätta insektsnät över babygymmet men dom kommer in ändå. Vad gör man?
Idag har vi varit på sightseeing, får ju visa vidderna när vi har långväga besök. Vi började på Christinehofs slott, gick den lilla slingan och kollade på trähuset, kojan och dammarna där vi fiskade karp förr. Och retade oss på att dom lagt svarta högblanka pannor på slottet. Inte snyggt.
Vidare mot Kivik för att äta glass och kolla på sevärdheter där, men klockan sprang iväg och vi hann bara med glassen. Och en tur till chokladstudion.
Hem och äta, och så kom det hundar på besök. Det gillar jag.
Imorgon tänkte jag visa forsakar, sen vet jag inte riktigt. Vad ska man kolla på häromkring? Man blir ju lite hemmablind.
Igår kom ju Hampus och vi skulle springa. Förklarade mitt upplägg och bad honom vänta om jag inte orkade mer. Han höll ett bra tempo som jag orkade med men jag blev ändå helt slut efter 300 meter, gav mig fan på att klara 500 meter, för det klarade jag sist. Sen började han prata och jag ”glömde” bort att jag inte orkade mer och när jag kom på att jag missat 500 meters strecket kunde jag väl lika gärna ta 750 meter. Och det gjorde vi! Gick 250 meter och sen varvade vi 500 meter spring med 250 meter gå. Sjukt bra!
Det gick inte så snabbt men det är ju inte det jag är ute efter heller, jag vill bara klara hela den här rundan! Men jag är verkligen på väg. Hampus var riktigt duktig och när han hittade hem igen sprang han ifrån mig. Där hade jag inte en suck.
Nu har dom kommit! Min bror, hans Paulina och kusin Clara. Just nu är dom och handlar, vi har fyra hundar.
Rocky blev superuppspelt och vägrar typ sova. Han måste somna snart, för vi ska ut och springa. Rätt heppigt att få besök och jag tvingar dom att springa med mig. Men vi är ju syskon så dom kan inte göra slut för att jag är en dålig kompis.
Emma 