Ny kategori 

Jag behöver skapa en ny kategori här på bloggen. Den får heta nåt i stil med ”arga chefen” eller ”bossen har talat”. Vi har sagt att vi borde skriva en bok om allt han säger, men så vitt jag vet har ingen ens börjat skriva på den här boken. 

Han är hård min chef, men det är ordning och reda, han säger till om nåt är fel. Ibland är han lite väl petig, men i gengäld vet man att inget är halvdant. På nåt vis är det lättare att jobba om man har press på sig att saker och ting ska vara på ett visst vis, och man släpper inget och tänker att, ”äsch det får bli som det blir”. Allt har en plan. 

Jag har hört honom gapa och skrika, men det är aldrig för att vara elak utan hela tiden för att man ska förbättras. Men visst, första veckan jag var där och skulle göra en blandssallad till en catering (med hans höga mått, ingen sketen sallad, tomat, gurka där) jag visste varken hur mycket, hur fint och jag fick inte fråga, jag fick nån slags panikattack där och bara började böla, det tog aldrig slut. Men jag lärde mig nåt i alla fall. Nu kan jag göra en blandssallad som nästan håller hans mått. En gång hade dom bönor på salladsbordet. Jag tyckte dom såg för äckliga ut så jag frågade om dom verkligen skulle se ut sådär? Han kallade på min kollega, och när hon kom fram, slängde han bönorna i bordet och skrek ”varsågod, här är din middag”. Hon la aldrig ut fula bönor på salladen igen. Och en gång skulle vi ha en fest, vi planerade hela dagen med dukning och viner och 5 minuter innan gästerna kom frågade min kollega vad dom skulle äta. Det skulle hon aldrig ha gjort, chefen blev högröd i ansiktet och jag undrar om det inte flög lite bestick också. Både hon och jag lärde oss att fråga i god tid om det inte stod uppskrivet nånstans. En gång hade han catering hela morgonen och jag fick förbereda vad vi skulle ha som dagens. Han hade massa åsikter om hur mycket jag gjorde, och hur jag gjorde det. När klockan slog servering tog han av sin kockmössa och sa: så kul det ska bli i serveringen idag. Sen gick han. Där stod jag med 50 kilo fläskfilé som skulle skivas, och såklart kom det jättemycket folk också den dan. Han stod i kassan och ville säkert bara att jag skulle skrika på hjälp, men det gjorde jag inte. Jag höll ut hela rusningen, maten räckte och min plan funkade. Mitt självförtroende höjdes en bit och det var hans plan för dagen. 

Det händer grejer hela tiden, det är inte så kul när man är ”mitt i”, men en stund senare är det förlåtet och man skrattar, och pratar om att skriva upp det i den där boken. Han skulle nog kunna skriva en bok om oss också. 

Vad är det för fel? 

Det delas på Facebook, det skrivs i tidningen, visas på instagram – LÄMNA INTE HUNDEN I VARM BIL. Dessa delningar ser jag varje dag, och varje dag ser jag att nån har räddat en överhettad hund. Vad är det man inte fattar? Alla har inte Facebook, alla har inte instagram och man har kanske inte tidningen heller, men man har väl ett sunt förnuft? Eller radio, eller tv, eller har hört nån säga det? DET BLIR VARMT I BILEN. Det kan väl ändå inte komma som en överraskning? Man vill ju inte själv sitta i den varma bilen utan att ha alla fönster helt nervevade. Din hund sitter inte kvar när alla fönster är nervevade? Jag har ett jättebra tips till dig, det stavas B-U-R. Då kan du veva ner alla rutor OCH öppna bakluckan. Risken för överhettad hund minskar nu rejält. 

Och till den andra skaran av människor, det är inte olagligt att ha med sig hunden på tur. Nån har sett en bil på en parkering nånstans, och det satt en hund i bilen. Det är kväll, 13 grader varmt och solen står inte på längre, MEN DET ÄR ÄNDÅ FÖR JÄVLIGT. Är du säker? Vid den tidpunkten tar det lite tid innan bilen uppnått för hög temperatur, man hinner springa in i affären för att köpa sin mjölk. Gör ingen häxjakt av det här, se till att sprida information istället. 

Och på tal om information, det är olagligt att ha hunden lös inne i bilen. Den ska i så fall sitta fastspänd i en sele, men jag förespråkar bur eller grindar. Det är faktiskt jäkligt praktiskt, bara till att öppna allt som går om man nu måste lämna bilen en liten stund. Fast det bästa är ju faktiskt att lämna hunden hemma såna här varma dagar – om ni inte ska åka och svalka hunden nånstans vill säga. 

Bildkälla

”Ska vi mata ankan?”

Nu har jag jobbat min första dag. Det mesta satt kvar, men dom hade flyttat massa grejer så jag sprang runt rätt ofta och letade efter grejer. Och så hittade jag inte rätt knappar på kassaapparaten heller. Jag har varit dyr i drift och lyckats 1) sälja fel öl till en kund som kom tillbaka och den fick jag hälla i vasken 2) tappa kakor med lullull upp och ner 3) slå sönder en kaffekopp. Annars inte så många missöden. Inte tappat hela högen med tallrikar idag heller, och ingen bricka med glas, och inte ens fått skäll. 

Ikväll frågade en av mina kolleger om jag ville följa med och mata ankan. Jag trodde först han gav mig ett sånt där oanständigt förslag, men jag skulle aldrig kunna tro det om honom. Så jag tänkte att det var en omskrivning av nåt, vi kanske skulle äta glass? Men nä, det fanns minsann en anka! En gräsands hona hade byggt sig ett bo mitt på vår uteservering, i en kruka. Där låg hon på en hel massa ägg, och min kollega tyckte så synd om henne för kråkorna är tydligen överjävliga. Så han gav henne mat och vatten så hon inte skulle behöva lämna äggen så länge. Så jäkla fint. Helt otroligt hur kamouflerade dom är, jag var ända framme vid krukan innan jag såg henne. Längtar tills bebisarna kläcks. 

Jag var så förbannat nervös i morse att jag ger mig fasen på att jag gick ner dom där envisa tre kilona innan jag åkte. Bra grej visserligen eftersom nummer två inte funkat på massa veckor. Jag har inget att vara nervös för egentligen men jag är ju av det släktet som vill göra bra ifrån mig. Att yra omkring och inte veta vad jag ska göra, eller missa något är skitjobbigt för mig. Jag vill inte vara bättre än nån annan, men inte sämre heller. Jag hoppas jag kan känna mig säker snart. 

Sista dagen 

Jag googlade prickar istället för feber igår, först hittade jag nåt om scharlakansfeber och jag tyckte det stämde in. Men precis under det stod det om tredagarsfeber och det har jag hört talas om, men då att man har feber i 3-4 dagar utan direkt anledning. På sidan jag hittade igår stod det samma sak, plus att när febern gick ner kom det massor med prickar. Man hade lagt upp bilder och dom såg likadana ut som Nikkis. Så jag är säker på att det är det hon haft. Man skulle ha en feberfri dag innan man gick tillbaka till förskolan och det har hon idag. 

Imorgon går jag tillbaka till jobbet som planerat. Idag har jag min sista dag som föräldraledig. Jag ska strax gå ut med kycklingarna på gräsmattan, för sista gången. Jag har beställt en värmelampa så dom ska få flytta ut i boden när den kommer, helt ärligt är jag lite trött på att ha dom i köket nu. Dom släpper allt fjun nu så det är överallt, och så sprätter dom ut allt ur buren nu när de lärt sig det. 

Jag har massor med grejer som ska namnas, massor med tvätt som ska vikas. Jag har packat allt som ska med till jobbet, och när jag är klar med allt ska jag bara slappa och njuta av vår sista dag. 

Håriga ben och kaniner

Det har varit så fint väder och mesta delen av dagarna har spenderats ute. Nikki är fortfarande sjuk med feber på 39 grader så när hon har sovit passade jag minsann på att sola. Den här vita kroppen har ju knappt sett sol på två år. Förra sommaren var ju den sämsta sen 2012 när jag gick hemma med Rocky, jag hade väl inte shorts på hela sommaren. I trädgården är det väl inte så varmt men på vår uteplats är det helt underbart, och kläderna åkte av. Jag hämtade kokosolja i skafferiet och började smörja mina kycklingben. Jag blev chockad. Nåt har hänt sen graviditeten med Nikki, jag har fått långa svarta hår på benen, jag som alltid haft så tunna ljusa hår att det inte ens varit lönt att försöka raka av dom. När jag rakar, viker dom sig så dom ligger uppåt istället och det ser likadant ut när jag är klar. När jag epilerar, går dom bara av och det ser istället ut som jag glömt att raka benen. 2016 är året jag får ta tag i mina håriga ben. 

Vi måste prata lite mer om mina djur också. Fasen vad jag tycker det är skoj. Vi kan börja med pärlhönsen. Morgan har läst på ganska mycket om dom och deras beteende, och en av sakerna han läst är att dom ska vara rätt svåra att få att värpa. De kommer ju från Afrika och kräver värme, sen regn, och värme igen, sen sätter dom igång och värper. Mina har nog har det riktigt bra hos Veronica för igår la dom två ägg, och idag har det kommit ett. Jag sa att kläckaren skulle få vila nu men det tar jag tillbaka. Har dom nu lagt ägg ska jag minsann se om jag kan få pärliga kycklingar (som ser ut som vildsvinsbebisar). Och sen kan jag berätta om vår ankfamilj som kommer till kärret varje år, nu har kommit upp och lagt sig bredvid vår damm. Dom drar såklart när jag släpper ut hundarna men dom är ända framme nu! Jag tror dom blev kompisar med pärlhönsen. Tänk om dom också får bebisar, oj oj. 

Och så kan jag berätta att min jätteblandras honkanin har fått fem små ungar som nu börjar öppna ögonen. Hon är typ 25/25 % Rex och hermelin, och 50% dvärgvädur, hon är otterbrokad. Parade henne med en japantecknad hermelin, och av denna blandningen blev det 1 blå, 1 blå-ish, 2 svartbrokade och en blå Otter-brokad (❤️❤️) jättesöta små korvar. 

Eftersom jag börjar jobba REDAN PÅ TISDAG hoppas jag att Rocky kommer tycka det är kul att klappa kaniner så dom blir riktigt tama. 

Riktigt bra lämning!

Nyss hemkommen efter en riktigt bra lämning! Igår var första dagen jag skulle lämna barnen hela dagen, jag hade inte sagt nåt till Rocky i förväg för jag vet att det hade bara blivit en jättegrej och jag kanske inte ens fått honom till bilen. Han slängde sig på golvet och grät när jag sa att jag skulle gå, och det känns ju inte så kul. Jag fick bort honom till Jimmy och bad honom berätta om elden i vi såg i helgen och sen sa jag hejdå och gick.. Det hade släppt fort och han hade varit aktiv i samlingen, så så farligt var det inte. 

Jag bad om lite omändring till idag, och att nån skulle ta honom innan jag sa att jag skulle gå. Jag upplever att det är lättare om han är hos någon än att man ska tvinga honom upp på benen när han redan är ledsen. Så idag satte sig Jimmy på bänken, tog honom och pratade med honom och då sa jag hejdå. Han vände sig om mot jimmy och sa att han ville att jag skulle stanna, men Jimmy sa bara till honom att så blir det inte idag, vi gör som vi gjorde igår och mamma hämtar dig kl 14. Det var helt okej. Inget gråt, inget skrikande och det var så skönt att lämna idag. Jag kände att jag log hela vägen till bilen. 

Igår hade jag alltså fem (5!!) timmar helt on my own. Det var så jäkla skönt och så jäkla fel. Jag dammsög hela huset, tvättade, ringde dagis och hörde så allt var okej. Tog en kopp kaffe på uteplatsen, gav hundarna varsitt ben. Jag var på väg upp flera gånger för det kändes lite som att det var för tyst, undrar vad ungarna gör? Fick påminna mig hela tiden om att dom inte var hemma. Det var riktigt varmt och jag slängde av mig tröjan, gick ut och gav mig på nässlorna som vi har alldeles för många av. Fortfarande kändes det som nåt fattades och jag var på väg in flera gånger för att kolla ungar. Konstigt det där. Ja ja, jag plockade upp massor med nässlor, så det kliar fortfarande på fingrarna. Sen tog jag maskrosor till kaninerna så dom blev glada, kycklingarna fick känna på gräs och dom hittade en jättelång mask. Morgan kom hem och servade gräsklipparen, den fick nya knivar. 

Jag åkte mot Hundskola och när jag kom hem hade Morgan och Rocky klippt gräset. Bra ju. Tills jag kommer ut idag och ser att dom har klippt över min rhododendron som jag satte förra året. Det är nåt jag blir helt jävla tokig över, det är inte första gången. När vi flyttade hit hade vi pioner här på framsidan men när Morgan klippt den med gräsklipparen i fyra år fastän jag sagt till honom att inte göra det dog den. Sen satte jag en hallonbuske förra året och en dag när jag kommer ut har han grävt just där med grävmaskinen. Det är fanimej varenda gång jag planerar nåt om jag inte gör det på inhägnat/upphöjt område. Jag höll på med den förbannade hörnan vid postlådorna hela förra året för han klipper inte så nära staketet så jag ville ha blommor där i stället, och han vet vad jag köpt och satt där – ändå väljer han att köra över det. Jag vet inte vad jag kan hitta på för lämpligt straff. 

Valborg

Vi firade ännu en Valborg hos Andreas i gussaröd. Vi missade förra året för då var Nikki alldeles ny och vi tog Degeberga istället. Hon skrek sig genom alltihop och det var den dagen jag förstod att pattamjölk var inget för henne. Eller felet låg ju hos mig som bara gjorde slabbevann. Men annars brukar vi vara hos Andreas!
Detta året hade det tillkommit lite barn, en pöjk som var lite äldre än Rocky, och en pojke som var lite äldre än Nikki. Rocky och den här andra pojken hade roligt tillsammans, Rocky hade med sin bobcat och andra pojken en legobil. Sen körde dom runt på åkern vid sidan om vårt bål. Plötsligt blev det glada tillrop för pojkarna hade hittat dynga! Jättekul för dom ju, tills vi kom på att småpojkarna hade hittat storpojkarnas snopp-mätningsplats. Oh the joy..

Vi grillade korv i bålet och det var så jäkla varmt att jag inte stod ut med att sitta och hålla i grillpinnen, jag la den mot nån gren och lagom tills korven var klar trillade den ner i elden. Två gånger! Nikki och den här lille pojken satt mittemot varandra i varsin vagn och pratade, och lånade ut saker till varandra. Hur gulligt som helst. Jag vågade inte ha Nikki ”lös” direkt, hon ville ju mot värmen hela tiden. Vi gick in och småpojkarna tittade på tv och åt chips, vi andra åt ostbågar och drack vin (bara jag drack vin, resten ööööl) och Nikki slocknade i vagnen. Jag mötte några nya bekantskaper och det är alltid trevligt. 

Så jäkla kallt

Vad var det som hände? Vi skulle gå mot varmare tider, men jag tycker vi går mot kallare. Mina blommor har nästan frusit ihjäl, och jag såg ett magnolia(?)träd i byn där alla knoppar frusit. Det ligger snö i skogen mot Önneköp och det känns inte alls som slutet av april.  Jag fryser så det inte är klokt och jag bad Morgan (jättesnällt) om vi inte kunde skruva upp värmen – bara lite i alla fall. Han försvann och kom tillbaka med ett par raggsockor. Min mamma har stickat sockorna och hon är väl den enda som kan gilla den här kylan, bra businessväder. 

Nya skor

Inskolningen har gått riktigt bra idag. Rocky försökte spela över ett par gånger men jag lyckades avvärja det bättre än jag trodde. Det blev lite ”tuff kärlek” med att jag sa till honom att om jag skulle sitta där med honom ville jag att han skulle göra som jag sa. Att det funkade gjorde mig riktigt förvånad. 

Nikki blev lämnad med personalen den stunden jag satt med Rocky i ett annat rum. Hon hade blivit lite ledsen men det hade varit lätt att få henne på andra tankar. När jag kom tillbaka vill hon gärna vara nära, och det gör ju inget, man får passa på.. 

När dagen var slut åkte vi hem till en kompis och köpte skor. Dom jag hade plockat fram till Nikki var som sagt lite stora, och då hörde kompisen av sig och berättade att hon hade vi kunde ta. Jag älskar ju den modellen på skor så det kunde inte bli bättre. Imorgon är en ny dag, vi hoppas på ännu en bra inskolningsdag och jag hoppas kunna skriva en lite roligare blogg. 

Snipp-snipp och kafferep 

Katt-Nisse blev kastrerad i fredags. Jag valde faktiskt inte evidensia trots att jag har 100:- i presentkort där. Först ska man ju lämna katten där, och sen ska den hämtas efter nån timme så den hundralappen sparar jag in genom att bara köra till Maglehem. Och så är jag väldigt mån om att veterinären där ska få vara kvar, han har väldigt bra service, nära och jag har varit nöjd alla gånger jag varit där. Han plockar alltid in mig fastän han egentligen har fullt. 

Det värsta med att kastrera hankatter är den för jäkliga stanken efteråt, dom pissar ner sig och så ligger dom i det när dom vaknar upp i buren. Det är inte riktigt läge att tvätta en nyopererad katt heller, jag torkade så gott jag kunde med våtservetter men sen stod jag inte ut och låste in honom på toaletten, elak jag är. Vi kastrerade Kavat för ett par år sedan (blev överkörd strax efter (damn you gulakattajävel)) och jag kommer ihåg att han var rätt slö ett bra tag efter. Han kunde inte gå ordentligt på hela dagen, men Nisse han spatserade rakt ut ur buren och undrade varför han inte hade nån mat i sin skål. Och nästa dag är han jävligare än nånsin, attackerar mina ben, attackerar Nikki och springer som han har eld där bak. Han vägde hela 3.7 kilo och det är inte illa för en 10-ish månaders kisekatt. 

Wtf händer?

Idag ska jag och Nikki åka på kafferep hos Jessica. Vi kallade henne Jerka i flera år men sen var det nån som sa att det inte var ett smickrande namn så nu får hon heta Jessica bara. Nu är det nära till att börja jobba så det är bara att passa på. Hon är säljare för forever aloevera och jag tänkte att hon skulle få bjuda på en shot av mirakelmedel som ska vara bra för magen. Jag har inte lagt en ordentlig bajskorv på 4 veckor så upp till bevis.