Alltså, hur jobbiga kan två ungar va egentligen? En som bara bråkar, skriker och gör tvärtom vad jag ber om. Nästa vägrar sova och bara gnäller och gnäller. Och när hon äntligen tystnat måste Rocky skrika så hon vaknar, eller så ska han va ”snäll” och lägger alla sina saker på henne i vagnen. Samtidigt försöker jag göra nåt vettigt men dom här ljuden bara maler i mitt huvud att jag bara vill skjuta skallen av mig. Hur pallar folk? Eller har jag ovanligt jobbiga barn? Jag skrattade när jag fick öronproppar i nåt gravid-paket, men nu fattar jag.
Det bästa med att det är måndag är att jag får faktiskt komma härifrån, tänka på nåt helt annat. Hundskolan! Jag har ett par ”egna” hundar på kurserna som behöver lite extra hjälp/problemlösning och med den ena hunden gjorde vi såna framsteg idag! Han kunde vara med i gruppen utan att gå helt bananas, matte har blivit så himla bra på att se sin hund, och hur hon ska jobba med honom innan han flippar ut. Vera har agerat trygghet för honom några gånger och sen jag upptäckte det har hon fått följa med när jag har kunnat. Och idag gick det ju så bra med honom att dom jobbade själva, så Vera hon visade på alla sätt och vis HUR sugen hon var på att jobba, och hon är verkligen en kul hund när hon är i balans. Så jag satte mig ner på marken för att mysa med henne och hon fick en riktigt kel-genomgång. Så upptäcker jag nåt, jag blir alldeles kall, fan, hon har två knutor bland tuttarna.
Vera får inte vara sjuk. Inte nu, inte sen. Vera ska dö av ålderdom när hon är gammal. Inte nu. Hon fyller 6 år nästa vecka. Snälla håll tummarna för att detta bara är nån fett-knuta. Jävla skitdag.
Emma 