Swidde ringde två minuter i fyra, stissig för hon hade hittat att det skulle vara spökvandring på kjugekull, och hon ville dit. Jag blev ännu stissigare för jag ville ju med, klockan var stissig för den gick alldeles för fort, den enda som för en gångs skull var lugn, var Rocky. Det införskaffades korv och bröd, Linda bryggde kaffe och tog till och med med mjölk. Vi kör i räserfart dit och hinner precis i tid, det började 17:30.
Vi möttes av en lång kö som vi inte visste vad den gick till, men det spelar ingen roll, vi ska grilla körv! Trycker i oss ett par korvar och konstaterar att här är väldigt mycket folk. När det är dags för kaffe kommer vi på att vi har inget att dricka ur. Jag far iväg och hittar nån som säljer grejer och får köpa ett par muggar, lagom till jag kommer tillbaka har Linda hällt ut mjölken (!!) eftersom vi inte kunde dricka kaffe ändå.. Svart kaffe i dyra pappmuggar smakade ganska bra ändå. Men var är spökvandringen? Aha, vid den långa kön, som nu har blivit väldigt mycket längre. Vi placerar oss där, längst bak i kön. Hade vi vetat att vi skulle stått där i en och en halv timme med tre ungar under 10 år, kanske vi hade skitit i det. Det kastades löv, grävdes i marken, sprangs omkring och puttades på folket framför. Av min unge.
Sen kom vi in, och det började oskyldigt med lite skelett i träden, pumpor på stenar med lyse i. Det kom ett spöke med lakan över sig, och Rocky lät som ett lejon, för då skrämmer man tillbaka. Sen trappades det upp vet ni, det flög ut masker framför oss, det låg folk bakom stengärdet som skramlade med kedjor, och Eros Ramasotti på en skylt. Sen hängde där ett svart skynke med en mask på, typ 1.40 högt och när jag lyste dit såg det ut som ögon där inne. Jag sa till Linda att om den börjar röra på sig nu skiter jag på mig, och precis när vi passerar följer den oss med blicken och vrider sig mot oss, så vi pinnar på, för att inse att den gammal gumma försöker komma ikapp. Nu tar Linda tar i mig, jag håller på att pinka på mig och Rocky börjar böla. Jag försäkrar honom att det snart är slut, men det var bara början. Folk klampar ut på stigen rakt genom oss, vi möter en gammal man för att bli skrämda av en annan som trycker i en buske och sen springer båda ikapp oss. Rocky lipar ännu mer. Det flyger presseningaoch häxor stoppar vår väg. Jag försöker vara stencool men det är inte lätt när man själv blir rädd.
Han är skiträdd och jag får bära honom tills vi kommer ut, och jag är säker på att han har men för livet. Han pratade om det hela tiden, det var läskigt och han ville inte åka dit igen. Jag och Linda kunde åka dit, efter vi lämnat honom på dagis. Stackars barn. Jag trodde inte det skulle vara läskigt på riktigt. Och tänk barnen som var ännu mindre. Halleda. Eller yalla yalla som Linda sa inne på macdonalds när vi försökte smälta det här. Det satt tre killar bakom oss som glodde när hon sa så, dom kanske oxå varit på vandring?
Det var helt klart värt 10 spänn att gå in där, lite för mycket folk men det kan man ju inte styra över. Och även om det var en aktivitet för barnen hade det varit roligare att åka dit med bara Linda. Och en blöja. 
Note till nästa år, åk tidigt som fan, eller sent som fan.
Emma 