Valpen – Sida 3

Ska vi gå på utställning?

Så kom lönen och nu kunde jag anmäla Aska till en ny utställning. Även denna gång en inofficiell. För man kan ju kalla mig nervöst lagd. Och en inofficiell är väl inte riktigt lika mycket allvar som en officiell..

Denna gång blir det utställning i Degeberga, och det är ju så nära att man knappt kan låta bli. Det är dobermannklubben som anordnar detta för att dom har nån rasspecial, och så tog dom in en domare till som dömer övriga raser, Sabina Swahn.

Nu är det hårdträning på kommandot stå, och jag hoppas att inte denna domaren tycker att godiset stannar hemma. Det går väl såklart utan, men om det ska bli kul för henne kan det väl vara bra med lite lön för mödan.

Jag och Linda har anmält oss, så nu finns det en staffe och en golden anmälda iaf. Så sällskap finns, om man är nervös utan, som jag. HÄR finns länken till anmälan, sista anmälningsdag 28/7

Debuten i ringen

Jag var så nervös i morse. Jag mådde illa och snapchattade från toan. Inga konstigheter.

Jag kom iväg i helt normal tid och jag hade till och med för mig att jag visste var tollarps brukshundsklubb låg. Tills…. Tänk om det nu inte var där? Jag läste inte ens ordentligt på lappen utan bara antog. Det skulle väl bara fattas att jag körde till fel ställe..?

Jag kom till rätt ställe och inom 3 minuter var mentorn också på plats. Alla pekade på Aska och påtalade hur söt hon är, jag klandrar dom inte för det är hon. Sen stannar det till en människa och bara, ”är det Tekilas dotter”. Sjukt förvånad att folk vet vem hon är

Sussie körde lite utställningsträning med oss, lånade ut utställningskoppel, berättade exakt vad som hände i ringen och sen var det vår tur. Jag kände för att spy.

Domaren kom fram och skulle ta i hand, och där hade jag ju fullt med godis.. Så byta hand, hälsa, byta tillbaka och sen var det dags att springa. Här skötte sig Aska kanonbra, sprang snyggt utan att hoppa eller tramsa. Fram till domaren igen och jag försökte ställa henne framför mig så domaren kunde se på tänderna. Här var en bra grej, domaren frågade mig om vi skulle ta det uppe på bordet eller nere, jag sa att hon inte övat uppe och då var det självklart att vi tog det nere. Det var snällt tycker jag. Hon sa till mig att ta bort godiset och hon visade gärna upp sina sylvassa bissingar. När det var klart och hon skulle känna igenom henne satte jag fram godiset framför nosen igen. Då fick jag en ny tillsägelse om att ta bort godiset. Jag brydde mig inte så mycket om det och fortsatte med mitt godis när hon gick in i tältet och gav kritiken. Jag hörde inte så mycket om vad dom sa för helt plötsligt står den här människan bakom oss, som frågade om hon var Tekilas dotter. Samtidigt försöker jag koncentrera mig på Sussies direktiv. Här känns tiden som en evighet. Till slut kommer domaren ut och vi får två rosetter, bäst i rasen och ett hederspris 💕

Det var en fin kritik tycker jag, men varför skriver man på kritiken att matte inte ska ge godis?Då var vi alltså i final! Och nu blev tiden verkligen lång. Jag och Sussie satt i hennes soltält i nästan 4 timmar. Och inte för att det var som, utan för att det regnade. Och tältet var ju då mot sol, och inte direkt anpassat till regn. När det var dags att resa sig var jag blöt i hela arslet ända in till trosorna. Vi hade det rätt trevligt i det här tältet så jag märkte det ju inte förrän vi skulle ut.

Sen var det dags för final, och vi var MÅNGA valpar i klassen. Ny domare och nu blev man presenterad in i ringen. ”American Staffordshire” och jag tvärstannar och undrar om jag sprang före nån, ”bullterrier”, eh eller inte, mumlade jag och skulle nu springa ikapp resten av flocken, och det blev ju alldeles för fort och valpen sprang allt annat än snyggt vid min sida. Nu har jag stenkoll på domaren, för det har Sussie sagt, ställ när domaren tittar, slappna av innan och efter, tre hundar före försöker jag få upp Aska men det passar inte henne just då, men det är just då domaren tittar på henne och fortsätter rakt förbi. Sen vinkar han in 6-7 hundar och resten kan gå. Vi blev inte invinkade. Summa summarium. Sussie var en ovärderlig hjälp, ”min” domare var tjurig med godis, men hon var en trevligare domare än han jag hade i finalen. Hon gick fram och tackade alla som fick gå ur ringen, väldigt trevligt. Aska blev riktigt miljötränad, och jag tror jag har lite mer koll.

När jag kom hem fick jag nys om en utställning i Degeberga, så jag tror faktiskt vi ska anmäla oss till den!

Nikitas vagga

Jag hade precis fått hem en vagga som min gammelmorfar gjort när vi skaffade Nikita. Det var Aila som kom på vem jag var och frågade i affären om jag ville ha den. Fina tant Aila, som jag grät för ett år sedan när jag fick reda på att hon inte levde mer. Rip.

Nikita sökte själv upp vaggan och la sig i den när hon var valp, och ni som kommer ihåg Nikita vet att hon var en hund med mycket personlighet. En gång låg hon i vaggan och sov, och började morra i sömnen och sen vaknade hon. Vet ni varför hon morrade? För att vaggan inte gungade mer. Hon fick hoppa av, och i igen sen var det lugnt en stund. Hon blev äldre och större men skulle ändå knöka ner sig i dem här vaggan, och så fort dem stannade suckade hon, och så reste hon sig och slängde sig ner så den började gunga igen.

Det var verkligen hennes ställe och vi fick faktiskt en större av en kompis när hon blev vuxen som hon kunde ligga i. Hon låg alltid i vaggan, och hon lyckades alltid få den att gunga.

Jag såg den under Nikkis säng häromdagen och tog fram den. Och även om det nu är så att valpis inte själv söker upp den, är den ett utmärkt träningsredskap. Valpis får lära sig hålla balansen och det är en grej som höjer hennes självförtroende.

Det hade varit kul om Aska också tyckt om den här vaggan, det är mycket hon är lik Nikita med.

Valpträff

I söndags var vi på valpträff. Kaosartat som vanligt när det gäller mig – jag hade sett fel på datumet och trodde att det var nästa onsdag och därför hade jag lyckats dubbelboka. Jag tog en chans på extrapengar på marknaden så jag kände att loppet var kört.

Valpträffen började 14:00 i Fjelie på Storegård där vi höll kurser för en massa år sedan. Det var min idé att åka dit och jag var så irriterad på mig själv att jag klöddat till det. Men när klockan närmade sig 14:30 tyckte jag att det kändes så lugnt med kunderna och jag frågade faktiskt om jag fick gå.. Passar inte riktigt min arbetsmoral men jag ville så gärna dit. Och jag fick åka! Jag höll jämn gas hela vägen till Lund, dvs i botten, och hann dit lagom till dom åt korv.

Askan var lika stressad som jag och visade inte direkt sin bästa sida, men det fick va så. Hon bet ifrån mot både syskon och pappa, tjöt som en stucken gris och för första gången ever kopplade hon bort mitt tjat.

Anledningen till att jag så gärna ville åka (förutom för att träffa alla) var att gå deras miljöbana. Den är verkligen bra med massa olika underlag, tunnlar och skrammel, och Aska som inte är så jäkla tuff behövde gå där. Pappsen och en syster, Troja, följde med oss tillbaka och jag är mer än nöjd med hennes framsteg. Vissa grejer var läskiga som attans men efter att vi gjort nåt annat ett tag och kom tillbaka gick det som på räls. Fantastiskt.

Pappi Ralf och Aska lekte en lång stund efteråt och det gick bra. Hon blev lite arg efter han tacklat henne ner i marken så det small, men han kunde efter långt övervägande tänka sig att säga till henne.

Jag kan verkligen rekommendera Storegård hundpark, just miljöbanan är perfekt när man har valp. Pappa Ralf och mamma Tekila längst ut, och 6 av 9 syskon. Aska utställningstränar?Lite stressad fis med halshuggen musklad farsa.

Woop woop, förstörelsens tid är (snart) förbi!

Jepp, lilla Askiflask ska snart på utställning och ligger i BENHÅRD tandvisningsträning. Idag förstörde jag allt då jag insåg att en tand stod på trekvart. Det här är en oerhört glupsk valp och jag ville verkligen ha den här tanden!

Så jag rickade och vickade, valpen protesterade högljutt. Till slut hade jag tanden i min hand. Hepp. Träningen börjar om. Om det var värt det? JA!

Kalla det sjukt om du vill, men jag har en hel ask full med tänder. Katters, hundars, mina.. Och snart är det väl dags för ungarnas tänder att också hamna i den här asken.

Det ska bli så skönt när dom här sylvassa bissingarna är ur världen! Mest hörntänderna faktiskt. Jepp, en stycken valptand!

Är du snygg Askiflask?

Att det blev Aska som kom till oss var lite av en slump. Jag hade gillat några Facebook-sidor med fina hundar sen långt tillbaka. En dag dök det upp ett gäng blåa valpar i mitt flöde, och känner du mig vet du att jag önskat mig antingen en staffe, eller en blå hund sen länge. Nu kom dom där i mitt flöde – alldeles underbara.

Jag chansade och frågade om det fanns nån kvar som inte var tingad, och jag fick svar att dom sökte en halvfodervärd till en tik, och jag skulle höra av mig om jag var intresserad. Det var jag ju, men det stora kruxet är att jag inte är ett dugg utställningsintresserad. Jag skrev att min kusin var det, men det var nog en lögn då hon inte ens svarade på mitt sms om det, jag tror inte vi pratar med varandra längre. Men det är en annan historia.

Jag blev godkänd i alla fall och uppfödaren ville gärna ställa ut henne själv. Det kunde inte löst sig bättre! Men nånstans har ett litet frö börjat gro inom mig, och kanske det hade kunnat vara lite kul ändå. Jag och min kusin var på en liten inofficiell utställning med hennes hund på bosjökloster, den hade jag kunnat tänka mig. Liten och mysig, och inofficiell är inte lika allvarlig som officiell.

Igår skrev valparnas farmor att hon skulle ställa i Tollarp och hjälpte gärna till om vi ville. Hallå?! Tollarp! Jag är ju dum om jag inte åker. Så nära, och inofficiell. Så nu får vi se, ska jag tycka det är roligt, eller blir jag lika nervös som när jag ska hålla kurs? Just nu känns det väldigt roligt i alla fall, fråga mig igen hur det känns om 2 veckor 😬

Hundboxen

Jag beställde hundboxen via ett erbjudande på Facebook för ett tag sen. Boxen kom i veckan och Aska var snabbt nere med näsan. I boxen fanns: 1 boll modell hårdare, 1 vitt tuggben, som jag egentligen är väldigt skeptisk mot men det stod 100% naturligt på den så det fick gå, 3 olika sorters belöningsgodis. Godiset som det står Bubeck på fick högsta betyg.

Vi har haft ett litet problem med att klippa klorna, hon har inte alls varit samarbetsvillig. Jag har tagit en klo lite då och då men inte känt att det blivit bra. Men nu så! Det här godiset var nåt Aska kunde gå genom eld för så vi klippte en klo, och åt en godis. Klippte en klo, åt en godis. Klippte två klor och åt en godis. Och till slut hade jag klippt alla klor och Aska låg lugnt kvar, fullt fokuserad på godiset. Perfekt!

Absolut bästa sättet att få till en bra kloklippning är att en person låter hunden slicka på en mjukosttub, medan den andra personen klipper. Men jag har inte fått hjälp av person nummer 2.

Hundboxen då, det var kul att få hem en paket i brevlådan till valpen, nu var denna boxen gratis och jag betalar endast frakt (79:-) Nästa gång kostar boxen 199:- + frakt, är det värt det? Nja. Jag ger det en gång till, men är det typ samma grejer hoppar jag av. Nån annan kanske haft boxen längre, vad tyckte ni?

Miljöträning och Sweden rock

Igår blev jag plötsligt effektiv. Jag tog valpen med mig till byn för miljöträning. Vi parkerade vid forsakar och gick förbi djuren, stackaren har varken sett hästar eller grisar förr (trots att hon är en själv), och den närgångna geten var hemsk! Vi gick ner mot stugbyn för jag såg att hundklubben där nere hade en del av sina hinder framme. Vi tittade på cyklister på väg dit och nosade på hundkiss. Valpen då, jag höll näsan högt.

Aska sprang upp på vippen direkt och jag fick fånga henne innan den slog över, inte alls vad jag var beredd på. Sen kollade hon i en tunnel och efter lite muta kunde hon tänka sig att springa genom. När hon gjort det ett par gånger bytte vi tunnel, och där tog det stopp. Hjärnan var klar med intryck för dagen och vi satt där en stund och myste istället. En snabb sväng ner om hembygdsparken för att känna på vattnet i bäcken men där gick vi bet. Det var så lågt med vatten och enda sättet att få henne att få vatten på tårna hade varit att sätta i henne, och det ville jag inte. Vi gick förbi dom vita schäfrarna när vi gick tillbaka och som vanligt stod dom och käftade i sin rastgård. Aska blev rädd och jag var väl inget särskilt stöd eftersom en av dom jäklarna högg mig i armen för nån månad sen. Fördomar, jepp. Vi stannade till vid djuren igen och där käkade vi lite godis ihop. Men hon var långt ifrån bekväm med situationen så vi tar samma runda snart igen.

På kvällen åkte vi till Sweden rock. Jag, Rocky, mormor och morfar. Vi stannade till hos Lotta innan som bara bor en liten bit bort för grillning och blått vin. Lotta hade minsann barnbarn i samma ålder som Rocky. När han mjuknat upp och slutat vara blyg blev dom bästa kompisar.

Jag har inte en aning om vilka som spelade när vi var där, och det var inget jag gillade ändå. Ni vet när det bara skränar och trummas jättefort? Liite mera trallvänligt gillar jag det. Typ volbeat eller mustasch.. Nåväl, vi hade det väldigt trevligt ute på området med fyrhjulingar, poliser som pratade med ungarna, kläder på kors och tvärs (jag köpte leopard-brallor (storlek okänd)) langos (!!) och gigantiska hamburgare. Vi kommer nästa år igen.

Var det så jäkla svårt att lägga till en u-sväng?

Det var ju så himla bra när man fick kartor i mobilen, hejdå dyr gps som ändå inte är laddad eller uppdaterad, och Hej gps i mobilen som alltid har ström och har den senaste programvaran! Perfekt för mig som har lokalsinne som en brödrost.

En gång skulle jag köra till gullregnsvägen 2 i flyinge. Jag körde till flyinge, igenom flyinge, och i harlösa sa fanskapet att jag var framme vid mitt mål. Men dom jag skulle till bodde inte där, dom bodde I flyinge. Shame on me, tänkte jag, jag måste knappat in fel.

Idag skulle jag på kennelpromenad och träffa uppfödare, kullsyskon, pappi och en massa andra hundar. Vi skulle till vomb och det knappade jag in. Jag visste egentligen att det låg vid veberöd men gps:en visade småvägar som skulle ta mycket mindre tid. Så jag körde, och enligt den skulle jag komma fram 10 minuter innan – skitbra! Än så länge är allt bra, jag anländer till vomb men väl där vet jag inte vart jag ska. Ringer uppfödaren som inte heller är helt haj på området, men hon säger att hon brukar skriva Vombsjön så hamnar hon rätt.

Jag skriver Vombsjön istället och redan här borde jag fattat att det inte var som det skulle. Pilen visar att jag kör åt fel håll men det är ingen som säger nåt. Så jag vänder och då får jag besked om att jag ska svänga in på en grusväg, och det stämde med vägbeskrivningen jag fått på telefon. Jag körde och körde, och till slut får jag ringa igen. Jag ska svänga in mittemot ett vattenverk och jag letar upp det här Vattenverket på Google, och väljer gps dit. TYDLIGEN skulle jag svängt vänster när jag kom ut från den här grusvägen, istället för höger. Och här kommer ett jäkligt nyttigt tips till produktutvecklarna på Google och den jävla kartappen, hur förbannat svårt är det att lägga in en u-sväng istället för att räkna om rutten typ 72 mil extra? Hade jag fått göra en u-sväng hade jag varit framme om 2 kilometer, men istället skickar fanskapet mig runt harlösa (nåt samarbete med harlösa eller?), revingehed, ut mot veberöd och in mot vomb igen. Säkert 3 mil extra och 40 minuter senare än utsatt tid.

Hade jag bara fortsatt 500 meter till där jag vände första gången hade jag sett var jag skulle hän, istället fick jag gå kennelpromenad med dumstrut på. Pinsamt. Eller helt normalt när det gäller mig. Väl hemma igen hade Troja saknat valpen så pass, att hon nu bjöd in till mysfest. Hela gänget. Tre syskon och en pappa.

Valp bland vitsipporna

Så himla konstigt väder vi har, ena dan blåser det iskalla vindar eller så regnar det, eller så har vi det som idag skippa våren och ta sommaren direkt. Jag tänkte premiär för att vara ute utan jacka, men mössan var jag inte redo att lägga. Men jag fick snällt bli redo för jag blev helt svettig i mössan.

Jag gjorde rent till alla kaninerna och Aska fick börja lära sig att strosa runt. Jag måste kunna ha hundarna ute när jag håller på med mitt utan att dom kräver uppmärksamhet hela tiden, eller drar. Det gick bra idag, men så är hon inte så gammal heller. Hon hjälpte (stjälpte) Rocky att gräva ett hål och bekantade sig med lite fler djur.

Jag måste börja träna avslappning asap för det är inget hon fixar själv. På ca 2 timmar stannade hon inte upp en gång. Jag la mig på gräsmattan för jag ville vara ett bra föredöme (eller få lite sol på fläsket), och då kom hon och la sig. Jag flyttade henne till skuggan, och hon kom efter. Jodå, jag vet att hon är en ras som gillar värme, men hon är lite liten än att gassa i solen. Hon får först börja vara lite rädd om sig så hon känner när det är dags att gå undan. Till slut var hon så trött att jag kunde lägga henne på uteplatsen under tak och där sov hon i en timme.

Sen åkte vi och hämtade några glaspartier som låg på en vind och skräpade. Morgan tycker inte om att det blåser (??) på honom när han röker, så nu ska han bygga ett uterum. Han tänker rökruta men jag är redan på pastelliga utemöbler, fina plastmattor och mysiga lampor i taket. Allt som vanligt med andra ord.