Kategori: Valpen

Det blev en soffa!

Efter närmare 60-timmars arbetsvecka var jag mör idag. Jag vaknade klockan 9, och det är inte likt mig. Sen man fick rutin på arbetstiderna brukar jag vakna av mig själv 7-7:30. Nåväl, jag behövde väl sova. 

Jag och Aska skulle till Lina vid middag idag, hon har startat en aktiveringskurs. Sista kursen jag gick saknade jag störningen av varandra, vi skulle hålla oss på långt avstånd, och det är väl inget fel i det så, alla har lättare att lyckas i sin träning. Men jag, och vi, behövde egentligen störningen av varandra, hundmöte, osv. Det fick vi träna på idag och jag var så glad! Det gick sådär så klart, men det är ju det vi behöver träna på. En liten rallybana var uppsatt och jag tyckte det var superskoj. Hon skötte sig hur bra som helst, ända tills jag började träna följsamhet. Och vi har utställning på söndag.. 

Jag satt och skrollade genom Facebook nu ikväll, och en vän till mig hade lagt ut en annons på en kökssoffa. Exakt en sån jag ville ha. Och tydligen en sån som Morgan oxå ville ha, för det gick för sig att åka och hämta den direkt. Så nu är vi med kökssoffa!Jodå, där nånstans bakom köksbordet står den, följ katten. 

Morgan är en fiffig en

Morgan har hållit på med ett experiment här hemma. Det har varit väldigt hemligt och hysch-hysch. 

Han visade mig en brädebit där han hade fasat kanten, oljat i det där som vi oljat allt annat med här hemma, och så hade han gjort en fyrkant i mitten med färg. Det skulle vara helt slätt, fick jag veta. Jag har fått gissa men alla förslag har varit fel. 

Han har nog hållit på med detta ett par veckor, berättat att han beställt grejer till sitt experiment, och jag har varit ooooolidligt nyfiken. 

Igår kom ett paket – till hans experiment.

Jag blir tokig. 

När jag kom hem från jobbet idag visade han resultatet, och.. ja, så himla fint. Han har köpt nåt så man kan få över en bild på en brädebit (?). Fantastiskt fint! Och han har haft ett helsike att få Aska att vara stilla så han kunde få en bra bild, haha. 

Han gjorde ju två brädebitar. Jag tänkte direkt på Vera, men så kändes det fel för att hon inte lever mer. Då letade jag efter en bild på Spridenfelt men jag hade ingen fin. Sen sa Morgan oxå att han ville ha Vera och hade sett nån fin bild i datorn. Så nu har vi valt en, och jag kan säga att det gjorde ont att se alla dessa bilder på henne. Min tokiga bulldog ❤️ som vi saknar dig. 

Höstdeppen

Den kom i år med – höstdeppen. Nu är jag i varje fall så gammal att jag lärt mig känna igen den. 

Den kommer varje höst och en gång precis innan våren (vinterdepp..?) och jag har så tråkiga tankar varje gång. Jag hoppas att jag inte ska vakna nästa morgon, för jag är helt värdelös. Och dum. Och dålig. Och dålig på ALLA vis. 

Plötsligt har jag glömt bort att jag tänkte så och sen rullar allt som vanligt igen. Jag inser att jag är väldigt styrd av vädret, jag är alltid besviken på sommaren och hade hoppats på mer värme. Har det ändå varit en bra sommar, har det säkert varit dåligt väder när jag var ledig och jag är sur för det. Och på vintern har det varit vinter länge och jag har säkert frusit alla mina vakna timmar. Jag är väl en sommarmänniska helt enkelt. En negativ sådan. 

Sen vi hördes sist har jag börjat på gympa. Jag sa ju att jag hade 3 kilo att gå ner? Helt plötsligt är det 5. Så nu har jag och min kompis Linda börjat på powergympa i everöd. Och det var en bra gympa, jag hade ont i muskler jag aldrig kännt förr. Igår trodde jag på allvar att mina nedre magmuskler skulle gå av. Det kändes som en kniv och jag blev nervös. Nu ska vi träna 2 gånger i veckan och jag känner mig riktigt pepp på det. Inte depp alls. 

Och jag och Aska har börjat kurs på ett ställe i Hässleholm. Jag är fast besluten över vilka metoder jag vill jobba med, men lite nytt tänk skadar inte. Jag går hos en tjej som heter Jessica som är utbildad av hundens utbildningsakademi, och hon har två staffar. Vi trivs jättebra och hon gör en massa roliga saker. Vissa har jag varit med om förr men så har det glömts bort, vissa är helt nya. Jag och Aska har jättekul ihop och jag är oerhört imponerad över hennes arbetsglädje. Hon fixar allt vi tar oss för, och hon jobbar gärna med instruktören. 

Vi har 3 gånger kvar, och vad vi ska gå sen vet jag inte än. Jag gillar det här med att ha roligt med sin hund, mycket lydnad kommer av sig själv om man har en bra relation. Hon är en klickerklok hund, så vi kanske skulle satsa på nåt sånt? Tips någon?

Kommunens vackraste hund

Som befarat – jag är nere på jorden igen. Aska gick hela tiden i ringen, och det var det som var målet egentligen. Det var en enda gång hon stannade till, men jag räddade situationen innan nån märkte det. Jag kom på den ömma punkten, det är att jag håller kopplet rakt upp. Fråga mig inte varför, men så var det, och då var det ju tur att jag köpt ett kort koppel på utställningen i Degeberga som jag kunde ha nere utan att hon snodde in sig i det. 

Men hur det än är hade det varit roligt med rosetter. Och jag fattade rätt snabbt att det inte skulle bli så. Vi ställde mot Fifty denna gången också, vi var först. Jaha, sa domaren, då blir det ett hederspris här. Ringsekreteraren stoppade henne och så gick dom vidare till Fifty och det blev hon som vann. Jag fick ett hederspris. Det som är liiite störigt är att vi nu gick i samma åldersklass som Göran (gör han?) och det blev nu en tävling om bästa valp och bäst i motsatt kön. Göran är ju snygg och han kan behålla den där rosa rosetten, för det har jag två redan. Men bäst i motsatt, BIM, var en grön rosett, och den hade jag väldigt gärna velat ha. 

Lite besviken på min korta tid i ringen såg jag en skylt, kommunens vackraste hund, och jag tänkte köpa mig extra tid i ringen. Det kostade 40 pix och dom enda kriterierna var att man skulle bo i kommunen, och det gör ju jag! Så jag anmälde. När jag kom tillbaka till Linda och Sussie berättade jag vad jag gjort och dom bara, duuuu, du bor nog inte i kommunen.. Inte? Ligger inte Hässleholm i Kristianstads kommun? Jag fick inte ens googla det, och dom snackade nåt om blond? Jag skämdes för mycket för att gå tillbaka och avanmäla mig. Nu stod jag i ringen och hoppades på att INTE gå vidare istället. Det gjorde jag inte ändå. 

Domaren Hanna Persson (kände igen henne som fasen, och efter forskning på Facebook inser jag att vi har gemensamma vänner och jag har säkert träffat henne nån gång) var en fantastisk domare, väldigt vänlig och hjälpte nybörjarna. Jag hörde nåt om hångelvänlig..? Men hon gillade inte min hund. Och så är det ju, vissa gillar vissa inte. Men hon gillade Göran, a lot! Först Bir valp, sen Grupp 1 och så avslutningsvis Best in show 1! Det är bra!

Nu känner jag mig hyfsat färdig med denna typen av utställningar, vi har provat på både vind, regn och sol. Nu tänker jag att vi ska öva på inomhusutställningar och i ridhus. Spännande!

Hej..

Nu blev det så där jättelängesen igen. Mycket har hänt – Rocky har haft tjej på övernattning, jag har börjat på kurs på annan hundskola, visat upp fjaset på sjukhuset, och haft date med min svärfar. Men idag är tankarna på utställningen i Hässleholm imorgon. 
Jag har ju haft gott självförtroende efter utställningen i Degeberga, så jag tänkte liksom bara åka dit och ställa. Men så anordnade Lisa utställningsträning i onsdags och vi åkte dit. Aska var väl ungefär lika dryg som vilken 6-månaders valp som helst när vi kom dit, och det var bara att träna på. Hon lät som en häst och hispade, men det känns liksom helt normalt. 

Så ställde vi upp för vår ”utställning” och så skulle vi börja gå i ringen. Tvärstopp! Aska slängde sig platt och tog värsta snälla-slå-mig-inte positionen. What!? 

Kommer ni ihåg att jag sa att hon inte ville gå plötsligt i finalen i Degeberga? Exakt så. 

Hunden slänger sig, försöker fly, och absolut vägrar gå. Där står typ alla staffe-människor som jag ser upp till, och det ser ut som min hund är skiträdd för mig. 

Jag springer till bilen, hämtar både vanligt halsband och sele. Skit samma vad hon går i, bara hon går. Men inte!

Aska har bestämt att nåt är skit med det här och bara slutar. Min uppfödare tar Aska och kommer fram till att antagligen har kopplet irriterat henne på nåt vis, och hon tränar på att kopplet får slänga, och det går bra. Vi tar en runda till och hon springer med, tills jag ska belöna henne – då kastar hon sig ner igen. 

Vad är det här? Jag åkte hem, så jäkla ledsen för att en sån litet dålig erfarenhet på förra utställningen gör henne så här. Och ledsen för att jag tror att folk tror att jag slår henne. Det gör jag inte (om nån undrade..?). 

Så nu har vi övat hemma. Dagen efter gick det bra, igår gick det inte bra alls. Hon tvärstannade på gräsmattan och vägrade gå en meter. Idag gick det bra igen och följer vi statistiken går det inte bra imorgon. 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Är det kopplet? Då har jag flera jag tränat med och det är ingen skillnad. Är det halsbandet? Även där har jag flera. Det kan vara mitt sätt att vara, för jag ändrar på mig när jag ställer ut eller tränar. Men denna veckan har jag belönat som på utställning och jag känner inget samband där heller. 

Det kan vara en idé hon fått också. Då hoppas jag den går över snabbt. Önska oss lycka till imorgon, och då menar jag att ni ska hålla tummarna för att hon ens går i ringen. Syns det att vi har katt?

Blodad tand – jag är störd 

Jepp. Jag fick tips igår. Nästa utställning blir i Hässleholm 3/9. Här blir det många staffar och jag åker ner på jorden igen, men det gör inget. Jag har analyserat och studerat, det var nämligen så att min uppfödare Maria filmade oss i finalen, och jag ser vad som gick fel. 

Det syns tydligt på filmen att något i halsbandet stör henne så hon provar att skaka sig – det blir ännu värre. Hon tar kontakt med mig och backar, men jag försöker bara få henne med mig. Gud vad det retar mig. Nästa gång blir det inte ett sånt utställningskoppel, och jag har en plan. Jag köpte ett väldigt kort koppel igår, lite klumpigt men bättre att det är kort då än att ha ett på 1,80 som hänger och slänger, och sen köper jag ett vanligt svart, smalt läderhalsband. 

Tror jag. Om jag inte kan få tag i ett utställningskoppel tills dess som inte är utformat som ett stryp. Tips funkar här med😉 Jag vill i alla fall gå en utställning och göra det bekvämt för henne så hon inte får helt kassa erfarenheter. Det blev ju inget bra avslut igår. 

Sen är det en officiell utställning i Bjuv helgen efter. Det är en terrierspecial och en engelsk rasspecialist ska döma Staffordshire Bullterrier. Det hade varit kul att veta vad en sån domare hade tyckt om henne, men samtidigt är det inga resultat som gäller eftersom hon är för ung. Anmälningstiden går ut ikväll så jag måste tänka snabbt. Det var ju tur att hon inte skulle ställas idag. Morgan vaknade tidigare än mig och gick ut med hundarna. Han kommer in och väcker mig för jag måste gå ut och kalla på Aska – han hittar inte henne! Jag går ut och kallar, gör konstiga ljud, klappar händerna, men ingen hund. Det är ju svårt att veta vilket håll jag ska kalla på när jag inte ens vet vilket håll hon gått på? Morgan hade släppt ut dom, stängt dörren och då var hon borta. Jag vet var hon är, sa jag. Jag hade sorterat ut all ”skitmat” som var i Trojas tunna kvällen innan och gett till katterna som sover i vår källare. Det var mycket. Och när jag sagt det kom det en tunna från kattluckan i källaren. Som en ballong. 

Utställd och inte utskälld 

Dagen var kommen och vi var ett helt gäng som skulle ställa våra hundar. Jag var konstigt nog lugn som en filbunke. Aska lyssnade duktigt hela tiden inne på området och allt kändes bra. Tills det var tio nummer kvar, då började jag stampa. 

Mina vänner såg vad som höll på att hända och fick mig på andra tankar ett tag, sen var det dags. Aska och Fifty skulle in i ringen och Aska visar direkt att hon är super-samarbetsvillig. Står fint framför mig och när det är dags att springa springer hon vid min sida utan trams. Domaren tittar på tänderna och känner igenom henne, sen går dom in i sitt tält för att skriva kritik. Sen var det Fiftys tur och nu började jag bli lite nervös igen. Domaren kommer ut med två hp-rosetter, går fram till mig och säger: ”då vinner du”. Skitglad! När Fifty fått sin rosett kommer hon fram igen och säger att jag ska in igen för att tävla mot hunden som ska gå i nästa åldersklass. 

Nästa staffe var en sån där svart, snygg och låg Spanienimport, och jag har fått berättat för mig att blåa hundar går nästan aldrig vidare. Återigen, det är bra träning i alla fall. Så vi kommer in i ringen igen, springer ett varv, och ut kommer domaren med Bäst i rasen-rosetten, OCH GER DEN TILL MIG! Vi vann! Med konkurrens! Jag var så jäkla glad och högt uppe bland molnen. Det blev en trevlig dag med mycket snack, mycket miljöträning och mycket passivitetsträning för Aska. Buren var guld och tältet Maria hade med sig var guld, för det regnade hela tiden från vi gick in tills det var dags för final. 

Jag känner mig fortfarande cool när det är dags för final, Sussie instruerade mig så bra på finalen i Tollarp och jag hade koll på läget. Jag tror det var 18 valpar inne i ringen. Aska var på G och stod fint. Vi gick ett varv, några åkte ut, vi gick ett varv till och där stannade Aska till en gång och försökte komma ur kopplet men jag fick henne med mig igen. Fler hundar åkte ut och jag tror att vi var 6-7 stycken kvar, och nu går det åt skogen. Aska vill inte alls springa och bara backar. Domaren stoppar mig och vill att jag lossar kopplet lite, och ja det kan hänga ihop för i vanliga fall vill man ha så breda halsband som möjligt och nu ska man ha ett så smalt som möjligt för att visa hunden, och dessutom stryp. Jag får henne med mig men när vi stannar igen backar hon igen. Domaren kommer fram och säger: ”vi släpper er här, vi ska inte pressa henne mer. Men jättefin valp”. 

Foto: Evelina Wahlgren 

Jag var helt skakig när jag kom ut, det kändes som vi hade en chans! Jag är sååå himla glad att vi gick så långt, men det kändes surt att hon inte pallade. Dessutom känns det skit att avsluta när hon haft en så dålig upplevelse. Man ska sluta när man ligger på topp sägs det ju. Vännerna. Grattis till era fina resultat! 

Det var skitkul och direkt när jag kom hem började jag leta efter fler utställningar.. Vad har ni gjort med mig Sussie och Maria? Jag som absolut inte var utställningsintresserad. Så, jag tar gärna emot tips på små trevliga utställningar i närheten nu 😁När jag insett att vi vann över uppfödaren 👆

Imorgon är det dags! 

Imorgon är det dags för utställning i Degeberga. Och det känns.. Tja, jag känner mig inte så nervös som förra gången. Nu vet jag lite hur det går till. Och tur är väl det, för det har varit väldigt knapphändig information från arrangörerna. Vi har fått leta efter när det börjar egentligen, och vi har fått anta att vi får nummerlapparna på plats. Ingen information om när det är veterinärbesikning osv. Vi har nummer 27, men det kunde komma att ändras? Tur inte detta var vår första utställning. 

Vi är förberedda. Jag och Aska har varit i byn för miljöträning ikväll så hon är lagom trött till imorgon. Klorna är klippta, öronen masserade. Aska är badad, och jag ska bara klippa av en bit av svansen. Stamtavla med vaccineringsintyg är packat i väskan, samt vatten och skål. Imorgon ska jag lägga ner utställningskopplet, och så ska jag ta med bur. Det är skönt att få händerna fria då och då, och det är bra passivitetsträning för henne. 

Och det ska regna och åska hela förmiddagen. Konstigt att det ska vara sånt väder på varje utställning jag går på. Vi har tränat hårt på kommandot stå, och det verkar ha gett utdelning. Kolla bara när Rocky frestar med morot. 

Önska oss lycka till imorgon!

Konkurrens 

Fick mail om utställningen igår. Det är tre staffar anmälda, och alla valpar. 

Det här är en mycket mindre utställning än den i Tollarp och allt är typ tvärtemot med raserna. Golden hade typ 27 anmälda i Tollarp, här var det en. Och staffe i Tollarp var en i varje åldersklass, här är det tre i samma klass. 

Jag vet vem den ena staffen är, och det är Askas syster. Min uppfödare kommer alltså ända hit, kul! Men vem är den tredje? 

Först så tänkte jag: faan, nu vinner hon inte, men sen tänkte jag: Faan, va bra! Nu tränar vi nåt helt annat, både hon och jag. Hon ska inte bry sig om hundar före och efter sig, och jag ska hålla mer koll för det är ju inte bara vi. 

Det här är skitbra, för oss båda. Jag känner mig pepp, det här ska bli skoj!Askas syster Fifty och pappa Ralf.