Running Life – Sida 22

Dumt

Igår när jag kom hem från jobbet, trött, sliten, och ville bara slänga mig på soffan, möttes jag av det här:

Det börjar bli vår nu! Alla mina gula blommor börjar komma fram nu, och snödropparna oxå. Den här våren är nog mer efterlängtad än vad den varit på länge. Jag har inte sett vår gräsmatta sen 1:a advent, gissa hur mycket bajs jag får samla när all snö är borta..

Idag har jag varit ledig, och medverkat i ett reportage till, ni får hålla koll i lokaltidningen framöver. Ledig var det ja, solen sken, blå himmel och huset råkade bli städat när Rocky sov. Det blev en promenad när han vaknat. Tyvärr har inte snön orkat töa undan på skogsvägarna som jag brukar gå på så vi tog en tur längs vägen. Sjukt jävla farligt. Var har respekt och hänsyn tagit vägen? Jag visar hänsyn genom att gå av vägen ner i diket och förväntar mig då en viss fartminskning och att kanske lämna oss lite utrymme tillbaka, istället verkar folk tycka det är bra att jag går åt sidan så de kan gasa på lite extra för att komma förbi fortare. Den dan jag eller Rocky eller hunden får ett stenskott i ögat ska jag tacka för att man körde så fort att ingen hann se hur arg jag blev.
Vi gick och gick och jag tyckte det var så skönt med solen i ansiktet, så stannade vi till vid ett ställe där råttorna byggt gångar, och förutom det var det så himla fint. Tar man sig tid att se sig omkring har vi det så jäkla vackert omkring oss.

Det var väl dumt att jag inte tog ”finkameran” med mig, mycket dumt…

Videon

Busted!

Fick ett sms innan idag, ”du som är ute och kör?”, och denna bilden.

Så jäkla roligt!

Halva min jobbehelg har gått, har bara fram till kl 13 imorgon kvar. Jag har haft en massa energi till att göra saker idag och jag hoppas den energin är kvar imorgon. Och direkt efter jobbet ska jag och Vera vidare för att fotograferas för ett reportage. Eller, jag hoppas att det bara är hon som ska fotas för jag kommer väl se ut som fan.

Det lilla barnet växer och frodas, utvecklas hela tiden. 5-6 tänder har/håller på att spricka genom. Det blöder när vi borstar tänderna och det är synd om honom.
Det märks att han börjat på dagis, han förstår mer än vad jag tror nu, och han har börjat med trams som jag inte sett innan. Som att lägga sig raklång på golvet och skrika när han inte får som han vill. Han har ett nytt, rätt kul trick. Han kittlas! Jag försöker lägga upp en film, ok?

Vikten

Vi ska på bröllop i maj och temat går i rockabilly. Vad hittar man på att ta på sig då? Min käre Morgan hittade klänningen han tyckte jag skulle ha och köpte den till mig. Jag mätte hit och dit för att få rätt storlek och nog fan är den för trång.
Nä. Jag tänker inte skicka tillbaka den för att byta storlek, jag måste gå ner i vikt! Hur gör man? Jag tycker jag rör mycket på mig, både på jobb och en del promenader på kvällarna. Jag äter nästan inget socker, inte ens i kaffet längre. Jag har inte vågat väga mig på månader, det känns på kläderna och jag är rädd att jag får en hjärtinfarkt och dör på studs om jag ställer mig på vågen.

Jag antar att det är kolhydraterna som bråkar, men jag är ju hungrig. Potatis är ju billigare än kött. Och pasta är ju så gott.

Så här ser klänningen ut på en skyltdocka, hur den ser ut på mig får ni kanske aldrig veta…

Hum-hum

Jag köpte en systemkamera förra året, skitkul och jag tycker det är så häftigt att kunna fånga ögonblicket på riktigt. Jag kan fånga en hoppande hund och man ser ändå alla kroppsdelar perfekt.
Det ingick ett objektiv 18-55 som har funkat ända tills nu. Men nu börjar jag sakna att ta riktigt nära eller bara en bit bort. Saken jag vill fota behöver inte vara så långt borta för att det ska vara för långt. Och ljusinsläppet faller stort. En rottweiler i lysrörsljus ser ut som en Labrador. Inte kul, särskilt inte för rottweilern.

Nu är det ju så att jag snart fyller år. Ett jämnt antal som jag väljer att kalla hum-hum (tack för ordet L). Så OM nån hade tänkt ge mig nåt, och inte kan komma på vad, är ett nytt objektiv det jag allra helst i hela världen vill ha. Jag vet att ett objektiv är en rätt dyr mojäng, men jag har lösningen! En liten peng så kan jag samla ihop själv till det jag vill ha. Bra va?!

Jag är inte bara dyr i drift utan kan oxå tänka mig nåt som är gratis, nämligen tips på vad jag ska titta efter hos det nya objektivet.

Grattis till mig 🙂

Mitt 80-tal

Jag har precis kollat på ”Hissen” med Filip & Fredrik. I hissen satt Tommy Ekman och Christer Sandelin, och när de spelar klipp från deras stortid blir jag helt.. Åh jag vet inte.

Min morsa var ju ung när hon fick mig och lyssnade på sånt som var inne. Jag kan helt onödiga texter, det är mammas fel att jag kan hela ”Krögers damm” och ”Ålarnas skräck”. Hela skivorna alltså. Så var det roxette, Eva Dahlgren, Niklas Strömstedt, Orup och en massa till. Style var ju en av favoriterna och det blossade upp igen för nåt år sen då de släppte ett samlings album.

Idag så visade de ju snuttar från musikvideorna (eller vad man ska kalla det..) och då borde jag väl tänka typ ”men hur fan ser ni ut” och ”guuud så pinsamt”. Men nä. Jag gillar ju 80-talet och han den där Christer var ju riktigt snygg med sin pudel frilla. Mamma, kunde jag inte fått födas lite tidigare?
Tänk att få va tonåring -85, så roliga kläder, så roligt hår och så bra musik! Ah!

Jag tror jag kommer drömma om paret Ekman – Sandelin i natt, väck mig när det är 1985.

Uppdatering

Jag har börjat jobba! Lite old news nu, började 1 februari. Har haft lite svårt att hitta rytmen bara, kontrasten mellan vara ledig i 15 månader till att jobba 8 dagar i skräck, ledig 1, och sen jobba 6 dagar igen tog hårt. Jag vet att det kommer kännas bättre snart, min kropp ska bara vänja sig.

Jag har fått ett extra jobb! De dagar jag är ledig från affären ska jag jobba på golfkrogen i Åhus, två kockar & ett kök. Alltså tror jag att vår ekonomi kommer att ordna upp sig ändå, trots oron som varit.
Det ska bli kul, jag har fått benämningen ”servitris” vilket känns väldigt fint, så, rak i ryggen, och le, fastän det känns som armen snart trillar av. Det som alltid sett så enkelt ut, var inte fullt så enkelt. Och tungt. Ännu en anledning att träna.

Barnet verkar trivas bra på dagis och inskolningen har gått bra. Första dagen han sov där hade han vaknat och vart ledsen så jag fick åka dit. Men det hade jag räknat med, så har det ju varit hela tiden. Något jag inte räknat med var att de fick honom att somna. Snabbt och lätt och utan bitskador, varken på barn eller vuxna.
Förra veckan när jag hämtade honom blev jag så glad. Han och en flicka som är 12 dagar äldre var helt för sig själva i en ände av rummet, jag ser att han ”pratar” med henne, och jag tänker att guuud så kul om de hittar varandra, så ser han mig och går fram och slår henne i skallen. Jamen så duktig du är. Inte lika glad längre.

Lara Croft gick ut genom dörren förra helgen och sen dess har jag inte sett röken av henne. Jag hoppas hon svingar sig mellan träden just nu, och snart svingar sig in här igen. Det känns ju rätt trist om man lagt all denna tid på att få henne tam och så bara drar hon. Om inte annat otacksamt, kattafan, pallra dig hit igen!

Och! Enligt tips har jag införskaffat en sån här:

Och jag är sjukt spänd på hur det kommer att funka. Tänk att slippa köpa tamponger och bindor, och slippa det där äckliga på natten. Jag har stora förhoppningar!

Ni vill kanske ha en recension när jag provat? Eller en instruktions video om hur det funkar?

Stressad latmask

Detta är sista lediga veckan sen börjar inskolning och jobb. Jag ville verkligen ta vara på tiden som fanns kvar, hälsa på folk, ta en sista kraftansträngning med motionen, mysa lite med barnet. Det blev det vanliga istället, jäkligt kallt och då dricker bilen massa bensin, stannar hemma. Och inte ens orkar jag ta mig utanför dörren. Jag försöker verkligen ta tag i mig men det funkar helt enkelt inte. Jag har plockat ner jumpyntet idag, det krävdes ju stor kraftansträngning med alla mina tre saker..
Jag gör alltid så när jag är stressad över nåt, lägger locket på, blundar, och låtsas att det inte finns. Sen kommer det ikapp. Då blir det jobbigt.

Inskolningen börjar på måndag och jag fattar inte hur jag ska få ihop detta. En unge som inte vaknar före 9:30 och en morsa som inte pallar masa sig ur sängen förrän 9 och inte blir människa förrän hon fått sitt kaffe. En unge som vägrar sova nån annanstans än sin egen säng, trots tappra försök. Så kul personalen kommer ha det.

Jag vet att jag bara gnäller hela tiden så jag ska berätta nåt kul istället. Jag har ju berättat om råttorna som ockuperat kanin hagarna, jag har satt dit en massa fällor som de så smidigt tar sig förbi. Nu inför vintern tyckte jag det var bäst att plocka in fällorna så de inte förstörs av snön. Man kan ju aldrig veta var råttorna håller hus så jag satte upp fällorna i källaren istället, skyddade från snö och skit. En dag hade en fälla slagit igen och det tog mig lång tid att klura ut vad som hade fastnat.

Det var en liten kisekatt! En vild kattunge som vi sett strecken av vid några tillfällen i ett par veckors tid. Ja, var den nu ändå fångad kunde vi ju försöka få den tam och tog in den i huset.
Nu efter ett par månader kelar den med hundarna och låter Rocky klappa den. Tycker inte om att bli lyft med älskar att bli klappad. Igår tog hon ett jätte hopp mellan handfatet och skötbordet och då kom jag på vad hon ska heta, Lara Croft!

”Jag kan själv”

Ah, jag blir tokig! Han är överallt och ingenstans, inget kan jag gömma undan för han klarar att öppna låsta lådor (ehm, tejp..) klättrar tills han får tag i det han vill. Han är här:

Väl medveten om vad jag ska göra skakar han på huvudet.

Här klarade han ta sig upp igår:

Och varför då inte fortsätta?

Undrar var han fått envisheten att komma dit han vill från?

Herregud!

Efter fyra dagars kämpande utan att nån förstod att nåt var fel blev jag äntligen igångsatt, och fick medicin för den där urinvägsinfektionen. Idag för ett år sedan. Solen sken utanför fönstret kommer jag ihåg och jag fick ryggmärgsbedövning. Sen är det lite dimmigt, jag sov mellan värkarna. 22:31 kom han ut, nersketen och hal som en ål.