Det gick åt helvete

Och jag är så ledsen. Jag har ingen aning om vad som gick fel. Hade 23 st fullväxta kycklingar som dog utan att ens ta sig ur skalet. Jag väntade in i det sista men idag bestämde jag mig, jag hade varken sett rörelser eller hört pip över huvudtaget så jag gick ut och grävde ner dom i skogen. 

Jag fick en kyckling. En liten vacktel. Jättefin och pigg, men alldeles ensam. Jag har kollat så kläckaren inte gått upp i temp, 37.9 är det högsta så nej. Vi har inte haft strömavbrott och jag tycker själv att vi haft en bra luftfuktighet. Kan det ha spelat så stor roll att tempgivaren var 1.5 cm för högt? Eller har vi för ”bra” genomströmning under äggen nu när vi bytte till nät? Jag kollade så klart ett par ägg innan jag grävde ner dom, fina, klara kycklingar med gulesäcken utanför. Allt ser normalt ut så när som på att det verkade komma ut lite äggvita också när jag knäckte. 

Det är så jäkla tråkigt och jag är så ledsen för det här. Nu ska jag försöka lära den här lilla vackteln att äta och dricka. Helt själv. Lille vän. 

Hjärnblödning 

Jag kommer få en hjärnblödning. Min skalle klarar inte av att sättas igång redan 5:30 på morgonen. Jag trodde aldrig jag skulle klara köra ändå till Åhus i morse. Men det gjorde jag såklart. Och imorgon måste jag gå upp ännu tidigare för det blev lite knappt med tiden. Vad gör folk uppe vid den tiden?
Väl hemma från jobbet (undrade hur jag skulle klara köra hem också) var kläckaren det första jag kollade. En liten vacktel håller faktiskt på att komma ut, men det är också det enda man ser nåt på. Jag försökte igen att pipa som en kyckling och kackla som en höna, men det var störtomöjligt att höra om nån därinne svarade. Det är fanimej alltid nåt som väsnas här. Rocky skriker a la tourettes, Nikki bankar på allt, katten äter precis bredvid eller spinner, och när jag fått bort allt utom hörhåll, då startar Morgan gräsklipparen. Hjärnblödning it is. 

Är det kört? Dygn 21. 

Inga kycklingar har kläckts idag heller. Jag fick så klart ta ut ett ägg och lysa på det. Blodådrorna är röda så jag tror inte dom är döda, men äggen är inte fulla som de ska vara. Jag tror det är Morgans fel såklart haha. Han satte givaren till termometern 1.5 cm högre upp än förra gången. Han tyckte det var bättre där men jag tror att det inte har blivit tillräckligt varmt nere hos äggen, och då utvecklas dom kanske inte lika snabbt? Vi la ner givaren direkt när vi kom på detta. Och det var för en timme sen.. 

Nu är ju frågan om det är kört? Eller dom kommer ikapp och kommer ut? Jag är i varje fall jäkligt nervös då kläckaren är full av köpta ägg och en del beställda. Jag stod nyss utanför och försökte kackla som en höna och sen försökte jag pipa som en kyckling i hopp om att dom skulle svara. Det gjorde dom inte. Men ett rörde på sig i alla fall. 

Ledig dag

Jag har jobbat hela två dagar och det är helt otroligt vad hemmet går ner sig snabbt. Jag la nästan två timmar bara på att plocka undan lite och dammsuga. Sen ställde jag ut kycklingarna på gräsmattan och kände paniken krypa över hur mycket de dammat ner. Vi har ett tjockt lager damm över hela köket, eller ja, nu är det bara halva köket. Det ser lite bättre ut men jag gjorde det inte så noggrant..

När Nikki lagt sig för att sova middag behövde jag gå ut så fort som möjligt så jag fick nån ordning i boden. Men innan jag gick ut ville Rocky att jag skulle fälla lemmen på hans bil i spelet han spelar. Jag provade allt men fick inte det att lyckas. Sa till honom att pappan säkert kunde hjälpa honom när han kom hem, och han kunde ju följa med mig ut istället. Det skulle han inte och jag såg att han blev ilsken för att jag inte klarade av det. När jag bar ut spån till boden hörde jag att det bankade här inne, men när jag frågade vad han gjorde så gjorde han inget såklart. Jag blev halvfärdig där ute och kroken till min värmelampa hängde på dinkadonken, men jag gav upp för mamma hade kommit på besök och hade glass med sig. Rocky hade blivit gladare av besöket och allt var frid och fröjd tills han tog fram handkontrollen igen för att se om jag ändå inte kunde fixa det. Den kändes alldeles smulig (?) och jag drog av skyddet vi haft på. Det var den jag hade hört när det bankade, massa små plastdelar var söndersmulade och den hade delat på sig. Så nu är det slut med att spela traktorspel också, snart har han inga roliga grejer kvar. 

Sen fick vi ett annat besök, med en hund. Denna hunden har varit här innan och han har tyckt det varit kul att vara här. Vera och han har lekt och han har sprungit lös i trädgården. Idag hade det tillkommit pärlhöns och han sprang dit, i samma stund insåg jag att jag hade kycklingar på gräsmattan så jag satte mig för att samla in dessa. Då smet ena pärlhönan hörde jag, men jag tog inte så hårt på det, hon sticker väl en bit och kommer tillbaka sen. Hunden har träffat alla möjliga djur förr och aldrig gjort nåt dumt, inklusive höns. Men min höna satte igång nåt hos den här hunden, och dessutom fastnade hon i kärret och hunden gav sig på henne. Jag skyndade fram och då hade han släppt och gått tillbaka. Min stackars höna låg i vattnet, massor med fjädrar fattigare och helt chockad. Hon stängde bara av och det var bara att traska ut där i dyngan och hämta henne. Hon blev helt kal på ryggen men verkade ändå repa sig snabbt, 30 minuter senare gick hon och letade mat igen och det enda man ser är att hon är lite ojämn över ryggfjädrarna. Jag hoppas hon ”bara” blev rädd och fjädrarna kommer ju växa ut igen. Tur vi går mot varmare tider. 

Kycklingarna sover under värmelampa i natt och jag var nyss ute och nattade dom. Det enda jag är rädd för är att dom inte lägger sig under den, men så dumma kan dom väl inte va? Och inga kycklingar är kläckta idag. Det är visserligen bara dygn 20 men förra gången kom dom en dag tidigare. Det syns ingenting, inga sprickor i äggen och jag ser inte att äggen vaggar heller. Halvbra dag med andra ord. 

Min hönsgård

Linnea  är på gång att bygga sig ett hönshus och frågade mig hur jag gjort. Jag tänkte visa er med. Hönsgården är den jag är mest nöjd med just nu. Själva hönshuset (boden) ska fixas till idag på min lediga dag så kycklingarna kan flytta ut. Men ja, hönsgården tänkte jag visa er. 

Jag har byggt en liten stege för hönsen att sitta på av pinnar från skogen. Allt som behövs är en såg och en skruvdragare. Här tror jag dom kan roa sig ett tag. 

En gunga som sattes in redan till dom förra hönsen, den va populär ända tills man skulle fota dom. Och ett sandbad av en gammal ryllebör. En fläderbuske som själv satt sig där inne hålls i ordning och förhoppningvis blir den tillräckligt stark för att hålla ett par hönor senare. Hönsluckan med snöre så man enkelt kan öppna och stänga utifrån. Planterat gräs i hörnan (så ingen behöver klippa gräset runt min rhododendron längre) och raps som växte utanför vårt staket är planterad. I andra hörnan har jag kastat kaninskit för där trivs maskarna, och hönsen gillar mask. Jag har också tömt skiten från kycklingarna i hönsgården, och sen vattnat. Alla fröer som de missat håller på att växa upp till godis. Tegelstenarna och brädebiten fyller ingen funktion än, men vattnet ska stå på en byggnation av detta senare och det blir inte skitigt lika snabbt. 

Jag tycker själv det ser rätt mysigt ut, men det ska växa lite till innan de får komma ut där. Jag väntar på att de nya kycklingarna ska kläckas idag eller imorgon, och om ca 10 veckor ska dom också få komma ut där. 

Ny kategori 

Jag behöver skapa en ny kategori här på bloggen. Den får heta nåt i stil med ”arga chefen” eller ”bossen har talat”. Vi har sagt att vi borde skriva en bok om allt han säger, men så vitt jag vet har ingen ens börjat skriva på den här boken. 

Han är hård min chef, men det är ordning och reda, han säger till om nåt är fel. Ibland är han lite väl petig, men i gengäld vet man att inget är halvdant. På nåt vis är det lättare att jobba om man har press på sig att saker och ting ska vara på ett visst vis, och man släpper inget och tänker att, ”äsch det får bli som det blir”. Allt har en plan. 

Jag har hört honom gapa och skrika, men det är aldrig för att vara elak utan hela tiden för att man ska förbättras. Men visst, första veckan jag var där och skulle göra en blandssallad till en catering (med hans höga mått, ingen sketen sallad, tomat, gurka där) jag visste varken hur mycket, hur fint och jag fick inte fråga, jag fick nån slags panikattack där och bara började böla, det tog aldrig slut. Men jag lärde mig nåt i alla fall. Nu kan jag göra en blandssallad som nästan håller hans mått. En gång hade dom bönor på salladsbordet. Jag tyckte dom såg för äckliga ut så jag frågade om dom verkligen skulle se ut sådär? Han kallade på min kollega, och när hon kom fram, slängde han bönorna i bordet och skrek ”varsågod, här är din middag”. Hon la aldrig ut fula bönor på salladen igen. Och en gång skulle vi ha en fest, vi planerade hela dagen med dukning och viner och 5 minuter innan gästerna kom frågade min kollega vad dom skulle äta. Det skulle hon aldrig ha gjort, chefen blev högröd i ansiktet och jag undrar om det inte flög lite bestick också. Både hon och jag lärde oss att fråga i god tid om det inte stod uppskrivet nånstans. En gång hade han catering hela morgonen och jag fick förbereda vad vi skulle ha som dagens. Han hade massa åsikter om hur mycket jag gjorde, och hur jag gjorde det. När klockan slog servering tog han av sin kockmössa och sa: så kul det ska bli i serveringen idag. Sen gick han. Där stod jag med 50 kilo fläskfilé som skulle skivas, och såklart kom det jättemycket folk också den dan. Han stod i kassan och ville säkert bara att jag skulle skrika på hjälp, men det gjorde jag inte. Jag höll ut hela rusningen, maten räckte och min plan funkade. Mitt självförtroende höjdes en bit och det var hans plan för dagen. 

Det händer grejer hela tiden, det är inte så kul när man är ”mitt i”, men en stund senare är det förlåtet och man skrattar, och pratar om att skriva upp det i den där boken. Han skulle nog kunna skriva en bok om oss också. 

Vad är det för fel? 

Det delas på Facebook, det skrivs i tidningen, visas på instagram – LÄMNA INTE HUNDEN I VARM BIL. Dessa delningar ser jag varje dag, och varje dag ser jag att nån har räddat en överhettad hund. Vad är det man inte fattar? Alla har inte Facebook, alla har inte instagram och man har kanske inte tidningen heller, men man har väl ett sunt förnuft? Eller radio, eller tv, eller har hört nån säga det? DET BLIR VARMT I BILEN. Det kan väl ändå inte komma som en överraskning? Man vill ju inte själv sitta i den varma bilen utan att ha alla fönster helt nervevade. Din hund sitter inte kvar när alla fönster är nervevade? Jag har ett jättebra tips till dig, det stavas B-U-R. Då kan du veva ner alla rutor OCH öppna bakluckan. Risken för överhettad hund minskar nu rejält. 

Och till den andra skaran av människor, det är inte olagligt att ha med sig hunden på tur. Nån har sett en bil på en parkering nånstans, och det satt en hund i bilen. Det är kväll, 13 grader varmt och solen står inte på längre, MEN DET ÄR ÄNDÅ FÖR JÄVLIGT. Är du säker? Vid den tidpunkten tar det lite tid innan bilen uppnått för hög temperatur, man hinner springa in i affären för att köpa sin mjölk. Gör ingen häxjakt av det här, se till att sprida information istället. 

Och på tal om information, det är olagligt att ha hunden lös inne i bilen. Den ska i så fall sitta fastspänd i en sele, men jag förespråkar bur eller grindar. Det är faktiskt jäkligt praktiskt, bara till att öppna allt som går om man nu måste lämna bilen en liten stund. Fast det bästa är ju faktiskt att lämna hunden hemma såna här varma dagar – om ni inte ska åka och svalka hunden nånstans vill säga. 

Bildkälla

”Ska vi mata ankan?”

Nu har jag jobbat min första dag. Det mesta satt kvar, men dom hade flyttat massa grejer så jag sprang runt rätt ofta och letade efter grejer. Och så hittade jag inte rätt knappar på kassaapparaten heller. Jag har varit dyr i drift och lyckats 1) sälja fel öl till en kund som kom tillbaka och den fick jag hälla i vasken 2) tappa kakor med lullull upp och ner 3) slå sönder en kaffekopp. Annars inte så många missöden. Inte tappat hela högen med tallrikar idag heller, och ingen bricka med glas, och inte ens fått skäll. 

Ikväll frågade en av mina kolleger om jag ville följa med och mata ankan. Jag trodde först han gav mig ett sånt där oanständigt förslag, men jag skulle aldrig kunna tro det om honom. Så jag tänkte att det var en omskrivning av nåt, vi kanske skulle äta glass? Men nä, det fanns minsann en anka! En gräsands hona hade byggt sig ett bo mitt på vår uteservering, i en kruka. Där låg hon på en hel massa ägg, och min kollega tyckte så synd om henne för kråkorna är tydligen överjävliga. Så han gav henne mat och vatten så hon inte skulle behöva lämna äggen så länge. Så jäkla fint. Helt otroligt hur kamouflerade dom är, jag var ända framme vid krukan innan jag såg henne. Längtar tills bebisarna kläcks. 

Jag var så förbannat nervös i morse att jag ger mig fasen på att jag gick ner dom där envisa tre kilona innan jag åkte. Bra grej visserligen eftersom nummer två inte funkat på massa veckor. Jag har inget att vara nervös för egentligen men jag är ju av det släktet som vill göra bra ifrån mig. Att yra omkring och inte veta vad jag ska göra, eller missa något är skitjobbigt för mig. Jag vill inte vara bättre än nån annan, men inte sämre heller. Jag hoppas jag kan känna mig säker snart. 

Sista dagen 

Jag googlade prickar istället för feber igår, först hittade jag nåt om scharlakansfeber och jag tyckte det stämde in. Men precis under det stod det om tredagarsfeber och det har jag hört talas om, men då att man har feber i 3-4 dagar utan direkt anledning. På sidan jag hittade igår stod det samma sak, plus att när febern gick ner kom det massor med prickar. Man hade lagt upp bilder och dom såg likadana ut som Nikkis. Så jag är säker på att det är det hon haft. Man skulle ha en feberfri dag innan man gick tillbaka till förskolan och det har hon idag. 

Imorgon går jag tillbaka till jobbet som planerat. Idag har jag min sista dag som föräldraledig. Jag ska strax gå ut med kycklingarna på gräsmattan, för sista gången. Jag har beställt en värmelampa så dom ska få flytta ut i boden när den kommer, helt ärligt är jag lite trött på att ha dom i köket nu. Dom släpper allt fjun nu så det är överallt, och så sprätter dom ut allt ur buren nu när de lärt sig det. 

Jag har massor med grejer som ska namnas, massor med tvätt som ska vikas. Jag har packat allt som ska med till jobbet, och när jag är klar med allt ska jag bara slappa och njuta av vår sista dag. 

1177, vi har för närvarande kö

Febern har hållt i sig sen i onsdags hos Nikki. Lite lägre idag med 38 grader och jag tänkte att den var på väg bort. Men hon har varit lika slö idag och gnällig. Inget är bra och hon blir hysteriskt ledsen. Jag bestämde mig för att ringa 1177 i morse för att få lite rådgivning, där va det kö och beräknad väntetid var 41 (!!) minuter. Jag tryckte i uppringningsknappen och väntade. Det dröjde så länge att jag hade nästan glömt vad jag gjort när telefonen ringde. I vilket fall som tyckte dom att jag skulle ringa vårdcentralen i stan med tanke på att hon haft feber så länge och varken var sugen på att äta eller dricka. 

Nu var klockan så mycket att jag tyckte det var bäst att hon sov middag innan jag ringde, och när hon sovit klart kändes hon bättre. Tempen var nere på 37.5 och jag brydde mig inte om att ringa. Sen blev hon gnällig igen, och jag menar verkligen gnällig. Vred sig och skrek och skulle varken äta eller dricka, det enda som hjälpte var när hon blev buren, så så fick det bli. Sen kom prickarna. Lite prickar har hon haft innan men nu fullkomligt exploderade det. I hårbotten, i pannan, under hakan, på låren, mage och rygg. Nu kom vattkopporna tänkte jag, men jag har än så länge inte sett några med vätska. Jag tänkte att det kanske var värmeplitor med tanke både på det fina vädret och höga febern, men då borde hon haft prickar i armhålor och blöjområdet men det är nog de enda ställena det inte finns prickar. Jag har tänkt på allergi, men inget konstigt har förtärts eller varit utanpå. 
Jag blir inte klok på det, men det är uppenbart att hon inte mår bra. Jag ringer vårdcentralen direkt imorgon bitti, och hoppas på att kunna ta min första jobbdag på tisdag ändå.