Buff och pannband 

Jag har sytt några mössor idag och när Rocky såg tyget med Cat-maskinerna blev han nästan arg på mig. Han ville ha en sån som mössa men jag har hoppats på att han ska glömma det, han har ju redan några stycken att välja på. Det blev lite spillbitar över så jag sydde ihop dom till en buff/halsduk enligt 4-åringen. Han blev jätteglad och nöjde sig med det. Allt är lätt med att sy en buff, utom att sy igen det lilla hålet man vränger den rätt med. Jag har ju bara en helt vanlig maskin och kan inte sy några fancy sömmar med den. Det har blivit en utanpå-liggande söm i trestegssicksack, det är inte snyggt och dessutom är jag rädd att det kommer skava. Så den som Rocky fick har jag faktiskt lämnat hålet öppet. 

Jag sydde ett pannband åt Nikki av en annan spillbit och jag gjorde likadant där, hålet får vara öppet för bekvämlighetens skull. Nån som har tips på hur man syr igen hålet snyggt och smidigt?

Så jäkla kallt

Vad var det som hände? Vi skulle gå mot varmare tider, men jag tycker vi går mot kallare. Mina blommor har nästan frusit ihjäl, och jag såg ett magnolia(?)träd i byn där alla knoppar frusit. Det ligger snö i skogen mot Önneköp och det känns inte alls som slutet av april.  Jag fryser så det inte är klokt och jag bad Morgan (jättesnällt) om vi inte kunde skruva upp värmen – bara lite i alla fall. Han försvann och kom tillbaka med ett par raggsockor. Min mamma har stickat sockorna och hon är väl den enda som kan gilla den här kylan, bra businessväder. 

Nya skor

Inskolningen har gått riktigt bra idag. Rocky försökte spela över ett par gånger men jag lyckades avvärja det bättre än jag trodde. Det blev lite ”tuff kärlek” med att jag sa till honom att om jag skulle sitta där med honom ville jag att han skulle göra som jag sa. Att det funkade gjorde mig riktigt förvånad. 

Nikki blev lämnad med personalen den stunden jag satt med Rocky i ett annat rum. Hon hade blivit lite ledsen men det hade varit lätt att få henne på andra tankar. När jag kom tillbaka vill hon gärna vara nära, och det gör ju inget, man får passa på.. 

När dagen var slut åkte vi hem till en kompis och köpte skor. Dom jag hade plockat fram till Nikki var som sagt lite stora, och då hörde kompisen av sig och berättade att hon hade vi kunde ta. Jag älskar ju den modellen på skor så det kunde inte bli bättre. Imorgon är en ny dag, vi hoppas på ännu en bra inskolningsdag och jag hoppas kunna skriva en lite roligare blogg. 

Veckans tema och förberedelser

Denna veckans tema lyder: 

Om ni skulle nischa om er blogg en helg och bara skriva om en sak, vad skulle det vara? 

Ja vet ni vad, skulle det här inte vara en blogg om allt och inget, om det jag kände för att skriva om just idag och jag bara skulle skriva om en sak, då skulle jag skriva om hundar och hundträning. Det var egentligen planen när jag började blogga 2008-9, jag ville skriva om vad jag gjorde med mina hundar, hur jag gjorde det och hur jag tänkte. Jag kom aldrig så långt, andra grejer jag hellre skrev om kom emellan. Men fortfarande tänker jag på det. Det man ska veta när jag pratar om hundträning är att jag tänker modern träning, det jag vill kalla rättvisa metoder. Jag jobbar med klicker för jag älskar att se när hunden jobbar sig själv trött – på ett bra sätt. Dessutom sitter den här träningen (operant inlärning) så mycket bättre då det är hunden som själv tänker ut vad den ska göra, jag bara guidar genom att klicka i rätt tillfälle. Dessutom jobbar jag endast med positiv förstärkning, dvs, hunden blir belönad på ett eller annat vis när den gör rätt, gör den fel uteblir belöningen. Tror det kallas negativ bestraffning, och eftersom jag skriver tror har du här anledningen till att det inte är en ren hundträningsblogg. Jag lägger inte de fina termerna på minnet. 

Jag tänker mycket på det psykologiska i varför hunden gör som den gör, och hur jag ska kunna hjälpa hunden ur det, eller förklara för ägaren varför. Jag håller mig ajour i den senaste forskningen (läs; Per Jensen) och det intresserar mig mycket. Jag är utbildad klickerinstruktör och det blev jag 2009. Jag förkastar sättet man tränade hund på på 70-talet, och tyvärr måste jag blunda ganska ofta då det är ett sätt att träna på som folk gärna tar till. Jag förklarar gärna mer för den som vill ha hjälp eller bara veta, men jag aktar mig för att lägga mig i, precis som jag inte lägger mig i hur folk uppfostrar sina barn. Om man inte kommer på kurs förstås, då är man där för att träna på det viset vi förespråkar. Min mentor och hundskole”mamma” Lotta driver en blogg på sin hemsida där hon skriver om hundträning, och det gör hon med bravur, så jag överlåter det till henne. 

Imorgon börjar inskolningen för Nikki. Herregud, nu är det verkligt. Jag har sagt till Rocky att hon ska skolas in och han får vara där med henne för att visa hur man ska göra. Vi får se hur det går. Jag har bett Morgan plocka ner ytterkläderna från vinden på bygghuset ett tag, och vid 16 i eftermiddags kom dom in. Så nu har jag sorterat ut vad hon behöver ha med sig och tvättat, tror ni det är torrt tills imorgon? Det tror inte jag. Jag har plockat fram skor men dom är kanske lite stora.. Det får gå helt enkelt. Konstigt att vi alltid ska göra allt i sista minuten. Och på tal om sista minuten flängde jag runt här efter en väska att packa hennes grejer i, kom på att dom ligger under Rockys säng så dom kan jag inte ta nu. Så det blir visst en sista-minuten packning imorgon bitti. Hejja. 

Snipp-snipp och kafferep 

Katt-Nisse blev kastrerad i fredags. Jag valde faktiskt inte evidensia trots att jag har 100:- i presentkort där. Först ska man ju lämna katten där, och sen ska den hämtas efter nån timme så den hundralappen sparar jag in genom att bara köra till Maglehem. Och så är jag väldigt mån om att veterinären där ska få vara kvar, han har väldigt bra service, nära och jag har varit nöjd alla gånger jag varit där. Han plockar alltid in mig fastän han egentligen har fullt. 

Det värsta med att kastrera hankatter är den för jäkliga stanken efteråt, dom pissar ner sig och så ligger dom i det när dom vaknar upp i buren. Det är inte riktigt läge att tvätta en nyopererad katt heller, jag torkade så gott jag kunde med våtservetter men sen stod jag inte ut och låste in honom på toaletten, elak jag är. Vi kastrerade Kavat för ett par år sedan (blev överkörd strax efter (damn you gulakattajävel)) och jag kommer ihåg att han var rätt slö ett bra tag efter. Han kunde inte gå ordentligt på hela dagen, men Nisse han spatserade rakt ut ur buren och undrade varför han inte hade nån mat i sin skål. Och nästa dag är han jävligare än nånsin, attackerar mina ben, attackerar Nikki och springer som han har eld där bak. Han vägde hela 3.7 kilo och det är inte illa för en 10-ish månaders kisekatt. 

Wtf händer?

Idag ska jag och Nikki åka på kafferep hos Jessica. Vi kallade henne Jerka i flera år men sen var det nån som sa att det inte var ett smickrande namn så nu får hon heta Jessica bara. Nu är det nära till att börja jobba så det är bara att passa på. Hon är säljare för forever aloevera och jag tänkte att hon skulle få bjuda på en shot av mirakelmedel som ska vara bra för magen. Jag har inte lagt en ordentlig bajskorv på 4 veckor så upp till bevis. 

Mina tyger

Ganska ofta får jag ett PM, ”vad har du för tyger hemma?” Då rotar jag fram allting, fotar och skickar iväg bilderna. Idag tänkte jag faktiskt lägga ut bilderna här. 

Jag brukar försöka köra med att jag har inte så mycket hemma så jag måste köpa mer, det kan jag nog lägga ner. Nu tänker jag faktiskt inte köpa mer förrän jag sålt av lite! Tror ni det håller? Nåväl, är det nåt tyg som faller i smaken till en mössa, hör av er i PM. 

Go’middag

Jag var ute en stund nyss, gav mat till kaninerna, plockade maskrosor runt dammen och matade fiskarna med mask. Solen sken när jag gick ut men det var ändå inte varmt, sen kom regnet och jag kände mig redo att gå in. Jag hjälpte Morgan att ställa undan grejerna som är elektriska in i bygghuset och när jag kommer ut igen ser jag snö. Snö!? Jodå, den 23/4-16 snöade det i Gaddaröd. Tro fan att det aldrig blir tillräckligt varmt. 

Igår hade vi ett andra födelsedagsfirande för Nikki. Hon fick en superrolig telefon som låter exakt hela tiden, och jättefina kläder. Jag hade köpt massor med kakor och pressade gästerna att äta mer och mer, sen orkade dom inte äta tårta. Så alla som kommer hit idag får minsann äta en bit. Den var riktigt god så det är inget straff, chokladbotten med nutella och banan, karamellfärgad grädde och godis ovanpå, full med tillsatser och palmolja – ungefär som att äta en macka med Lätta. 

Rocky är iväg med sin mormor och morfar i Glumslöv för att titta på kosläpp. Jag segar som vanligt när det är helg, och Morgan kämpar där ute. Allt är som vanligt. 

Miss Zeller 

Idag fyller första lilla kycklingen 2 veckor. Jag kallar den ”hon” för jag vill väldigt gärna att det blir en höna och inte en tupp. Hon är jätterolig och har blivit så tam, om jag lägger kinden mot henne blundar hon direkt och myser. Hon har blivit en liten modersgestalt till de andra kycklingarna, och de gör precis samma som hon. Äter hon gör dom det också, och samma med att dricka och sova. Den här tofsen på huvudet börjar komma fram, men i övrigt är hon ganska ful nu när hon håller på att släppa dunet för att få riktiga fjädrar.  

   Småkycklingarna är också roliga, av nån anledning tycker dom bäst om att äta ur min hand, så varje gång handen kommer ner i buren har jag ett gäng kycklingar som letar febrilt efter mat däri. Tänk att alla överlevt, jag hade räknat med att nån inte skulle klara sig men än så länge verkar det inte vara några problem. 
Jag la in ett nytt gäng ägg i kläckaren i morse. Det blev 10 appenzeller ägg, fler pga strulet det blev med leveransen så det var inte så många jag beställt, jag hade bokat 8. Morfar ville kläcka 5 australorp så hans flock utökas lite, och på söndag eller måndag lägger vi in Vakteläggen så ska alla kläckas samtidigt. Om vi har tur. Så nu blir det 21 dagars spänning till och sen tänker jag inte kläcka fler till mig själv i alla fall. 

Mental breakdown

Vi hade bestämt skogsutflykt, jag och Charlotta. Det kunde vara roligt för kidsen – trodde jag. Det började redan hemma med att Rocky inte skulle ha kläder på, kissa, borsta tänderna och det är lite konstigt när det gäller att åka till Emil. Jag bredde några mackor och packade ner kakor, och när jag fortfarande inte fått nåt gehör tog jag Nikki på armen och fikan på ryggen. Jag låste dörren efter mig och startade bilen och började backa. Nu var jag säker på att se ett huvud i fönstret, men det gjorde jag inte. Så jag gick tillbaka, öppnade dörren och kvar satt min förstfödde i soffan, utan en aning om att jag försökt skrämma honom. Jaha, men i vilket fall som så kände han sig lite sugen på att åka nu.

Det var glada miner som alltid när vi kommer dit, Emil och Rocky stack iväg och lekte när vi packade vagnar. Alltså det här med skogen, älskar det! Jag vill så gärna att Rocky ska känna samma så det är viktigt för mig att komma iväg, och gärna med någon så det blir extra roligt. Och vi gick, hittade myrstackar och grushögar. Vi får ställa vagnarna och gå sista biten upp på backen. Den backen kommer bli så underbar när boken slår ut. Jag hade med mig finkameran och försökte få till lite fina bilder. Mina ungar var mest fulla med snor. IMG_5848 IMG_5869IMG_5841IMG_5852IMG_5865IMG_5882 Vi åt och drack, ungarna lekte och det var helt underbart. Sen skulle vi gå lite längre bort och titta på grodäggen i ett dike. Dom hade kommit långt och till med kläckts så små små grodyngel simmade omkring. Rocky tyckte det var en bra idé att gräva en bit från ynglena. Så han och Emil roade sig och Nikki åt sten. Av det skälet hade jag mest ögonen på henne, sen ser jag en styck Rocky komma upp från diket – och det rinner vatten. Han trillade framlänges och satte båda händerna i plurret, plus ena foten, och stackars bobcaten han hade med sig blev också helt blöt. Nu gick allt åt helvete, han var blöt, han var skitig och han kunde inte gååå. Men springa på andra hållet ifrån oss kunde han. Och eftersom vi bar båda de små barnen kunde jag inte bära honom direkt. Det var hemskt och han var så arg. Inget jag gjorde eller sa gjorde saker bättre.

Efter många om och men kom vi till slut fram till vagnarna igen, han är fortfarande skitledsen och arg. Han får åka under Nikkis vagn hela vägen hem till Emil, och jag tänker att när vi väl kommer fram och han kan få torra kläder på sig blir det bättre, men ikke. Nu hade han varit arg så länge att nu fanns det ingen återvändo. Det var synd att vi skulle avsluta vår utflykt på det viset, men läxan jag har lärt mig är att vi ska inte gå så långt till våra ställen. Bilen är underskattad.

 

Rocky ska få glasögon 

Vi kom faktiskt upp i tid idag och det var inte alls lika negativt att åka till sjukhuset som det skulle verka igår. Vi lämnade av Nikki och kom till CSK i god tid. Jag lotsade Rocky till hissarna för att sen läsa på lappen och inse att vi skulle inte alls åka hiss, utan ögonkliniken låg på entréplan. Han brukar bli blyg på nya platser men idag var han väldigt framåt, skaffade en ny kompis och drog världens historier för dennes mamma. Sen blev vi inkallade och jag har väl knappt sett på maken över vilken stress det var. Läkaren var ju himla rolig och så, men det skulle gå i 190 och såklart vägrade han ju göra som läkaren sa. Man skulle ju titta in i en maskin som läste av ögonen och för att få detta till att bli mindre läskigt tittade jag in i maskinen och Rocky fick titta på skärmen. ”-titta, din mamma har astigmatism”. Jag skrek ”VA” rakt ut. Jodå, morsan här har ett brytningsfel som hon inte hade en aning om!

Vi fick ögonen avlästa till slut och sen fick han göra massa grejer till i ett annat rum. Ögonen samarbetade bra sa dom, och det var inga andra problem. Han fick droppar i ögonen och sen skulle han få titta i maskinen igen. Under tiden dropparna verkade passade vi på att ta den där hissturen, ändå upp till våning 12. Där letade vi efter ett fönster att titta ut genom och precis när vi hittat ett kom det en personal som visade ut oss på balkongen. Jag mådde skit, men Rocky tyckte det var fräckt.  

 Sen gick vi till caféet och Rocky åt en fralla och drack sugrörsdricka. Det blev läskigare och läskigare att titta på honom, värsta pupillerna ever.  

 Nu var det inga problem att titta i maskinen och vi fick med oss ett recept på hur glasögonen skulle vara. Men innan vi fick gå skulle vi träffa nån överläkare som skulle se om det är detta som orsakat hans huvudvärk. Svaret är nej. Jag får väl ringa BVC igen nu när ögonläkaren sagt att synen och hans huvudvärk inte hänger ihop. Nu var vi färdiga och jag tyckte att det var lika bra att köra inom optikern innan vi körde hem, och det gick riktigt bra. Rocky valde två par glasögon som vi gillade och han ville inte alls lämna kvar dom där. Han ville ha glasögon nu! Men han får snällt vänta två veckor, och samtidigt som dom är klara ska jag faktiskt göra en undersökning..   

   
Vi stannade till på Max så vi fick lite mat i magen innan vi åkte hem, deras chili-cheese burgare är inte alls lika god som burger kings. Men det var mysigt med kvalitetstid tillsammans.