Kategori: Running Life

Idag har jag och Morgan varit tillsammans i 16 år. Och vet ni vad? Det är halva mitt liv.. När jag sa det till Morgan sa han, ”nä du är äldre”. Jag vet inte vad han menade med det, men jag förklarade lugnt och sansat att efter den kommentaren gjorde han bäst i att handla hem vin till mig. Och han lydde.

Det blev inget storslaget firande, han lekte med sin grävmaskin och jag fortsatte med mitt projekt ute vid vägen. Vi åt nypotatis med ytterfilé och en egengjord dragonsås som jag blev väldigt nöjd med. Åt inte så många päror så jag har inte ont i magen..

Mitt projekt ut till vägen består av en remsa mellan staketet och vägen som var i ordning när vi flyttade hit, med gräs, som Morgan klippte när han ändå tog gräsmattan. Sen vet jag inte vad som hände men det blev inte klippt längre och då tog all möjlig sorts ogräs över och det ser mest ovårdat ut. Jag ville att Morgan skulle hyvla av ytan med grävmaskinen eller bobcaten, men det var så omständigt så, och när jag ÄNTLIGEN fick viljan igenom, var där så mjukt att maskinerna sjönk. Så jag har hyvlat av x (minst 25 med tanke på hur mina axlar och rygg känns) antal meter med spade och ryllebör och idag blev jag äntligen klar. Nu har det ju växt upp nytt ogräs där jag började så det är bara att börja om. Men om jag håller efter det ett tag hoppas jag det minskar. Planen är nu att plantera underhållsfria växter som växer som ogräs, men ändå ser fina ut. Jag har börjat plantera vintergröna, tar det sig ordentligt blir det nog bra. Och så lite lupiner på det. Det blir nog bra.

När vi höll på att städa mammas uterum för nån vecka sen, började Linus rota bland en massa andra grejer. Han hittade såna id-brickor man fick förr när man föddes, och så började han läsa, ”Emma Cecilia Elisabet”… Vaaaa? Sa jag, jag har ju alltid hävdat att jag aldrig fått nåt sånt, för jag har aldrig sett den. Jag har haft olika teorier om varför, först trodde jag att bara killar fick dom, sen blev jag överbevisad och fortsatte då med att dom där id-människorna måste glömt att jag föddes. 

Men den fanns alltså, i nån låda, i en länga. Jag tyckte det var så kul att jag var tvungen att ta på den, och folk har frågat vad det är jag har på mig egentligen. Jag menar, det var modernt att ha såna på sig när jag var liten, dvs för 100 år sedan. 

Så fick vi nån tidning igår, Kristianstads journalen tror jag det var, och gissa vad som är på första uppslaget?! 

Det är första gången i mitt liv jag har haft nåt modernt, innan alla andra! Stort! Men å andra sidan har jag tagit av det där halsbandet igen, kedjan (som inte går att ta av) var inge skoj, håret fastande i den och gick inte att få av igen, så jag fick dra av det. Men jag var ju inne ett tag iaf! 

Idag har vi varit på BVC, Lill-tottan väger nu 5.010 kg och är 55 cm lång. Jag är ju nojjig efter det här med att hon trillade ner så sköterskan fick känna både här och där efter konstiga grejer jag helt plötsligt börjat känna. Men hon hav tummen upp, så jag antar att jag borde slappna av lite.
Sen fördrev jag tiden hos Jeffe och tvillingarna. Dom är två år yngre än Rocky, och det är väl konstigt hur fort man glömmer. Man har liksom förträngt att Rocky höll på att pilla på allt, och att man fick vakta hela tiden.
Och snart är vi där en gång till…

Vi skulle ha stadsträning med valparna på hundskolan ikväll. Vi skulle va i nån park som jag inte vet var den ligger, vet inte var så mycket ligger där heller egentligen.. Men det var bra utstakat, jag skulle köra till Lotta i hyllie och åka med henne därifrån. 

Och det borde inte vara så svårt, jag hittar ju till Lotta! Så jag glider glatt förbi kön mot svågertorp och tänker att det är en bit till innan avfarten till hyllie, men så ser jag att det står hyllie(vång) på en skylt och knycklar in mig där mellan bilarna och inser när jag är på avfarten att det är fel.. Men jag tror jag ska hitta ändå, har ju kört efter Lotta några gånger det hållet. Och jag hittar den där 70-vägen som genar, missar nästan att svänga av men bara nästan. Sen kommer det rondeller, massa rondeller och inga skyltar. Det står hyllie vångaväg eller nåt som jag missar svänga av på och ligger i fel fil för att ta ett helvarv, så rakt fram till nästa rondell, helvarv där och mot vångavägen! Jag närmar mig emporia men längre bort ser jag nåt som liknar vägen jag ville till, och jag glor runtomkring och inser väldigt snart att vägen tar slut, vid en bom, och där ska man betala avgift. Shit. Bilar bakom, vevar ner rutan för att fråga nån om hur fan jag kommer ut härifrån, men det är ingen som vill snacka med mig. Och vid detta laget är jag så uppstressad att när jag sätter i mitt kort skriker jag, jävla Malmö jävel. 

 In där i röran och snurrar runt för att komma ut igen. Nu ska jag ju få in den här biljetten i automaten igen, glömmer handbromsen, hoppar ut igen och då tutar nån bakom! Fan, fick jag inte i bromsen? Vänder mig om, där är ju för fan öppet, sitter det en kille i bilen bakom och skriker. Auo. Hittar ut, och rätt, till slut, och när jag kommer hem till Lotta är jag ju helt stirrig och undrar hur fan den här automaten funkar, kommer jag nu få nån räkning på att jag har parkerat där i flera dagar??  

Den här lantlollan borde nog hålla sig långt ifrån vad städer heter. Pinsamt. 

Katastrof numero uno: Fis-Lisa vill ha mat, jag går tre meter bort i köket, sätter in vatten i micron och när det är färdigt hör jag, bump. Bebis på golvet, har fått benen utanför soffan och trillat ner, slog huvudet i bordsbenet.
Ringer vårdcentralen men dom tycker inte det är nån fara så länge hon inte blir slö. Gör inte mig lugnare direkt. Har ögonen på henne exakt hela tiden.

Katastrof nummer två: Rocky behagar vakna ett tag efter (och det var kanske tur att han inte var uppe för risken finns att han hade fått skulden) och är alldeles våt, tror att han är lite svettig men så känner jag lukten… Upp och dra ihop sängkläderna, och tro fan att den där plastade frottén som jag lagt under lakanet flyttat på sig.

Katastrof number three: MITT VIN ÄR SLUUUUT!