Jag ljög innan idag. Mina armbågar är inte alls vassa, faktum är att dom är nästan obefintliga i folksamlingar. Jag är så trög att jag tränger mig inte in nånstans, men jag lämnar alltid plats till andra. ”Oj, vill du titta? Ja men kom in här”. Så det jag skulle titta efter kom jag inte hem med. Och när där var tillräckligt lite folk för att jag skulle komma fram var det mesta borta. Men jag hittade handtag till kommande projekt (?) en vitlökspress till dagis, ett durkslag och en sikt till Rocky, och en julgransfot. Hade Nikki i selen hela tiden, typ andra gången vi använder den och hon sov hela tiden. Och jag fick jätteont i mina axlar.
Rocky blev glad för sin sikt och gick rakt in till hönsen för att sortera sten, sen vet jag inte vad han höll på med för plötsligt var alla hönsen ute. Och det blev jag inte ett dugg sur över, vill ju gärna att dom ska kunna gå så. Och det kan dom väl, om det inte varit nån som var så himla rädd för bajs.
Sen har jag ju inte gjort nåt vettigt med mig själv sen i tisdags så det blev lite spring. Gav mig fan på att jag skulle klara 500 meter, och jag gjorde det! Fick kommentarer förra gången om att jag sprang för fort och försökte tänka på det, och det lönade sig. Så börja med 500 m spring, sen varannan 250m gå, och varannan 250m spring. Sista 250 spring kom jag ut på stora vägen, och vad ser jag på högersidan bredvid mig? Jo två feta grisar. Så jag stannade och funderade på om jag kunde ringa Morgan och be honom hämta mig, inte ens 500 meter hemifrån.. Men så kom det två bilar och jag viftade och försökte signalera åt dom att tuta, men dom bara vinkade och trodde säkert jag fått nån knäpp där i min rosa tröja och röda fejs. Hade hoppats på att tutande skulle skrämma iväg dom, men tydligen är mitt tut-tecken inte internationellt. Så jag började springa igen, och nu fattar jag hur man springer sakta, för jag var ju tvungen att hålla koll på grisarna exakt hela tiden. När jag är bredvid dom vänder sig ena grisen mot mig och bara glor, och då sprang jag inte så sakta längre, och fastän jag inte är religös BAD jag att dom inte skulle få för sig att kuta efter för det tempot kunde jag INTE hålla hela vägen hem. Dom sprang inte efter men jag lyckades ändå springa hela vägen hem. Och då kom jag på att jag sprang minsann nästan 500m en gång till! Snittet blev 6:46.
OCH har ni koll på hashtaggen #siljesvardwedding på instagram? Min fina bloggkollega Linnea gifte sig med sin Kalle idag. Ser ut att ha varit ett underbart bröllop, vill höra om allt sen. Karl Siljesvärd och Linnea Jönsson. Coolt.
Emma 