Min förstfödde

Mellan 245 och marknad

Jag hittade en 245:a igår. Den var i st Olof och typ allt jag önskade. En –93 med fälgarna jag gillar mest, och med ett fantastiskt regnummer. Persson Emma Brunstorp och siffrorna slutade med 69, precis som mitt telefonnummer. Jag skrev lite med dom och dom skulle höra av sig för en titt i eftermiddag. När klockan blev 18:00 ikväll hörde jag av mig och frågade om jag kunde kolla på den? Då hade dom ångrat sig och ville ha kvar bilen. Annonsen har varit ute sen 9:e maj, kunde det inte gått att ta bort annonsen innan då? Jag var ju helt inställd på sommarbil idag 😔 Jag letar vidare efter min drömbil. Vill helst ha den NU!

Under tiden jag väntade på att dom skulle höra av sig har jag å barnen varit på simskola. Rocky började gå när sommarlovet började men sen hände väl nåt och sen förra veckan har han vägrat. Morgan hotade med iPad-förbud och nu blev det liv i luckan. Han har varit i vattnet hela tiden vi var där idag och han var glad med, bara det liksom. Sen matade vi getterna lite innan vi åt på Mjela.

Jag känner mig full av energi, konstigt nog, och när vi kom hem målade jag byrån sista gången. Och när jag ändå höll i penseln kladdade jag lite färg på en ram jag köpte på loppis för nån vecka sen. Anledningen till att jag kom mig för att måla ramen var att jag såg en bild på insta för ett tag sen med hönsnät, och igår när jag letade efter kedjor i längan, hittade jag en rulle med hönsnät. Och så här blev det. När det där var klart letade jag efter tapeter och knoppar, och visst fanns det med. Ibland lönar det sig att vara samlare? Jag blev hur nöjd som helst med byrån faktiskt. Barnen har oxå visat sin kreativa sida, inget jag var lika impad över. Imorgon är det dags för marknad i Hästveda. Det blir ingen ny hamster iaf, det är en sak som är säker!

Holiday hos Ulla

I helgen är det dags för vår årliga Ullareds-resa! Jag och Rocky har längtat och räknat ner hur länge som helst!jag tror det är fjärde året vi åker dit, och det är tredje året Rocky följer med. Ett år fick jag för mig att jag skulle ta med Nikki. Det fick jag ångra. Hon som alltid sover utan problem var vaken och skrek i två nätter. Gissa hur kul hon var på dagarna sen.

Rocky tycker det här är superkul och han har planerat sina inköp sen efter jul. Jag har tyckt det har varit lite konstigt att han inte tjatar om att få grejer längre när vi är i affärer, men det berättade han sen – att han sparade sig till Ullared.

Jag har det så jäkla bra när vi är däruppe. Vi åker med mormor och morfar och när jag och mamma shoppar lika tidigt som affären öppnar, ligger Rocky kvar på motellet och väntar på att morfar vaknar. Sen kommer vi med frukost och den handlar vi igen. Då kan Rocky vara med vem han vill.

Förra året gick jag bananas på fredag kvällen, köpte massa kläder och sen kunde jag prova dom på motellet och det som inte passade eller inte satt snyggt lämnade jag tillbaka på morgonen. Så bra.

Vi har ett orosmoln inför helgens besök, men jag har vanan inne på Tupperware-flaska och sugrör.

Helgen

Det går så himla snabbt! Man ser så mycket fram emot helgen att när den kommer går det alldeles för snabbt!

Vi tog en tur mot Tomelilla i lördags, först Erikshjälpen där jag var snål. Dom tar alltså mer betalt för vissa grejer än vad dom kostar nya?! Jag köpte ändå en film till nikki, Gustav 2 och den kostade 30kr. För en begagnad dvd?!? Men hon ville ju ha den och så hittade jag ett spel som jag brukade spela när jag var liten, mastermind. Jag har inte tagit in den från bilen än då jag inte är helt säker på att jag kan få ungarna att fatta hur det går till.

Vi körde vidare till Boan och efter att ha gjort SÅ HIMLA MYCKET innan var Nikki allt utom samarbetsvillig. Vad är det med våra barn? Rocky har kommit till att vi åker till Ullared om en månad och han liksom sparar sig till det, Nikki är inte riktigt där. Jag mutade med att vi kunde äta korv på pölsemannen och när vi satt där kom det en mössa jag sytt gåendes. Alltså, jag såg mössan och tänkte att jag sytt en likadan, och sen dröjde det en stund innan jag kom på vem jag gett den till. Det var ju nästan släkt så det var lite skämmigt att jag inte såg ungen före mössan.

På kvällen åt vi blomkålspizza och kollade på melodifestivalen. Jag laddade ner appen och tippade och jag hade alla rätt! Wihoo! Vaknade i natt av att jag lallade på Wiktorias låt.

Och det snöade i natt. Det var fullt med snö framför dörren i morse och jag tycker det är så tråkigt! I nåt svagt ögonblick där jag ändå var helt säker på att svaret ”Nej” var vad jag skulle få, frågade jag barnen om vi skulle bygga snögubbe. Det blev en så kallad ”back-fire” på den och Rocky vill vill ville och VILLE verkligen att vi skulle gå ut. Jag var typ seriös från början men som vanligt spårade jag ur. Dont worry, den fick armar som passade till vårtorna senare så den inte skulle se så oproportionerlig ut. Aska har sett på Frost och ville äta upp dess näsa.

Jag fick feeling och började klippa ut mössor. Jag har köpt så mycket tyg men jag berättar ju inte för nån att jag har lådorna fulla här. Men även där blev det nån slags ”back-fire” och barnen ville ha alla mössor jag klippt ut, och några till. Rocky vill ha rosa modeller med fjärilar och grejer. Traktorerna jag visar honom är tjejiga..? Jag fick lite sytt i alla fall och tänker att jag ska sy upp att småtyger så jag kan börja handla lite igen. Tyg är kul ATG köpa. Veckohandligen är avklarad och det första jag ser på maxi är att dom säljer ut dvd (blu-ray om vi ska vara noga) för 20kr. Och jag ger 30 på loppis. Jahopp.

Langos-kväll

Rocky gillar ju langos och brukar äta en hel del när det serveras. Blev ändå rätt förvånad att han kunde trycka i sig fyra stycken. Flera har frågat efter recept så jag tänkte dela med mig av det nu när jag har det i huvudet.

En halv paket jäst

3 dl ljummet vatten

1 tsk salt

2 kalla och gamla potäter

Minst 7 dl vetemjöl special

Blanda jästen med vattnet och salt. Riv ner dom gamla pärorna och ös på med mjöl. Veva. När du fått i 7 dl mjöl behövs det säkert 2 dl till. Kanske ytterligare 1 dl om du ens ska kunna röra degen.

Låt det jäsa i skålen 30 minuter.

Sen står det i receptet att du ska kavla ut 10-12 bitar, men gör man som jag och har det på bakplåtspapper är det ingen bra idé. Det klibbar fast som fan. Gör små bollar och låt jäsa under duk ytterligare 30 minuter. Under tiden startar du fritösen – 180 grader.

Sen när dom jäst färdigt brukar jag försöka få dom tunna, helst uppe i luften, för annars klibbar det fast. Vid önskad tunnhet (sväller vid tillagning) petar du ner kladdet i fritösen. Vänd efter ett par minuter och dom är klara när dom är gyllenbruna. Ta-daa!

Vi har haft en bra helg. Jag jobbade länge i fredags kväll på pensionärsföreningen. Det var trevligt. Sen sov jag länge på lördagen. Och söndagen oxå.

Barnen ville åka pulka på söndagen och Morgan hade plogat snö så det var en bra hög som låg på parkeringen. Inte så åk-vänlig dock. Jag fick nytta av mitt breda arsle och efter att ha kanat ner ett par gånger på röven hade vi en perfekt, om än brant, backe. Nikki tappade det i höjd med att gå ner för trappen men Rocky var pepp, och det blev en riktigt snabb åktur ner..

Since you’ been gone

Hej.

Jag vet det var längesen nu. Jag har haft det lite tufft. Först var det den där jäkla julen som skulle gå över och sen har det fortsatt med födelsedagar och grejer. Sånt jag älskar..

Jag minns knappt när jag skrev sist?

Nikki börjar väl komma på att hon är en egen person med en egen vilja. Och den viljan är alltid tvärtemot oss. Hon ska inte åka till dagis, sen ska hon inte åka hem. Hon gillar inte nån och allt hon är arg på är bajskorvar. Det blir många bajskorvar på en dag kan jag meddela.

Rocky däremot är inne i en period där han verkligen vill vara till lags. Han är så mild och go, och allt jag lirkat med honom kommer igen då han kör samma metoder med Nikki när jag inte orkar mer. Fast i skolan – not so much. Där får jag lappar hem i väskan varje dag och jag vågar knappt möta klasskompisarnas föräldrars blick. Har äntligen kommit så långt att vi haft möte med HAB och skolan, och det enda vi fick reda på är att dom bara hjälper i hemmet. Och där funkar det ju. Det är skönt att ha bra kommunikation med skolan men dom går väl inte med på handbojor?

Borde snart bli sponsrad av Burger King

Och så kom dagen då jag insåg att Troja inte kunde leva mer. Hon kom som ett impulsköp 2007 och alla som hörde att hon hade både AMSTAFF och ROTTWEILER i sig berättade att hon skulle bli aggressiv och tokig och svår och om jag inte kunde lämna tillbaka henne? Det tänkte jag verkligen inte göra och den här hunden visade sig bli den mest lydiga, lojala, följsamma och gosigaste hund jag haft. Jag har alltid kunnat ha henne lös, fullständigt litat på henne och jag har haft sån nytta av hennes vaktinstinkt när det stannat skumma bilar på parkeringen.

Hennes syster fick artros vid 9 månader ålder och lite senare insåg jag att Troja inte heller hade så bra leder. Jag anpassade så gott jag kunde och 2013 fick hon sluta följa med på grejer för hon blev så halt. Jag trodde hon snart skulle ge upp och då skulle jag köpa en valp till Vera. Sen blev ju allt uppochner när Vera dog och jag hämtade hem Aska istället. Troja levde upp och tog sitt ansvar som extra-morsa på största allvar.

Och så kom det en utväxt på hennes juver. Jag visste att det inte var bra men jag kände inget behov av att operera bort den då problemet med lederna kvarstår. Svulsten växte och jag upptäckte även juvertumörer. Det kändes bara som att vi väntade på att det inte skulle gå mer. Och till slut blev väl den här svulsten elak och gav henne sår på den och nu blev hon besvärad av den. Jag antar att det var det som var tecknet på att det var dags. Hon var pigg och glad in i det sista men hon gav upp när vi kom till veterinären. Hon bara la sig ner och somnade. Lilla stumpan. Hon blev nästan 12 år och det känns så skumt när hon var den hund som varit ”sjukast” men ändå blir äldst. Älskade lilla Troja. Ja det var deppighetsbloggen för denna gången. Nästa gång kanske jag har nåt roligare att skriva om.

Var tog helgen vägen?

Jag hade en helt ledig och oplanerad helg framför mig. Nästan. Jag och Rocky skulle ta en förmiddag i jaktlaget. Vi skulle gå i drevet och jaga fram djur. Jag frågade vilka djur man fick skjuta men det var så förvirrande med horn och inte horn och dov men inte kron, eller älg? Så jag stannade vid att man fick skjuta gris. Tur att inte jag har nån bössa att hålla i.

Jag har aldrig gått i nåt drev och kände mig faktiskt lite nervös. Tänk om ett djur skulle hoppa rakt mot mig och nån skulle säga till mig att hoppa höger? Jag vet ju inte vilket håll det är utan att ropa ”hej hej” och innan jag hälsat färdigt hade jag säkert fått en galt på smalbenet. Man skulle låta mycket och jag tänkte att det var ett säkert kort. Problemet var bara att det är så FEL att skrika i skogen. Jag hyssjade Rocky flera gånger, jag försökte verkligen koppla bort honom och jag sjöng gullefjun, jag sjöng egenkomponerade låtar om djur som skulle visa sig och sen lät Rocky lite plötsligt, scchhhhh! Ja jag vet, det är fel på mig. Jag släppte allt och glodde ner i marken istället, letade horn och trattisar istället. Det blev en stor gris skjuten och den blev inte skjuten för att jag och Rocky gjorde nåt bra jobb i alla fall.

Jag ville verkligen visa Rocky hur en gris såg ut inuti men han har inte alls samma intresse som jag själv hade i den åldern. Han gick in till gammelmoster och jag mindes när jag glodde på ett påkört rådjur och varvade det med att spy utanför, och glo fascinerat. Vi åkte hem och Rocky sov nästan 3 timmar på soffan.. Jag fick med mig ett vildsvinsben som jag just nu kom att det ligger kvar i bilen. Gott. Vi firade mamma i förväg på kvällen. Hon fyller egentligen inte år förrän på onsdag men då ska jag iväg med jobbet på mässa för vår leverantör. Det blir tredje året jag är med och vi brukar faktiskt ha riktigt kul där. Förra året gick det kanske lite överstyr och jag mådde inte särskilt bra på morgonen efter. Jag hoppas dom håller lite på dryckesbiljetterna i år.

När vi skulle iväg och jaga letade jag efter stövlar till Rocky. Finns inga hela. Kängor då? För små. Vi har tydligen inga skor som passar våra ungars fötter längre. Nä, jag blir inte mom of the year i år heller. Jag förberedde kidsen med att kolla in skoaffärens hemsida och låta dom välja ut lite skor, det visade sig inte alls vara nån bra idé. Vi packade in ungarna i bilen och körde. Tror ni där alls fanns några såna skor vi hade kollat på? Nej. Det gjorde det inte. Nikki fastnade i Elsa-skor i storlek 30, och när jag sa att dom inte funkade skulle hon minsann inte ha några skor alls! Rocky valde bra skor fastän det inte fanns dom han ville ha, och till Nikki sket jag i att fråga till slut. Hon inser väl nån gång att det blir kallt med sandaler? Snålheten kickade in när jag insåg att jag hade 4 par skor och jag skulle faktiskt tjäna på att ta ett par till. Jag har nog aldrig handlat till mig själv så smidigt utan beslutsångest och så här i efterhand är jag jäkligt nöjd. Visst är det snygga skor?!! Dessutom på rea, prissänkt med 200 pix!

I eftermiddag har vi käkat langos. Rocky åt 3 och jag (som försöker va lite duktig och gå ner ett par hekto) åt 4. Jag har fått till receptet riktigt bra och brödet är så jäkla gott! Sen försvann Morgan ut och jag satte igång stereon. Då får jag alltid energi och jag gjorde en ny horn-ljusstake. Denna gång med värmeljus. Jag fick dåliga borr och knäckte ett i hornet, och efter det försökte jag vara lite mer försiktig. Jag var så jäkla försiktig att jag inte ens höll borrmaskinen rakt och lyckades borra allt helt snett. Nu rinner värmeljusen åt sidan och jag funderar på att köpa värmeljus med batteri på rusta istället.

Kaosartad dag

Jag är så himla glad att jag berättade för er! Jag har fått så mycket stöd, och massor med ”inside information” som hjälper oss den dagen vi känner vi behöver ställa krav. Jag vet mer vad vi har för rättigheter pga det här, jag har mest gått och tänkt att jag har skyldigheter.

Jag är inte helt vän med tanken på att kalla till föräldramöte och berätta läget, för jag vill inte sätta mer stämpel på honom än han redan har. Jag anser det finnas fler i klassen som kanske skulle behöva ett vakande öga, men är det bara Rocky det pratas om är det lätt han får skulden även om han inte borde fått det. Idag hade det skett en incident, där Rocky och en annan pojke lekte. Det började gå vilt till och dom började springa, och pojken ramlar över nåt och skadar sitt ben. Personalen hade sett alltihop och det handlade helt och hållet om lek. Där började jag fundera – hade jag berättat om hans svårigheter, hade han fått skulden för att vara dum direkt? Det är kanske bara jag som är paranoid, men så funkar min hjärna. Meckade om en lampa, eller ett hamsterhjul till katten?

Natten till måndag vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i halsen. Jag får sånt ibland och det brukar gå över i höjd med morgonkaffet, men jag drack mitt kaffe och kände mig faktiskt inte alls bra. Jag kom till jobbet och insåg att jag hade dragit på mig feber också. Det börjar alltid med att jag fryser, hjärnan skvalpar omkring i skallen, sen börjar huden på benen göra ont och sen gör höfterna ont. Känner igen det för väl.

Ingen kunde komma in och jobba med så kort varsel så jag fick nån pilla av chefen och sen körde vi på. Det gick rätt bra ändå och vid 14 ville dom skicka hem mig. Det var ju inte så mycket lönt då jag hade tid för Nikki 15:30 på BVC – en tid som har tagit ett halvår att få pga att jag inte bara kan släppa allt och köra dit. Skittidigt eller skitsent säger jag alltid. Så jag höll mig på jobbet till 15 och sen skulle jag hämta Rocky. Jag hittade inte honom först och det berodde på att han hade blivit trött och ville vila.

Jag kom in på fritids och får reda på att han hade ont i huvudet. Han är helt vit i skallen och supersvettig, det är nu det gäller att handla snabbt så jag tar hans grejer och ungen över axeln och sen skyndar jag allt jag kan därifrån, men hinner bara ut på parkeringen där han börjar hosta och sen kommer spyorna.

Där står vi, jag helt matt och slut i kroppen, med en Rocky över axeln där jag samtidigt INTE känner för att bli spydd på. Jag undrar hur många som såg det där? Han ska tvunget in och hämta Nikki, och där kommer nästa besked – Nikki har varit så förkyld idag och vi tror hon har feber. Skjut mig. 5 minuter kvar till BVC-tid, jag kan ju inte avboka det här. Och jag vet ju att Rocky spyr av huvudvärken, ingen magsjuka.

Så vi rallykör till VC, sladdar in i väntrummet, Rocky gnäller och jag är livrädd för en ny pizza. Nikki har snor i halva ansiktet, och jag undrar om jag egentligen bryr mig just nu? Jag vill bara lägga mig ner. Rocky somnar över bordet hos sköterskan, Nikki fattar inget av det sköterskan vill, och jag bara sitter där och försöker se lite käck och kry ut.

Vi kommer hem, Rocky somnar på soffan av utmattningen, jag somnar på soffan med 39.4 graders feber, Nikki är pigg som en mört och vi får höra på green color ungefär tusen gånger. Har aldrig drömt så grönt förr.

Tack som fan

Ni är underbara! Tack för allt stöd och pepp! Flera har gett råd och sagt snälla saker, det är verkligen fint. Rocky fick diagnosen Autism grad 1 och det är just det där med autism.. När jag tänker på Autism är det inte så Rocky är. Jag har känt ett par barn med autism, och dom pratade inte, var helt i sin egen värld, blev aldrig rumsrena bl.a. Idag heter mycket Autism men det är graderat istället, Aspbergers syndrom tex blir man inte diagnostiserad längre.

Rocky är smart. Han kan mycket som barn i hans ålder inte kan. Han faller på den sociala biten, och på det han inte förstår svarar han med att slåss. Det är ett stort problem.

Det var en incident med en flicka andra veckan i skolan. Han gillar den här tjejen och vill gärna vara med henne, men han vet ju inte riktigt hur han ska ta kontakt. Det blir så att dom ska gå och äta, flickan står först i kön och Rocky springer fram till henne, hon tror att Rocky tränger sig och puttar iväg honom, varpå han svarar med att ta henne runt halsen och blir arg. Han förstod ju inte varför han blev bortputtad.

Det här blir så klart en grej och Rocky blir jätteledsen efteråt och vill nu inte ens gå in i matsalen men personalen fattar och sköter det här skitsnyggt och får dom här två att prata med varann och allt är frid och fröjd. Tills… Mamman kommer dagen efter och är arg, det förstår jag. Rocky tar med det godaste flickan vet för att bjuda, och för att bjuda in, men nu vägrar flickan att prata med honom, och enligt honom sparkar hon så fort han kommer nära.

Hur förklarar jag det här för honom? Nu gör han väl ändå rätt?

Rocky är inte dum. Förklarar man varför man inte kan göra på ett visst vis köper han det. Men det kommer inte naturligt, han behöver hjälp med hur han ska bete sig.

Rocky har svårt för förändringar, har han tänkt sig att nåt ska vara på ett visst vis faller världen isär när det inte blir så. Vissa grejer han man förbereda honom på, ibland får man bakslag och migränen kommer som ett brev på posten. Han vet inte hur han ska ta kontakt med kompisar, han går in som en bulldozer och det uppskattas väldigt sällan. Men om man sätter sig hos honom och hjälper honom in i leken funkar det.

Jag vill vara tydlig med att hans diagnos inte är nån ursäkt för eventuell konflikt, men kanske kan han få nån slags förståelse för att saker ibland blir som dom blir? Han är inte elak. Vi kämpar hårt med att berätta hur man beter sig, all personal vet läget men man kan inte vara på alla ställen samtligt.

Så. Här är det. Känns ändå skönt att få berätta för er 💜

En diagnos

Rocky fick en diagnos i våras. Och allt blev väldigt konstigt.

Jag, som oftast är väldigt öppen och frispråkig, utan filter skulle somliga säga, visste inte hur jag skulle (ska) förhålla mig till detta.

Jag skäms inte. Det är inget vi kan hjälpa, och diagnosen kan hjälpa honom att bli förstådd. Det är bra att vi kommit så här långt. Men jag har nästan inte sagt det till nån.

Jag har tydligen nån slags spärr ändå.

Jag har skrivit om att det har varit jobbigt men på nåt vis har det varit på skoj, inte allvar, och nu blev det på allvar. Jag hade rätt i att nåt inte stämde. Fastän jag kanske sa det för att dumma mig lite egentligen.

På ett vis vill jag berätta för hela världen om honom, i hopp om att man ska förstå honom och inte bara säga att han är en jobbig unge. På ett annat vis vill jag inte berätta för nån. Det är jobbigt. Jag vill inte prata om det. Jag orkar inte förklara. Och jag vill inte ha det som en ursäkt för hans beteende ”jamen han har ju en diagnos”.

Hans skolstart blev nästan som jag trodde. Inte så bra. Telefonsamtal hem. Blängande föräldrar.

Vi har kommit till habiliteringen nu. Jag var på möte idag och jag kände mig ändå stark, och fick ur mig hur jag tror han skulle kunna få hjälp. Pratade med skolan igår och det känns bra.

Jag läser min text och ser bara jag jag jag, men det handlar bara om Rocky Rocky Rocky. Jag vill att han ska kunna funka i klassen, och på rasterna, må bra, kunna samspela med kompisar, inte bli missförstådd, vara glad, vara barn.

Tappad tand, skola och biatch!

Igår var en stor dag i det gaddarödska hemmet. Tanden i Rockys mun var nu så lös att jag var rädd att en viss liten tand skulle hamna i en viss liten mage. Tänk er det, att tappa första tanden, svälja den, vänta på att den kommer ut, och leta efter den i en bunke skit? Nä, det låter inte ens spännande.

Jag bad Rocky vicka på tanden, men den var ju så lös att det var inte lönt att vicka, den hängde bara framåt hur han än gjorde. Morgan hämtade sytråd och här var jag väl liiite orolig att allt skulle skita sig och ungen skulle somna med den kvar i munnen och vakna med den i magen. Men en bit sytråd knöts fast och ungefär 7 sekunder senare hoppade tanden ut med ett plupp, ner i soffan, mellan soffkuddarna, och lagom till jag lyfte min feta röv trillade den ner i all skit som redan låg där. Ja, det var ju inte riktigt läge att hämta dammsugaren, men efter ihärdigt rotande och sorterande med gamla popcornsrester, kunde vi hitta den. Men jag tror att tandfen kommit även om det varit en bit popcorn vi lagt i glaset.

Oj vilken stor kille, tänker ni säkert nu, eller hur? Annars kan ni ju börja tänka det för idag KOM KALLELSE ATT BÖRJA SKOLAN! Oh maj gadd. Man har väl inte annat än väntat på att brevet skulle komma, ändå fick jag en chock när jag öppnade. Rocky är placerad i Huaröds skola! Varför det? Vad skulle han göra där? Vi tillhör ju inte ens huaröd? Sen går det väl ungefär fem minuter och jag kommer på att dom som gick i min parallellklass, som bodde här uppe gick i Huaröd. Hur kunde detta undgå mig? Jag som är så skärpt annars. Jag har inte ens tänkt tanken att han skulle gå där.

Det får ju ändras så klart. Han har ju alla sina kompisar på dagis här, och dom har till och med en grupp där alla som ska börja skolan till hösten träffas och bondar. Skulle jag ta bort all den förberedelsen är det bäddad för katastrof. Ett litet problem kan vi väl kalla att ingen verkar vara rektor på småskolan just nu. Rektorn slutade för hon hittade annat jobb och den nya ska inte börja på ett tag. Jupp, så är det visst. Och just det, man måste ansöka om fritids, 4 MÅNADER innan. Är inte det längre än att ansöka om dagis?

Jag, Mattias och Aska var ute och gick när Rocky gympade innan ikväll. Vi miljötränar fortfarande visst, och det är sjukt läskigt med ljud och rörelser i byn. Vi möter lite hundar idag och Aska tittar, men inget mer. Det är jag nöjd med. Sen möter vi en tant (jag skriver tant för jag är sur, hon var säkert inte över 50) med två små sängvärmare. Jag ser innan mötet att hon halar in dom, för att sen släppa ut dom igen i sina 5 meters flexikoppel, why? Men hundarna håller sig på sin sida tills… hundmötet är över och dom är bakom oss, jag hör hur dom bjäbbar och när jag vänder mig om är dom uppe i Askas röv, och jag blir så jäkla irriterad. Jag säger till Mattias, VARFÖR HAR MAN JÄVLA FLEXIKOPPEL OM MAN INTE KAN HANTERA DET! exakt lika högt som jag skrev det. För varför i helvete har man flexikoppel om man inte fattar att hala in eller låsa? Det handlar om respekt mot både människor och andra djur. Tänk om Aska blev skiträdd nu, och känner att hon behöver vara på sin vakt när vi möter andra hundar? Då är all träning förstörd på grund av att en människa inte kunde kalla in sina hårbollar och låsa knappen.