Jag vet att jag inte sagt nåt, men jag har haft sån ångest. Ångest över beslut tagna över ett par glas vin. Beslut som egentligen kan liknas med en spark i röven, så helt illa är det väl inte. Ångesten har varit stark ända tills för ett par timmar sen, då hade jag ett peptalk med Linda och nu känns det bättre. Vill ni veta vad det är?
JAG HAR ANMÄLT MIG TILL ETT LOPP. Iiih, mitt första lopp ever! Imorgon ska vi springa Åhus Trailrun. Jag, Linda och Linnea. En massa fler folk jag känner ska också springa och det är väl därför jag inte vågat säga nåt. Men, nu har jag betalt pengar för att springa ett lopp, och jag ska fasen göra allt jag kan. Jag är helt med på att jag inte kommer palla springa 5 kilometer i ett sträck, men jag ska kämpa mig till en okej tid.
Flera har sprungit provrundan och alla instämmer i att banan är tuff. Jag har mest ont i magen över att halva loppet är på stranden. Provat springa i sand nån gång? Just det. Men pallar jag inte är det inte hela världen om jag går en bit, huvudsaken är att jag kommer i mål. Och oddsen på att jag inte skulle göra det är små. Jag har ont i halsen, förkylningen har inte brutit ut så jag hoppas det inte blir värre tills imorgon. Och så fick jag mens idag, men jag är faktiskt pepp ändå. Klarar jag ett lopp med detta klarar jag fan allt, haha.
Bildkälla
Linnea kommer hit imorgon bitti sen åker vi tillsammans till Åhus. Jag har tagit fram alla mina träningskläder, vantar och pannband så inte mina öron dör. Jag tror jag får ha en tjocktröja överst för jag har ju inte investerat i löparjacka eller nåt sånt. Och så har jag kokt ägg så jag bara kan mata kakhålet till frulle. Jag känner mig förbered på det planet i alla fall.












