”Barnskötare i kommunen erkänner våldtäkt”

Har nån missat det här? Det finns att läsa här om ni faktiskt inte hört vad som har hänt. 

Jag har fått en lapp från dagis med rubriken frågor och svar om sexuella övergrepp på barn. För det är såhär, mannen i 40-års åldern har jobbat på bemanningsenheten och blivit inringd där det behövts vikarier. 26 förskolor i kommunen har erbjudits hans hjälp. Bla på Rockys förskola. Jag har träffat honom, han var lite svettig, men trevlig, och Rocky tyckte han var skojig. 

Men det pratas om både våldtäkter och övergrepp, och vad är ett övergrepp? Att ta ett foto på ett naket barn som man sen lägger ut på diverse sidor, där annat löst folk sitter och äcklar sig? Självklart är det ett övergrepp! Men om nu detta skulle hänt mitt barn, hade han sett det som ett övergrepp? Nej. Han hade tyckt att det var roligt att nån tog kort på honom, och då skulle det inte vara nåt han mått dåligt över och då kan jag inte läsa ut nån oro eller rädsla. Kommer jag få reda på om mitt inbillade scenario inträffat? Troligen inte. Berörda föräldrar ska ju vara informerade. Det var ju bara synd att dom behövde läsa om detta i tidningen innan de fick reda på nåt. 

Det som hänt är fruktansvärt och jag mår illa. Han har varit på så många ställen och oroliga föräldrar är hundratals. 

Det är viktigt att han inte hängs ut, man får inte skriva hela hans namn eller lägga ut bild på honom. Men om vi då vänder på det? Alla de män som jobbar inom förskolan idag, och kanske dessutom är i 40-års åldern. Hur tror man de mår just nu? Hur många misstänker just den mannen på deras förskola, som kanske inte var på jobbet idag?  Varför är det viktigare att värna om den som begått ett brott, än om den som är oskyldig? 

Allt finns att läsa på Flashback sidan 9 för den intresserade. Namn, adress, personnummer finns tillgängligt. 

Äckligt inlägg

Igår hade jag tid hos barnmorskan för cellprov, det är ju lika bra att ta tag i det. Jag har klarat mig i 32 år men det kan ju vara synd om två små ungar om de blir moderlösa för modern inte gick på sin standardkoll. Och när jag ändå skulle fläka upp allihop kunde man kanske passa på att skaffa sig en sån däringa spiral så man slipper fläket några år. 

Jag har bara haft p-piller innan och det har ju gått sådär. Rädslan för att nån ska tvinga (för det är väl så det går till..?) mig att fläka upp mig, så har jag inte ens gått iväg och skaffat nya när de tagit slut. Innan Rocky hade jag inget på flera år, och sen på efterkontrollen skaffade jag för då var det liksom avklarat. Sen gick jag inte dit igen, och det råkade bli en Nikki av det. Och hur fin hon än är vill jag inte vara med om det igen. Dessutom var jag skitkass på att komma ihåg att ta pillerna varje dag, så dom varade ganska länge. 

Tillbaka till spiralen då. Bm hade varnat för ett stort paket på Apoteket, men ett stort paket för en spiral, för mig, var en paket på ca 30 cm. Denna var 50-60 cm! Den chocken. Sen visade hon hur och vad hon skulle göra och jag fläkte upp mig. Benen skakade och jag var nervös, började prata om skillnaden mellan gyn och tandläkare och att de flesta valde gyn före tandis, men det vete fan.. Sen frågade jag om hon golfat nåt på sistone, förklarade var jag bodde, och att jag blivit kallad till Hörby men aldrig gått dit. Då tycker jag att det gått en stund, undrar om hon är klar snart? Sneglar lite mot verktygslådan och ser den här spiralhållaren, all bloody. Här blev jag lite chockad för vem kunde ana att det skulle blöda?? Och där blev hon klar och skulle plocka ut den här plastgrejen och säger ”oj” och hoppar undan. ”Oj, eh, det var jag inte beredd på”, vaddå vaddå, säger jag? ”Det kom lite blod här, men det är ingen fara” och sen börjar hon snurra, ”är det okej om du ligger kvar så här en liten stund, måste torka så vi inte trampar runt det” och då måste jag ju glo, och jodå, blod på golvet och verktygsbordet, och upp på soptunnan. Jaha, är det här normalt, undrar jag? ”Ja, jo, jag var bara inte beredd”, men jag undrar jag. Det är kanske nåt jag kan skriva i mina memoarer, sköt blod ur mitt ”ho-ho” på vårdcentralen och fick städpersonalen att jobba lite extra. Eller ”skitade inte ner i förlossningssalen, tog igen det i gyn-rummet hos den intet ont anade barnmorskan”.  Ja, ni vet var ni läste det först. 

 

Goda!

Veterinären ringde nyss, TUMÖRERNA ÄR GODARTADE! Förstår ni lättnaden över det här? Kan inte beskriva hur skönt det är. Snabba besked, bra jobbat labbet.  

 Det här låter kanske hemskt, men hade de varit elakartade tror jag inte jag hade fortsatt med operationerna. Det känns liksom som att det är lite kört då. Men nu var dom inte det och jag hoppas att vi får ha kvar Vera lika länge som hon levt, minst ❤

Taggad! 

Ikväll är det dags! Kursstart på hundskolan. Vi kör igång med valpkurs och därefter vardagslydnad. Det ska bli så roligt!  

 Ni ska veta att få komma hemifrån en stund, och göra nåt man tycker är så kul, det ger en så mycket positiv energi. Man kopplar bort allt annat, ser bara härliga hundar och deras ägare, det är så jäkla fint! Tänk att jag får jobba med något jag verkligen älskar. 

Nu är jag nöjd

För nu. Igår kväll sprang jag 1 kilometer. Det är kanske inte så stort för nån annan, men för mig som inte orkade springa ens 100 meter för inte alls längesen, är det ett bautakliv. Runkeeper fick spel och när jag började räknade den att jag redan sprungit 200 meter. Hur det gick till vet jag inte, men eftersom jag alltid tar samma runda vet jag var markeringarna är. Och jag höll ut, sen dog jag lite. Eftersom allt var fel fick jag ingen struktur på springet förrän jag kom ut på asfalt igen, där vet jag att det är 500 meter hem. Och jag klarade det oxå, fastän det var jobbig motvind.  

 Och jag är nöjd med det här. Nu iallafall. Nu tänker jag kämpa med den här kilometern, istället för att pusha mig längre hela tiden. När denna inte är jobbig längre, då siktar vi på 1.5 km. 

Och häng inte upp er på tiden, som sagt fick jag 200 meter gratis av runkepär. 

Loppis

Idag blev det Everöds tur att bli förärade vårt besök på deras loppis. Som sagt är mina armbågar inte de bästa, och Rocky var med så vi cirkulerade mest innan det var så pass lugnt att vi kom in nånstans. Rocky hade tio kronor med sig att handla för och han kollade noga bland leksakerna. Han bestämde sig för en liten playmobil gubbe som han själv fick fråga pris på, och en krona var den helt klart värd. Det värsta jag vet är ungar som bara ska ha och ha och ha. Så det blev egna pengar, och när vi kom till godiset förklarade jag vilket han hade råd med och han köpte det. Dessutom är han smart så när han köpte en gräddbulle och kom på att han inte gillade den sålde han resten till mormor. 

Jag själv la hela 35:- idag. Hittade en bilstol till Rocky, och när dom begärde 20:- var det taget. Nu är den tvättad och ser nära ny ut. Utanför stod det några och hade hemma loppis, där hittade jag ett brett kamo-halsband för en tia, och ett rosa hurrta strypkoppel för en femma. Jag är egentligen väldigt ovän med strypkoppel men det var ju rosa och passar snyggt på väggen. Eller så lägger jag det i bilen och har det som ett sånt upphittade-hundar-halsband. Träffar ju såna lite då och då.  

 

Varför jag aldrig kollar på film?

Jag har alltid påstått att jag inte ser på film för att jag kan aldrig sitta stilla så länge. Och det ligger viss sanning i det, men inte all. Jag är en bölare. Ett Niagarafall. Det tar aldrig slut.

Ni vet den där Marley&me? Alla sa den var så bra och bla bla, så jag köpte den. Det blev sorgligt redan i mitten av filmen och sen bölade jag filmen ut. Skitfilm. Man satt ju bara och väntade på att hunden skulle dö. 

Morgan bestämmer alltid vad vi ska titta på, eftersom jag inte är speciellt intresserad. Ikväll gick ”a little bit of heaven”, en tjej som får cancer och slopar behandlingen för hon vill leva den tiden hon har kvar. Bådar gott va? Jag har inte följt filmen så, och när jag fattade att hon hade cancer och skulle dö tänkte jag göra nåt annat. Men så började lillasyster bråka och jag fick sätta mig i soffan med henne. Jag har nog bölat konstant en halvtimme nu. 

Imorgon ska det gå nån film med Johnny Depp, vampyrhistoria. Den vill jag se, det kan nog hända vad som helst i den filmen, för mitt tårförråd är slut nu. 

Bär

Idag har jag och Rocky varit på bärjakt. Vi bor ju så hiskeligt bra att vi kan bara gå förbi grannen och då kommer vi ut på en grusväg och längs den vägen växer det massor med roligheter. 

Samtidigt som Rocky föddes såldes ett annat hus som ligger mittemot det jag kallar grannen’s hus. Mellan dessa husen ligger grusvägen som den gick från början, väldigt praktiskt när man olika anledningar (hund, snö, ungar) inte vill gå på stora vägen. Dom här nya grannarna bestämde sig för att renovera kåken och anlitade polacker för jobbet, som i sin tur tyckte det var en bra ide att parkera sin husvagn på den här lilla biten väg. Och där står den än. Rent demonstrativt går jag nu i deras trädgård.  

 Kan man kolla upp vem som äger den?

Tillbaka till bärplocket. Det första vi hittade var blåbär, och dom var stora och fina nu. Inte plantorna men bären. Sen hittade vi hallon i blandad kvalité. Vinbär fanns det massor av, men dom sjöng på sista versen och började skrumpna. Björnbär fanns det oxå mycket, men inte så många som var mogna, men Rocky ville ha några i sin påse ändå.  

 Och så hittade vi nötter, massor med nötter! Det verkar vara ett sånt år i år. Jag öppnade några och dom var nästan fullväxta. Ni vet, det är en liten balansgång det där, väntar man för länge ramlar dom av busken, och är man för tidig är det inget i dom. Men en vecka till, sen kan vi plocka. Det bästa är att Rocky tyckte dom var äckliga, så jag får alla själv.  

 Och så hittade vi havre oxå, men vad vi gjorde med den är hemligt. 

Nån som är mycket gladare nu

Är Vera. Kragen som vi lånat av Lotta kom med expressfart på posten.  

 Det här med tratt var verkligen inte hennes melodi, har aldrig hört henne tycka så synd om sig själv förr. Hon hade nästan panik och det slutade med att hon fick gå utan tratt igår, med strikt tillsyn. Och det funkade bra hela dagen, tills jag gav mig ut och sprang. Då brast tillsynen och när jag kom hem slickade hon sår. Fick bra tips om att sätta på t-shirt men hon kom ändå åt såret längst bak. 

Annars är hon pigg nu. Så pass pigg att jag har inte gett henne något smärtstillande mer än sprutorna jag fick med hem, som skulle ges på kvällen och morgonen efter. Hon är alldeles för modig och springer om jag inte har koll, och igår när jag hade lite dålig koll hoppade hon upp på bordet på uteplatsen. Jag brukar ligga där och sola, och Vera har fattat grejen. Inte så bra. Hon har bandage på som ska sitta 4-5 dagar och jag håller stenkoll så det inte kommer mer blod där, men det är bara gammalt där nu. Och så har hon fått ett mega-blåmärke på låret. 

Jag har bara haft denna operationen i tankarna, men vet ni vad? Det är minst två till. En för att ta bort livmodern och sen en för andra juverraden. Och tar han inte allt då, blir det ytterligare en. Min försäkring täcker bara 25.000:- men jag har ju lite tur som får nytt år 1:e oktober.