Första födelsedagsfirandet

Vet ni vem som också fyller år idag? Blondinbellas dotter. När jag satt där på BB och spånade på namn kom Sally upp i huvudet, Rocky älskar ju bilar-filmen och blixtens tjej heter ju Sally, sen råkade jag se på Facebook att 1) blondinbella fött en flicka samma dag som jag 2) hon skulle få namnet Sally. Då strök jag det namnet igen, nån måtta får det vara. Idag när jag kollar Facebook har prins Carl-Philip och Sofia fått barn, 19 april är ett bra datum.  

Vi har haft lite firande här idag, farmorn och rronjan var här i morse med lite smått och gott. En sån där låda med klossar man ska pricka i rätt hål, klädesplagg och gummisnoddar. Jörgen kom med ballonger och tomtebloss (som nog inte skulle tändas inne) och ett choklad som min store absolut inte kunde tro var till Nikki. Ikväll har mamma, Kenne och Linus varit här, och karolin, Mads, Ville och Elli. Av mamma och dom fick hon en klänning och en, wait for iiiit, GUNGHÄST! Jippieyeey. Hon blev jätteglad, ändå tills Rocky skrämde henne med den så nu är hon lite skeptisk. Av Karolin med familj fick hon ett fint halsband. Hennes första.  

   I övrigt har det varit rätt klöddigt idag. Troja har fått ett blodöra av okänd anledning, det blåste så mycket att brännaren till pannan gick baklänges och motorn till skruven höll på att bränna. Morgan blev sen hem och jag har dammsugit fem gånger. Är det inte ungar som välter ut saker är det ungar som rusar mot skåpen så morsan stressar och tappar grejer. Inga barn sover än och vi som ska gå upp tidigt för läkarbesök imorgon. 
Vi tackar så mycket för alla gratulationer till Nikki, både som kommentarer på bloggen, instagram och sms. Jätteroligt att så många vill gratta henne. 

Nikki 1 år

För ett år sedan låg jag i en förlossningssal utan att ha fött barn där inne. Nikki föddes i min bil ett par timmar tidigare på parkeringen precis efter Eskilstorpsvägen. Ja herregud, vilken upplevelse. Jag var redo att åka hem igen men det fick jag inte. Hon hann ju bli lite kall där innan hon kommit in i ambulansen. Har du missat förlossningsberättelsen finns den HÄR.

Det är alltså ett helt år sedan, tiden den går. Nikki går snabbt nu men hon har ännu inte lärt sig att resa sig utan stöd, så ramlar hon, kryper hon till nästa ställe att ta sig upp på. Hon har 7 tänder, 3 nere och 4 uppe. Hon är en riktig spjuver och gör grimaser för att få en att skratta. Hon är väldigt glad för djuren här hemma, Nisse sover hon med, hundarna matar hon och kycklingarna petar hon på lite försiktigt. Så fort hon har tråkigt är hon med Vera, om hon inte drar Rocky i håret förstås. Hon ratar gröten under dagarna nu, det ska va riktig mat. Det är inte lika hysteriskt med saltet längre nu när hon är 1, så hon får äta samma som vi äter. 

Nästa vecka ska hon skolas in på dagis och därmed är det roliga slut. Inget mera ”bebismys”, inget mera barnvagnsmaffian och inget mera ta dagen som den kommer. Jag är glad att jag fick barn nr 2, allt är verkligen annorlunda. Man njuter mer av tiden tillsammans och är inte alls lika stressad. Man vet vad som ska göras om barnet är ledset och det är inte en gissningslek längre. Jag är glad att livet valde det här till oss. 
Älskade Lill-strumpa, Fis-Lisa, stumpan, grattis på din första födelsedag. Den första av många.  

 

Vi har en plan!

Idag har specialpedagogen Anna varit på förskolan och ”övervakat” oss. Rocky var gladare än vanligt och gjorde saker som han annars dissar. Sen kom verkligheten ifatt oss och han bröt ihop för att jag bad honom gå och kissa innan de skulle gå till biblioteket. Det var en helt annan sak idag och jag upplevde att han mest var tvärtemot, och inte genuint ledsen som jag annars upplevt. Specialpedagogen bestämde att det blev inget bibliotek för Rocky utan han fick gå ut istället, för det var vad de andra barnen skulle göra. Det kändes skönt att hon kom och tog ett beslut som jag sen kunde följa. Det var tårar och skrik, han hade inte tiiiid att kissa och när han kissat ville han absolut inte ha 1) överdragsbyxor 2) jacka 3) solglasögon. Och eftersom någon tagit beslutet åt mig kändes det så mycket lättare att fullfölja, på med kläderna sen går vi ut. 
Väl ute bestämde vi att Anna och jag skulle gå in och prata, ensamma, och då fick pedagogerna ta honom hur ledsen han än var, och vi lovade att komma tillbaka. Anna bekräftade det jag kände innan, han spelar på mina känslor. Han blir ledsen och då stannar jag. Så planen är att han blir ledig resten av veckan, får en liten paus liksom, och sen när Nikki skolas in så är han där samtidigt som henne. Vi ska vara tydliga med att jag kommer tillbaka igen och vi pratade om att pyssla ihop en klocka som kan visa honom vilken tid jag kommer tillbaka. Ett bildspel som visar hur dagen kommer se ut ska också kunna hjälpa. Nyckelordet är tydlighet – det blir som vi säger. Jag fick också beröm av Anna, hon tyckte att jag var väldigt pedagogisk och att jag skulle ha en stor eloge för det. Det var visst inte många föräldrar som pratade så med sina barn. Och vet ni hur mycket jag behövde höra det? Man tvivlar på sig själv hela tiden som förälder och vet aldrig om man gör rätt, och särskilt inte när det dyker upp såna här problem eller när folk kritiserar ens föräldraskap. Jag gör säkert inte rätt i alla situationer men det kändes bra att man gör nåt rätt. 

När vi kom ut på gården igen var han i full gång med att leka. Jag fick kalla på honom för att han skulle se att jag var tillbaka, och jag fick en kram sen var det bra. Tidigare har han hållit i mitt ben och vägrat släppa. Vi lekte allihop i sandlådan tills det var dags att gå in och äta. Då var maten äcklig och jag kände igen min Rocky igen.. När vi ätit och barnen skulle sova städade jag och Rocky undan, och han var så duktig. Han hämtade sopkvast och torkade borden, sen gick han och lekte i väntan på att ett par kompisar skulle komma ut från vilan. Men det bästa med den här dagen var nog att det var JAG som undrade om vi skulle åka hem nu. 

Kanske har vi gjort rätt i att låta det här ta tid, eller så behövde vi bara att nån bestämde åt oss. I vilket fall som känns det bra just nu, och på onsdag har vi läkartid på ögonkliniken så får vi se om det också är nåt som kan hjälpa honom. Tänk om han går med huvudvärk hela dagarna?  

 

Lördag

Oj vad vi har varit flitiga idag! Annelie skulle hämta sina kycklingar idag, så då fick vi passa på att mysa innan dom åkte. Jag tog en och satte på Rockys axel som senare hoppade ner på hans arm. Sen satt dom där, och kollade på Barnkanalen på telefonen. Jag frågade om jag skulle ta den igen men det skulle jag inte. Efter en kvart var det jag som hade tröttnat och tog kycklingen.  

   När Nikki lagt sig gick vi ut och höll på med boden. Morgan hade varit ute en stund och satt upp reglar, och jag fortsatte med att bygga ihop den där hönstrappan som dom ska sova på, och sen gjorde jag reden av ett gammalt skåp som stod i boden när vi fick hem den. Mamma gav bakläxa direkt, men jag får väl erkänna att hennes idé var bättre. Så imorgon får jag skruva bort den där brädan jag lagt som äggstopp och lägga den på andra hållet istället. Jag hann med att näta hela alltet också samtidigt som Morgan gjorde en lucka som hönsen kan gå in och ut genom. Det är bara lite småfix kvar, sen är den klar för inflyttning.  
 Vi har tussilago på tomten. 

Jag skulle fått nya Appenzeller-ägg idag. Jag hade löst det så bra att jag hittat en jag kunde köpa av som höll på med kaniner och skulle på samma utställning som mamma skulle döma på. Alltså skulle jag slippa få dom skickade, för jag blev ju lite skeptiskt efter förra leveransen, och igår när jag skrev till henne vem hon skulle lämna dom till visade det sig att hon glömt dom hemma. Så himla tråkigt. Jag hade planerat det så bra tyckte jag, dom skulle in i kläckaren imorgon då, och då skulle dom ha kläckts sista helgen innan jag börjar jobba. Mest för att jag gärna vill övervaka det hela. Och dessutom ska jag kläcka vaktlar också denna gången och dom ska inte in förrän hönsäggen legat i tre dagar. Dom äggen fick jag hem idag, så jag hoppas det klarar sig. Har lagt dom svalt i Morgans hus och ska vända dom två gånger om dagen. 

Vad har du gjort idag?

Jag är inskolad nu

Hela veckan har jag varit med Rocky på dagis. Vi hade utflykt till skogen, lek på gården osv. Det går bra så länge jag är där, även om det mest pratas om att vi ska åka hem. Idag lämnade jag iväg Nikki så att vi kunde vara där utan att hon blev trött och gnällig, och idag är väl enda dagen jag känner att det är lite framsteg. Han är som ett litet plåster på mig och kan inte ens gå och ta på sig jackan i hallen utan att bli ledsen och komma tillbaka till mig. Men idag gick han faktiskt iväg med en av fröknarna och hämtade mat utan att be mig följa med. 

Vi har pratat med specialpedagogen idag och hon ska komma igen på måndag. Hon ska övervaka verksamheten och sen ska hon och jag gå iväg och prata. Bävar redan för att gå iväg. Och på måndag måste Nikki följa med. Har jag tur går det att få henne att sova där. Jag hoppas kunna få lite tips och råd inför hur jag, och personalen, ska bemöta honom när han blir så ledsen. Man tröstar ju och berättar att man inte ska lämna honom, men jag vet inte om det är rätt väg att gå, det är bara den som känns rätt just nu. Och jag har dragit lite i barnpsykologen via BVC för att kanske kunna få ett hum om varför. Och så har vi tid hos ögonspecialisten nästa måndag idag. Nikkis första inskolningsdag 

Vi drar i alla trådar känner jag, kan man bara få tag i ett litet halmstrå så kanske man kan bygga därifrån. Man vill ju bara att ens barn ska ha det bra. Hade det bara varit var som helst annars hade man kunnat gett honom tid, men nu är problemet på ett ställe där han kommer tillbringa halva sina dagar, och det finns inga andra alternativ. Jag hade verkligen behövt den där lottovinsten nu. Då hade han sluppit dagis tills han själv velat åka dit och leka.  

 

Fullt upp

Här har det varit full rulle ett par dagar. Igår hade vi Linda och Victor från förra föräldragruppen på besök. Victor och Rocky lekte men dom har nog inte riktigt samma intressen. Det var inga sura miner eller så, men dom lekte inte så mycket tillsammans. Tyckte dom hade roligare förra gången vi sågs. Rocky satt på en grävmaskin och Victor kollade av ägorna, och när dom var inne lekte dom med olika saker. Och det är ju inget fel med det, det var ju inte så mycket kiv om leksakerna i alla fall. Jag och Linda hann prata desto mer, och så blev det mycket kaffe – och kakor. Jättekul. 

Idag har boden kommit på rätt plats, Andreas var här med bautalastaren och helt ärligt trodde jag inte det skulle gå. Han hade långa gafflar på och det var inte det lättaste att få ut dom från boden mellan flyttningarna, jag trodde han skulle lägga lastaren i skogen. Jag borde inte vara orolig, han har ju kört nåt SM i lastarkörning. Men nu är den på plats och lättnaden över det är obeskrivlig. Det hade varit sådär kul att asa hem en bod som sen inte går att få på plats och vi hade fått betala för att slänga skiten efter rivning. Men nu planeras det inredning istället! Nån som har en gammal byrå över? Tänkt som värprede.  

 Och innan boden blev flyttad idag var vi hos Emil, Ebbe och Charlotta från nuvarande (?) föräldragruppen. Dom har ju valpar och dom ville jag jättegärna träffa. Och Rocky ville ju träffa Emil så det passade bra. Dom två har ju helt samma intressen. Dom gick ut i trädgården direkt och lekte och där var dom i säkert en timme. Kom in för att äta och leka lite inne sen gick dom ut igen. Ebbe och Nikki tar sig runt hela huset nu och jag tror att dom också uppskattar varandras sällskap. Dom är i alla fall nära varandra hela tiden och skrattar och har sig mot varandra. Urgulliga. Jag och Charlotta fick prata i fred hela tiden för det var exakt noll kiv mellan våra stora barn, det gick så himla bra idag. Man kan inte tro att det är 1.5 år mellan dom, Emil är så ”mogen” att man tror att dessa två är lika gamla. 

Sen var det dags att träffa valparna, och OMG så gosiga dom var. Det är tur att jag inte är jägare för då hade den ena fått följa med hem direkt. Ja, jag är så jäkla valpsjuk men så får det väl va.  

   

Vi är nog klara

Nu tror jag att alla kycklingar som ska komma, har kommit. Det kläcktes en del i natt, och fatta hur kul det är att komma ner och se detta på morgonen. Ett av mina ägg höll på att kläckas när jag gick och la mig igår kväll, men när jag vaknade i morse var statusen densamma. Ägget är knackat nästan hela vägen runt men nu såg jag att hinnorna blivit lite bruna. Man ska ju inte hjälpa kycklingarna ut ur ägget men jag kände att den var kanske trött efter att ha kämpat i 8-9 timmar så jag pillade bort lite skal, och så tog jag varmt vatten i sprayflaskan och sprayade lite på ägget. Sen åkte vi till dagis och var där i 2,5 timme (så nej, inga framsteg där) och när vi kom hem såg det likadant ut. Så det fick bära eller brista, nu hade den försökt ta sig ut i över 12 timmar och jag sprayade lite till sen lirkade jag försiktigt ägget så hinnorna sprack runt om och sen stängde jag kläckaren igen, och nu hände det grejer! Antagligen låg den lite fel i ägget för den sparkade av sig ägget med benen och sen satt den fast med skal på huvudet ett tag till, på de andra har huvudet kommit innan benen. Den tog sig ut utan mer hjälp och verkar lika pigg som de andra.  

 Det ligger två ägg kvar av mina och jag tror inte de kommer kläckas, eller jag är rätt säker. Jag kollade lite på dom i morse och det ena har stor luftblåsa, ser inte att det rör sig eller piper inuti heller. Det andra blev det hål på redan igår men jag har inte sett den röra på sig sen dess. Den hade en väldigt liten luftblåsa och har jag förstått det rätt andas dom av luften i blåsan när dom gör hål på hinnorna, och är då blåsan för liten får de ingen luft och dör. Men jag är ändå nöjd med resultatet, 4 av 4 av Annelies kycklingar kläcktes och 5 av 7 av mina. 

Det började bli trångt i kläckaren så jag har flyttat ner alla utan två i buren. Två är fortfarande blöta så de får torka innan flytt, resten har nyss bekantat sig med appenzeller-kycklingen. Den är nog glad att äntligen fått sällskap.  

   

Fem är antalet. 

Precis hemkommen från hundskolan och jag sätter mig framför kläckaren direkt. 5 kycklingar är kläckta idag, 4 av mina och 1 av Annelies. Vi har två till väldigt nära att kläckas, ägget är nästan helt sönder.  

 Vilken jäkla upplevelse detta är alltså. Helt otroligt. Jag lyckades fånga en kläckning på film, men jag gapar så mycket att jag vågar inte lägga upp den, haha. Helt uppspelt. Ulrika fick också se det och så kom Annelie med barn när jag kört mot Malmö i eftermiddags, då kläcktes en av mina kycklingar och det var väl en för jäkla bra timing. 

Nu avbröt jag bloggandet för det kläcktes en kyckling! En tio minuter lång film som visar en New Hampshire kyckling kläckas – utan för många hejarop. Ska se om jag kan få upp filmen imorgon. Och ja, då är dom 6 nu!