Kategori: Allmänt

Borde startat runkepär

Jag har tänkt att jag skulle ge mig på att springa igen. Jag har inte kutat en meter sen loppet i Åhus. Det är nu det är dags att sätta fart, nu när jag jobbar igen och börjar få struktur på livet. Men sen tycker jag om att sitta i soffan med fläsksvålar och dricka vin, och det är vad som har vunnit alla dagar i veckan. 
Ikväll fick jag reda på att en viss pump till en pool i veberöd gått sönder, och jag har en sån som bara står i längan. Frågan var hur jag skulle få en pump till veberöd imorgon. Jag försökte få veberödsposten (Jörgen) att komma hit och hämta den, men han var för lat. Och ja, vinet och fläsksvålarna vann idag med så bil kunde jag inte köra. Vilken tur att jag pumpat hjulen på cykeln just in case jag fick feeling. Så jag cyklade mot veberödsposten, jag trampade som fasen och kände vinden i leopardtröjan. Efter 500 meter undrade jag hur jag ens orkat springa så långt nån gång men sen kom nerförsbacken och det kändes bättre. När jag lämnat av pumpen kändes det ännu bättre och hade det inte börjat mörkna hade jag cyklat längre. Heja mig. Jag kände mig så jefla snabb att jag ångrade att jag inte startade runkeeper. 

Vilken helg!

Jag har precis kommit hem efter att ha jobbat i 13 timmar. Hela helgen har varit kass egentligen med kvällsevenemang till 22 i fredags, sen igår gick hela vårt frysrum sönder och jag slet som en idiot för att få ner allt i små frysar som egentligen är menat för annat. Ja jag klarade det innan nåt hade tinat men själva serveringen blev lidande då den andra servitrisen fick slita med det själv. Idag hade vi en del bokningar men jag kände mig lugn tills.. 

Jag upptäckte att vår grönsakskyl gått sönder och läckte vatten. Nu var där mest potatis och sånt så det var ingen fara. Värre blev det när chefen uppräckte att en annan kyl också hade gått sönder. Skinkor, kött och alla såser hade gått förlorade och mitt i all förberedelse inför lunchen fick jag stå och slänga ihop såser när min chef stekte kyckling och grejer, samtidigt som han fick guida mig steg för steg hur jag skulle göra. Hur kan allt gå sönder samtidigt? Men okej, om en timme skulle kock nummer två komma och ta över så jag kunde göra mitt. Sen ringde telefonen och det var kock nummer två. Han hade fått migrän och kunde inte komma, och nu brann det fan i knutarna. 
Jag springer mellan köket och restaurangen och försöker bli klar, den andra servitrisen kommer och jag försöker verkligen guida henne i vad hon ska göra, men i ärlighetens namn tror jag att jag tappat det själv. Till råga på det hinner vi inte ens få ut maten innan det kommer gäster och jag fortsätter springa för att få ut maten. Jag hinner bara få ut maten när det trillar in ett gäng som beställer a la carte. In i köket och hjälpa chefen, vi är så back. Får ut maten där, rusar ut för att hjälpa servitrisen och då kommer nästa gäng a la carte. Får ut det och hinner bara gå ut och då kommer det ett sällskap som har beställt sill och potatis för 24 personer. 
Ja, nu skulle jag redan varit klar med att få ut dricka på borden, lök, ost och gräddfil. Men jag håller tempot uppe och kutar här fram och tillbaka, beställer ut sill och potatis från kocken, ber om hjälp med drickan och tänker, ”fan, jag börjar ju ändå bli bra på det här”. Så ser jag att jag satt ut ost på borden, och det tar en stund innan jag kopplar.. Fan, BRÖDET! Jag har ju inte ens skivat det. Svetten lackar, chefen skriker tempooo, jag ignorerar mitt skoskav och kutar ner. Då står det nån dam där och hälsar välkomna till den här sommarfesten och avslutar med varsågoda att ta för er. Eh. Jag. Är. Inte. Klar. 

Så otroligt pinsamt. Men jag fick ut maten till slut och de tackade så mycket för bra service (ändå), och jag tror de blev nöjda. Det var kanske bara jag som inte var det? Dagen fortsatte att klödda exakt hela tiden och jag kom inte därifrån förrän vid 19 ikväll. Fredag – lördag – söndag summerar vi till 30 timmar och ni kan inte ana hur glad jag är över att jag är ledig imorgon. 

Här var det fullt med kött och såser en gång. 

Flugor

Alltså jag får spader. Det är flugor överallt, i taket, på benet, i glaset, på armen, i kattmaten, i näsan, på tv:n, ja ni fattar. Enda ställena det är flugfritt är på så otippade ställen som toastolen och kattlådan. Och där vill jag inte bosätta mig, och även om jag gjort det hade dom väl följt efter. 

Det är några otroligt korkade djur. Om en sätter sig på min hand och jag slår bort den kommer den tillbaka efter en sekund igen. Och i näsan när man sover, eller runt, det är så jäkla irriterade. Det går inte att ha en enda kroppsdel framme (vaket eller sovande tillstånd) för då är dom där. Springer fort, eller så står dom bara stilla och viftar med alla tår. 

Jag fick så jäkla nog när jag kom hem från jobbet. Jag gav mig ut på jakt med två flugsmällor i högsta hugg. Jag slog säkert ihjäl 100 stycken och dom låg på golvet och såg döda ut. Sen viftade dom till med vingarna och sen levde dom igen. Dom jävlarna spelar döda! Nu är det fan krig, nu klappar jag till dom tills dom är platta, sen trampar jag på dom. Ha! En jäkel satt och gnuggade frambenen när jag kom, sen stannade den upp och såg jäkligt lömsk ut, då slog jag den. Sen slog jag den igen, sen dammsög jag upp dom allihop. Nu är här 100 nya. Minst. 

Nån tog en bild på en fluga.

Jag hade så mycket att skriva om? 

Det ha varit knappt med tid, därav avsaknaden av blogginlägg. Jag hade planer om allt jag skulle skriva om, och hade färdiga inlägg i huvudet. Men nu, helt tomt. 

Men okej, i fredags jobbade jag och vad jag gjorde när jag kom hem har jag glömt, jag vet att jag hade nåt att skriva om på lördagsmorgonen i alla fall. Sen kom lördagen och det var kallt. Jag var sur för att det inte var fint väder på min enda lediga helg på 4 veckor. Jag gick ut och gjorde rent till kaninerna, släppte ut pärlorna och kände mig allmänt bra och duktig. Jag bar på kaninungar och släppte ut marsvin. Morgan bankade på sin skopa (den hobbyn) när jag hör att det är ett jäkla liv på pärlorna, som inte är inom synhåll längre. Grannen kommer och frågar om jag har skaffat kalkoner för då är dom på hans gräsmatta. Att det var kalkoner var fel, men det var helt rätt att dom strosade runt på hans gräsmatta och uppenbarligen blivit rädda för nåt – vilket liv dom förde. Vi vallade hem dom igen, och in i hönsgården till dom andra hönorna. Det fick vi avbryta ganska snabbt då det kom ett ljud jag aldrig hört förr och jag misstänker att det var råttfångarljudet, för hönan satte fart efter kycklingarna. Och just det, hönshuset. Jag insåg att jag satt upp för smala sittpinnar nu när det kom in vuxna höns, så jag har bytt till tjockare och sågar mig i tummen på kuppen. När man tror att man får tid att låta alla fingersår läka på sin ledighet så skaffar man nya. 

På kvällen åkte vi hem till mamma på vin och tacos. Det blev ett helt äventyr av det hela med försvunna Cola-flaskor och dåliga skotarvägar med en cityvagn. Och Rocky drack läsk och åt godis så det stod ur öronen. När det blev natt stod det ur halsen istället. 

Jag ska sy en klänning 

Efter fem stycken klockan 6:00 tider kände jag att idag, på min lediga dag, behövde en sovmorgon. I vanliga fall ska sånt här aldrig gå vägen, men idag hade jag tur. Rocky hade gått upp redan 6:40 imorse och vinkat av pappa. Han satte själv igång Barnkanalen och han var nöjd med det. När jag vaknade 8:30 hörde jag att nikki var vaken men hon lekte med nåt i sin säng och hade inga planer på att gå upp, så jag gick ner för att brygga kaffe. Jag möts av Rocky som ligger under filt i soffan, han har själv plockat fram frukost, fil och chrunchisar, inte ens spillt, och ätit upp. ”Godmorgon mamma” sa han. 
När det var dags för nikki att sova middag somnade jag igen på soffan och sov 1.5 timme, det här har verkligen tagit hårt på mig. Men det är fyra veckor till nästa gång jag har såna pass i 5 dagar. 

Ikväll har jag och mamma varit ute på galej, Gittes hade kvällsöppet med erbjudanden. Jag köpte lite andra grejer än vad jag brukar, annars är det uteslutande trikå men idag gav jag mig på ett par bomullstyger. En bit med höns på som jag ska sy en gardin till köket av, och så hittade jag ett annat tyg som jag blev helt kär i. Jag ska ge mig på att sy en klänning till Nikki. Mamma hade massa tidningar med mönster i så jag ska se om jag hittar nåt passande (lätt). Och så blev det såklart ett par trikåer också, turkost och grått med stjärnor som ska bli buffar. Jag sydde en buff häromdagen som jag blev nöjd med och nu vet jag nog hur jag ska göra. 

Sen körde vi inom Åhus för att gå ner till havet. Jag tror aldrig jag varit vid havet i Åhus. Helt jämn sand som kändes snobbig vid blotta åsynen, perfekt utplacerade stenar vid strandkanten. Jag tänkte för mig själv att sanden jag gick på, som var onaturligt slät och platt, kom från hörröd och åhusarna ska va glada att dom får lite osnobbig hörrödsgrus. Vi kom till en lång brygga där alla brädorna var sponsrade, jag läste alla namn och blev yr. Sen tittade jag ner och blev yr. Sen kom vi till slutet och jag tittade mot horisonten och blev yr. Fan, både sjösjuk och svindel. 

Vi chansar 

Fördelen med att börja tidigt på morgonen är väl att det är så levandes grannt! Solen kommer upp, lite dis och så djuren. En räv stod på span i soluppgången härom morgonen, ett rådjur trippade fint på vägen, solens strålar på rapsen, fint! Duvornas tid är 5:30 på morgonen och jag kör sicksack för att inte köra på dom. I måndags fick jag en syn som nästan fick mig att gråta en skvätt när jag svänger in på golfbanan. Först slås jag av den här vackerheten med soluppgången och diset över banan, sen uppenbarar sig 7-8 stora John deere gräsklippare, där alla kör över banan samtidigt. Det var så jäkla fint och hade inte öronen tagit emot hade munnen gått runt. Jag funderade många gånger på om jag skulle stanna och ta ett kort, men nånstans tyckte jag det var pinsamt. Fasen så grannt det var. 

Och nu är de bara en morgon kvar! Gladast för det är nog faktiskt mina barn. Vid 17 ikväll när vi skulle äta vägrade Rocky komma till bordet som vanligt. Och det har blivit en så stor grej så jag brukar faktiskt släppa det lite, traggar man inte på honom brukar han komma efter en stund. Men inte idag, för han hade somnat i soffan (på gräsklipparen igår), jag försökte på alla sätt och vis att väcka honom men det var helt omöjligt. Jag erbjöd glass, kakor, youtube. Hotade med att klippa tånaglarna som är det värsta han vet, ingen reaktion. Sen klippte jag tånaglarna men han sov stenhårt. Så vi tog en chansning, av med brallorna och la honom i sängen. Och han sover än i alla fall. Nikki la sig strax efter och drömmen är nu att dom vaknar pigga och glada imorgon. Inte klockan 23 ikväll. 

Och på tal om grannt, bokskogen i Degeberga, stigarna omgivna av ramslök. Vi hade en date med Linda och Viktor förra veckan och gick på den här fantastiska stigen. 

Då kör vi

Imorgon börjar jag jobba klockan 6. Liksom på söndag, måndag, tisdag och onsdag. Jag vet inte hur jag ska klara det, det är astidigt. Fördelen med att börja tidigt är att man slutar tidigt, men för mig är det ingen nytta med det för jag gör inte ett enda knop när jag kommer hem. Fattar inte att jag kan vara så trött. 

Kråkorna tog ankans ägg på jobbet, som jag trodde. Så himla tråkigt för henne. Hon vankar av och an på uteserveringen och är säkert jätteledsen, men det enda jag kan göra för henne är att gapa på kråkorna. Jäkla skitdjur är vad dom är. Vi har haft högtryck på jobbet idag, över 200 ätande på lunchen så vi har alla jobbat som tusan. Och ikväll bar jag och min kollega ut en tung frys. Jag skulle visa att jag kunde men det enda jag kunde var att knäcka min rygg. 

Vad ska ni lediga människor göra i helgen?

Pussel

Igår när jag kom hem från jobbet var Nikki varm igen. Tempen visade 39.7, bara sådär. Hon hade ju feber för bara en vecka sen. Jag hade tid på jobbet klockan 7:45 och kiosken var min hela dagen. Jag ringde typ alla men man har ju planer på sin lediga dag. Till slut fick jag tag i Lina som kunde byta så jag började 11 istället, och mamma som kunde tänka sig att passa Nikki hade nån grej i stan till kl 11. Så pussel, stress och veta att jag kommer bli sen till jobbet. Som tur var slutade mammas grej lite tidigare och jag var nog bara 5 minuter sen till jobbet. Usch, att vara sen är inget jag gillar. 

Jag halvsprang in på jobbet men det var viktigt att gå runt ankan innan jag gick in, och vet ni vad? Hon var borta. Allt är puts väck, inget bo kvar och inget äggskal. Hon hade varit där i morse sa mina kolleger men nåt hade varit konstigt för hon stod upp i krukan och var arg. Jag tycker det är konstigt om ellingarna kläckts och det inte finns några skal kvar. En stor jäkla idiotkråka har suttit där och vaktat sen jag började, jag är orolig att den varit där och knyckt äggen när ankan har gått och mögat sig. Vi har ju både matat och vattnat henne så hon har sluppit gå iväg så mycket. I alla fall fick jag ännu mer hat mot dom här kråkorna och när jag lämnade jobbet mötte jag en jägare som var där just för kråkorna. Jag beskrev den jäkla kråkan i detalj och berättade var den bodde och sa att han jä-hä-tte-gärna fick skjuta just den kråkan. Men det är säkert en sån jäkel som vet vad en bössa gör och gömmer sig. Kråkor och paddor gillar jag inte!

Nu ska vi vara lediga i två dagar och det passar ju bra då Nikki har feber. Fortfarande är jag lite orolig för vattkoppor men hoppas att det bara är feber. Egentligen skulle vi åkt en tur till Tomelilla imorgon för att köpa sällskap till vackteln, men den dog. Jag tappade sugen lite både för kläckningen och att denna inte överlevde, men det kunde jag nästan räknat ut eftersom det säkert var nåt fel på allihop. Så – vi är hemma imorgon på dagen om nån är sugen på att umgås lite. 

Fast denna var fin skrek jag lite när jag nästan satte handen på den. 

Hjärnblödning 

Jag kommer få en hjärnblödning. Min skalle klarar inte av att sättas igång redan 5:30 på morgonen. Jag trodde aldrig jag skulle klara köra ändå till Åhus i morse. Men det gjorde jag såklart. Och imorgon måste jag gå upp ännu tidigare för det blev lite knappt med tiden. Vad gör folk uppe vid den tiden?
Väl hemma från jobbet (undrade hur jag skulle klara köra hem också) var kläckaren det första jag kollade. En liten vacktel håller faktiskt på att komma ut, men det är också det enda man ser nåt på. Jag försökte igen att pipa som en kyckling och kackla som en höna, men det var störtomöjligt att höra om nån därinne svarade. Det är fanimej alltid nåt som väsnas här. Rocky skriker a la tourettes, Nikki bankar på allt, katten äter precis bredvid eller spinner, och när jag fått bort allt utom hörhåll, då startar Morgan gräsklipparen. Hjärnblödning it is. 

Ledig dag

Jag har jobbat hela två dagar och det är helt otroligt vad hemmet går ner sig snabbt. Jag la nästan två timmar bara på att plocka undan lite och dammsuga. Sen ställde jag ut kycklingarna på gräsmattan och kände paniken krypa över hur mycket de dammat ner. Vi har ett tjockt lager damm över hela köket, eller ja, nu är det bara halva köket. Det ser lite bättre ut men jag gjorde det inte så noggrant..

När Nikki lagt sig för att sova middag behövde jag gå ut så fort som möjligt så jag fick nån ordning i boden. Men innan jag gick ut ville Rocky att jag skulle fälla lemmen på hans bil i spelet han spelar. Jag provade allt men fick inte det att lyckas. Sa till honom att pappan säkert kunde hjälpa honom när han kom hem, och han kunde ju följa med mig ut istället. Det skulle han inte och jag såg att han blev ilsken för att jag inte klarade av det. När jag bar ut spån till boden hörde jag att det bankade här inne, men när jag frågade vad han gjorde så gjorde han inget såklart. Jag blev halvfärdig där ute och kroken till min värmelampa hängde på dinkadonken, men jag gav upp för mamma hade kommit på besök och hade glass med sig. Rocky hade blivit gladare av besöket och allt var frid och fröjd tills han tog fram handkontrollen igen för att se om jag ändå inte kunde fixa det. Den kändes alldeles smulig (?) och jag drog av skyddet vi haft på. Det var den jag hade hört när det bankade, massa små plastdelar var söndersmulade och den hade delat på sig. Så nu är det slut med att spela traktorspel också, snart har han inga roliga grejer kvar. 

Sen fick vi ett annat besök, med en hund. Denna hunden har varit här innan och han har tyckt det varit kul att vara här. Vera och han har lekt och han har sprungit lös i trädgården. Idag hade det tillkommit pärlhöns och han sprang dit, i samma stund insåg jag att jag hade kycklingar på gräsmattan så jag satte mig för att samla in dessa. Då smet ena pärlhönan hörde jag, men jag tog inte så hårt på det, hon sticker väl en bit och kommer tillbaka sen. Hunden har träffat alla möjliga djur förr och aldrig gjort nåt dumt, inklusive höns. Men min höna satte igång nåt hos den här hunden, och dessutom fastnade hon i kärret och hunden gav sig på henne. Jag skyndade fram och då hade han släppt och gått tillbaka. Min stackars höna låg i vattnet, massor med fjädrar fattigare och helt chockad. Hon stängde bara av och det var bara att traska ut där i dyngan och hämta henne. Hon blev helt kal på ryggen men verkade ändå repa sig snabbt, 30 minuter senare gick hon och letade mat igen och det enda man ser är att hon är lite ojämn över ryggfjädrarna. Jag hoppas hon ”bara” blev rädd och fjädrarna kommer ju växa ut igen. Tur vi går mot varmare tider. 

Kycklingarna sover under värmelampa i natt och jag var nyss ute och nattade dom. Det enda jag är rädd för är att dom inte lägger sig under den, men så dumma kan dom väl inte va? Och inga kycklingar är kläckta idag. Det är visserligen bara dygn 20 men förra gången kom dom en dag tidigare. Det syns ingenting, inga sprickor i äggen och jag ser inte att äggen vaggar heller. Halvbra dag med andra ord.