Kategori: Lillasyster

Då var det dags för sommarfest på dagis idag och jag hoppades på att Rocky inte ens skulle fråga, och jag bara kunde lura iväg honom. Frågan jag bävat för kom ändå, ”-är jag ledig idag?” Ja lille vän, du är ledig men du ska åka till dagis ändå, för ni ska på fest en liten stund och sen kommer jag och hämtar er igen. Jag såg framför mig ett barn som kastar sig på golvet och skriker jag viiiill inte, jag kaaan inte och jag vill vara hemma istället och en mamma som med massa sjå bär ut barnet till bilen. Ni kan ju tänka er att förvåningen var stor när min förstfödde svarade, ”-okej”. Okeeej? var ungefär samma sak jag tänkte. Vi hade en jättebra lämning och en lika bra hämtning och jag kan inte hjälpa att hoppas att det är såhär det ska se ut nu. Det hade tagit bort en stor klump i magen. 
Sen var det dags för hörseltest 2.0 och vi har tagit revaxör i öronen flera dagar i rad. Problemet är bara att han har börjat tycka att det är obehagligt att vara blöt i örat (vem tycker inte det?) och han försöker få ut vätskan så fort han kan. Ja, så dom hära vaxpropparna hade inte släppt men man provade att göra ett test ändå. Funkade inte bra. Då kom det en läkare som plockade fram en liten liten dammsugare, den lät lite som en tandläkarsug och ni vet när den sugen suger fast i tungan? Så lät det och ut kom en stor orange klump. Den var så stor att den inte kunde åka ner i hålet och läkaren fick veva runt klumpen i vatten och sen låt det slurp slurp och ner flög klumpen i en behållare med vatten. Flera stycken såna sögs ut, och det kanske var så att mamman blev helt exalterad över att se hans vaxproppar åka runt i det här vattnet. *harkel. Själva barnet var faktiskt jätteduktigt och man kan ju hoppas att en mors exaltering bidrog till detta. Sen åkte hörlurarna på igen och nu hördes det nog lite för bra för nu ville han inte vara med längre. 

Ikväll har vi varit iväg och firat min moster Kerstin. Hon fyllde 62 år och jag trillade nästan baklänges. Jag tänker på henne som typ 40 år, men fasen, jag är ju snart 40! Hon har barn som är 40! Som tiden går va? Hon bjöd på grillat, och Nikki som var det enda av mina barn som var med, tyckte att det var jättegott. Ja jag också, vi äter aldrig grillat för jag har en hälft som inte alls tycker om det av nån anledning (dom åt säkert det heeeela tiden när han var liten) och av den anledningen har vi inte ens en grill. Kul att bli bjuden då och då. Imorgon är det dags för jobb igen efter fyra slappa lediga dagar. Blir det perfekt väder nu vet jag att solen hatar mig. Jag har en hämnd på gång i så fall. 
Koncentratiooon

Jag är bitter. Bitter över att förra sommaren var skit, bitter över att sommaren 2012 var skit. Två somrar har jag varit hemma och båda har varit kassa, kalla och regniga. Denna sommaren verkar redan bli toppen och det hade inte förvånat mig eftersom sommaren 2013 också var kanon. Min vanliga tur verkar det som. Jag behöver vara mammaledig mer!
Och idag kände jag mig mammaledig. Jag å barnen drog till Ulrika i förmiddags. Hon hade köpt en pool och efter noga övervägande från Rockys sida kunde han tänka sig att åka dit. Att bada och klippa tånaglarna är det värsta han vet, men fick han ta med en traktor kunde det gå. Så vi har suttit ute hela dagen, det blåste som bara den men det var ju varma vindar i alla fall. Rocky ville bada efter en stund och har jag nu tur har han fattat tjusningen med det. Nikki tyckte det var lajbans och Hilmer med. 

Eftersom det blåste hela tiden kände man ju inte att man blev varm direkt, och jag har intagit en stoppröd ton på axlar och nacke. Men det är ju bäst att passa på när solen är framme OCH man är ledig, visst?! Barnen blev smörjda just in case så dom har klarat sig. 

Imorgon är det sommarfest på dagis för barnen, och sen ska vi åka och kolla Rockys öron igen. Sist var dom så fulla med vax så han hörde bara det han ville höra. Om jag nu bara kunde hitta lappen jag skrivit tiden på..

Det är tröttsamt att bada. 

Jag tycker att det går bra på dagis. Igår lämnade jag barnen i 45 minuter och idag blev det 2.5 timme. Det var inte den tidsplanen vi hade från början men ibland får man ändra om. Igår lämnade jag när Rocky satt och ritade, både jag och personalen var noga med att berätta att jag skulle komma tillbaka, snart. Vi har en leksaksklocka som vi ställer in på när jag ska komma tillbaka, och för att hjälpa honom ytterligare lägger vi till vad de gör på dagis när jag ska komma. Igår skulle jag komma till maten, och det var ju ledset när jag gick, men ändå inte så han skrek efter mig, utan mer grejen att man gick. När jag kom tillbaka var han pigg och glad och brydde sig inte så mycket om mig. Sen satt jag hos honom både vid maten och vid vilan. 

Idag blev det ju längre för barnen skulle på utflykt, och vi vet att det är inte läge att lämna precis innan så jag lämnade när samlingen skulle börja istället. Det var olika förklaringar om varför han inte ville vara kvar, men innan jag gick hade han liksom ”köpt” det och var ledsen, men inte efter mig utan mer grejen. Jag åkte hem och jag hade det så jäkla bra. Första gången på mer än ett år som jag är helt ensam hemma. Jag satte igång musiken sen städade jag barnens rum, sorterade bort för små kläder. Jag tömde till och med soporna utan att det kom nån springande och slet i allt. Jag lös mina ägg och gjorde ägg/bacon muffins. Jag var så jäkla pepp när jag körde ner mot dagis igen. 

Jag möttes av två glada barn och det ena hade så mycket att berätta. Han hade ätit massor med ris, och hade suttit vid det lilla bordet tillsammans med Louise. Och så hade de sett ankor med bebisar vid dammen, och sett en grön fågelbajs. Jag satt med honom på vilan igen och när vi gick upp sprang han iväg och lekte. 

Jag har försökt hålla lite avstånd till honom fastän jag är där. Sätter jag mig ner på golvet ska han ju gärna sitta där, men sitter jag inte på golvet har han inte behövet heller. Jag har försökt att vara lite schysst mot personalen istället, tar dom hand om barnen tar jag disken. Och är dom upptagna med nåt barn har jag hjälpt ett annat. Det är ganska mysigt faktiskt. Och jag tror att det är nyttigt för Rocky att se att jag är där, och det verkar släppa behövet av mig. Han har till och med skickat nåt barn till mig, mamma kan hämta/göra/läsa för dig. 

Det känns bra det här, han är bara ledsen en liten stund sen går det över. Han är inte ett plåster när jag kommer tillbaka och det tycker jag är jättepositivt. Och de sista två dagarna har han inte velat åka hem.. Det enda som är negativt är att Nikki blir lite bortglömd i det här. Igår glömde jag säga hejdå till henne för jag var så upptagen med Rocky. Som tur var kom en av personalen med henne innan jag hunnit gå. Men hon verkar fixa det bra ändå, hon har ju egentligen blivit inskolad sen hon föddes. 

Och faktiskt har dom fått en helt annan relation sen de började dagis tillsammans. Rocky har koll på henne så ingen är dum mot henne, då flyttar han på det barnet. Och ikväll satt dom och lekte (på riktigt!) tillsammans i säkert en kvart. Han satt med en filt över huvudet och hon attackerade och dom hade jättekul, sen blev hon trött och lutade sig mot honom och mös – och blev inte undanpetad. Bomull för själen 💜