Emil Emil Emil 

Idag har vi haft playdate med Emil. Tror faktiskt det är första gången vi enbart åker iväg för att Rocky ska leka. Annars är det ju mest ”slå två flugor i en smäll”, låt ungarna leka när vi hinkar kaffe typ. Lite typiskt att vi fick till det den enda dagen som det är kallt, och ungarna hade ju skitkul ute, jag frös. 

Men dom hade skoj, Emil hade kuliga leksaker, och dom gillar samma saker. Rocky vill gärna bestämma vad dom ska göra, eller vad den andra ska leka med, det får vi nog prata om.  

 Rocky ville inte alls åka hem när det var dags, och han har pratat om Emil exakt hela dan. Emil ska komma idag, ikväll och imorgon. Har inte Emil sovit klart än så vi kan åka dit? Nu, eller ikväll? Tur vi har satt bättre lås på grinden, annars hade han nog varit på väg, själv. 

Röda trattar

Tandläkarbesök som gick bra till slut, duktig tjej som hade hand om oss. Lirkade ganska länge innan Rocky släppte och öppnade munnen för räkning och målning. Det bästa var att målningen gjorde att han slapp borsta tänderna ikväll. 

Föräldramöte ikväll och jag vet inte om jag blev klokare. För mig är det självklart att man inte lämnar en nerskiten unge. Och det är självklart att man måste ha ett ställe att ringa in vikarier från. Och att jag inte vill ha videofilming i skötrummet. Men jag undrar varför man inte kan vara lite tillmötesgående till oroliga föräldrar, och istället slå det ifrån sig med, valet är ditt, du behöver inte lämna. Den som gav svar på tal där imponerar. Eller ja, jag fick ändå ut en del, just om det här med pedofilen, eller tänket runt det. Ibland snöar man in helt och är inte realistisk. Jag ser från fler håll nu. 

Och så var det sopptajm. Mamma var så snäll och gav mig svamparna hon plockat oxå, hon hade mycket över från igår ändå. Så nu sitter jag här med mitt rödvin, skulle precis slå över till bonde söker fru, men hade helt fel på tiden, och min efterlängtade svampsoppa. Life is good.  

 

Tandis 

Det här är Nikki. Nikki äter bara flaska, allt annat är ointressant. Men nu ska gröten serveras i vinglas för där finns det minsann intresse!

 Imorgon ska Rocky till tandläkaren, det kan bli en upplevelse. Förra gången vi var där gick det inte så bra, tandläkaren var från Thailand eller nåt och jag förstod inte många ord av vad hon sa, och inte Rocky heller. Men det är längesen nu och hon har förhoppningsvis hunnit träna lite. Annars får jag skylla på vatten i örat. Och hoppas att inte Rocky säger ha? hela tiden. 

Nu är det nära

Det blev kaffe, gåstolslån och ”jag älskar din blogg” hos Linda imorse. Det är skitkul när folk faktiskt berättar att dom gillar det dom läser, och det ger mig både motivation och inspiration att fortsätta skriva. Det pratades om en officiell Facebook-sida med min blogg, men jag tror inte jag är riktigt där än, haha. Men en officiell Running life sida hade kanske varit en ide? Är man rädd att missa nåt kan man ju både följa bloggen via e-post eller bloglovin. Fråga mig hur om ni vill. 

Nikki somnade i bilen på väg hem så vi tog en extrarunda. Första stoppet blev hos Izzie som numera är ensamhund, R.I.P Tage, och vi passade på att träna lite. Sitt med frisignal, sitt kvar, följsamhet och fot. Hon var riktigt samlad idag och gapade nästan inte alls. Sen stannade vi till i skogen för att inventera svamparna, och dom är på gång. Nån hade redan plockat men om en vecka eller nåt kan man ta en tur. Men då ska man inte ha en sovande och potentiellt hungrig bebis i bilen. Bärsele here we come.  

   

Push the button

Jag har inget bra morgonhumör. Och när Rocky bara hinner slå upp de blå för att sen börja låta, övergår det till världens sämsta. Det han har ärvt från sin mor, är att förbereda vad man behöver kvällen innan. I hans fall består det av leksaker. Hela sängen är full av favoriterna när han somnar, och när han då vaknar har dom vilat hela natten och måste nu startas upp. Ööööön nööööö nöön nöön nööööiiiii. Kvar ligger jag i sängen, ingen klocka som ska ringa och Nikki sover. Och jag kokar. 

Sen plockar han ihop alla sina saker och efter ett jäkla kladdande med att få ner allt för trappan, inte speciellt tyst det heller, somnar jag om. I två minuter, sen hör jag nerifrån, ööööön nööööö nöön nöön nöööiiii, MAMMAAAAAAA! Rafsar ihop kläder och masar mig neråt, och som den supermorsan jag är, är mina första ord denna dag, kan du aldrig hålla truten?! 

Nu följs detta av, JAG VILL HA FRUKOST, SOVER BEBISEN, MEN JAG VILLE JU KISSA. Allt innan jag ens hunnit brygga kaffe. Åh, alla knappar på en gång. Så nu har jag satt tonen för dagen och varför jag ens blev förvånad när han kommer ner från ovanvåningen, asande på katten, och säger den jävelen låg i min säng, vet jag inte.  

 Tre månader och både tyst och stilla. 

Ska man..?

Sen Linda lyckades springa en mil, utan nån träning typ, har det skickats en massa snaps på lopp. Hon tror alltså på fullt allvar att en sån som jag skulle klara det. Jag har kollat på bilderna, sen försvann dom. Höhö.

Alltså ett lopp. Det är stort. Tre kilometer är vad jag klarar, och det går inte ens snabbt. Men så hade Sofie lagt upp den här bilden.  

 Och här måste jag erkänna att jag blev lite sugen. Lite mindre än en mil hade varit önskvärt men man kan inte få allt. Det som är så bra med det här loppet är att jag känner till trakterna lite. Skiter det sig kan jag nog hitta hem. Eller lotsa nån till var jag ska hämtas. 

Jo’rå, lite sugen är jag allt. Kan jag verkligen klara det?

Äppel päppel

Piron paron? Årets äppeltavla ser ut såhär. Man kunde ju gått närmre och fått en bild utan gubbar och skyltar. Men nu gjorde jag inte det.  

 Det är ju faktiskt rätt häftigt att man lyckas göra en fin tavla varje år. Bara titta liksom, detaljer, detaljer. Och den som sitter och vänder äpplena så det blir helt rätt, hööru, bra jobbat där. 

Har hört på Lasse Kroner, blivit nyfiken på äppleburgare och sett en rosa Volvo. Den kunde jag haft. Så häftig. Kommer ni ihåg när man hade Lunarstorm? Mitt namn där var just rosa Volvo. Jag har nog alltid velat ha en sån.