Kategori: Vera

Är Vera. Kragen som vi lånat av Lotta kom med expressfart på posten.  

 Det här med tratt var verkligen inte hennes melodi, har aldrig hört henne tycka så synd om sig själv förr. Hon hade nästan panik och det slutade med att hon fick gå utan tratt igår, med strikt tillsyn. Och det funkade bra hela dagen, tills jag gav mig ut och sprang. Då brast tillsynen och när jag kom hem slickade hon sår. Fick bra tips om att sätta på t-shirt men hon kom ändå åt såret längst bak. 

Annars är hon pigg nu. Så pass pigg att jag har inte gett henne något smärtstillande mer än sprutorna jag fick med hem, som skulle ges på kvällen och morgonen efter. Hon är alldeles för modig och springer om jag inte har koll, och igår när jag hade lite dålig koll hoppade hon upp på bordet på uteplatsen. Jag brukar ligga där och sola, och Vera har fattat grejen. Inte så bra. Hon har bandage på som ska sitta 4-5 dagar och jag håller stenkoll så det inte kommer mer blod där, men det är bara gammalt där nu. Och så har hon fått ett mega-blåmärke på låret. 

Jag har bara haft denna operationen i tankarna, men vet ni vad? Det är minst två till. En för att ta bort livmodern och sen en för andra juverraden. Och tar han inte allt då, blir det ytterligare en. Min försäkring täcker bara 25.000:- men jag har ju lite tur som får nytt år 1:e oktober. 

Är det nån av mina vänner som har en sån här? 

 Den skulle jag vilja låna i så fall.. Vera får panik på tratten och bara piper. Lilla stumpan. 

Ja vi skulle ju låta henne vakna själv, han trodde att hon skulle börja vakna vid 14. Klockan 15 var hon fortfarande lika däckad och hade jag inte känt att hon andades hade jag trott hon var död. Han gav henne en tiondels vakendos och efter en halvtimme var ögonen öppna men det var allt. 15:40 flyttade jag på mig och kallade och då gjorde hon ett försök att resa sig men misslyckades, och när klockan var 16 tog vi på kopplet och då följde hon med till bilen, om än väldigt vingligt.  

 Väl hemma reste hon inte sig i bilen förrän jag gick ifrån, fick hjälpa henne ut och innanför grinden föll hon ihop igen. Sen höll det på ett par timmar, hon reste sig och gick ett par meter och föll ihop igen. Och jag efter med en filt att ha på henne. Vid 19-tiden var hon uppe och gick riktigt så jag tog på koppel och tog med henne in. Sen ringde minsann veterinären och när jag förklarat läget ville han ringa igen om ett par timmar. Då man blir orolig.  

 Hon la sig i bia-bädden och när hon plötsligt inte ens reagerade när jag kallade blev jag svitt. Jag fick skaka liv i henne. Försökte muta henne med godis men inte ens det dög. Så jag tänkte ge henne mat, för vill hon inte ha det heller, då är det illa. Men då vaknade hon till liv, åt med god aptit och sen ville hon gå ut. Första kisset kom och hon travade på som ingenting. Så. Jäkla. Skönt.  

 Väl inne igen såg jag fyra flugor kalasande på ett sår. Det tycker jag inte om, så jag fick köra till Apoteket nu ikväll för att skaffa tvättgrejer och plåster. 

Veterinären ringde igen när jag var på väg till stan, han sa att det brukar inte ta så här lång tid och vi tror att hon reagerat på något av alla läkemedel hon fick. Oklart vilket dock men man tippar på smärtstillande i spruta. Hon har inte försökt skicka på såret men hon får ändå ha tratt i natt när vi inte har koll på henne. Lilla stumpan. 

Operationen gick bra, även om den blev större än han väntat sig. Juverraden från revbenet till ljumsken är borttagen, ca 4-5 cm brett och det tog nästan en timme, sen en halvtimme att sy ihop igen. Han tog en stor knuta på andra sidan och den sista lilla får sitta kvar till senare. De bortplockade är skickade till biopsi. 

Hon ligger och sover i ett rum och kommer inte bli väckt som det var tänkt från början. När man ger uppvakning försvinner det smärtstillande som finns i lugnande och han ville gärna att hon skulle ha kvar det. 

Jag var nyfiken men jag är inte som jag var förr. Nu blev jag illamående.. Men var tvungen att glo lite ändå. Lite skräckblandad förtjusning. 

Här sitter jag nu, och väntar på min tur. Vera har inte ätit nån kattmat eller annat. Jag har fått bra besked från försäkringsbolaget och allt känns mycket ljusare nu än förra gången.  

 Håll tummarna!

Nä det gick inte bra med operation idag, för det blev ingen. Efter katt-Nisse kom hit har vi ju börjat ha mat till honom på toa. Och det tänkte jag inte på, men Vera såg det och åt upp det efter duschen i morse. Tänkte inte på det förrän jag såg att skålen var tom. 

Jag fattade det som att det blir magsyra som kan rinna tillbaka och fräta på strupen, eller att hon kräker och det inte kommer upp för hon är sövd, och då kan hon få det i lungorna istället. Så veterinären vägrade. Han sa nåt om att han hade kunnat strypa mig, och det förstår jag. Jag hade oxå kunnat strypa mig. Jag bad om ursäkt flera gånger och klämde Vera på magen i hopp om att hon skulle spy upp det. 

Nu har jag ny tid, 12 augusti kl 10:30. Lite meckigare eftersom Morgan inte har semester då, men så får det ju va. Rocky kommer vara på dagis och jag kommer behöva barnvakt till Nikki. Frivillig?

Gick upp tidigt och tog nästan 5 km med Vera. Antar att hon ska hållas stilla efter operationen. Det var mina hårdaste 5 km ever! Jag är så stel i benen efter igår, men det var ju för hennes skull så det är bara att bita ihop. Sen tog vi en dusch ihop så vi båda luktar gott tills vi ska träffa veterinären. 

Jag ringde försäkringsbolaget igår och den goda nyheten är att dom ökat min veterinärvård med femtusen. Dom har ändrat försäkringen och jag har fått brev om det men inte läst så noga.. Den dåliga nyheten är att hon inte kunde svara på om försäkringen täcker kastration. Det är ju ingen vanlig kastrering utan pga sjukdom, dock inte livmoderinflammation som jag vet att dom tar. Får väl ringa dit igen även om jag drar mig för svaret.  

 Letade på deras hemsida men för mig är inte det ens vanlig svenska. Eller så är jag extra trög. 

Jag har ont i tummarna efter att ha hållt dem sen 8 i morse, halvsyster Vega genomgår samma operation idag. 12:45 är det dags för min Vera Stålull.