Stygnen #2

Alla stygnen blev bortplockade, och jag fick beröm. Han sa att om jag inte sagt att hon kommit åt att slicka på det, hade han inte sett det. Bra jobbat med tvättningen alltså. Jag skulle fortsätta tvätta som jag gjorde, och tratten på i minst en vecka till. Men det får vi ta. 

Och så har vi diskuterat fortsatt operation och som det ser ut nu, blir det en kastrering senare. Och hans rekommendation är att ta den ca fyra månader efter löp. Jag är lika dålig på att skriva upp hennes löp som mitt eget så jag vet alltså inte hur det ser ut nu. Får komma ihåg nästa gång hon löper och sen operation efter det. Så länge det inte kommit några fler svulster låter vi andra pattaran vara, men att vara uppmärksam på om det kommer, för då blir det av. 

Tänkte lägga upp en bild senare på hur såret ser ut nu, och då blir det lösenord igen, samma som förra gången – vera. 

Stygnen

Idag ska stygnen bort på Vera. Om det nu går.. Redan när jag tog av bandaget såg det lite rött ut längst bak, men alla tyckte det såg bra ut ändå. Det har inte sett bättre ut ju längre tiden gått och jag har trott att det berott på hennes (ena) hängtuttar. När det hänger över såret blir det liksom lite instängt och då kan det ju bli lite fuktigt. Och det är ju just det som varit, lite fuktigt och lite rött. 

Det var inte förrän i lördags kväll som jag upptäckte vad som var fel, när jag hörde det där ljudet, slick slörp. Ja hon nådde alltså bak att slicka fastän hon har haft kragen på, och verkar bara ha gjort det när jag inte varit där, för jag har varken sett eller hört något! För att vara en så klumpig hund är hon visst rätt smidig.

Ja så tratten åkte minsann på illa kvickt, och nu har vi tvättat minst tre gånger om dagen. Det kommer inte så mycket gojs när jag tvättar nu, men det är fortfarande rött. Jag antar att han måste ta stygnen efter 13 dagar, men jag undrar om det är läkt. Det värsta som kan hända är ju att det går upp nu.  

 

Djurvän?

Jag har tyckt att det gått åt lite mycket hönsmat på sistone, men det kan oxå vara inbillning. Kycklingarna växer ju och äter så klart mer hela tiden. Men för säkerhets skull har jag satt upp fällor och igår när jag gav hönsen riset som var över la jag lite i fällan oxå. I morse såg jag att riset var borta, och under luckan satt det nåt kryp och gömde sig. 

Jag är inte säker på om det var en liten råtta eller en liten mus, hoppas på det sistnämnda.. Men det spelar egentligen ingen roll, tycker inte om nån av dom. Och nu är dom en mindre iaf.  

 Ikväll blir det Hundskola för att träffa lite trevligare djur. 

Tragga lite

Okej, är ni trötta på att läsa om mitt spring kan ni stänga ner nu. Ni andra, JAG SPRANG TVÅ KILOMETER!  

 Jag har inte sprungit ett dugg på en hel vecka, sen jag klarade den där kilometern, och jag vet oxå att om man inte håller igång så tappar man. Skitfort. Tänkte på det igår men nä.. Egentligen inget sug idag heller för ni vet axlarna jag klagat om? Jag har skitont. Dessutom har jag lyckats sträcka nån muskel i baksidan av låret när jag traskat runt där ute på åkern i mina gummistövlar. Och så kräkte jag lite i min hals. Och mens. 

Allt körde ihop sig precis idag. Körde till Lantmännen för att tanka, macken sönder och får dra till degetown istället. Hemma vill inte Rocky gå och lägga sig, och Nikki är hungrig. Klockan blev mycket och jag fick leta upp min reflexväst, och jag kommer äntligen iväg. Sätter på musik och sen runkepär och börjar knata. Musiken kom inte igång och jag tänkte först skita i det men kände direkt att jag tappade sugen. Får börja rundan med att gå för att fixa detta och när jag kommer igång igen prasslar det i varenda buske, det är uppväxt på varenda åker och jag ser framför mig hur jag blir helt översprungen av en vildsvinsflock. Och dessutom trasslar jag in mig i den där jäkla västen. Bestämmer mig där och då att skita i skogen och vända vid en kilometer. Skita i att springa i skogen alltså. Och så blir jag irriterad för att det alltid ska klödda på nåt vis och så kommer jag på att jag har ju inte ont i axlarna? Jag trodde det skulle bli jättejobbigt, och det känns inget i låret heller. Nä, då tänker jag springa tills jag verkligen inte kan ta ett steg till. Och det gör jag, försöker kontrollera min andning, ta det långsamt när det känns tungt. Tänker stanna när jag kommit till en viss punkt, men när jag är där känner jag att jag klarar lite till. Och jag klarade allt! Hela två kilometer. Att jag har klarat detta känns helt sjukt..

2 kilometer – 13 minuter blankt. 

Fint besök

Idag har Rocky haft finbesök av sin kompis Louise. Dom är roliga dom två, dom pratar alltid om varandra och blir jätteglada över att se varandra, sen leker dom en stund och sen är dom såna ovänner. Det gör inte saken bättre att båda har lätt för att slåss.  

 Idag gick det ändå bra, det var lite bråk om vem som skulle köra gatorn, men Rocky verkar ha fattat att allt går mycket lättare om man låter chefen bestämma, så han flyttade snällt på sig. 

Vi försöker lära Rocky cykla här, och jag kan väl säga att det går allt annat än bra. Det finns inget intresse alls. Så när Louise ville cykla idag hade jag hoppats att han skulle bli lite pepp, men han gick in och hämtade hjälmen till henne istället. 

Så var det lördag

Och nu är den över. Allt har gått i slowmotion och jag vet knappt vad jag har gjort idag. Haft trädgårdshandskar på hela dagen dragit upp varenda nässla jag sett. Gjort rent i hönshuset och plockat mera vete. Har rensat den här veten och har nu ont i axlarna. 

Jag har haft lite problem med axlarna sen jag jobbade i affären. Trodde det berodde på att jag samlade allt möjligt skit i min väst så att den blev tung, men det har fortsatt fastän jag bytt både arbetsplats och kläder. I vintras eskalerade det till ont i nacken och jag trodde att nån nerv blivit kall och gick med halsduk alltid. Jag sov tom med den. Men så för ett tag sedan skulle Morgan vara snäll och massera mig, hittar ett par knutor och när han rör dom gör det så jäkla ont i nacken, och långt upp i bakhuvudet. 

Så träffade jag Marita igår, min ”tupperware chef”, hon har precis avvecklat sitt företag som hon hade, ett massage företag! Så jag bad henne om råd och hon har gett mig lite övningar jag ska göra hemma, för att strecha axlarna. Det känns skönt när man gör dom, men inte efter. Jag hoppas att dom hjälper. 

  

Lyckliga höns

Nu har dom tröskat vetet på andra sidan vägen. Jag har fått lov att ta en säck halm och när jag gjorde det igår, såg jag att det finns enstaka vetefjongar kvar i kanterna.  

 Jag plockade en näve och gav till hönsen, dom blev överlyckliga! Nu har jag inte frågat om lov.. Men hur stor är sannolikheten att dom själva skulle gå och plocka dessa – för hand?! Så jag gick en runda till i morse och fyllde en halv spann.  

 Tänkte gå en runda till i eftermiddag, i morse var det så fuktigt att om jag skullat spara det hade det möglat. 

Varför har jag inte tänkt på detta innan? 

Mina tankar

I onsdags när jag kom hem från hundskolan, klockan var nästan 22, öppnade Facebook och där hade nån delat den här artikeln om ”Kristianstads-pedofilen”. Och känner ni mig vet ni att jag eldar upp mig över sånt här och kan inte komma ner igen förrän jag har fått nån slags fakta i det hela. Redan samma kväll förstår jag genom fb osv vem det är, och när jag inser var jag träffat honom blir jag inte alls lugnare. 

Jag räknar kallt med information vid lämningen dagen efter, och det var ju inte lätt att sova så jag var uppe tidigt på morgonen och sökte. Får reda på att den häktade personen inte varit på vår förskola, men jag har redan hittat information på nätet som säger annorlunda. Och jag har ju dessutom träffat denna person. Rektorn svävar i sitt svar på frågan om ”har personen varit här”, och när jag säger att det ligger ute på nätet måste hon gå och göra något annat. Jag blir lite orolig, för tänk om det inte är han? Det ligger på Flashback och hans vänner har nåtts av ryktet. Tänk om denna persons liv är förstört för att en massa människor sitter och antar en massa saker på nätet. 

Hela dagisdagen går åt telefonsamtal till släkt och vänner för att ventilera detta, och Google och Expressen och kristianstadsbladet och presskonferens och Aftonbladet och Flashback. Jag vill ha all information jag kan få. Och till slut lägger nån upp häktningsordern, och där är allt, svart på vitt, namn, personnummer, adress. Och det var han det talades om från första början. 

Nu går letandet över till, tänk om han har tagit kort på mitt barn, som nu ligger ute på nätet och folk sitter och glor på det här?! Jag är inte ett dugg lugnare av att han är en pojke, för har man redan en sjuk läggning, säger inget att det bara är mot flickor. Sen lyckas jag resonera med mig själv. Rocky är bara där 15 timmar i veckan, tre dagar mellan 9-14. Det är då det är som flest barn på förskolan och det är oxå då det brukar vara mest personal. Max 12 barn till 3 personal. Alltså borde det vara en liten risk att nåt sånt här kan hända, det är så mycket spring. Sen får jag ett sms, tänk att jag lämnade min flicka själv med honom en morgon. Och ja just det. Han hade en öppning själv, mellan 6:15-6:45 ca. Det här är en flicka som står mig nära, men det hade inte spelat nån roll, vilket barn som helst som är utsatt för detta gör mig illamående. Illamående är inte rätt ord men jag vet inte hur jag ska uttrycka min avsky. Jag har försökt intala mig själv hela dagen att, för att kunna göra en sån här sak, måste man ha ingett nåt slags förtroende med barnen, och det hinner man inte på en vecka. Alltså kan det inte hänt något hos oss. Det är såhär det är nu, tänk om våra barn är utsatta för det här, mot, han var här så liten tid så han kan inte hunnit. 

Vem bär ansvaret i det här? Kommunen. Det ska sparas pengar. Lite personal, för många barn. En leker med barnen, ett barn bajsar och personalen man tycker minst om/sist in (eller hur funkar det?) får gå och byta blöja. Man kan väl inte begära att en vikare inte får byta en blöja? Eller är det bättre att ta blöjan själv och låta vikarien vara ensam med resten av barnen? Och var drar man misstankarna. Finns det verkligen bara manliga pedofiler? Det är kanske rätt att blunda för det, men att glo snett på varenda manliga barnskötare är inte rätt. Onsdagen detta kom fram bestämdes det att INGA VIKARER HAR ÖPPNING ELLER STÄNGNING SJÄLVA. Behövde det hända en sån här grej för att man skulle kunna ta detta smarta beslutet?

Det här är mina tankar, och dom är överallt just nu. 

Nikki 4 månader

Igår fyllde Nikki hela fyra månader. Hennes favoritsysselsättning just nu är att stå på alla fyra och jucka. Detta lilla barnet har ju alltid hatat att ligga på rygg, till skillnad från alla andra kids i föräldragruppen(som vi fö verkar vara dissade ifrån), som låg så snällt och nöjt på rygg och kollade på omvärlden utom Nikki som juckade och tränade rösten. Det är oxå en favorit just nu, prova hur det låter om man skriker si eller så. 

Och på tal om att hata att ligga på rygg, så kan jag bli rätt så irriterad på henne. Så fort det inte passar rullar hon över och sen har hon en anledning att skrika. Och så här kan hon hålla på på natten. Och tro inte att man bara kan vända henne. Nejdå, hon är stark, håller emot eller så drar hon in ena armen och ena benet så hon rullar över direkt man vänder på henne. Då är jag inte glad på henne. 

På 4-månaders kontrollen vägde hon 6150, mot Rockys 7180. Och hon var 60,5 cm lång, mot Rockys 65,5. Men det betyder bara att hon kam använda sina kläder längre, och det har inte jag något emot.