Kategori: Running Life

Jag lovade Andreas att följa med honom till stan och köpa en sån där Vera-mums sele. En sån som man inte vill ska bli uppäten pga priset. Fast priset var inte så farligt där vi köpte den, en skillnad på ca 80:- Det skulle man vetat..

Dessutom tyckte han absolut att han behövde hjälp med att handla kläder, så jag fick snällt följa med till dressman där det fanns billiga jeans. En ny skjorta hade inte heller varit fel så det fick jag i uppdrag att hitta. Jag hittade ingen skjorta där men tre par kalsippor för endast 199:- lät ju fint. När jag stod och rotade bland de rosa kalsongerna ville han bestämma själv.

Vidare på jakt efter den där skjortan och jag drar in honom på tjej affären cubus och hittar en lila och en turkos skjorta! Mycket vackra, och det krävdes väl en del övertalning i att de inte var ett dugg höger/vänster/mittemellan aktiga. Nu låter det som att jag har fått honom till att köpa världens fjolligast grejer, men det lila och turkosa var bara lite i allt det svarta och gråa. Bara så jag inte blir halshuggen.

Sen eftersom jag fyller år snart hade Andreas faktiskt köpt en present fastän jag sagt att jag inte skulle ha nåt. Gissa vad.

En rosa John Deere tröja, tack!!

Jag tror att Nova vet vad det är för dag idag. Det är It’s-me-or-the-dog dag idag. Hon kollar Tv:n hela tiden. Just den dagen tränar vi ju på att ta det lugnt. Inget undantag idag. Tränar vi inte kommer vi inte få bukt med problemet.

Problemet är stress när andra hundar stressar, låter konstigt eller hur, men det är det enda jag kan få det till. Inga problem med lugna hundar, men små utfall på störiga sådana. Dock har hon börjat reglera lite själv, vilket gör mig stolt. Vi har tränat lite på att gå-i-buren när stressen kommer ifatt. Nu går hon i buren självmant när hon blir för stressad, och går ut när hon lugnat sig.
Då kan väl vissa tycka att det är jag som ledare som ska bestämma när hon får komma ut, men när hon själv känner av när det är jobbigt för henne genom att gå in i tryggheten för att komma ut när det är lugnt, låter jag henne hållas. Ber jag henne stanna gör hon såklart det.

Sagan om Vera har blivit verklighet. Hon kan numera inte gå ut själv, för ett skutt över staketet och man är fri att äta delikat kattbajs. Snacka om självbelönande. Vidare har hon fått ett stort tuggbehov. Såsom koppel, antenn sladdar och svindyra Easy-walk selar. Den där selen fattar jag inte hur hon kunde förstöra då den satt på henne, hyfsat tight, men på nåt vis lyckades hon vrida ner sitt lilla huvud och få tag i selen på bogen och vips! Så var den av. Grattis Vera!

I måndags var det kurs start för Andreas och jag och Troja hängde på. Troja bet till på en liten bullterrier som ville ha närkontakt och sen var det bra. Hon gillar inte hundar som bara ”kommer och tar för sig”, nä vi vill nog inte hälsa på hundar alls. Vi kan umgås bara du inte vill leka med mig.
Efter detta visade Troja sitt allra duktigaste jag. Jag tror nästan att det var en och annan som tyckte att duktigheten övervägde kamphundigheten. Hon gjorde allt som jag bad om, inklusive fot gående med stor (10 nya hundar, varav de flesta ville hälsa) störning, lös. Och hon visade magen för alla som ville se på där på sin lilla filt. Hem till kusinens man som fyllde år och jag hade planerat var jag skulle göra av Trojan. Var hennes hundar i rastgården, fick min va i källaren och tvärtom. Men det sket sig kraftigt när grinden till rastgården var insnöad.
Så in med hunden i huset, sa till henne att ligga i bädden och stanna där. Jag hade inga stora förhoppningar att hon faktiskt skulle göra det, jag kunde lika gärna varit tyst. Men hon låg där så snällt tills hon fick komma upp. Ja, hon imponerar på mig ibland.

Förresten blev det kaffe hos en god vän idag!

Imorgon är jag ledig. Först och främst ska jag sova tills jag vaknar. Vilka pretantioner, hur stavas det?
Och jag hoppas att jag inte vaknar innan 10, det hade jag gillat. Men chanserna är små med tanke på Morgans förbannade väckarklocka som ringer kl 9 varje trots att det inte är alltid han hade tänkt gå upp ändå. Så om man mot förmodan skulle somna om börjar fågel jäkeln att skrika sitt allra gällsta skriiiiiii. Och hunden som tycker det är tråkigt att sova voffar på som hon sitter i kläm. Kan det vara detta som gör mitt kassa humör?

Men som sagt, ledig. Vad ska vi göra?

Det blir nog rörigt idag, men det får ni stå ut med.

Jobb som sagt hela helgen och det har gått över förväntan. Hela lördagen hade jag så fina jobb kompisar i gatuköket, Ann-Britt och hennes son Patrik. Av nån anledning blir vi tre väldigt busiga tillsammans. Och bara trams, som ett par fyra åringar, men kul har vi! Vi bestämde att vi skulle spela på hästarna tillsammmans, det är tredje gången jag gör det så nån erfarenhet vill jag inte skryta med. Vi drog ihop 6 rätt och slog därmed chefen som är en van spelare, han hade bara 5 rätt..
Det tråkiga är att när jag berättar detta för folk är första frågan: -Vad gav det? Och det tycker jag är helt ointressant för det är ju antal rätt man blir glad för eller hur? Nä vem är det jag försöker lura egentligen. 6 rätt gav 38 kronor. Sen delar vi det på tre.

Sen har vi söndagen då. Som börjar sömnigt som vanligt, men jag piggnar snart till, då det kommer in en kund som tackar för de fina kommentarena på hennes blogg och ger mig en kram. Hallå! Hur fint börjar inte min dag då!? Vi började prata om det här med kommentarer och att folk inte skriver nåt, och det är ju ändå ganska kasst när man har 16-17 läsare varje dag. Det är ju det som ger bränsle känner jag. Att få en fin kommentar ger inspiration att skriva, och visserligen är det för ens egen skull man har en blogg, men bekräftelse behöver vi alla ibland. Jag är glad att mina läsare inte är så snåla med kommentarerna, ni vill kanske läsa hennes blogg? Den finns här bredvid
———–>
Livet efter.. Massor med fina bilder och … Åhh, jag hittar inte orden, livet efter cancer.

Sen har vi kvällen då. Andreas har varit här med sina hundar och käkat pizza. Jag vet inte om det var så gott men jag slapp laga nåt iallafall. Andreas säger att hans hund Mira inte kan ligga, det ska tydligen vara helt omöjligt att få henne till om hon inte får gå och lägga sig i soffan, när hon själv vill det. Det tog nog en kvart för mig och klickern att få henne att ligga när jag stod upp. Ofta. Och viktigt att poängtera, ingen godisbit framför näsan som man drar framför hunden så den lägger sig.
Emma ❤ Klickern

Nä detta får räcka för idag, inte riktigt pigg här inte.

Kram

Orkar inte berätta nåt mer idag än att jag och AnnBrittan fick 6 rätt på hästarna.

Dagen D imorgon, dagen vi bävar för… Men jag biter ihop och hoppas överleva. Klart jag överlever, men fasligt trött på att jobba helg. Eller… Det hade inte varit så drygt om man sluppit vara ensam hela dagen. Ni vet, fastän man kallar sig personal är man en vanlig människa som behöver både toa besök och mat i magen. Något folk kan ha svårt att förstå ibland.
”Står du här och äter?!”
Och jag visar alla mina gula tänder, och hoppas på att de inte vet om jag visar tänderna eller jag ler.

Nu ska jag skriva ihop ett jätte roligt mejl till bilhandlaren om alla nya fel jag hittat. Jag vågar inte ringa fler gånger så nu får det bli via datorn. Och på tal om dator, Jag vill ha en rosa liten dator att blogga från när jag jobbar. Det händer faktiskt en del kul saker där ändå. Som att jag fick en snöboll innanför tröjan innan ikväll…

Om man är osäker på om katten ska avlivas, och ångrar sig på väg till vetten.
Och vetten pratar med en en ganska lång tid och berättar att det bästa är nog om den får somna in. Sen har han mage att ta betalt 250:- för samtal.

Tiden fanns ju liksom redan och han tjänade sina pengar på att få göra jobbet.

Jag kan inte smälta, 250 pix för samtal. Var han utbildad psykolog oxå?

En spark på smalbenet tycker jag det är.

Vad har vi idag då? Tja, ingenting. Förutom att jag inte är riktigt 100, som vi redan visste, men det är näsan jag menar. Segare helsike för man leta efter. Grodyngel segt.

På tal om grodyngel fångade jag såna för nåt år sedan som jag matade mina växtätande pirayor med. Och mina Oskar ciklider. Och jag kallar mig djurvän, fy på mig. Jaja, billig fiskmat och det var minsann fjong i den! Ni skulle sett vilka fiskar jag hade.
En som såg en av mina stora fiskar månader efter den dött var sambon. Ganska rolig historia, tycker jag.
Vi hade stopp i avloppet. Inte det där gulliga avloppet som sitter i vasken utan det som går från dassastolen till trekammarbrunnen. Kallt var det och snö var det. Men vi (jag kallar mest Morgan vi) var ju tvungna att få hål på skiten. Skiten. Morgan hittar en jätte stor och lång viska, heter det så?, som han kör fram och tillbaka i hålet men det är något som sätter stopp så det funkar inte bra. Vi skaffar en högtrycks tvätt med tillhörande iller som ska råda bot på saken. Han kämpar och kämpar men kommer inte så långt. Nu får jag faktiskt gå ut och hjälpa till.
Till slut börjar det släppa lite grann och lite papper och gojs är på väg, men det är fortfarande nåt som stoppar, nåt stort känns det som. Så äntligen är det en klump som tittar ut…. Vi undrar vad det är? Och då ser jag vad det är, jag hoppar lite på stället och säger:
-Nämen kolla, det är ju Oskar, vad roligt!
Mannen vänder sig om och fräser:
-Det var väl för fan inte roligt!!!

Jag blir ganska dum förklarad men det var ju faktiskt alldeles för kallt att gräva ett hål till honom, och hade jag slängt honom i skogen hade katterna ätit på honom. Örk. Och jag var för känslig för att slänga honom i soporna, och i frysen hade jag redan 2 fåglar och 2 av mina pirayor.
Jag tycker han får skylla sig själv som inte ville jag skulle lägga fler döda djur i frysen.

Jag som inte trodde jag hade nåt att skriva om idag. Glöm inte att kommentera, detta är ju hysteriskt roligt!

Och för att klargöra, inga hundar i frysen!

Jag ber härmed att få berätta att min 27:e födelsedag kommer inte att firas. Alls.

Eller jo lite firas den ju, jag kommer inte att vara hemma för jag kommer att vara mellan Ikea, Biltema och Arken Zoo. Ja, på hundskolan såklart!

Så skit i att jag finns på just den dagen. Jag vill inte.

Sprid till alla som skulle kunna tänkas komma ihåg min födelsedag.

Inte bara för min skull, det är ju ändå ingen hemma.

Sjuk som sagt. Låg däckad i soffan hela dagen igår. Lite jobbigt med tanke på att jag lovat Andreas att passa Mira och hade stora planer på allt jag skulle lära henne. Ligg och att vara lugn tex. Denna hund behöver verkligen lära sig att ta hänsyn till andra hundar och människor, här kommer jag och jag ska fram är hennes melodi. Vi kom ingenstans med det..
När jag låg där på sofflocket fick jag en kommentar på min status på FB, -Då kommer inte du på lös träningen imorgon?
Aaah, dumma jag! Jag kunde ju inte följa med förra gången för jag var…. Just det, SJUK! Så, vitlök, apelsiner, nässprej och lambi extra mjuk och jag gav mig fan på att må bättre tills nästa dag.

Vaknade i morse, kände efter lite försiktigt, ingen kräkhosta, andas med båda näsborrarna, reser mig upp och huvudet vill inte åka före ner i golvet. Ha! Jag ska på kurs!
Audi bilens första tur till Malmö, och första gången över 100km/h. Rister som en gigantisk dildo, men vi kommer fram. Lite sent som vanligt..

Vi börjar med lite ”cirkus konster” för att jobba upp kontakten lite. Att gå upp på en stubbe var inte Veras melodi, så jag letade efter något annat, lite svårare, och hittar en stubbe som ligger på sidan med en pelare vid sidan om som vi jobbar med och jag har en idé om att hon ska stå på stubben med bakbenen och frambenen på pelaren. Det tycker Vera är roligt och LottaS och Doris har samma idé och dom kan ni se här nedanför.

Självklart har vi inte lockat upp hundarna till detta med en godisbit framför näsan, vi har klickat dom till det.

Vera har varit jätte duktig idag och jag kände nästan att jag fått tillbaka min arbetsglada valp som jag hade för två månader sen. Hon var mycket lös med de andra hundarna utan att bry sig om dem och mycket fin kontakt. Och om inget annat märker jag att hon jobbat på bra ikväll, hon har bara sovit sen jag kom hem.

Avslutar med en bild på världens minst fotogeniska hund.
(Som f ö väger 27kg)

Eller är det världens sämsta fotograf??