Kategori: Running Life

Nu..

Är Rocky 2,5år. Vill inte bada, säger omajgadd när nåt går åt helvete. Aj satan när han trampar på nåt hårt. Hans bästa vän heter Louise och om jag frågar om han träffat henne på dagis, svarar han att dom pussats.


Tog en bild på mig själv, halva ansiktet eftersom det verkar vara populärt. Jag glömde låtsassmajla och knipa ihop mungiporna..


Tillbringade dagen på stranden med Jerka och hennes skitunge Liam. (Halvt ansikte, låtsassmile men knipet då??)


Samtidigt som jag inhalerade mitt kvällsvin fixade jag till lyset i mina räkkar. Visst blir det fint?! Och ja, förutom hundar, katter, kaniner är räkor och fiskar min nya hobby..


Och på tal om kaniner, jag har ungar till salu!


Och ett par källingar..


(Och kanske lite räkor oxå..)

I mål!

Jag har nått mitt mål, jag är färdig och min våg börjar nu på en 5:a. Jag är nöjd, jag är stolt, och nog tjatat om detta.

Idag fyller min mamma 25 år, grattis mamma! Vi har firat lite smått, den stora festen är på lördag men då jobbar jag.

Mitt älskade hundsim har lagt ner ett tag. Det är sjukt sorgligt men man måste alltid se till att man själv mår bra, och tyvärr gör inte min fina Lina det just nu. ”Mina” kunder Gissa och Haribo simmade sitt sista pass i tisdags kväll och jag gav dom en liten puss i smyg, sen fick Troja ge järnet en sista gång. Vera var inte alls sugen. Igår tömdes poolen.


Igår följde jag med till hundskolan för första gången på vääääldigt länge. Jag gick igång rätt så direkt med en hund med problem. Jag tyckte att vi kom en bra bit på vägen, fick till och med till en lyckad hälsning. Jag ser att hunden börjar spänna upp sig och säger till matte att gå därifrån, och det gör hon, men hon missförstår och släpper kopplet… Det blev katastrof och bara skit av alltihop. Sen kom jag aldrig igång igen. Jäkligt trist alltihop.

När jag ändå är igång kan jag väl berätta om hur det gick med jobbet jag sökte.
Jag fick inte det.

Däremot fick jag ett annat erbjudande som jag tackat ja till. Så.. Den 3/2-14 har jag lämnat affären som jag jobbat i i 14 och ett halvt år, och börjar nu jobba på golfkrogen i Åhus. Det känns tryggt, konstigt, ovant och jättekul. Så nu är det officiellt.

Att unna sig

Nackdelen (?) med att gå ner i vikt är att man plötsligt blir sugen på fina kläder.. Man behöver liksom inte gå i tält längre för att dölja sig. Jag är inte finkänslig nånstans och tar mer än gärna emot någon annans avlagda kläder. Och tur är väl det för annars hade man varit ruinerad..

Jag fick en hel påse av Lina för några veckor sen och hon hade gett mig massor med fina linnen och tunna tröjor.
Nu är det höst och jag är tillbaka i det där med slitna bauta tröjor men så var jag ute hos mamma igår kväll och hon hade en påse med kläder från en jobbkompis. Tre jättefina stickade tröjor, två par jeans, en kavaj och ett par bodys. Bodys har jag inte sett sen slutet av 80-talet eller möjligen början på 90-talet och jag blev ju helt nostalgisk. Sen gräver mamman i den där väskan för hon ska visa nåt häftigt, och drar fram en sån här:


Jodå, en sån fick jag av svärmor för ca tre år sedan och var helt salig, rätt häftigt att den här tjejen som jag aldrig träffat har samma smak som jag.

Så jag kan väl egentligen inte säga att jag direkt ”unnar” mig att köpa en massa nya kläder, men nåt jag verkligen vill ha, är en skinnjacka. Jag hittar en sån här


på vero moda och beställer en i strl MEDIUM för det måste ju vara en lagom storlek och väntar och väntar en hel vecka och så får jag ett sms om att jag kan hämta den i Kivik. För det är ju inte alls långt till Kivik, 2.2 mil enkel tur. Men vad gör man inte för den där jackan.. Provar och så är den för liten!
Jaha, då ska den skickas tillbaka, läser på lappen och då kan man inte byta kläder. Returnera går bra men inte att byta. Beställer en ny, SÄLJER den gamla bara för att den var faktiskt för snygg för att bli tillbaka skickad, och 6 dagar senare till, 2.2 mil till (enkel matte, 8.8 mil) och 350:- senare har jag UNNAT mig en skinnjacka.

Jodåsåatt 💸

En hund.

-Vad var det nu du fick, en flicka eller pojke?
-Det blev en pojke.
-Vad heter han?
-Han heter Rocky.
-Men det är ju ett hundnamn!?!

Är det så? Verkligen? Han heter liksom inte Fido eller Nalle. Man kan döpa sin unge till snöstjärna eller månfare men Rocky är konstigt?

Jag fastnade för Rocky ganska tidigt i graviditeten och jag kunde inte tycka bättre om nåt annat namn. Det finns både för- och nackdelar med ovanliga namn och skulle han inte tycka om det när han blir äldre kan han byta. Jag tror det hade varit värre om han hetat Sven-Otto.


Vem var det som hade ett hundnamn sa du??

Hej.

Finns det någon kvar här? Jag är ledsen att jag varit borta. Jag har haft fullt upp med jobb och sånt.

Sen sist vi hördes har barnet gått och blivit helt rabiat. Att han var snällare än de flesta barn mellan 0-1 år tar han igen med råge nu mellan 1-2. Vi kan inte hälsa på folk med barn, eller folk överhuvudtaget förresten. Han bits, slåss, knips och kastar saker. Brist på uppmärksamhet? Är det nåt fel på honom? Jag vet inte. Dålig avel, har han ont? Vet inte det heller, men det hade varit så mycket lättare om han var en hund.

Och på tal om hundar har vi numera bara två. Jag gav upp med Nova. Det känns skit på det viset att hon var en helt ”frisk” hund i kroppen. I knoppen inte lika. Jag tröstar mig med att jag kämpade hårt med henne i flera år, men jag kan inte komma hela vägen med två hundar till, ett rabiat-barn och hus och hem. Tanken på omplacering fanns, men att lämna en tickande bomb, och dessutom en fertil tik till nån jag inte känner kommer inte på tal, och det jag ville hon skulle få kunde ingen jag känner erbjuda. Det var sjukt tufft att ta beslutet men så här i efterhand känner jag att det var helt rätt. Troja och Vera verkar må så mycket bättre, även om de nu har en ganska stor roll att fylla. Vem har ansvaret för att vara vaken hela natten och skälla på varje bil som kör förbi? Eller skrika högt när det kommer folk? Eller bita Troja när man blir stirrig? Det var rätt, men hårt.


Läser genom vad jag skrivit och menar INTE att jag skulle avliva Rocky om han var en hund…

Mitt jobb verkar snart vara slut och där har vi oxå blandade känslor. En viss hysteri över att jag förlorar en stor inkomst, en viss lättnad att jag inte behöver jobba precis varje helg, och då kommer det tillbaka att jag tjänar inga pengar på att vara ledig. Det där med pengar är fan inte lätt. Jag har sökt ett nytt jobb, en heltidstjänst som jag faktiskt är kvalificerad till, nackdelen där är att annonsen var i tidningen så antagligen finns många sökande. Jag hoppas väldigt mycket i alla fall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå annars.

Och så det ni alla väntat på… Eller så skiter ni fullständigt i min jäkla vikt, och scrollar ner till slutet.

14kg! Det är så skönt, och jag är så mycket piggare. Jag kan ta på mig näääästan vad som helst utan att skämmas. Jag har gått massor med mil, och när det inte kändes nåt längre började jag springa. Ingen löpträning, men sprang så mycket jag orkade, gick och sprang igen. Så mitt recept (eftersom jag nu är självutnämnd bantningsexpert) är att röra på sig och ta bort socker ur kosten. Typ lchf.
Slut på det jäkla viktsnacket.

Ja, det är väl typ så det är nu. Hur har ni det?