Aska var hos veterinären i tisdags och jag fick recept till båda hundarna. Jag åker vidare till ”mitt” apotek för att hämta ut medicinerna. Blir ni förvånade om det inte fanns hemma?
Nähä du, säger hon, vart vill du åka? Jag föreslår en annan medicin som dom kanske har hemma och hon ifrågasätter mig direkt, men det är väl inte exakt samma sak? Nä det är det inte, men det jag ska behandla tar båda. Hon ignorerar mig. Ska jag kolla i Tollarp? Nej det behöver du inte, svarar jag. Jag kommer ändå inte hinna köra iväg för att hämta dom. Hon ignorerar mig igen. Det finns fåtal i Tollarp, några fler i Åhus, inga i brösarp och det finns i Kristianstad. Sen tittar hon på mig. Jag tittar tillbaka. Det suckas, jag kan förresten beställa. Ja tack.
Idag, två dagar senare får jag sms om att grejerna kommit. Jag skyndar mig från jobbet för att kunna hämta innan jag ska hämta ungarna, det borde man väl klara på 10 minuter? Svaret är: Nej det kan man ej.
Det går så otroligt långsamt där nere. Jag kan verkligen inte förstå varför det (alltid) ska ta sån jäkla tid. Nu är jag redan 5 minuter sen till dagis/fritan och tro fan att det var fel medicin. Det var ju inte tantens fel men jag kom liksom ihåg hur det var för 2 dagar sen och fick nån slags utbrott där. Jag avslutade med att jag kör till stan i alla fall. Det har jag tid med på söndag..
Jag kommer också ihåg för 7 år sedan (jag har bra minne ibland) när jag trodde jag var gravid. Jag behövde ett gravtest och jag hade lite ågren för att åka dit, i fall nån skulle höra liksom. Jag kom på snilleblixten att skriva vad jag behövde på ett papper, så det gjorde jag. I kön till apoteket träffade jag nån jag känner och jag kände mig rätt nöjd med min fiffighet. Tills jag kommer fram till luckan med min lilla vita handskrivna lapp. Gravtest. Jaha vad har du här, vad står det här, hon tittar länge och väl, menar du GRAVIDITETSTEST?! Mmm. Jag gör ju det. Smidigt.
Här blir det inte många stjärnor på recensionen. 




