Kategori: Jag

Ey karamba

Oj vad jag är värdelös. Eller jag känner mig så i alla fall. Jag hatar att inte ha full koll på läget. Just nu försöker jag lära mig rutiner och att hitta. Det löser jag genom att slita ut allt från sina platser, och göra en ny, jobbigt för alla andra haha. 

Jag lagar mat för glatta livet och folk beställer så konstiga saker, saker som inte ens finns på menyn. Och finns det på menyn är det det mest invecklade dom beställer, är det nåt fel med korv i bröd?Jag har inga problem att laga maten, det har jag gjort i tillräckligt många år för att kunna, men att komma ihåg vad som ingår på varje grej, är svårare. Och jag har inte koll på tiden heller än. 

Min nya chef tycker kanske inte det går lika illa som jag tycker, han lämnade mig ensam i två timmar idag. Imorgon tänkte jag ge mig på att möblera om lagret, gosh vad spännande! 

Hejdå, skål och hej. 

Jag summerade ihop mina elva dagar i streck till 99 timmar, skrev ut mig ur loggboken och låste in mina nycklar. Jag fällde en tår men kände mig ändå lite pepp eftersom en av självaste ägarna kom fram till mig för att berätta att här fanns alltid en plats för mig. Jag avslutade mina pass med två fester samtidigt, som var riktigt trevliga. Hejdå jobbet. Jag kommer sakna dig, men inte spöket Ernst som skrämmer slag på mig. 

Igår var det dags för den årliga vinkvällen med Linnea i rigeleje. Det blev lite senare på året i år, men det har inte gått att få ihop innan. Jag fick en klänning av Linnea sist vi sågs och den hade jag på mig, superfin. Jag är ingen van klänningsanvändare så jag sprang och trampade på den hela tiden. Kul att klä upp sig lite då och då, och Linnea hade en fin jumpsuit på sig. Jag fick lämna min telefon till Rocky så jag tog inte en enda bild! Men Linnea tog några stycken så nåt kan jag visa upp. 

Och så skulle vi ju ha nåt att äta, vi kom på den briljanta idén att vi skulle ha langos! Men Linnea och hennes kompis hade en modifierad version av det – tangos. Små langos så man kan äta många och ha olika topping. Jag friterade nog 40 brödbitar och vi hade massor med tillbehörs, vitlöksgräddfil, ost, kräftost, räkor, kräftstjärtar, skinka, lök, olika såser, stenbitsrom osv. Jag och Linnea och Jörgen åt nog fem var och det var så gott! Rocky åt två och det är en stor bedrift eftersom allt är äckligt annars. Så gott det var, och nu har jag sparat receptet så jag vet vilket jag använde och är bra. Vi delade på ett par flaskor vin och JP’s bubbel (det var gott det med) och snackade och skrattade hela kvällen innan det var dags att åka hem. Vi hade varit där i nästan 7 timmar, men tiden går snabbt när man har roligt. 

Jag har känt mig pigg idag, jag vet inte om det var för att jag höll mig till vitt vin, jag är rödvinsdrickare i vanliga fall. Inte för att jag brukar bli dålig av nåt glas rött, men att det känns som ingenting är ovanligt. Imorgon börjar jag på mitt nya jobb, några har varit nyfikna, några vet redan och …(trumvirvel…)….. Jag ska börja jobba på Mjela igen. Denna gången i gatuköket. Jag har varit där förr men när Mange och Jonas bestämde sig för att dela på företagen valde jag affären, jag var sjukt trött på hungriga människor, dom är så jäkla otrevliga och tror att allt ligger färdigt a la McDonalds. Men det blev roligt igen när jag jobbade på golfkrogen, och jag får så mycket bättre tider nu. Jag kommer börja kl 9 varje måndag – fredag och min förhoppning är att Rocky ska få lite rutin som kan hjälpa honom. Så ja, Mjela it is igen. Jag får lite mjukstart då det inte blir dagens förrän nästa vecka igen. Nu ska jag komma in i var allt finns och kostar igen. Önska mig lycka till!

Hur mycket kan det kosta?

Vi satt och kollade på det där programmet där en person går ner en massa kilo på ett år. Extreme makeover weightloss kanske det heter? I alla fall fastnade jag för hans hår, han var ingen sån som gick hos frisören utan han kapade lite själv om ingen kompis ville göra det, och sen skickade dom honom till frisören. Alltså det såg så gött ut och jag sa bara ”åh, det skulle jag också vilja göra”. Det bara kom sådär och Morgan sa till mig ”varför gör du inte det då?”  

För att det är dyrt! Det var mitt svar. Jo jo, sa Morgan, men om du tänker på hur ofta du gör det och slår ut det, blir det ju inte så dyrt. Så jag tänkte. Och jag kom fram till att jag har varit hos frisören en gång i mitt liv. Och då betalade jag inte ens, utan det var en present för att jag passat ett barn och det var nog 2001. Min svärmor klippte mig innan, och nu sista tiden har jag kapat det själv. Jag har alltid håret uppsatt så jag tycker inte det spelar så stor roll. 

Men det hade varit mysigt att nån pysslade om en. Och då hade jag velat färga det med, ska man göra slingor eller låta frisören få fria händer? Jag är helt lost. Vad kan det kosta? Är det värt det? 

Eller man ska köra på ett säkert kort?

Ingen röst, fest och UNGE

Idag har Rocky visat sig från sin allra ljuvligaste sida. Jag låg i sängen lite längre (pga fest) i morse och jag hörde att Nikkis gråt inte var de där vanliga buhuu varför taar du mina saker, utan det var nåt mer. När jag kom ner lugnade det ner sig en liten stund. Sen ryckte han flugsmällan ur min hand och lyckas vifta runt den så att han kör ner handtaget i Nikkis hals. Hela morgonen var en kamp och väl ute gick det bra en stund, sen tog han gatorn och försökte köra över mig där jag låg på gräsmattan. Jag blev akut hes igår morse och när festen jag var på kom igång och jag börjat prata med nån försvann den helt. Det bara väser om mig så mina tafatta försök att säga till min förstfödde kan jag lika gärna lägga ner. Sen parkerar han gatorn och börjar klampa runt uppe på den. Nu knäpper jag med fingrarna och klappar händerna åt Morgan som minsann får säga åt honom nu. Barnet lyssnar i ca 2 sekunder sen står han på flaket och i nästa sekund trillar han av, precis som förutspått. Jag såg på honom att det gjorde ont, men eftersom ungen är envis som synden ska han inte visa detta då han nyss blev tillsagd. Men nån/nåt ska ju ha det eller hur? Så han börjar kasta omkring med alla leksaker där ute och först tänkte jag låta honom vara men den tanken tog slut igen och jag väste åt honom att nu är det nog! Han sparkade i grusen och jag gick igen men efter en stund ligger han i grusen och lipar, och vet ni varför han lipade? Jo nu visste han att jag skulle bli arg, han hade slitit sönder sina glasögon. Vad jag sa då behöver vi inte gå in på men jag var inte direkt glad. Unge!

Igår var det desto roligare och jag var på fest! Bosse Pall fyllde 70 i februari och barnen hade fixat fest åt honom i trolldalen. Det var släktingar, vänner och folk som jobbat i affären förr. En av dom var en granne som jag inte träffat på ett bra tag så vi började snacka, och jag tog ett glas rosé och sen var min röst borta. Jag försökte locka tillbaka den med spionwhiskey och grogg men det gick inge vidare. Jag insåg nångång när det mörknat att jag håller nog på att bli vuxen för jag kände mig lite för berusad, och det äääär ju en dag imorgon med så jag drack läsk nästan hela resten av kvällen. Jag hade skitkul nästan hela kvällen, en fest med allt, mat, dricka, slagsmål och en och annan pinsamhet. 

Och det där med att ha kul nästan hela kvällen, det hände en lite obehaglig grej. Redan i början på kvällen kom det fram en man till mig, han var lite nosig och undrade om vi (hon som jag stod och pratade med) hade nåt viktigt att prata om, sen undrade han om vi kände varann. Jag kunde väl tycka att han inte hade med det att göra så jag svarade väl bara typ, ja, och sen ignorerade jag honom. Sen kom han en gång till och pratade om att han kände igen mig och sånt, och det är väl inte helt konstigt med tanke på festen vi var på? Jag kände inte igen honom i alla fall och jag ignorerade på nytt. Sen började tjatet om att vi skulle dansa. Jag tackade vänligt nej, och förklarade dessutom att jag dansar inte, varken vill eller kan. Han kom och frågade hur många gånger som helst, jag tackade nej, men han skulle lära mig bla bla. Jag glömde bort mig nånstans och blev upplurad av nån annan, och då kom han igen. Ja, tänkte jag, det är väl lika bra att ha det överstökat då så slipper jag honom sen. Han fick sin jäkla dans, och jag fattar inte ens varför man vill dansa med nån som inte kan? Men nu var det avklarat i alla fall. 

Det gick väl nån timme och jag hamnar själv på en bänk och alla som satt omkring mig dansar. Nu kommer den här snubben igen, han säger nåt och jag hörde inte riktigt så jag svarar typ, jaja och så viftar jag lite med handen och tittar mot dansgolvet. Ska vi det då? Säger han. Och jag tänkte, shit, vad sa han egentligen? Så jag får vrida örat bättre dit och jag frågar vad han sa. Jag vill gå i lag med dig. Jag börjar skatta, vad fan menar han med det? Han sträcker ut sin hand mot mig och jag bara, nej nej nej, det ska du säkert inte. Jag ser mig omkring och ingen är tillräckligt nära, och nån röst har jag inte heller så jag kan kalla på nån. Du gillar ju mjuka killar, säger han. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, jag kan inte sluta skratta samtidigt som jag är jäkligt förödmjukad. Nej det vet jag inte, svarar jag. Du dras ju bara till missbrukare, har jag hört i alla fall. Nu har skrattet slutat och jag känner mig rätt förbannad istället, alltså du, säger jag, jag har haft sambo i 16 år. Jaja, säger han, det är vad jag har hört (har jag glömt berätta att han ser sjukt slemmig och äcklig ut?) och sen fortsätter han med, du vet inte vad du missar. Sen gick han. 

Det var obehagligt faktiskt. Så obehagligt att jag inte gick på toa på lång tid efter, för toan är en bit iväg. Jag såg inte honom längre, men det betydde ju också att jag inte visste var han var. Jag fick eskort sen iaf. Men annars var det kul, så kul att jag kom hem halv 4 på natten, hehe. Min missbrukarsambo vaknade och jag var tvungen att berätta historien innan han somnade om. 

Danskompis och toa-eskort. 

Snappar du? 

Det är ett onödigt tidsfördriv, men ack så roligt ibland. Idag satt jag och Nikki och höll på och så kom vi till kaninen. Först tyckte hon det var roligt men när hon öppnade munnen blev hon rädd, haha. Sen bytte jag ansikte med Linnea och skickade till henne, undrar om hon ser det?
Är du en snapchattare kan du väl lägga till mig. Jag vill se dina roliga bilder 😘 pitbullemma

Är detta vad jag har att vänta? 😱

Gamla bilder 

Det var en tuff dag på jobbet idag också, därför får ni hålla tillgodo med lite gamla bilder som mamma skickade till mig. Tycker mig se viss likhet med Nikki, håller ni med?

Dagen innan min fjärde födelsedag. Mamma hade flätat mitt hår och hur DET såg ut på min födelsedag får hon nog leta i ett annat album efter. 

Tre Volvo-raggare 

Idag slutade jag lite tidigare och när jag kom hem stod det en grön 142 på parkeringen. Linus har tjatat om en bil ett tag nu och han är ju glad för 140:or. Han har tydligen en snäll pappa (annat var det på min tid, ville man ha nåt fick man köpa själv (men så har vi inte samma fader heller)) och pappan köpte honom en bil förra helgen. Både jag och mamman var typ eld och lågor men Linus var värst som till och med sov i sin nya bil. 

Nu har ju inte Linus körkort, och kommer inte ha på minst ett år heller så han får ju nöja sig med att åka. Jag är inte svår på att ställa upp. Så vi har glidit fjortontvåa ikväll. Vilka känslor som kom upp när jag startade och körde. Som ett barn på julafton. Vi hade en sån när jag var liten, fast med en femma på slutet. Samma färg, samma ratt, och samma läte. En gammal förgasare låter annorlunda och när bilen baktände när jag stannade kändes det som tiden vreds tillbaka. 

Morgan hade en 242 när vi blev ihop. Den var ferrari-röd med 740-turbofälgar och gick som fan. Det fanns elhissar men det funkade inte som det skulle och man fick ta och lägga ihop två sladdar, av tre. Tog ett par fick rutan ner, och sen skulle man byta den ena för att få upp rutan. Tog man fel fick man en smäll och det blixtrade. Jag skulle vilja ha en 240 igen. Med en femma på slutet. Skiter sig allt en dag och jag inte har råd att ha passaten vill jag ha en 245. -90 till -93. Jag har haft två 245:or, den första var vit med hijackers och den lenaste servo jag känt. Oturligt nog köpte jag ett sämre exemplar och trösklarna var upprostade tills den skulle till besiktningen. Då hittade jag en vinröd, den var en -90:a och det är lite speciellt faktiskt. Hehe. Första årsmodellen med stor bakruta och då blev också bakluckorna bättre. Den var vrålfin och hade elhissar runtom, blank som fasen och cd-växlare för 10 skivor. Lyx. B230F motor, bästa motorn. Det enda som störde mig var att inredningen var brun. Fulaste färgen ever. Jag älskade min bil. Av nån anledning tyckte jag att jag ville ha nåt sportigare och köpte mig en Peugeot 205 gti, och sålde min fina Volvo. Det dröjde inte många månader tills jag märkte vilket skit jag köpt i peugeoten och nu saknade jag min Volvo. Vet du vad jag gjorde? Jag åkte och köpte tillbaka den. Glad i hågen körde jag 245 igen i några månader, men nu var det ju så att jag tyckte att jag blivit lite äldre, och på den tiden var egentligen en 850 min drömbil. Så jag åkte till banken, hittade en 855 med Italien-turbo, sålde tillbaka 245 till förra ägaren igen och gasade turbo. Sämsta skit jag haft. Efter fyra månader ville jag köpa tillbaka min 245 som nu fått vita blinkers (min våta dröm 2005) och nya dämpare. Nu skrattade dom bara åt mig och körde nåt jävla rally med min bästa bil ever så den dog. 

Ja men nu är vi ute och gasar med fjortontvåan, det går inte så fort för jag vill njuta av varje minut. Vi kör till lokalföreningen och tankar, Linus får ta kort på mig som jag kan lägga ut på instagram och så får jag kolla motorn. Jag fattar precis vad mamma menade, man vet vad varje grej heter till skillnad från bilen man kör i vanliga fall. Den är fin alltså. Vi kör en liten omväg hem och det börjar regna. Det är nog dom minsta vindrutetorkarna jag sett. Jag skrattar. Sen uppräcker vi att det regnar in. Då skrattar ingen. Sen regnar det på Rocky. Sen säger Rocky att Linus bil är rätt sleten. Vi skrattade igen. 

Och just det, vi var ju tre Volvo-raggare. Min mamma, hon har minsann kört Volvo så länge jag kan minnas, och på sånt har jag bra minne! (144, 145, 245 kzp, 745, 745meh, 945bwp, V70kzp, V70, v70||efo)

”Ska vi mata ankan?”

Nu har jag jobbat min första dag. Det mesta satt kvar, men dom hade flyttat massa grejer så jag sprang runt rätt ofta och letade efter grejer. Och så hittade jag inte rätt knappar på kassaapparaten heller. Jag har varit dyr i drift och lyckats 1) sälja fel öl till en kund som kom tillbaka och den fick jag hälla i vasken 2) tappa kakor med lullull upp och ner 3) slå sönder en kaffekopp. Annars inte så många missöden. Inte tappat hela högen med tallrikar idag heller, och ingen bricka med glas, och inte ens fått skäll. 

Ikväll frågade en av mina kolleger om jag ville följa med och mata ankan. Jag trodde först han gav mig ett sånt där oanständigt förslag, men jag skulle aldrig kunna tro det om honom. Så jag tänkte att det var en omskrivning av nåt, vi kanske skulle äta glass? Men nä, det fanns minsann en anka! En gräsands hona hade byggt sig ett bo mitt på vår uteservering, i en kruka. Där låg hon på en hel massa ägg, och min kollega tyckte så synd om henne för kråkorna är tydligen överjävliga. Så han gav henne mat och vatten så hon inte skulle behöva lämna äggen så länge. Så jäkla fint. Helt otroligt hur kamouflerade dom är, jag var ända framme vid krukan innan jag såg henne. Längtar tills bebisarna kläcks. 

Jag var så förbannat nervös i morse att jag ger mig fasen på att jag gick ner dom där envisa tre kilona innan jag åkte. Bra grej visserligen eftersom nummer två inte funkat på massa veckor. Jag har inget att vara nervös för egentligen men jag är ju av det släktet som vill göra bra ifrån mig. Att yra omkring och inte veta vad jag ska göra, eller missa något är skitjobbigt för mig. Jag vill inte vara bättre än nån annan, men inte sämre heller. Jag hoppas jag kan känna mig säker snart. 

Girls night out

Igår hade ”tjejgänget” träff. Jag, Ida, Madde A, Madde B och Annelie. De första fyra har gått tillsammans i skolan från lekis till 9:an, Annelie kom till i 6:an. Vi försöker ses ett par gånger om året och det är inte alltid så lätt. Häften av oss har skaffat en flock ungar och resten jobbar röven av sig, och den här träffen har diskuterats sen början av januari men nu blev det dags!

Vi träffades på Khai & Mui så det blev god mat. Fin buffé, inte så god pekingsoppa (ångrar nästan att jag började fylla magen med den), sushi och friterade bananer till efterrätt. Jag hade tänkt ta mig ett glas vin eftersom jag åkte men jag blev så irriterad över att dom endast tog kortbetalning så dom fick inte tjäna några extrapengar på mig. 

Det är så roligt att prata om gamla minnen. Vi pratade om när jag tog hål i öronen och alla var så involverade i det, om Björn och hans kostym som han hade tre klassfoton i rad och sista året var byxorna som shorts, men han tyckte så mycket om sin kostym. Om läraren Tomas som skulle visa att han kunde stå på händerna och spräcker byxorna mitt framför oss. Och vi har ju tragiska minnen också, som tjejen som hade lite efterblivna föräldrar, hon var också det och hennes bror med. Tjejen bjöd på kalas och det var INGEN som ville gå. Vi blev alla utskällda av vår dåvarande fröken för vi skulle minsann gå! (Med all rätt). Och vi skulle uppföra oss och vara snälla. Det var nära på misär hemma hos tjejen och det var så himla synd om henne. Hennes bror var helt sjuk i huvudet och hon berättade en gång att han stoppade in hennes huvud i sin bil och sen slog han bildörren mot hennes huvud. Hon var absolut inte mobbad på nåt sätt, alla tog lite hand om henne men att åka på kalas hos henne blev för mycket. Hade detta varit idag hade inte hennes föräldrar fått behålla sitt barn.  

 Ida, jag och Madde B. Linslusen Eddie i bakgrunden, och fröken Inga. 1:a klass i vittskövle skola. 

Vi pratade om hur fan våra föräldrar klädde oss. Kolla bara, rosa kalasbyxor och bruna skor. Jaja, det var ju kravlöst i alla fall. Ida hade med sig gamla bilder och jag måste kolla vad jag har här hemma. Vi satt kvar på restaurangen en halvtimme efter dom stängt, hoppsan. Och sen satt vi i gallerian och pratade en timme till. Tänk så många år vi känt varandra och håller fortfarande ihop. Så jäkla roligt!