Krav!

Det bloggas dåligt nuförtiden. Anledningen är att jag plötsligt känner krav på att det jag skriver ska vara spännande eller klokt. Vilket jag inte är. Inte spännande eller klok.

Jag funderar mycket på mig själv, varför jag är sån jag är. Jag tycker inte om mig själv, tankarna jag tänker. Mitt dåliga självförtroende som gör att jag tänker alldeles för mycket på vad folk tycker och tror om mig. Sånt som man ska ta å skita i. Men det gör jag inte.

Det tar en jäkla massa energi att gå och tänka på miner folk gör, gjorde dom så för att jag är trög, eller för att de helt enkelt hatar mig. Eller tror jag alldeles för mycket?

Jag har ingen ork att ta tag i något, jag skulle lätt kunna ligga en hel dag på soffan och tycka synd om mig själv.
Den enda som kan ta tag i detta är jag, men var hade vi nu orken?

Varje kväll i veckan har jag hundskolan jag kan åka till. Där mår jag bra. Där tänker jag bara på mig, min hund och kursarna som behöver hjälp.
På tal om det så går det skitbra på min kurs! Duktiga hussar och mattar som har en fin relation till sin hund därför kan vi avancera övningarna varje vecka. Förra veckan fick de lära sig handtarget och alla nappade direkt. Till läxa till imorgon ska de ha lärt sina hundar att snurra med hjälp av handtargeten. Ska bli kul att se resultaten.
Nu måste jag bara hitta på nåt nytt till imorgon då vi faktiskt skulle lära in just handtarget..

Nu ångrar jag nästan att jag skrivit lite för personligt. Publicera och se hur länge jag vågar låta det va kvar..

Doggystyle

I veckans nummer av härliga hund har Anders Hallgren lagt sig i debatten ”mjuka” vs ” hårda” metoder. Tydligen har där varit en del insändare till tidningen angående detta, då någon tycker att de råder ägare för ”hårda” råd. Varpå nån annan svarar osv.

Nu tar Anders upp sin forskning han gjorde på 80-talet (?) om det påstådda tik-valp beteendet.
Förespråkarna till ”hårda” metoder påstår att man ska ta sin hund i nackskinnet när man blir arg, -för det är ju så tiken gör.
Det jag skulle komma till är att enligt hans forskning gör inte tiken så. Trodde jag inte heller. Man skulle kanske kunna hitta den här forsknings grejen nånstans så dom som är villiga att läsa kan göra det. Skulle väl inte kunna göra nån skada. Annars skulle man väl kunna läsa artikeln i tidningen.. Klart läsvärd!

Igår följde jag med LottaS till hennes miljö/lydnad. Jag har aldrig varit i Norrland men antalet mygg vi träffade på i Limhamn skulle nog kunna vara som där. Min hund var sjukt duktig på båda kurserna men jag fick faktiskt sätta henne i bilen i slutet på andra kursen då hon var alldeles knutig och blodig av alla mygg. Vera brydde sig inte ett dugg om de andra hundarna och jobbade som en Gud och när jag inte jobbade satt hon och höll kontakten mest hela tiden. Konstigt att hon kommit så långt utan att jag varit elak mot henne. Som man nu ska vara ”med såna hundar”.

Kvällen slutade tråkigt med ett besök på akuten på djursjukhuset, då en av kursarnas hundar fått en allergisk reaktion av alla mygg. Sjuka jävlar.

Sist är det namnade kommentarer som gäller här. Tack.

Hundar kaniner och fall.

Denna veckan är det dessa två som är kära. Störst och minst, ser skoj ut. Mindre skoj är att de var väldigt kära i varann hela natten och inte nuppar dom tyst. 
Surast av alla är jag eftersom jag hade turen att gå upp redan kl 7. 
Idag (och imorgon) har Svenska Dvärgkanin Klubben haft sin dvärg special i degeberga. Jag har haft förtroendet att väga dessa små kaniner och kolla så att de inte väger för mycket eller för lite. 
Det har varit skattjakt där priset var en ring värd 7000:- Som tur var fick ägaren tillbaka sin ring, ren och varm. 
En tur runt forsakars fallet var planerad och alla gav upp efter det nedre fallet, jag som hade tänkt ta med dom på hela rundan. Så pass synd att jag och mamma gick rundan själva, och det som vi hittade kunde vi behålla. 

Folk som har kaniner kan man tro är ett sånt folk som verkligen älskar djur då det inte direkt kan kallas tufft att ha. De flesta är mjuka människor som man ser hur snällt de beter sig mot djuren. Men det måste väl finnas nån motvalskäring. En sån såg jag igår. 
Sen jag började på hundskolan och faktiskt ett tag innan har jag fått ett stort intresse i att se hur folk beter sig mot sin hund. Jag vet inte om jag kanske blivit extrem, men jag kan inte med att folk rycker och sliter i sin hund. 
Ni har kanske fattat att det var en sån jag såg igår. Hunden kommer ut ur bilen, vill lukta lite på sin nya miljö. Hunden får ett stöddigt ryck i kopplet och ett skrikande siiiiiiiiiitt! Hunden sätter sig men reser sig snabbt igen för att den vill faktiskt lukta på sin omgivning. Två nya ryck och ”kan du sätta diiiiiiig!” hunden lägger sig. Föraren börjar gå och hunden som nu börjat bli ganska stressad drar lite varav det resulterar i ett ännu hårdare ryck och ett ”dra inte då!”. 
Jag vågade inte bråka med han som gick med hunden men jag fick reda på att det var inte hans hund och det gör genast det hela ännu värre. Däremot var jag mycket noga med att berömma hunden jag höll i högt och tydligt varje gång kopplet inte var sträckt mot den andra hunden. 
Är detta en effekt av folks okunskap på 70-talet eller är det bieffekten av alla dessa förbannade tv-program med den ena uråldrade metoden efter den andra? Ska det va så jävla svårt att hålla sig lite uppdaterad inom forskningen när man kallar sig hundtränare?
Nä nu är det dags för kudden, tidig morgon imorgon oxå. Jag ska vara på jakt & fiske mässan i bosjökloster och något säger mig att jag ska få se prov på ännu värre metoder. 
Stackars djur. 

Skyller stavfelen på min iPhone. 






Vuxen poäng.

I lördags gjorde jag något som egentligen är helt mot mina principer. Jag var barnvakt, till ett BLÖJBARN! Visserligen var det helt frivilligt då ungen faktiskt tycker om mig, hur otroligt det än kan verka. Dessutom hade jag nya ”pappa” med som tydligen tycker det är helt ok att byta blöjor.

Det blev Ystad djurpark med mamman, Kenne, Linus och lille Jonathan, 2 dagar till 2 år. Det var en lagom stor djurpark som nog egentligen inte hade så många djur, men dom som fanns vägde upp. Dom hade apor som var super gulliga och gillade russin, lemurer som oxå gillade russin och höll handen på oss. Getter som Jonathan gosade med. As stora sköldpaddor, kameler som jag inte är säker på om de äter små barn. Ja en hel del annat men inga tigrar eller vargar, men det kom jag inte på förrän idag.

Jag skulle ju lätt kunnat ångra mig ang. barnvakteriet när vi gått runt där i flera timmar och jag var orolig att pipet snart skulle börja då han var riktigt trött, men inte ett ljud under alla dessa timmar utan mamma, pappa och bror.

Det måste vara det som kallas väluppfostrad unge!

Brun blandras, se det står inte kamphund, springer in på Sivs tomt och attackerar hennes katt. Tanten ger sig på hunden och kläderna ryker? Hunden släpper inte och Siv biter den i örat. Inte förrän ägaren kommer släpper hunden och katten är död.
Längst ner berättar dom att hunden är avlivad.
Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att en hund jagar en katt, säger inte att det är rätt för det men varför var hunden utan koppel?

Det är väl ägaren som borde avlivas om han släpper sin hund lös och den är så långt ifrån att man inte märker att den blir attackerad av en tant???

Åter till..

.. Cold mountain. Jag vet inte varför vi tittar på den filmen. Sist jag såg den bölade jag som en liten unge och det vill jag inte göra om. Av nån anledning tycker jag att det är sjukt pinsamt att böla till filmer. Värst är nog ändå tecknade sådana. Det är inte på riktigt!

Jag har jobbat min första dag efter semestern. Det gick mest på halvfart och en spark där bak hade inte varit fel. Varför är det så svårt att komma tillbaka?

Jag tog igen hela mitt uteblivna alkohol intag under semestern i lördags. Jisses, jag mår fortfarande dåligt, både i kropp å skalle. Ångesten är min bästa vän. Stannar i ur å skur.

Imorgon blir det miljö/lydnad X2 i malmö med bästaste LottaS. Det är Trojas tur att jobba och jag hoppas på att hon ska sköta sig. Efter sommarens uppehåll finns risken att hon inte gör det.
Önska mig lycka till!