Utställning

Slaveri är förbjudet

Veckans enda lediga dag. Man ligger back med hemmet, men det är ändå en massa grejer man vill göra.

Jag ville åka på trädgårdsmässa i Degeberga, och det gjorde jag. Jag var på jakt efter pioner och ljusrosa pelargoner. Jag köpte en låda med fina små blommor, nästan svarta petunior och lite annat som blev fint. Jag hittade pioner på ett ställe, men man hade inte satt priser. Jag tycker det är jobbigt.. Oftast är där massa folk och så ska man vänta på sin tur så man kan fråga om pris, och sen är det minsann snabba beslut, vill du ha eller inte? Sätt lappar på så kan kunden fundera så länge den vill.

Och jag hittade rosa pelargoner. Utan pris. Men jag hittade vindruvor på stam, med prislapp på, och det köpte jag. Så jag köpte inte alls vad jag hade tänkt men känner mig nöjd ändå.

Under tiden (och igår när jag jobbade) satte jag Morgan på slavarbete. Han har börjat mura tegelstenar! Vilket jobb han gör. Hade det varit jag hade jag satt upp dom med mitt fantastiska ögonmått och det hade varit snett och dant. Morgan mäter och lägger snöre och grejar, skitduktig. Så impad. Jag ska få vatten därinne och fatta så skönt det ska bli.

Ny vecka står framför dörren och den nya lilla minilivsen på jobbet ska få varor så vi kan öppna där nån gång. På lördag är det kaninutställning i tallldungen, önnestad och på söndag är det utställning för Aska i Hässleholm. 9 anmälda i öppen klass och jag tackar för att min kusin inte blir lika nervös som jag.

När Aska blev fin

Igår var vi på Svenska Hundklubbens utställning i Åhus. Det var en nationell utställning så vi har officiella resultat, men shk har inget med skk att göra. Bara för att vara tydlig. Shk är på framgång och vi har nu startat en lokalklubb i Kristianstad. Vi kommer att ha öppet hus på lördag och även då kursstart i valpkurs och allmänlydnad.

Men nu var det utställningen jag tänkte skriva om. Jag hade kusin karolin med mig, vi är ett vinnande team. Karolin gillar att springa runt i ringen och det gör inte jag. Aska tycker inte alls om mig när vi är på utställning så det är verkligen bra att vi hittat nån som vill gå med henne.

Vi hade gott om tid att sitta och titta på bedömningen och domarna var verkligen noggranna och ”hårda”. Man kollade mycket på anatomin och flera utställare var besvikna när dom egentligen bara var ute efter ett cert men gick inte vidare alls. Jag kände att det var kört för oss.

Vi var näst sist in i ringen och Aska var inte helt bekväm. Hon stannade upp nästan direkt och körde den där ”slå mig inte!” men karolin var snabb och fick henne med sig igen. När dom kom fram satte sig domaren ner för att komma i hundens nivå, och det har jag aldrig varit med om. Hon pratade med henne och klämde genom henne överallt och kollade på tänderna. Hon tryckte och hade sig och jag var sjukt imponerad över att Aska inte slickade ihjäl henne, men hon hade luktat att jag var där nånstans så hon letade efter mig. När domaren skriver kritiken hör jag excellent och jag var nöjd med det, sen tittade Karolin på mig och såg så glad ut, sen såg jag att domaren sa nåt igen och karolin såg om möjligt ännu gladare ut. Då gick jag. Ut kom dom inte bara med ett excellent, utan även Bir med 1:a placering med cert! Nu visste jag att dom gick till final!

Jag hade koll på katalogen och visste att hon skulle som sämst bli Grupp 3 men när finalerna började fanns det både juniorfinal och seniorfinal. Lustigt att en som hon skulle gå mot var junior och den andra senior. Nåväl, vi fick en Grupp 1. Nu blev det minsann Bis-final! Första gången för Aska och även första gången för Karolin! Har vi nu glidit in på ett bananskal åker vi ut först, men nejdå. Av 7 hundar slutade Aska på en 3:e plats! Jag är så himla glad och stolt! Aska vann 5 rosetter varav en är så stor och lång att jag inte vet var jag ska hänga den? Hon vann hundmat och hundgodis och säkert en massa nytt självförtroende. Så roligt! Nu känner jag nästan att hon är redo för en officiell utställning i skk-regi.

Det fanns ju fler det gick bra för igår, bla Linda som jag jobbar ihop med. Hon har en 4-månaders original olde english bulldogge valp, och rasen har precis blivit erkänd hos shk, dvs utställningspremiär! Linda och hennes Liam vann valpklassen över 8 andra valpar i olika raser! Bra jobbat!

Födelsedag och utställning

Jag fyllde år igår igen. Jag vet inte varför jag tycker så illa om det. Kanske för uppmärksamheten eller för det fina värdskapet som jag ändå inte kan erbjuda. Kanske för att man är socialt missanpassad eller för att det skiter sig när man lägger manken till. Det var tänkt att jag skulle jobba och jag var jätteglad för det. Sen slapp jag och det var inte lika kul.

Jag hann i alla fall att städa och handla. Jag köpte mig en egen present när jag var i affären, för jag tänkte att jag skulle inte få nåt ändå. Jag har länge kollat på hortensior men inte vågat köpa, men nu så! Hoppas den lever så länge att jag kan plantera ut den till sommaren. När jag kom hem från affären hade det kommit blomsterbud från jobbet, och Morgan hade varit iväg och köpt en blomma! Alltså, så snällt!

Sen kom mamman och kusinen för dom hade ju tagit reda på när jag egentligen skulle sluta, för dom köpte inte min jag har inte tid undanflykt, och där blev jag utbjuden på middag av kusinen och mamma hade hittat världens finaste örhängen – med Aska på!Så, det var det och nu är det bara en månad till nästa födelsedag, sen slipper vi skitet till januari nästa år.

Idag har vi varit på möte inför uppstarten av Svenska hundklubbens lokalklubb Kristianstad. Nu har vi satt en styrelse och jag är med i den. Vi kommer anordna kurser och både valp och allmänlydnad kommer att starta upp i april.

Det jag själv tycker är mest spännande just nu, är att det kommer att komma en utställning i Åhus 20 april, som SHK anordnar. Det behövs funktionärer och utställare så in och anmäl! Jag är kluven till hur jag ska göra, egentligen vill jag ställa ut då det är en nationell utställning och fattar jag det rätt är den officiell och resultatet kommer in på skk hunddata. Aska har ju inga officiella resultat. Fast egentligen behövs det fler funktionärer och egentligen fyller Nikki år dagen innan och då passar det bättre att fira på lördagen. Nåväl, jag kommer väl fram till nåt. Om man lever så länge.

8 nya hundar och pissa i motvind

Utställningen är imorgon. Jag har lånat halsband (tack Lisa), Aska är badad, väskan packad och vinet mot nerverna är på väg ner.

Jag tänkte aktivera henne ordentligt idag så det kanske flyter bra imorgon. Men först skulle min kusin komma på besök. Hon hade sin hund med sig – en jakthund/salig blandning på nästan 3 år, dom har aldrig träffats förr, men det gick jättebra! Aska betedde sig på ett sätt jag är väldigt nöjd med. Hon lyssnar så klart inte när jag försöker prata med henne i leken, men det är fullt normalt.

Senare fick jag köra till arken zoo i korsholm för det har blivit problem med Askas foder. Hon som jag brukar köpa foder av har slutat ta hem naturea för det har varit klödd med att få hem det. Jag hittade en annan återförsäljare som kundemöta upp mig på träningen i Tomelilla. Men så behövde jag fodret och då kunde hon inte mötas upp. Jag har sett att animail har fodret så jag beställde i tisdags och tänkte att då skulle jag få hem det innan helgen. När jag får beställningsbekräftelse är det beställningsvara helt plötsligt, och kommer i lager igen 27/11. Inte bra. Inte bra alls.

Jag kollade på arken zoo’s hemsida och fann att Pure natural har ett foder med endast lamm, så det körde jag för att köpa. Aska fick hänga på för jag tänkte att vi kunde ta en tur i deras stora inhägnad.

När jag kom fram var inhägnaden upptagen av 3 tibetanska mastiffer och en dansk/svensk gårdshund. Så jag handlade så länge. Men dom var forfarande kvar när jag kom ut. Då hör jag nån säga ”men där är ju Emma!” Och där står en gammal kursare – Agge! Hon har med sig sina 2 leonberger’s och en spaniel. Så vi hälsar på dom, och jag är fortfarande nöjd med Askas beteende. Vi ska ju försöka bli av med dom här mastifferna så jag närmade mig staketet, Aska hoppar upp på en sten och alla hundarna kommer springande. Hon tittar på dom och sen är hon nöjd. Och jag med.

Vi kommer in i inhägnaden och dom håller sina hundar kopplade så jag kan träna Aska lite, och jag är väldigt nöjd med dagen. Hon är duktig då och då.

Det har varit fullt upp här ett tag nu, jag har så många saker på gång hela tiden och att det nästan är mörkt när jag kommer hem från jobbet gillar jag inte. Nu är jag bara ledig en dag denna helgen och jag var verkligen tvungen att städa hos hönsen. Enda chansen att göra det är ju på helgen, och så klart blåser det full storm när jag ska göra sånt. Har ni provat skyffla ut kutterspån när det blåser? Som att pissa i motvind. Men de blev gjort i alla fall, och jag kom till och med mig för att laga vajern på en luckan så den går att både öppna och stänga nu, och så har jag satt lampa på timer så dom kan få börja värpa igen. Önska oss lycka till imorgon! Och vad jag kan se av katalogen ska det komma många jag känner, hoppas vi ses!

Alltid i sista minuten

Då var vi där igen, Aska ska ställas ut på söndag – och jag har fortfarande inte köpt nåt halsband.

Jag trodde det var gott om tid kvar men den 12:e är på söndag, hur gick det till? Och så tänkte jag att hon skulle växt till sig så jag är säker på att det passar alltid, och där är vi inte heller.

Jag trodde att djuraffären skulle ha nåt vanligt svart läderhalsband med mässingsdetaljer. Det borde vara Sveriges vanligaste halsband? Så jag körde till arken zoo i korsholm igår – no luck. Och idag körde jag till arken zoo i Kristianstad och hittade ett perfekt! Svart med mässingsring och knäppe, och lite bruna sydda attiraljer. Det fanns i storlek 35, 40 och 60. Och vi behöver då, så klart, ett i storlek 50.

Då slirade jag in på en engelsk sida, där det inte var farligt dyrt, men det finns ju ingen suck att det hinner hit innan fredag. Det är kanske lika bra att skita i alltihop istället. Hon löper och tycker ju inte det är kul ändå.

Nä, det kommer inte hända, jag har ju redan betalt 230 pix.

Kommunens vackraste hund

Som befarat – jag är nere på jorden igen. Aska gick hela tiden i ringen, och det var det som var målet egentligen. Det var en enda gång hon stannade till, men jag räddade situationen innan nån märkte det. Jag kom på den ömma punkten, det är att jag håller kopplet rakt upp. Fråga mig inte varför, men så var det, och då var det ju tur att jag köpt ett kort koppel på utställningen i Degeberga som jag kunde ha nere utan att hon snodde in sig i det.

Men hur det än är hade det varit roligt med rosetter. Och jag fattade rätt snabbt att det inte skulle bli så. Vi ställde mot Fifty denna gången också, vi var först. Jaha, sa domaren, då blir det ett hederspris här. Ringsekreteraren stoppade henne och så gick dom vidare till Fifty och det blev hon som vann. Jag fick ett hederspris. Det som är liiite störigt är att vi nu gick i samma åldersklass som Göran (gör han?) och det blev nu en tävling om bästa valp och bäst i motsatt kön. Göran är ju snygg och han kan behålla den där rosa rosetten, för det har jag två redan. Men bäst i motsatt, BIM, var en grön rosett, och den hade jag väldigt gärna velat ha.

Lite besviken på min korta tid i ringen såg jag en skylt, kommunens vackraste hund, och jag tänkte köpa mig extra tid i ringen. Det kostade 40 pix och dom enda kriterierna var att man skulle bo i kommunen, och det gör ju jag! Så jag anmälde. När jag kom tillbaka till Linda och Sussie berättade jag vad jag gjort och dom bara, duuuu, du bor nog inte i kommunen.. Inte? Ligger inte Hässleholm i Kristianstads kommun? Jag fick inte ens googla det, och dom snackade nåt om blond? Jag skämdes för mycket för att gå tillbaka och avanmäla mig. Nu stod jag i ringen och hoppades på att INTE gå vidare istället. Det gjorde jag inte ändå.

Domaren Hanna Persson (kände igen henne som fasen, och efter forskning på Facebook inser jag att vi har gemensamma vänner och jag har säkert träffat henne nån gång) var en fantastisk domare, väldigt vänlig och hjälpte nybörjarna. Jag hörde nåt om hångelvänlig..? Men hon gillade inte min hund. Och så är det ju, vissa gillar vissa inte. Men hon gillade Göran, a lot! Först Bir valp, sen Grupp 1 och så avslutningsvis Best in show 1! Det är bra!

Nu känner jag mig hyfsat färdig med denna typen av utställningar, vi har provat på både vind, regn och sol. Nu tänker jag att vi ska öva på inomhusutställningar och i ridhus. Spännande!

Blodad tand – jag är störd

Jepp. Jag fick tips igår. Nästa utställning blir i Hässleholm 3/9. Här blir det många staffar och jag åker ner på jorden igen, men det gör inget. Jag har analyserat och studerat, det var nämligen så att min uppfödare Maria filmade oss i finalen, och jag ser vad som gick fel.

Det syns tydligt på filmen att något i halsbandet stör henne så hon provar att skaka sig – det blir ännu värre. Hon tar kontakt med mig och backar, men jag försöker bara få henne med mig. Gud vad det retar mig. Nästa gång blir det inte ett sånt utställningskoppel, och jag har en plan. Jag köpte ett väldigt kort koppel igår, lite klumpigt men bättre att det är kort då än att ha ett på 1,80 som hänger och slänger, och sen köper jag ett vanligt svart, smalt läderhalsband.

Tror jag. Om jag inte kan få tag i ett utställningskoppel tills dess som inte är utformat som ett stryp. Tips funkar här med😉 Jag vill i alla fall gå en utställning och göra det bekvämt för henne så hon inte får helt kassa erfarenheter. Det blev ju inget bra avslut igår.

Sen är det en officiell utställning i Bjuv helgen efter. Det är en terrierspecial och en engelsk rasspecialist ska döma Staffordshire Bullterrier. Det hade varit kul att veta vad en sån domare hade tyckt om henne, men samtidigt är det inga resultat som gäller eftersom hon är för ung. Anmälningstiden går ut ikväll så jag måste tänka snabbt. Det var ju tur att hon inte skulle ställas idag. Morgan vaknade tidigare än mig och gick ut med hundarna. Han kommer in och väcker mig för jag måste gå ut och kalla på Aska – han hittar inte henne! Jag går ut och kallar, gör konstiga ljud, klappar händerna, men ingen hund. Det är ju svårt att veta vilket håll jag ska kalla på när jag inte ens vet vilket håll hon gått på? Morgan hade släppt ut dom, stängt dörren och då var hon borta. Jag vet var hon är, sa jag. Jag hade sorterat ut all ”skitmat” som var i Trojas tunna kvällen innan och gett till katterna som sover i vår källare. Det var mycket. Och när jag sagt det kom det en tunna från kattluckan i källaren. Som en ballong.

Utställd och inte utskälld

Dagen var kommen och vi var ett helt gäng som skulle ställa våra hundar. Jag var konstigt nog lugn som en filbunke. Aska lyssnade duktigt hela tiden inne på området och allt kändes bra. Tills det var tio nummer kvar, då började jag stampa.

Mina vänner såg vad som höll på att hända och fick mig på andra tankar ett tag, sen var det dags. Aska och Fifty skulle in i ringen och Aska visar direkt att hon är super-samarbetsvillig. Står fint framför mig och när det är dags att springa springer hon vid min sida utan trams. Domaren tittar på tänderna och känner igenom henne, sen går dom in i sitt tält för att skriva kritik. Sen var det Fiftys tur och nu började jag bli lite nervös igen. Domaren kommer ut med två hp-rosetter, går fram till mig och säger: ”då vinner du”. Skitglad! När Fifty fått sin rosett kommer hon fram igen och säger att jag ska in igen för att tävla mot hunden som ska gå i nästa åldersklass.

Nästa staffe var en sån där svart, snygg och låg Spanienimport, och jag har fått berättat för mig att blåa hundar går nästan aldrig vidare. Återigen, det är bra träning i alla fall. Så vi kommer in i ringen igen, springer ett varv, och ut kommer domaren med Bäst i rasen-rosetten, OCH GER DEN TILL MIG! Vi vann! Med konkurrens! Jag var så jäkla glad och högt uppe bland molnen. Det blev en trevlig dag med mycket snack, mycket miljöträning och mycket passivitetsträning för Aska. Buren var guld och tältet Maria hade med sig var guld, för det regnade hela tiden från vi gick in tills det var dags för final.

Jag känner mig fortfarande cool när det är dags för final, Sussie instruerade mig så bra på finalen i Tollarp och jag hade koll på läget. Jag tror det var 18 valpar inne i ringen. Aska var på G och stod fint. Vi gick ett varv, några åkte ut, vi gick ett varv till och där stannade Aska till en gång och försökte komma ur kopplet men jag fick henne med mig igen. Fler hundar åkte ut och jag tror att vi var 6-7 stycken kvar, och nu går det åt skogen. Aska vill inte alls springa och bara backar. Domaren stoppar mig och vill att jag lossar kopplet lite, och ja det kan hänga ihop för i vanliga fall vill man ha så breda halsband som möjligt och nu ska man ha ett så smalt som möjligt för att visa hunden, och dessutom stryp. Jag får henne med mig men när vi stannar igen backar hon igen. Domaren kommer fram och säger: ”vi släpper er här, vi ska inte pressa henne mer. Men jättefin valp”.

Foto: Evelina Wahlgren

Jag var helt skakig när jag kom ut, det kändes som vi hade en chans! Jag är sååå himla glad att vi gick så långt, men det kändes surt att hon inte pallade. Dessutom känns det skit att avsluta när hon haft en så dålig upplevelse. Man ska sluta när man ligger på topp sägs det ju. Vännerna. Grattis till era fina resultat!

Det var skitkul och direkt när jag kom hem började jag leta efter fler utställningar.. Vad har ni gjort med mig Sussie och Maria? Jag som absolut inte var utställningsintresserad. Så, jag tar gärna emot tips på små trevliga utställningar i närheten nu 😁När jag insett att vi vann över uppfödaren 👆

Debuten i ringen

Jag var så nervös i morse. Jag mådde illa och snapchattade från toan. Inga konstigheter.

Jag kom iväg i helt normal tid och jag hade till och med för mig att jag visste var tollarps brukshundsklubb låg. Tills…. Tänk om det nu inte var där? Jag läste inte ens ordentligt på lappen utan bara antog. Det skulle väl bara fattas att jag körde till fel ställe..?

Jag kom till rätt ställe och inom 3 minuter var mentorn också på plats. Alla pekade på Aska och påtalade hur söt hon är, jag klandrar dom inte för det är hon. Sen stannar det till en människa och bara, ”är det Tekilas dotter”. Sjukt förvånad att folk vet vem hon är

Sussie körde lite utställningsträning med oss, lånade ut utställningskoppel, berättade exakt vad som hände i ringen och sen var det vår tur. Jag kände för att spy.

Domaren kom fram och skulle ta i hand, och där hade jag ju fullt med godis.. Så byta hand, hälsa, byta tillbaka och sen var det dags att springa. Här skötte sig Aska kanonbra, sprang snyggt utan att hoppa eller tramsa. Fram till domaren igen och jag försökte ställa henne framför mig så domaren kunde se på tänderna. Här var en bra grej, domaren frågade mig om vi skulle ta det uppe på bordet eller nere, jag sa att hon inte övat uppe och då var det självklart att vi tog det nere. Det var snällt tycker jag. Hon sa till mig att ta bort godiset och hon visade gärna upp sina sylvassa bissingar. När det var klart och hon skulle känna igenom henne satte jag fram godiset framför nosen igen. Då fick jag en ny tillsägelse om att ta bort godiset. Jag brydde mig inte så mycket om det och fortsatte med mitt godis när hon gick in i tältet och gav kritiken. Jag hörde inte så mycket om vad dom sa för helt plötsligt står den här människan bakom oss, som frågade om hon var Tekilas dotter. Samtidigt försöker jag koncentrera mig på Sussies direktiv. Här känns tiden som en evighet. Till slut kommer domaren ut och vi får två rosetter, bäst i rasen och ett hederspris 💕

Det var en fin kritik tycker jag, men varför skriver man på kritiken att matte inte ska ge godis?Då var vi alltså i final! Och nu blev tiden verkligen lång. Jag och Sussie satt i hennes soltält i nästan 4 timmar. Och inte för att det var som, utan för att det regnade. Och tältet var ju då mot sol, och inte direkt anpassat till regn. När det var dags att resa sig var jag blöt i hela arslet ända in till trosorna. Vi hade det rätt trevligt i det här tältet så jag märkte det ju inte förrän vi skulle ut.

Sen var det dags för final, och vi var MÅNGA valpar i klassen. Ny domare och nu blev man presenterad in i ringen. ”American Staffordshire” och jag tvärstannar och undrar om jag sprang före nån, ”bullterrier”, eh eller inte, mumlade jag och skulle nu springa ikapp resten av flocken, och det blev ju alldeles för fort och valpen sprang allt annat än snyggt vid min sida. Nu har jag stenkoll på domaren, för det har Sussie sagt, ställ när domaren tittar, slappna av innan och efter, tre hundar före försöker jag få upp Aska men det passar inte henne just då, men det är just då domaren tittar på henne och fortsätter rakt förbi. Sen vinkar han in 6-7 hundar och resten kan gå. Vi blev inte invinkade. Summa summarium. Sussie var en ovärderlig hjälp, ”min” domare var tjurig med godis, men hon var en trevligare domare än han jag hade i finalen. Hon gick fram och tackade alla som fick gå ur ringen, väldigt trevligt. Aska blev riktigt miljötränad, och jag tror jag har lite mer koll.

När jag kom hem fick jag nys om en utställning i Degeberga, så jag tror faktiskt vi ska anmäla oss till den!