Kategori: Vera

Rekommendationen var att ta bort plåstret inom ett dygn, det kunde bli fuktigt och limmet skulle irritera. Jag har låtit det sitta i ett och ett halvt dygn och nu ångrar jag att jag tog bort det. Det var torrt och fint under, och ingen tillstymmelse till irritation. Det kanske skulle suttit lite till?

Jag är imponerad av hur fint de sytt ihop det, och att det redan ser så bra ut. Och vilket litet sår! Jag hade räknat med att det skulle vara mycket större. Hon skakar fortfarande, men det tar väl lite till för kroppen att rätta till sig efter narkosen. Här kommer en bild.  
   

 Och här kommer en till för Facebook-flödet.  
 

Jag fick hämta Vera kl 6 igår kväll. Allt hade dragit ut på tiden, och tiderna de sagt till mig innan stämde inte. Det var en vinglig Vera som kom till mig, och jag lipade. Lilla gumman. Hon hade en lite förstorad livmoder, var i den och aktiva (??) äggstockar. Operationen hade gått bra och de tyckte att hon var en väldigt trevlig hund. Då lipade jag lite till. 

Jag hade råd att lösa ut henne, och jag är jäkligt nöjd med försäkringsbolaget, de har ersatt mer än jag trodde och dessutom har jag inte behövt betala nån självrisk. Det verkar ha med att göra att vi opererade henne för mindre än 2 månader sen. Jag som aldrig brukar ha tur. 

Väl hemma hade hon bråttom in, kastade sig ur bilen och föll ihop när hon landade. Fick hjälpa henne upp och innan jag hunnit stänga grinden efter mig var hon halvvägs upp för trappan, och där hade jag nytta av min löpträning för det var bara att kuta fram och fånga henne innan hon trillade ner igen. Sen sprang hon in till Troja och var på väg att hoppa upp i soffan, men då hann jag fånga henne först och presentera biabädden istället.  

Dom hade nog sagt fel till mig, för när jag kom in sa dom att jag var tidig. 10 minuter tycker inte jag är så värst tidigt. Operationen skulle ske vid 13, och därmed blev jag snuvad på att vara med vid sövningen, men jag lämnade tydliga instruktioner på personlighet och hantering. 

Dom frågade om jag ville de skulle ringa när det var klart, och självklart ville jag det! Så jag har väntat på att telefonen ska ringa sen kl 14. Men fortfarande inget. Jag vet inte hur man ska tolka det?

Hade det nu inte varit så att klockan ringt för att Rocky ska till dagis, så hade jag sovit fortfarande. Lill-strumpan sover, UTAN ATT HA VAKNAT EN ENDA GÅNG! Den lyckan. 

Jag hade kanske inte kunnat sova ändå, det är lite nervöst idag. Jag ska lämna Vera där. Jag har aldrig lämnat Vera nånstans. Jag ska faktiskt be om att få vara där tills hon sövs, sen är det ok att åka. Jag måste ha kontroll över vad dom gör mot henne, tänk om dom gapar och rycker i henne. Hon är en väldigt känslig hund, och i vanliga fall kan det räcka att en hund skäller mot henne för att hon ska kasta sig upp mot mig och gömma huvudet under min arm. Och tänk om där inte finns nån arm lika bra som min? Och så kanske dom blir arga för att hon kommer upp, folk som inte känner henne kallar det att hon hoppar, jag kallar det att få stöd och trygghet. Och ni vet hur en ”hoppande” hund behandlas va? 

Ja jag hör hur det låter. Men det är ju lite sån jag är, målar scenarion på väggen som heter duga. Själva operation är jag inte orolig för, nu vet jag ju att hon klarar att sövas, och att operera bort en livmoder är ju bara ett rutiningrepp. Bra att man är realistiskt på nåt plan iaf.  

 Vera med sin platta lekkompis. 

Alla stygnen blev bortplockade, och jag fick beröm. Han sa att om jag inte sagt att hon kommit åt att slicka på det, hade han inte sett det. Bra jobbat med tvättningen alltså. Jag skulle fortsätta tvätta som jag gjorde, och tratten på i minst en vecka till. Men det får vi ta. 

Och så har vi diskuterat fortsatt operation och som det ser ut nu, blir det en kastrering senare. Och hans rekommendation är att ta den ca fyra månader efter löp. Jag är lika dålig på att skriva upp hennes löp som mitt eget så jag vet alltså inte hur det ser ut nu. Får komma ihåg nästa gång hon löper och sen operation efter det. Så länge det inte kommit några fler svulster låter vi andra pattaran vara, men att vara uppmärksam på om det kommer, för då blir det av. 

Tänkte lägga upp en bild senare på hur såret ser ut nu, och då blir det lösenord igen, samma som förra gången – vera. 

Idag ska stygnen bort på Vera. Om det nu går.. Redan när jag tog av bandaget såg det lite rött ut längst bak, men alla tyckte det såg bra ut ändå. Det har inte sett bättre ut ju längre tiden gått och jag har trott att det berott på hennes (ena) hängtuttar. När det hänger över såret blir det liksom lite instängt och då kan det ju bli lite fuktigt. Och det är ju just det som varit, lite fuktigt och lite rött. 

Det var inte förrän i lördags kväll som jag upptäckte vad som var fel, när jag hörde det där ljudet, slick slörp. Ja hon nådde alltså bak att slicka fastän hon har haft kragen på, och verkar bara ha gjort det när jag inte varit där, för jag har varken sett eller hört något! För att vara en så klumpig hund är hon visst rätt smidig.

Ja så tratten åkte minsann på illa kvickt, och nu har vi tvättat minst tre gånger om dagen. Det kommer inte så mycket gojs när jag tvättar nu, men det är fortfarande rött. Jag antar att han måste ta stygnen efter 13 dagar, men jag undrar om det är läkt. Det värsta som kan hända är ju att det går upp nu.  

Veterinären ringde nyss, TUMÖRERNA ÄR GODARTADE! Förstår ni lättnaden över det här? Kan inte beskriva hur skönt det är. Snabba besked, bra jobbat labbet.  

 Det här låter kanske hemskt, men hade de varit elakartade tror jag inte jag hade fortsatt med operationerna. Det känns liksom som att det är lite kört då. Men nu var dom inte det och jag hoppas att vi får ha kvar Vera lika länge som hon levt, minst ❤