Kategori: Djuren

Det kom ett brev, jag som aldrig får brev om det inte är en räkning. Jag öppnade och blev gratulerad till 2-priset. Jag fattar ingenting, jag har inte en aning om att jag ens har varit med och tävlat nånstans? Men 100:- på evidensia i kristianstad kan man ju alltid ha nytta av. Särskilt eftersom jag såg på deras sida att de har kastreringskampanj just ju. 

Grattis till vinsten Kattnisse. Snipp Snipp.  

 

Min morfar (världens bästa morfar) kunde allt! Han var väldigt kreativ, byggde grejer och hade koll på det mesta. Han kunde också ”snöa in” på saker och under en, eller flera, period byggde han äggkläckningsmaskiner. Han byggde en stor en gång och den står fortfarande kvar i hans hus. Sista gången han kläckte i den kommer jag ihåg, det är säkert 25 år sedan men jag kommer ihåg att vi körde runt och köpte ägg av folk. Ut kom säkert 15 kycklingar av olika raser. Jag kommer särskilt ihåg några små svarta höns med en stor vit hätta som vi fick klippa för att dom överhuvudtaget skulle se något som vuxna. Och så en gul liten höna som la gröna ägg. Hon var min. 

Nu går jag ju i hönsköpartankar och jag blev tillagd i en grupp på Facebook där man sålde ägg som man fick kläcka själv. Alltså jag blev så sugen. Tänk att få kläcka sina höns själv, och tänk så tama dom blir när man håller på med dom sen dom är små. Så jag åkte och kollade på kläckaren men jag vette sören om man kan klura ut hur den funkar. Lite trist att köpa ägg och det sen inte blir nåt av det. Så jag kollade på nätet istället och det var ju inte billigt. Det blir inte direkt lönsamt att köpa en kläckare för att kläcka en gång. Synd, det bästa hade ju varit om man kunde fått låna en istället.  

 

Nu är vi på rätt sida av året av jag funderar på hur det ska se ut när jag skaffar nya höns. Jag vill ju gärna att jag ska kunna hålla illerminkar ute men jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Vi har pratat om att sätta svetsat nät runt hela hönsgården och det skulle väl vara fullt möjligt om än lite dyrt. Men hellre det är döda hönor. Frågan är om det hjälper och illerminken inte klättrar över?

Jag har ju nät på marken på utsidan av hönsgården och Morgans idé är att lägga det inne i också. Jag tycker det är en skitkass idé då jag vill kunna gå in och gräva ett hål så hönorna har nåt att sprätta i. Hade jag haft kaniner däri hade jag köpt det, men inte nu. 

Jag har redan bokat en tupp och hade det inte varit för att jag inte vet var jag ska sätta fällan hade jag hämtat honom redan. Känns så jäkla tråkigt att ha tomt därute. Och nej, jag har inte fångat nåt i den än. Och sen är det väl rätt bra att vänta lite ändå så det hinner växa upp en liten djungel i hönsgården. 

 

Jag kollar fällan hela tiden men fortfarande ingen fångst. Det här och en annan grej har gjort att jag inte alls kunnat sova i natt. Den fick ju med sig tre hönor som jag antar den sitter och kalasar på, och den kommer väl inte tillbaka förrän den är hungrig igen. Har jag då otur tycker den att mina kaniner är mer lockande än en gammal höna som den redan tömt blodet på. Det värsta är ju att illerminkar dödar för att det är kul, inte för att den är hungrig bara för då kunde den ju nöja sig med en i taget i alla fall.  

 Jag har ändå varit skonad, vi har bott här i 13 år och haft kaniner lika länge men vi har aldrig haft påhälsning av såna här djur. Det var en gång för 3-4 år sedan som jag hade kaninerna i hagar, då fick jag råttor som åt upp ungarna. Inte så kul det heller men jag hade de vuxna djuren kvar i alla fall. 

Och jag kunde verkligen inte sova i natt. När klockan var ett gick jag in och la mig hos Rocky i hans säng och mös lite. Han vaknade inte ens så såhär mycket gos har jag inte fått av honom på länge. Jag halvslumrade lite och sen vaknade Rocky och tyckte jag tog för stor plats så jag fick gå tillbaka till min säng igen. Sen har jag sovit lite till och från, nu längtar jag bara till Nikki vill sova middag för det tänker jag också göra. 

Jag har mått så kasst idag, synen av mina stackars höns följer mig hela tiden. Jag har googlat just det här att huvudena var avbitna, och svaren är typ att det kan vara vad som helst. Grävlingsunge eller räv är uteslutet i alla fall, båda hade behövt ett hål för att ta sig in eller ut. Den som varit där måste ha tagit sig in genom en maska i nätet, det är vanligt hönsnät vi har förutom precis vid huset för där är det lite finare pga kycklingarna som inte hittade in annars. Vi hade en mård när vi bodde i lökaröd, han bet ihjäl en kanin om dagen och när han insåg att han inte fick ut den grävde han över den. Den jävelen sitter uppstoppad på väggen nu. Men när en mård tog Linnéas kaniner slaktade han bara dom, och lät dom vara sen. Tror till och med att han missade en som överlevde. Sen kommer jag inte ihåg hur illerminkarna betedde sig, vet att en anföll mammas toffel en gång, men den dog innan toffeln. Och vad jag kan läsa mig till brukar de bara bita ihjäl och suga blod sen är dom klara. Hönsen var ju tomma på blod i alla fall.  

 Oskyldig till mina höns. 

Jag antar att det hänt igår på dagen eftersom de var ute i hönsgården. Morgan brukar ta hand om stängningen när han går ut på kvällskissen med hundarna, och då sover hönsen sen länge och det är mörkt där dom bor. Så jag vet att han brukar lysa där låset är för att se, men inget mer. Men det spelar ingen roll, vi hade inte kunnat göra nåt annorlunda ändå. 

Morgan tycker att jag ska skaffa lite aggressivare höns nästa gång, men jag vill inte ha några surhöns, jag vill ha såna här sällskapliga, tama och roliga höns som dessa var. Som kunde vara med när vi höll på hos kaninerna och som alltid var glada och kom fram när man kom in. Skit skit skit! Om den nu var hungrig kunde den ju ätit en råtta, dom håller jag inte så kärt.  

 Gissa bajset? Mysteriskt bajs jag hittade under burarna förra veckan – ledtråd?

Okej, första natten i nytt sovrum. Jag har sovit som en stock och vaknade bara till när jag höll på att trilla ur sängen. Morgan morrar lite över att han fick byta sida och kanske lite till över att tv:n funkade som jag sa. Nu är det lite finlir och hyllor och lampor ska flyttas. Jag vaknade kvart i nio, satte på kaffe och gick ut med hundarna och skulle släppa ut hönsen. När jag kom fram till hönsgården såg jag att där låg något som såg ut som min tupp. Och jodå, det tog ju en stund innan jag gnuggat ögonen klart och kunnat fokusera, och där ligger tre av mina hönor, och min tupp.  

 Jag håller tummarna att mina tre andra hönor ska vara kvar i hönshuset, men tur har jag ju aldrig ändå. På något vis har den här illerminken, för jag är rätt säker på att det är en iller eller mink, fått med sig tre hönor utan att göra hål i nätet. De andra fyra har han dragit ut huvudet utanför nätet och käkat av det. Det är fjädrar överallt och jag mår så jäkla illa. 

Jag frågade på Facebook om nån hade en fälla att låna ut och Linnéas Kalle hade en jag kunde låna och min kusin hade en. Så nu har jag laddat två fällor, en med en höna utan huvud, för det ser ut som den varit där igen när jag hämtat fälla, och resten har jag lagt undan i väntan på begravning. Jag måste ha tag i denna nu, innan den ger sig på mina kaniner. Den har ju redan gett sig på lillekatten som kom in haltande och alldeles svullen på benet, där han har ett sår på insidan nu. Och så hade akvariet jag har dammyngel i spruckit. Bra dag. 

Vi har haft en del hittekatter här sen vi flyttade hit. Jag vet fortfarande inte var alla kommit ifrån, Nisse hittade ju nån på vägen och lite senare hittade vi två till i källaren. Vi trodde först att dom var kullsyskon men när vi väl fick tag i dom förstod vi att så var det inte. 

Första gången det hände var för 7-8 år sedan, en gul och en trefärgad. Dessa tog en av hundarna hand om, och det gick väl rätt bra, hon fixade fram mjölk och dom fattade hur man diade en hund också. Tyvärr blev det kallt en natt här, Nikita samlade ihop källingarna under sig, och på morgonen när vi kom ner var det rätt kört. 

Sen var det en gång för nåt år sedan bara, på den tiden när jag hade byggt hagar till kaninerna och råttorna kom och åt ungarna. Jag hade massor med fällor uppe. Sen blev det kallt och jag tog in fällorna i källaren, fortfarande laddade och burfällor såklart. En dag hade vi fångat nåt och innan jag gnuggat klart ögonen och fattat det var en katt.. 

 Denna katten döptes till Lara Croft för hon var en jäkel på att hoppa. Hon var inne i ett halvår och blev hur tam som helst, sen gick hon ut en dag och blev vild direkt. Jag fick tag i henne en gång till och det gick fortfarande bra när hon var inne, men ute var hon helt livrädd. Hon låg överkörd senare det året. 

För två år sedan när jag skulle åka till jobbet satt katten Ernst och skrek på trappan. Jag ignorerade honom så gott jag kunde för jag var stressad som alla morgnar. När jag kom hem igen satt han fortfarande där, skrikande, och när jag kom närmre sprang han mot källaren, fortfarande skrikande. Jag trodde maten var slut och följde med för att fylla på. I matskålen hittade jag en kattunge, hur den hamnat där – om det var Ernst eller en mamma, vet jag inte. Men han var jätteliten och kunde inte äta av maten han låg i iallafall.  

   Han var så liten att jag trodde faktiskt inte han skulle klara sig. Jag jobbade som en tok den sommaren och jag fick lämna iväg honom flera gånger så nån kunde ge honom flaskan när jag inte kunde. Han fick aldrig ens ett riktigt namn utan kallades lille-katten, och det gör han fortfarande. Fast Rocky fattar inte och kallar honom antingen; halvstora-katten eller stor-katten. Vad han känner för liksom. 
Och just nu bor bara lille-katten och katt-Nisse här. Två hittekatter som är ena riktiga livsnjutare, fast på varsitt håll. 

När jag kom ut i morse och skulle plocka ägg hos hönsen blev jag lite rädd. I en av fällorna hade jag fångat en fet jäkla råtta. Totalt vansinnig sprang den runt i fällan och försökte attackera mig så jag knappt kunde få tag i handtaget. Sjukt vidrig. Problemet är ju att avliva dom seglivade jäklarna, den förra gick lätt men denna var lite, ehum, svårare om man säger så. Men den dog iallafall och eftersom jag är så sjuk i huvudet fick jag leta upp en tumstock för att mäta fanskapet, och den bilden skickas nu till folk som får glo vare sig de vill eller inte. 35 cm råtta, inte undra på att det går åt mycket hönsmat.  

 Jag hade råttor här för ett par år sen, då åt dom upp mina kaninungar och innan jag visste vad det var gick det åt mycket mat, och många ungar. Då utrotade vi dom med en gammal portabel sachs-motor, som vi körde igång och lät avgaserna åka ner i gångarna. Dom försvann då iaf. Hoppas det funkar en gång till. 

Och nej, jag känner ingen kärlek för råttorna, men jag fick lite länkkärlek av Linnea igår. Jag tyckte hon gjorde ett så fint inlägg till mig, och hon beskrev mig som jag vill vara. Noll krusiduller hos mig. Här kommer länk till inlägget.