Vet ni? Nu var det hiskeligt längesen sist, men jag har en bra förklaring. Vädret! Har ni nånsin varit med om mer fantastiskt väder? Det är varmt och skönt och jag är så glad. Jag är en sån som i vanliga fall brukar pricka in att jobba när det är fint väder, men nu är det ju fint alltid!
Och jag testar lite idag. Jag har nämligen ny telefon. Lite klurigare att skriva på (iPhone 5s was the best) så stavfel kan förekomma (jag är inte full)
Man kan tycka det är lite otippat att jag skaffar en ny, eftersom jag är så snål, och tanken var inte att köpa en ny. Jag hade en 6s innan och den funkade rätt bra, jag hörde lite dåligt i högtalaren men det kan jag stå ut med för ett billigt abonnemang. Den var nästan 3 år gammal och tarmen har sugit lite efter en iPhone x, men snål då som sagt. Sen blev jag nr 2 att bada i dammen.
Vi hade besök i söndags. Min kusins tjej och deras lille pöjk som fyller 2 i oktober. Han hade skoj här, och han klättrade själv upp och åkte rutschkana och han körde gator, han tittade på kycklingar och kaniner och getingar, och tiden gick och vi vuxna satt och snackade. Sen var han borta. Vi kallade och gick efter där han sist sågs, och jag var rätt lugn. Jag var säker på att han satt och tittade på kycklingarna. Så säker att jag nämnde på vägen att ”vi har inte hört honom trilla i dammen i alla fall, haha”. Så kommer vi fram där han var sist, men jag ser inte honom. Jag funderar ett par sekunder på om jag ska gå mot vägen eller dammen? Vi kallar igen och jag tar ett steg fram och tittar igen. Jag ser att han sitter precis vid dammen så jag pinnar dit, lite rädd att han ska trilla i, men ändå rätt säker på att han inte ska göra det.
Sen bara ser jag hur han bara tar sig fram, och rakt ut i vattnet. Jag är så jäkla nära honom att jag tror jag är Jesus som kan gå på vattnet och bara kliver efter. Det blev kallt. Jag fick tag i ungen och tanken går genom huvudet, hur ska jag komma upp, kommer jag ut på det djupa kommer jag inte upp, kan jag simma?” Camilla får tag i Chris, som nog inte är speciellt rädd för att han kom i vattnet, utan mer för mig som inte får fram orden ordentligt, tänk kallt. Camilla drar upp mig ur vattnet och då kommer jag på att jag har telefonen i bakfickan..
Jag kutar in till Morgan som tittar på mig med världens största ögon, det bara rann av mig, och sen fick han skruva sönder telefonen. Det tog ett dygn för skärmen att rätta till sig, och högtalaren la av helt nu, men den är igång och jag kunde synka ihop gammal mobil med ny. Skönt!
Så lille chris blev den första att bada i vår damm, och jag blev bara tvåa. Så är det alltid, sist på bollen. 😉
När jag kom hem ångrade jag mig så klart men för att lösa mitt velande tänkte jag beställa på nätet istället. Googlar och inser att det jag tyckte var dyrt, var halva priset mot vad det kostade på nätet. Nåväl, nu fick jag svar på vad dom olika konstiga namnen betydde och jag bestämde mig för ett i modell ”häng”, lägg i varukorg och köp! Tänker tänker tänker, WEBSIDAN KAN EJ VISAS. Jag försökte flera gånger, men nej, det funkade inte.
Sen kom myggorna. Jag hämtade myggmedel och smörjde in oss alla, det hjälpte inte. Dom var helt tokiga men jag ville ha ner det där trädet i marken, men jag fick erkänna mig besegrad när hunden liknade en majskolv. Det här är det värsta jag varit med om sen Limhamn 2011 när Vera blev biten blodig och Tengil fick åka akut till djursjukhuset för han var så biten att han fick en allergisk reaktion.


Jag har även fått nån grej för blommor? Jag vet inte vad det är med mig men en bukett tulpaner på mitt gamla linneskåp gör mig tillfreds. Jag trodde aldrig att jag skulle äga fem vaser. Och jag har köpt massvis med rosor i kruka – hade en hel roskyrkogård i köksfönstret ett tag, men nu har jag till och med lyckats få en att överleva OCH slå ut en gång till. Jag köper bara rosa rosor men den här blommade i vitt? Fattar ingenting.
Här är en bild jag skickade för flera dagar sen, fattade inte varför den inte kom fram? Blomman fick vi av en kund efter han tappat ett brev till försäkringskassan utanför dörren på jobbet. Jag la brevet på en hylla och där låg det över en vecka innan jag kom på det igen. Jag hittar mannen på ratsit till slut och ringer honom, han är inte ett dugg trevlig för han tror att jag är en telefonförsäljare, men vi löser problemet och han vill att vi river brevet i småbitar. Ett par timmar senare kommer han förbi jobbet (en jäkla omväg från långt ner på Österlen) med en jättefin blomma, han var väldigt tacksam över att vi letade upp honom. Det tyckte jag var gulligt av honom.
Glad i hågen beställde jag båda och tänkte skicka tillbaka den som inte var så snygg, eller passade den numera svullna kroppsformen. Sen väntade jag i tisdags på ett mail där man kan följa försändelsen, och sen kom jag på att folk jobbade visst inte i tisdags, det var bara jag som gjorde det. Sen väntade jag i igår, och sen fick jag gå in och kolla på hemsidan och tro det eller ej, men det är 7-10 dagars leverans! Vem kunde ana? Så nu har jag väl ingen klänning, trots mitt halvhjärtade försök.
Nikki kramar tomten, eller var det tomten? Det kanske var morfar? Man kan ju tro det eftersom hon vinkade och skrek ”Hej morfar” när tomten knallade in hos farmor och farfar..








