Kategori: Running Life

Se glad ut när du tar kort? No way, det där har jag slutat med!

Nu har vi varit på Hörby, hästveda, Degeberga, Kiviks och Sjöbo marknad. Det är samma skit på alla marknader och jag kan inte skryta med att jag handlat massa saker. Mr Lillskit har fått sina första foppatofflor av farmor och farfar. Jag har köpt en bit ål, känns lite skumt att handla ål på marknad när han som säljer den bor 500 meter bort.

Men nu är det ju såhär att jag är rätt gnällig av mig och vet ni vad som retar mig nu? Alla jävla hundar som folk envisas att asa med sig. På riktigt, om hunden drar, flåsar, skakar, slickar sig om munnen, har svansen mellan benen, hur kan man tro att hunden tjänar något på att vara med? Och varför har man ingen förståelse för hur hunden beter sig? Om hunden stressar, får den ett ryck i kopplet. Det hjälper inte ett dugg, det gör bara att hunden litar mindre på sin ägare.
I Degeberga såg jag en hund gå i flexikoppel minst 3 meter från ägaren, jag hoppas ingen kom i vägen för snöret. Och på Kivik såg jag en hund som tyckte det var så obehagligt att vara där att den skakade med bakbenen, och hade svansen mellan benen. Hur löser ägaren detta då? Jo, strypkoppel upp bak öronen à la Ceasar.

Jag kan hålla med om att en marknad är utmärkt miljöträning, MEN, då sätter man sig ner vid ingång eller utgång och låter hunden titta på alla människor som går förbi. Sen går man hem! Och som hundägare tycker jag att man ska visa lite respekt, det är inte alla som tycker om hundar, det finns tom dom som är livrädda för hundar. På en marknad är det trångt och jäkligt och hur gör man om man möter en hund man är rädd för? Hunden kanske tom vill nosa när någon kommer så nära. Katastrof för båda parter enligt mitt tycke.

Men det jag skulle komma till var att vi var på Sjöbo ikväll, och antingen har inte folk hundar där eller så är Sjöbo folk helt enkelt smartare än andra. Det var inte många hundar jag såg där och de hundar jag såg, verkade dessutom bekväma med att vara där.

Snälla ni med hund, låt hunden stanna hemma när ni ska på marknad!

Ni kanske undrar varför det inte kommer upp några bilder på kaninerna? De kanske är sålda, har flyttat? Nej. Såhär är det.
Jag har inte klagat på vädret innan, men nu får det fan vara nog! Det regnar vareviga jäkla dag, gissa hur det ser ut hos mina kaniner? Det är dyngigt, äckligt och luktar skit!

Alla små bajskulor löses upp av allt förbannade regn som kaninerna sen trampar i och sen trampar de på varandra. Kaninerna är fula och skitiga och det finns inte en chans att försöka sälja dom när de ser ut såhär!

Jag sopar och sopar men det är omöjligt att få upp allt när det bara är blött och geggigt. Det är lustigt att det alltid ska klödda när jag ska göra nåt. Förra året hade dom dynga för att de grävde upp hela botten, jag river allt och lägger plattor så de inte kan gräva och då ser det till att regna varenda dag! Nu får det vara bra! Solen kom fram!!!!

Såhär rena är dom inte längre.

Jag vaknar av två busande kisar på mig. Går upp, duschar. Tar ut hundarna, ger kaninerna mat. Tömmer diskmaskinen, diskar Rockys flaskor, torkar av köket. Borstar Vera som fäller massor, och dammsuger.

I lugn och ro. Morgan och Rocky sover fortfarande. Att få göra allt detta i lugn och ro, så skönt.

Vardagslyx för mig.

Ett inlägg jag har klurat på länge är just vikten av att gå valpkurs. Jag har försökt flera gånger men jag får inte riktigt fram orden jag vill ha med. Jag tycker det är extra viktigt i dessa tider när alla skaffar valp att få fram VARFÖR det är så viktigt. Det verkar ha blivit en riktig fluga att skaffa hund, precis som att skaffa unge, babyboom och valpboom. När man skaffar barn, barn nummer två, låter man inte ungen sitta hemma för att man har haft barn innan, men detta är tydligen inget man tänker på när man skaffar valp, ”en krona för varje gång jag hört, -Vi har haft hund innan så vi behöver inte gå  kurs” Jag kan inte nog påpeka hur viktigt det är för hunden att få gå kurs, träffa hundar, jobba med husse/matte när där finns hundar, listan kan göras lång! Som tur var gjorde ”min” hundskolas ägare just ett sånt här inlägg häromdagen som jag så fräckt tänker kopiera rakt av! Märk väl att detta inlägg inte alls handlar om att någon ska gå kurs hos oss, men gå en kurs!

Det kör igång valpkurs i Eslöv, Lund, Malmö, Åkarp och Hörby. Valpkursen är till för ALLA valpar upp till 6 månader. Här SKA man gå om man skaffat sig hund och man SKA börja så tidigt som bara är möjligt. Vi på Lightschaps Kennel har som krav att man som valpköpare genomgår en valpkurs med sin valp. Har man inte möjlighet att gå kurs hos oss, där du går valpkursen gratis, betalar vi 1000 kr mot kvitto hos annan kursanordnare. Jag kan inte förstå att inte andra uppfödare sätter detta som krav på sina valpköpare. En valpkurs hör till valpköpet. Inte för hundägarens skull utan för valpens skull! Du som valpköpare kan ha erfarenhet av 100 hundar men din lilla valp har inte denna erfarenhet. Den är ny i livet och behöver fylla på sin livsryggsäck på det perfekta sätt som en valpkurs innebär (såvida man går hos en bra kursanordnare). Får du hem valpen på lördagen kör du igång valpkursen på måndagen. Oj, här kommer jag få många påhopp av andra uppfödare men var och en har sin syn på saken. Min erfarenhet som uppfödare och hundinstruktör avgör min syn på när man ska börja valpkurs. Ju tidigare desto bättre! Förlora inte dem viktiga präglingsveckorna och den viktiga “lekläraperioden”. Har du en valp av liten ras är den här perioden över innan du hinner blinka. Präglingsperioden innebär att du ska prägla valpen på människor OCH hundar vilket vi jobbar stenhårt med på valpkursen. Du får ingen lydnadschampion efter att genomgått en valpkurs hos oss på Bonizas Hundskola, däremot får du en social och trygg individ att jobba vidare med. Vi tränar mycket kontakt och socialt samspel med förare och andra hundar under lekfulla och kontrollerade former.
Många tror att man inte ska låta valpen träffa andra hundar innan den fått sin andra vaccination. Hur går det då??? Jo, det kan gå illa då präglingsperioden bara varar tills valpen är 12 veckor. Den tid då valpen får sin vaccination. Nä, valpen MÅSTE få träffa andra hundar innan den är 12 veckor. Den har skydd från sin mamma och den har skydd från första vaccinationen. Nä, låt valpen träffa andra hundar så den kan lära sig det sociala språket under den tiden den är mottaglig för denna inlärning. Hos oss på Bonizas Hundskola är valpen välkommen från det den är 8 veckor!

Hur länge ska man “behöva” gå kurs med sin hund då? Vadå behöva??? Varför ser många hundkursen som ett nödvändigt ont??? Varför skaffar man hund? Jag hoppas man skaffar hund för att det är en “hobby”. En hobby vill man ge tid och känna välbehag utav. Att skaffa hund är som att skaffa barn! Att skaffa barn innebär att man en dag har fullt upp med aktiviteter mm. Något man är beredd på när man skaffar barn. Varför är man inte beredd på detta när man skaffar hund? Varför vill man inte ägna en kväll i veckan till att ha lite “hundtid” på egen hand med hunden? Varför är inte detta en självklar grej när man planerar att skaffa hund? Varför säger så många efter valpkursen, att man får göra uppehåll för man har inte tid? Varför har man inte tid i ca 2 timmar en ynka kväll i veckan för sin hund??? Vad ska man då med hunden till? Vad säger man till sitt barn som kommer och vill spela fotboll, ishockey, rida mm? En kurs och sen har man inte tid??? Nä, det gör man inte som förälder och det ska man inte göra som hundägare heller. Tänk om våra hundar kunde tala med oss. Tänk så många hundar som då kunnat uttrycka sin ledsamhet över att inte få fortsätta sin älskade kurs. Hundarna älskar att få gå på kurs! Dem älskar denna aktivitet och dem älskar att få ha sin ägare för sig själv. Dem älskar att få tänka och dem älskar att få känna den välbehagliga tröttheten efter en rolig aktivitet. Dem älskar att få lära sig nya saker och dem älskar att få komma hemifrån. Nä, skaffar du hund skaffar du dig också aktivitet ca 2 timmar/vecka ca 15 år framåt!
Vad kan man då göra med sin hund? Ja, det finns mängder med aktiviteter för hund hos oss. Man börjar med att socialisera och artprägla valpen. Sen jobbar man vidare med att intruducera valpen i det sociala regelverket. Därefter börjar man med lydnad och annan aktivering.
Så här ser vi på Bonizas Hundskola/Lightschaps kennel på dem olika kurserna. OBS! Här jämför vi med oss människor utan att förmänskliga hunden!

• Valpkurs – Vi lär valpen hur alfabetets bokstäver låter och ser ut. Valpen får lära sig vilket håll magen ska skrivas på vid d och b mm. Valpen får lära sig skriva bokstäverna.
• Vardagslydnad – Valpen/unghunden får lära sig sätta samman bokstäverna till ord och enkla meningar genom att ljuda.
• Miljö/lydnad – Unghunden lär sig läsa och skriva mer avancerade meningar. Valpen lär sig här uthållighet för att läsa en hel bok.
• Aktiveringskurserna – Den vuxna hunden går på gymnasiet och senare slussas ut i arbetslivet. En meningsfull sysselsättning ger en välmående hund. En människa som går arbetslös under längre tid mår inte bra, liksom en hund utan meningfull aktivitet. En promenad om dagen är långt ifrån tillräckligt! Vi har en hel uppsjö av aktiveringskurser. Här kan ni hålla er aktiva tillsammans under många år framåt. Här finns något för alla!

Ja, det kostar pengar att gå kurs efter kurs. Är inte detta något men vet om när man skaffar sin hund? Att ha hund är inte gratis. Den kostar i inköp, försäkring, mat och ja även aktivering. Att hoppa över aktivering pga pengafrågan är inte giltigt tycker jag. Vi kan alltid finna lösningar på betalningen. Bara prata med instruktören så löser det sig. Låt inte ekonomin stoppa er för att njuta av livet tillsammans!
Nu lär jag väl inte få några valpar sålda efter detta inlägget Men som i så mycket annat står jag för mitt tyckande. Att skaffa hund är ett ansvar man tar på sig under väldigt många år framåt. Ett ansvar för att ge hunden ett välmående och ett stimulerande liv. Jag är så stolt över dem flesta av mina valpköpare som verkligen uppfyller mina önskemål för sina hundar. Dem genomgår kurs efter kurs med sin hund och dem har det så underbart tillsammans. Vi har utmaningar tillsammans, vi lägger in filmer på våra framsteg i vår Lightschapsgrupp på FB, vi har träffar och vi har bara helt underbart tillsammans. Att ha en Lightschapshund är faktiskt som att vara medlem i en stor underbar familj. Denna sammanhållning gäller oavsett var man bor i landet.

/Monica Ottosson Lic. IMMI instruktör

Idag fyller lille skiten en helt halvår, shit! Jag kan inte fatta det, för ett halvår sen rätt så exakt var han så nära att komma ut, och han kom ut, och jag ville bara att dom skulle ta bort honom. Helt sjukt efter allt kämpande ville jag inte alls ha honom där på mig. Iallafall inte så där meddetsamma. Såhär i efterhand är jag lite ledsen för att jag inte kunde känna som man borde känna. Längtan och kärlek. Jag ville bara få knipa ihop benen och blunda.
Det var väl tur för den där Rocky att han blev så fin och go, för nu älskar jag honom till månen och tillbaks.

Nytt för 6 månader är att han sitter själv, ganska länge men han trillar ibland ändå. Han går i gåstolen och har nu kommit på att han kan stå på alla fyra, som hundarna, sen juckar han så fint. Han äter hela portioner gröt men potatis/rödspätta är så äckligt att man klöks och dreglar massor. Banan är oxå gott, en hel slank ner igår. Och det bästa av allt, han sover mellan 23:00 och 10:00. Oftast hinner jag vakna först, gör vid mig, äter osv. Sen vaknar han efter en stund, glad som vanligt. Han är så jäkla fin!

Han har många kompisar oxå, och det är så kul att se dom tillsammans. Han tittar efter hundarna och så fort de möter hans blick skrattar han helt underbart. Troja ligger nästan alltid bredvid honom på filten och hon har koll på att hon inte trampar på honom. Han kliar henne i pälsen och hon låter honom klättra på honom.

Jag ska förklara läget lite med Nikita. Jag orkade inte igår, fan vad ledsen jag var.
Vi hade ju redan bestämt att hon skulle avlivas pga allergin som vi inte fick rätt med trots medicinering, och som grädde på moset verkade hon vara helt blind. Men det var ju det där med att ta steget som var det jobbigt. Jag frågade Morgan i helgen om han kunde åka och göra det, och det kunde han om jag beställde tid. Jag mailade veterinären igår, förklarade läget och att han kunde få återkomma med en tid. Han ringde redan en halvtimme efter, förklarade att han skulle ha semester och tyckte det var bättre att göra det nu än att vänta 2 veckor. Sen kommer det, kan ni komma ikväll kl 6? Där bröt jag ihop, ja varför dra ut på det? Bestämmer tiden och berättar bölande för Morgan att han får gräva ett hål och åka iväg med henne på kvällen. Det blev en jobbig dag.

Hur skulle jag nu kunna göra sista dagen då bra som möjligt för min Nikita? Hon tycker inte om att ut och gå, hon vill inte träna och sover mest. Jag tänkte att hon kunde få ligga på sitt favorit ställe, på brunnen, men solen var ju borta så det passade inte. Hon fick istället ligga i vår soffa. Hon fick potatis gratäng (med lök i, men spelar till nu) en kotlett, slabbet i stekpannan och Rockys ersättning. Så sjukt, sista måltiden. Sen åkte hon och nu är hon borta.

Jag vet att vi tog rätt beslut och vetten bekräftade min blind teori, han petade henne nästan i ögonen utan reaktion och när han lös med lampa fick han ingen reaktion alls. Så, jag mår bättre idag för jag vet att det hade inte blivit bättre ändå, men… Utan Nikita hade jag inte varit där jag är idag, jag har henne att tacka för mycket.

Jag skulle skriva ett långt inlägg idag, men det orkar jag inte.

Saken är den att Nikita blev avlivad ikväll. Lite hastigt då jag mailade veterinären innan idag och han skulle gå på semester på fredag och tyckte det var bättre att göra det nu än sen.
Jag vet att det var det rätta att göra men det gör ONT! Jag var inte ens med, jag lämnade över ansvaret till Morgan. Inte så schysst men jag kan bara inte.

Älskade fina Nikita, hoppas du har det bra där du är nu ❤

Jag tog Vera och Troja på en liten powerwalk ikväll. Det går att gå lite fortare när man inte har barnvagn att köra, och det borde ju vara bättre för min vikt att pinna på lite tänkte jag. Jag gick en runda igår oxå men lagom tills jag kom in i skogen tyckte jag att jag hörde nåt, och hade det hoppat fram ett vildsvin hade jag nog dött. Så jag tog en annan väg idag, utan skog. Jag håller takten rätt bra och kan träna hundarna lite, smidigt utan barnvagn, gå fint, sitt, kom, sitt kvar, gå fint, gåvarnivill. Precis efter mitt påhittade kommando ”gåvarnivill” ser jag en man med tre hundar, minst en lös, Troja reser ragg, Vera skäller. Sätter hundarna ner och tittar igen, fan! Det är han som Vera sprang efter förra veckan. Jag ser värsta scenariot framför mig, hans hundar kommer fram, mina äter upp dom. Eller att mina sätter fart och jag inte skulle kunna hålla dom. Nä jag har gjort bort mig tillräckligt, så jag vänder på klacken. Då hör jag bakom mig:

-Du behöver inte vända för min skull!

Åh, ja, han lät ju inte arg, så då vänder jag inte. Men jag känner att jag blir stört nervös, darrar lite. Svarar att ”då går jag här bakom er då”.
-Gör det, dom behöver lära sig.
Ganska säker på att det inte är bara mina hundar han syftar på, och jag börjar peta på hundarna, ”såså, gå nu fint så jag inte behöver skämmas”.
-Det ligger en katt här på stengärdet så du vet.
”Ja, tack”, och fan hundarna, jaga inte katten. Hans ena hund stannar och nosar på katten, och vill inte komma. Lättnadens suck, hans är inte heller perfekt.
Han går med sina hundar, jag går med mina hundar, det går bra! Jag tackar för träningen när han svänger in på sin väg, han svarar nåt jag inte hör. När jag kommer fram står han där, med sina hundar okopplade
”Ja, dina är ju duktiga iallafall”
-Äh, dom kan dra dom oxå. Sen ler han.

Menar han ”dra” som dra i kopplet? (Så farligt drog väl inte mina?) Eller menade han ”dra” som i sticka, som Vera? Han verkade inte sur iallafall, och det var det som gjorde allt detta till en mycket trevlig promenad!

Idag har jag varit och hämtat hem vår kattunge, Ingrid. Ernst har ju bott här mer än en månad nu efter 4år på vift. Ernst trivs väldigt bra med att bo inne och bli ompysslad, där han har varit, vilket jag inte vet var det är, har han nog inte fått så mycket omvårdnad. Jag vet ju inte ens om han bott hos någon eller varit strykar katt. I vilket fall som plockade jag 38 fästningar när han kom hem igen och nästan hela katten är rakad, han var helt full av tovor.
Ernst börjar bli lite busig och hoppar omkring så jag tyckte han skulle få en kompis. Det blev ett Facebook köp, men det spelar inte mig nån roll, jag vet att kattungarna haft det bra.

Jag har haft ett par katter under åren och alla ungar jag tagit hem har varit lite rädda, suttit under soffan, hoppat till av ljud osv. Denna katten har bott med en tax och en amstaff blandning och var därför hundvan. Jag öppnar buren och Ingrid går direkt ut och luktar på Vera. Sen hälsar hon på Rocky, kryper upp i mitt knä och är inte ett dugg rädd. Skönt!

Sen kom Ernst, den tilltänkta kompisen. Jag har nog aldrig hört en så liten kise göra så stora ljud. Jag som var rädd att Ernst skulle va lite elak, så fel jag hade. Ingrid morrar, spottar och fräser. Men hon ser stor ut när hon gör det!

Just nu sussar hon sött i soffan och jag tänker på hur roligt det ska bli med kattunge bus i huset igen!

Åh, jag har massor att göra! Jag måste hämta hem kaninerna i helgen, och fixa spån och halm. Spånet verkar lösa sig ganska bra men halm kan jag nog inte få tag i förrän på måndag. Jag ska olja trappan och vi ska hämta brädor till det kommande planket. Det är bestämt att hundarna bara ska få vara på baksidan efter förra veckans incident. Samtidigt vill jag bara ta det lugnt och fiska efter fisk.

Jag har gått ner 2.1 kg så det tar sig. Men några 5 kg på en vecka verkar dystert 😦