Kategori: Motion

Att få hem en cykel

Min cykel har ju stått där i rigeleje ett tag. Och man är väl aldrig så sugen på att cykla som man inte har nån cykel? Jag fick tag i sällskap och nu skulle vi ta oss hem. Det var hårt redan i första backen som var en sån där kilometerlång i svag, dryg jäkla lutning. Väl i Maglehem fick vi gå en bit för benen var alldeles skakiga. Men sen kom jag igång tyckte jag. Sällskapet tyckte nog jag var en sån där störd hurtbulle och höll sig bakom. 

Cyklade upp för alla resterande backar men fick vänta in när jag kommit till toppen, och det blev rätt bra vila, och så tog jag vätskepaus när jag ändå var stilla.  

 I höjd med skribekulle (alla vet väl var det ligger?) och högst upp på toppen pausade både jag och runkepär, sen slutade jag pausa, men inte runkepär och det kom jag inte på förrän jag var 20 meter hemifrån. Sjukt störigt. Nu stämmer ju varken tid eller distans. Hade det inte varit en sån seg backe hem som gjorde mig så förbannat trött hade jag cyklat tillbaka dit för att få det rätt. Skit. Men det var ju 16-nånting till rigeleje så det borde ju vara lika långt tillbaka. Ju. 

Loppis, spring och sånt. 

Jag ljög innan idag. Mina armbågar är inte alls vassa, faktum är att dom är nästan obefintliga i folksamlingar. Jag är så trög att jag tränger mig inte in nånstans, men jag lämnar alltid plats till andra. ”Oj, vill du titta? Ja men kom in här”. Så det jag skulle titta efter kom jag inte hem med. Och när där var tillräckligt lite folk för att jag skulle komma fram var det mesta borta. Men jag hittade handtag till kommande projekt (?) en vitlökspress till dagis, ett durkslag och en sikt till Rocky, och en julgransfot. Hade Nikki i selen hela tiden, typ andra gången vi använder den och hon sov hela tiden. Och jag fick jätteont i mina axlar. 

Rocky blev glad för sin sikt och gick rakt in till hönsen för att sortera sten, sen vet jag inte vad han höll på med för plötsligt var alla hönsen ute. Och det blev jag inte ett dugg sur över, vill ju gärna att dom ska kunna gå så. Och det kan dom väl, om det inte varit nån som var så himla rädd för bajs. 

Sen har jag ju inte gjort nåt vettigt med mig själv sen i tisdags så det blev lite spring. Gav mig fan på att jag skulle klara 500 meter, och jag gjorde det! Fick kommentarer förra gången om att jag sprang för fort och försökte tänka på det, och det lönade sig. Så börja med 500 m spring, sen varannan 250m gå, och varannan 250m spring. Sista 250 spring kom jag ut på stora vägen, och vad ser jag på högersidan bredvid mig? Jo två feta grisar. Så jag  stannade och funderade på om jag kunde ringa Morgan och be honom hämta mig, inte ens 500 meter hemifrån.. Men så kom det två bilar och jag viftade och försökte signalera åt dom att tuta, men dom bara vinkade och trodde säkert jag fått nån knäpp där i min rosa tröja och röda fejs. Hade hoppats på att tutande skulle skrämma iväg dom, men tydligen är mitt tut-tecken inte internationellt. Så jag började springa igen, och nu fattar jag hur man springer sakta, för jag var ju tvungen att hålla koll på grisarna exakt hela tiden. När jag är bredvid dom vänder sig ena grisen mot mig och bara glor, och då sprang jag inte så sakta längre, och fastän jag inte är religös BAD jag att dom inte skulle få för sig att kuta efter för det tempot kunde jag INTE hålla hela vägen hem. Dom sprang inte efter men jag lyckades ändå springa hela vägen hem. Och då kom jag på att jag sprang minsann nästan 500m en gång till! Snittet blev 6:46. 

OCH har ni koll på hashtaggen #siljesvardwedding på instagram? Min fina bloggkollega Linnea gifte sig med sin Kalle idag. Ser ut att ha varit ett underbart bröllop, vill höra om allt sen. Karl Siljesvärd och Linnea Jönsson. Coolt. 

Det här är till dig

Jag tänkte nästan skita i det idag. Friskis träningen. Vädret är blött och kallt, och den jag brukar åka dit med hade fått förhinder. Men skiter jag i det en gång kommer det bara fortsätta. Undanflykter ni vet. Jag hittade nya kompisar att åka dit med via fb, and off we go!

Dagens instruktör har jag inte tränat för innan, men hon har bäst av dom jag provat. För ibland skulle jag vilja ha en personlig tränare.. Som säger exakt hur jag ska göra, och hur det ska kännas. Sånt brukar man inte få på såna här grupppass, en gör övningar framför en, och man försöker hänga med, men vet inte om man gör rätt. Dagens instruktör berättade hela tiden, spänn där, det ska kännas här och kom IGEEEEEN! Och inte en massa konstiga rörelser som jag ändå inte hänger med på. Peppande hela tiden och högg tag i en deltagare och sen körde dom på. Coolt! Det var en jäkligt häftig stämning trots regnet som kom då och då. 

Just det där var det ska kännas har jag problem med. När dom säger var, kan man ändra ställning tills man känner att det tar på rätt ställe, och då vet man att man gör rätt. Samma gäller för stretchingen. Bra jobbat instruktören. 

Min prestation då? Nja. Jag har fortfarande noll muskler i mag- och ryggparti. Situps är ju bara att glömma, men jag kämpar så hårt att det gör ont i nacken. Både planka och armhävningar är oxå omöjliga då det känns som jag ska knäckas på mitten, inget håller ihop över- och underdel typ. Men det är bara att kämpa på, tänkte köra lite pilates här hemma oxå. Tyckte min rygg blev bra av det sist jag höll på. 

Imorgon går jag upp tidigt för långrunda med Vera. Sen ska hon väl vila antar jag. Håll tummarna för att det är godartade tumörer. Tack. 

Nytt upplägg och milstolpe

Samma runda ikväll igen, hade messat med Linda innan och kände peppen! Vi skulle ta varsin runda idag. Började springa direkt jag kom utanför grinden och gav mig fan på att jag inte skulle pausa förrän runkepär sagt att jag  kommit 250 meter. Och vet ni vad? Jag klarade det! Det är en stor jäkla milstolpe för mig! Sen gick jag 250 och sprang nästa 250. Jag sprang 250×5 och när jag kom in i skogen sket jag i det och sprang så mycket jag kunde istället, tycker det är kul att springa där inne.  

 Drog ner snitt tiden igen! För er är det kanske en piss i Mississippi att springa 250 meter, men för mig är det jäkligt stort. 

Det går bra att applådera nu. 

Bästa tiden!

Det har varit spring-vila i nästan en hel vecka nu. Vi sprang i söndags, på en bra tid tyckte jag. Sen var det Friskis i tisdags, i onsdags cyklade jag 17 km med Linnea och i torsdags skulle det bli spring. Men jag blev full istället och i fredags var jag verkligen inte i skick för nåt spring.  

Jag frågade Linda igår kväll om vi skulle, för nu började jag bli rastlös, men hon skulle jobba. Men jag kände mig riktigt sugen och gav mig iväg ändå. Jag hann 400 meter sen började det regna.. Ville bara vända hem men nä, är jag ute så är jag! Svängde in där vi brukar komma ut istället för att slippa regnet lite och typ precis då, fick jag håll. Förbannat störigt. Men jag kutade på så gott jag kunde och fick gå rätt ofta. Så jag blev riktigt förvånad när jag stannade runkepär och hade minskat tiden med 11 sekunder! 

 Jag vände där inne i skogen och det blev 20 meter kortare än det brukar, och så tycker jag det är lättare att springa på grus än asfalt. Men ändå, snabbaste ever. Vet inte om jag svettades eller det var regn som rann när jag kom hem.  

Så. Ont. I. Rumpan. 

Jag är så jäkla imponerad av oss! Vi cyklade till sommarstugan på 43:21, en bit under hennes mål. Sen betyder det visst otur att stanna på en ojämn siffra så vi fick cykla lite till för att komma till 17km jämnt. Och när vi väl kommit förbi stugan så gick det långsamt. Men ändå en snitt tid på under 3 minuter. Sjukt duktigt av oss.  

 Idag ska vi köra till systemet i Hörby, och sen ska vi handla körv. Och sen ska vi dricka vin och äta körv. Tipptopp!

Varierad träning

Jag tycker verkligen jag har kommit igång med min träning, igår blev det ett nytt pass Friskis & Svettis. Ett bra pass där jag klarade av nästan allt, och mina låtsas armhävningar klarade jag 15 mot mina 5 förra veckan. Mina magmuskler är ju borta, likaså mina ryggmuskler, och då är jag glad att jag kommit igång som jag gjort.

Det som inte är så kul är att jag har fått oerhört ont i mina knän. Mest i det vänstra. I måndags trampade jag fel flera gånger och det kändes som det böjdes åt fel håll. Att sitta med benen under mig kan jag glömma, och igår skulle vi stretcha med att sitta på ett knä samtidigt som det andra benet var rakt fram. Helt omöjligt. Jag smörjde mig med voltaren innan jag gick och la mig igår men jag vet inte om det hjälpt.

Och då min träning verkar slita så hårt på mina knä måste jag ju prova nån annan slags träning, och min coach höll med. Så om en stund ska jag koppla släpet (träning i sig) och köra och hämta henne och cykel, sen ska vi cykla mellan gaddaröd och rigeleje. Målet är 45 minuter, HÖGST för henne, minst för mig.

Tävling

Igår så skulle ju premiärturen tas på lilla rundan med Linda. Jag hade googlat hur springer man för det är kanske inte så självklart som det låter. Fick lite tips i en video och tänkte värma upp med dessa övningar. Pulsen gick upp iaf, om det var för övningarna eller skratt-anfallen vet jag inte. 

Nu vet vi ju båda hur rundan går så vi bestämde oss för att ta det i vår egen takt, men snabbt! Och det gjorde vi. Jag kände faktiskt att jag gav allt och även om Linda kunde springa längre än jag, så kunde jag ta små gå-pauser och sen springa ikapp, och vi kom fram nästan samtidigt med sekunders marginal. Är nöjd med tiden även om Linda vann.  

 

2.84 km

Jag och Linda skulle egentligen springa idag innan hon gav sig iväg, och vi hade bokat mellan 12-13. Men så blev det sommar helt plötsligt och vi skippade det. 

Men jag ville ändå veta hur lång den där rundan vi bestämde oss för är, så jag gav mig ut ikväll. Velade om jag skulle ha Vera med mig och konstaterade att denna lilla rundan borde hon klara. Men nej. När runkepär sa att vi hade gått 500m ville jag springa till 750m, men det var stört omöjligt att få henne med sig. Full koppellängd bakåt och jag fick dra henne. När vi kommer in på grusvägen är det en bit innan jag kan släppa henne, och när jag släppte henne och började springa fick jag ändå stanna hela tiden för att kolla så hon var med. Jag kan säga att detta gör mig väldigt orolig, är det mer än juvertumörer?

Rundan slutade på 2.84km och det blev en snitt-tid på 7.27. 10 sekunder snabbare än snabbast på 5km. Och utan hund, med löparkompis, blir det lätt att slå. Jag kunde gett mer idag.