Författare: Emma Persson

Dieten

Jag har aldrig klarat av nån diet innan, man ska äta så lite som möjligt och magert ska det va. Vilket har gjort att när dagen gått och jag sätter mig i soffan är jag så sjukt hungrig att jag äter nåt väldigt onyttigt, typ en påse chips..

Jag tänkte ge det här med lchf en chans, för jag tror att det är nåt för mig. Man får äta så att man blir mätt, och hela grejen med att äta feta produkter för att hålla sig mätt längre är nåt jag faktiskt tror på. Jag bestämde mig direkt för att inte gå ”all-in”. Mjölk i kaffet måste jag ju ha, men kolhydraterna måste bort!

Det dröjde inte mer än 5 dagar tills jag kände mig annorlunda, mycket piggare, magen var platt fastän jag precis ätit. Och det trevligaste av allt, jag gick inte i koma efter maten. Det har hållit på sen jag blev ledig från jobbet, jag måste sova efter maten. Det är ganska jobbigt att va sån efter man haft middag på jobbet.

Jag hade ett bakslag i veckan. Jag jobbade kväll och det blev ingen reda med maten på kvällen. Jag åt salladen som var kvar i gatuköket, bara. Så när jag kom hem var jag ju sådär sjukt hungrig igen. Morgan hade pasta och ostsås över, så det åt jag upp. Magen svullnade, jag däckade, och det blev inte bra igen förrän igår. Men då blev det riktigt bra, jag gick runt på jobbet och tyckte att byxorna hängde långt ner, så jag drog och kom fram till att det nog snart är dags att köpa mindre byxor om jag inte vill riskera att visa röven på jobb.


Egentligen spelar inte vikten så stor roll när man känner sig bättre, men jag måste ju ha koll för att veta om dieten funkar som det var tänkt från början. På ca 3 veckor har jag tappat 2.5 kg och det är jag väldigt glad för. Jag kanske kommer i den där klänningen till bröllopet?


Har ingenting med lchf att göra, men kolla vilken snygg blåklocka!

Dö, ditt helvete!


Det här är symaskinen jag köpte förra året. Den har bara klöddat och jag har slitit mitt hår! Jag har fått massa råd om att göra si eller så, och jag har fått känslan att det är mig det är fel på. Jag tröttande till slut och ställde undan skiten.

Så var det nån som tyckte synd om mig och erbjöd mig att köpa en bättre begagnad. Så det gjorde jag.
Jag har provat den idag och herregud vilken skillnad! Den låter mycket bättre, eller mindre, vad man nu vill kalla det. Man kan köra sakta för pedalen är inte helt kass. Det har inte trasslat en enda gång och det drar inte åt nåt håll heller.


Så nu har jag två maskiner varav den ena är ett hatobjekt. Jag skulle egentligen vilja ha en slant för den, men vem kan jag lura?

Grönt och rätt skönt

Som många vet är ju en iPhone rätt så känslig i skärmen. Det visste tydligen inte min svärmor som kastade sin rätt hårt i golvet (eller så råkade hon tappa den, vad vet jag). Den gick ju sönder såklart.

Jag erbjöd mig att byta den till henne och letade runt efter den billigaste på tradera. Jag slutade leta efter billigheten när jag upptäckte att man numera kan köpa skärmar i olika färger! Ja det finns rosa…
800:- är ändå på tok för mycket och jag utökade mitt sökområde till ebay och hittade för under 400:-

Svärmor ville ha en grön som beställdes från hong kong och det tog ca 20 dagar att få den till brevlådan. Jag tänkte nu ge omdöme och tips för framtida klödd.

Första gången fick jag inte det att funka alls. Telefonen var stendöd och jag trodde att skärmen inte funkade alls. Bytte tillbaka och den var fortfarande död.
Tips nr 1: Sätt den i laddaren.
Andra gången får jag inte mottagning, och telefonen bara söker…
Tips nr 2: Koppla upp telefonen mot wifi, låt den ändra klockan osv. Starta om.
Nu funkar telefonen och jag ringer svärmor från den för att bekräfta. Urdåligt ljud i högtalaren. Ska jag verkligen behöva ta isär den en gång till??
Tips nr 3: Ta bort plasten från skärmen innan du ringer.

Det enda som egentligen var och är ett problem med skärmen är hemknappen. På originalet sitter knappen i en ”ställning” som är tejpad med nåt gummi liknande, i kopian ligger den löst, vilket resulterar i att man får trycka jätte hårt på knappen för att få nån reaktion. Så tips nr 4 är att faktiskt använda den gamla hemknappen, även om den då blir i en annan färg.


Skärmbyte iPhone 4s

Så bra

Det är så bra att barnet är trött när vi kommer hem. Han i säng och jag på soffan. Jag borde ta tag i matlagningen men det får vänta lite till.

Läste ni lokaltidningen igår? Vi på aquadog var med i både Hörby och Kristianstads lokaltidning. I Hörby delen är det Vera som simmar och krst är det Linas ena hund, Ella. Rätt kul faktiskt.

Sjukan då? Jo nu mår vi rätt bra, har en lite envis hosta som ska försvinna och så efterlyser jag lite mera ork. Men det kommer väl.
Det blev inte så mycket till födelsedags firande. Eva och Rolf kom ändå, och hade tårta med sig. Sen kom mamma och K-H och hade tårta med sig. Jag låg kvar på soffan hela tiden. Det värmde gott i hjärtat att folk tog saken i egna händer och kom ändå.


Och så hittade jag ett mystiskt paket i brevlådan, ingen vill ge sig tillkänna…

Ingen bättring

Har haft en helt sjuk natt med hög feber och feberdrömmar. Tårtor skulle bakas på olika vis och det var så omständigt så. Nånting var fel på täcket, jag var ju tvungen att ha det på mig för annars frös jag men det var så stort och behövdes skrapas bort i omgångar. Jag har väntat hela natten på att Morgan skulle vakna så han kunde hjälpa mig. Tydligen hade problemet gått över tills hans klocka ringde, för då missade jag att han var vaken.

Febern hoppar upp och ner, sen i måndags har max varit 39.1 och minst 36.2. Jag känner mig inte särskilt förkyld men är matt i kroppen, trött, yr och har ont i huvudet.
Eftersom jag inte känner nån bättring alls får jag skjuta på det där födelsedagsfirandet. Lite tråkigt, men jag vill må bra, och ingen annan vill nog bli sjuk.

Rocky är däremot frisk, elak och jäkligt billig!


Maxi har sagt grattis!

Gnälligt.

Det går nån slags feberinfluensa som har drabbat många jag känner. Däribland min käre sambo, alltså bara en tidsfråga tills jag får det.
Linda på jobbet ringde igår morse och jag sa att det är på gång, skrovlig i halsen kände jag mig.

Åkte till tandis med Rocky som trillade ner ifrån nåt (som jag inte såg för jag stod vid spisen som alla kvinnor gör) i torsdags som resulterade i att alla tänder inte är hela numera. Första gången där och det gick bra utan för många tårar.

Väl hemma igen kände jag mig lite trött och la mig på soffan, ställde klockan för säkerhets skull, och när den ringde kändes det inte alls bra. Tempen visade 38.2 och jag har inte så mycket till val än att åka till jobbet. Det passar ju extra bra att bli sjuk denna veckan när chefen är på semester i utlandet.
Jag har nog aldrig gjort så få knop som igår, tur var nog det, för tempen hade ökat till 39.1 tills jag kom hem.
Vaknade med feber i morse men har väl varit rätt ok på eftermiddan, är det samma som andra haft så stiger den snart igen, och det hoppas vi ju inte på.

Det lilla barnet har ju inte alls tyckt det varit roligt att jag legat hela dan. Först blev jag glad för jag såg att han och Vera lekte så fint med varandra, han kittlar henne, slänger sig på golvet och då ska hon slicka honom i ansiktet, för det är ju verkligen jättekul. Sen gick det överstyr och för första gången upptäckte Rocky att hon har en svans. Då var det slut på det roliga. Sen hittade han toaborsten, bet mig, hårt som fan och slog i sönder en lampa.

Dumt

Igår när jag kom hem från jobbet, trött, sliten, och ville bara slänga mig på soffan, möttes jag av det här:


Det börjar bli vår nu! Alla mina gula blommor börjar komma fram nu, och snödropparna oxå. Den här våren är nog mer efterlängtad än vad den varit på länge. Jag har inte sett vår gräsmatta sen 1:a advent, gissa hur mycket bajs jag får samla när all snö är borta..

Idag har jag varit ledig, och medverkat i ett reportage till, ni får hålla koll i lokaltidningen framöver. Ledig var det ja, solen sken, blå himmel och huset råkade bli städat när Rocky sov. Det blev en promenad när han vaknat. Tyvärr har inte snön orkat töa undan på skogsvägarna som jag brukar gå på så vi tog en tur längs vägen. Sjukt jävla farligt. Var har respekt och hänsyn tagit vägen? Jag visar hänsyn genom att gå av vägen ner i diket och förväntar mig då en viss fartminskning och att kanske lämna oss lite utrymme tillbaka, istället verkar folk tycka det är bra att jag går åt sidan så de kan gasa på lite extra för att komma förbi fortare. Den dan jag eller Rocky eller hunden får ett stenskott i ögat ska jag tacka för att man körde så fort att ingen hann se hur arg jag blev.
Vi gick och gick och jag tyckte det var så skönt med solen i ansiktet, så stannade vi till vid ett ställe där råttorna byggt gångar, och förutom det var det så himla fint. Tar man sig tid att se sig omkring har vi det så jäkla vackert omkring oss.

Det var väl dumt att jag inte tog ”finkameran” med mig, mycket dumt…