Författare: Emma Persson

I mål!

Jag har nått mitt mål, jag är färdig och min våg börjar nu på en 5:a. Jag är nöjd, jag är stolt, och nog tjatat om detta.

Idag fyller min mamma 25 år, grattis mamma! Vi har firat lite smått, den stora festen är på lördag men då jobbar jag.

Mitt älskade hundsim har lagt ner ett tag. Det är sjukt sorgligt men man måste alltid se till att man själv mår bra, och tyvärr gör inte min fina Lina det just nu. ”Mina” kunder Gissa och Haribo simmade sitt sista pass i tisdags kväll och jag gav dom en liten puss i smyg, sen fick Troja ge järnet en sista gång. Vera var inte alls sugen. Igår tömdes poolen.


Igår följde jag med till hundskolan för första gången på vääääldigt länge. Jag gick igång rätt så direkt med en hund med problem. Jag tyckte att vi kom en bra bit på vägen, fick till och med till en lyckad hälsning. Jag ser att hunden börjar spänna upp sig och säger till matte att gå därifrån, och det gör hon, men hon missförstår och släpper kopplet… Det blev katastrof och bara skit av alltihop. Sen kom jag aldrig igång igen. Jäkligt trist alltihop.

När jag ändå är igång kan jag väl berätta om hur det gick med jobbet jag sökte.
Jag fick inte det.

Däremot fick jag ett annat erbjudande som jag tackat ja till. Så.. Den 3/2-14 har jag lämnat affären som jag jobbat i i 14 och ett halvt år, och börjar nu jobba på golfkrogen i Åhus. Det känns tryggt, konstigt, ovant och jättekul. Så nu är det officiellt.

Att unna sig

Nackdelen (?) med att gå ner i vikt är att man plötsligt blir sugen på fina kläder.. Man behöver liksom inte gå i tält längre för att dölja sig. Jag är inte finkänslig nånstans och tar mer än gärna emot någon annans avlagda kläder. Och tur är väl det för annars hade man varit ruinerad..

Jag fick en hel påse av Lina för några veckor sen och hon hade gett mig massor med fina linnen och tunna tröjor.
Nu är det höst och jag är tillbaka i det där med slitna bauta tröjor men så var jag ute hos mamma igår kväll och hon hade en påse med kläder från en jobbkompis. Tre jättefina stickade tröjor, två par jeans, en kavaj och ett par bodys. Bodys har jag inte sett sen slutet av 80-talet eller möjligen början på 90-talet och jag blev ju helt nostalgisk. Sen gräver mamman i den där väskan för hon ska visa nåt häftigt, och drar fram en sån här:


Jodå, en sån fick jag av svärmor för ca tre år sedan och var helt salig, rätt häftigt att den här tjejen som jag aldrig träffat har samma smak som jag.

Så jag kan väl egentligen inte säga att jag direkt ”unnar” mig att köpa en massa nya kläder, men nåt jag verkligen vill ha, är en skinnjacka. Jag hittar en sån här


på vero moda och beställer en i strl MEDIUM för det måste ju vara en lagom storlek och väntar och väntar en hel vecka och så får jag ett sms om att jag kan hämta den i Kivik. För det är ju inte alls långt till Kivik, 2.2 mil enkel tur. Men vad gör man inte för den där jackan.. Provar och så är den för liten!
Jaha, då ska den skickas tillbaka, läser på lappen och då kan man inte byta kläder. Returnera går bra men inte att byta. Beställer en ny, SÄLJER den gamla bara för att den var faktiskt för snygg för att bli tillbaka skickad, och 6 dagar senare till, 2.2 mil till (enkel matte, 8.8 mil) och 350:- senare har jag UNNAT mig en skinnjacka.

Jodåsåatt 💸

En hund.

-Vad var det nu du fick, en flicka eller pojke?
-Det blev en pojke.
-Vad heter han?
-Han heter Rocky.
-Men det är ju ett hundnamn!?!

Är det så? Verkligen? Han heter liksom inte Fido eller Nalle. Man kan döpa sin unge till snöstjärna eller månfare men Rocky är konstigt?

Jag fastnade för Rocky ganska tidigt i graviditeten och jag kunde inte tycka bättre om nåt annat namn. Det finns både för- och nackdelar med ovanliga namn och skulle han inte tycka om det när han blir äldre kan han byta. Jag tror det hade varit värre om han hetat Sven-Otto.


Vem var det som hade ett hundnamn sa du??

Hej.

Finns det någon kvar här? Jag är ledsen att jag varit borta. Jag har haft fullt upp med jobb och sånt.

Sen sist vi hördes har barnet gått och blivit helt rabiat. Att han var snällare än de flesta barn mellan 0-1 år tar han igen med råge nu mellan 1-2. Vi kan inte hälsa på folk med barn, eller folk överhuvudtaget förresten. Han bits, slåss, knips och kastar saker. Brist på uppmärksamhet? Är det nåt fel på honom? Jag vet inte. Dålig avel, har han ont? Vet inte det heller, men det hade varit så mycket lättare om han var en hund.

Och på tal om hundar har vi numera bara två. Jag gav upp med Nova. Det känns skit på det viset att hon var en helt ”frisk” hund i kroppen. I knoppen inte lika. Jag tröstar mig med att jag kämpade hårt med henne i flera år, men jag kan inte komma hela vägen med två hundar till, ett rabiat-barn och hus och hem. Tanken på omplacering fanns, men att lämna en tickande bomb, och dessutom en fertil tik till nån jag inte känner kommer inte på tal, och det jag ville hon skulle få kunde ingen jag känner erbjuda. Det var sjukt tufft att ta beslutet men så här i efterhand känner jag att det var helt rätt. Troja och Vera verkar må så mycket bättre, även om de nu har en ganska stor roll att fylla. Vem har ansvaret för att vara vaken hela natten och skälla på varje bil som kör förbi? Eller skrika högt när det kommer folk? Eller bita Troja när man blir stirrig? Det var rätt, men hårt.


Läser genom vad jag skrivit och menar INTE att jag skulle avliva Rocky om han var en hund…

Mitt jobb verkar snart vara slut och där har vi oxå blandade känslor. En viss hysteri över att jag förlorar en stor inkomst, en viss lättnad att jag inte behöver jobba precis varje helg, och då kommer det tillbaka att jag tjänar inga pengar på att vara ledig. Det där med pengar är fan inte lätt. Jag har sökt ett nytt jobb, en heltidstjänst som jag faktiskt är kvalificerad till, nackdelen där är att annonsen var i tidningen så antagligen finns många sökande. Jag hoppas väldigt mycket i alla fall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå annars.

Och så det ni alla väntat på… Eller så skiter ni fullständigt i min jäkla vikt, och scrollar ner till slutet.

14kg! Det är så skönt, och jag är så mycket piggare. Jag kan ta på mig näääästan vad som helst utan att skämmas. Jag har gått massor med mil, och när det inte kändes nåt längre började jag springa. Ingen löpträning, men sprang så mycket jag orkade, gick och sprang igen. Så mitt recept (eftersom jag nu är självutnämnd bantningsexpert) är att röra på sig och ta bort socker ur kosten. Typ lchf.
Slut på det jäkla viktsnacket.

Ja, det är väl typ så det är nu. Hur har ni det?

Tupperware, favorit i repris..?

Härmed inbjuder jag dig, till att följa med mig som min gäst på tupperware storparty i Hörby 12/9.


Alla gäster får en gåva.

Den nya katalogen släpptes i måndags, du kan spana in den på http://www.tupperware.se. Har du ingen möjlighet att komma på partyt men vill beställa något ändå? Inga problem, hör av dig så ordnar vi det!

Vill och kan du följa med, meddela mig före 9/9.

(Du missar väl inte att multikannan går att beställa igen? Kolla bilden för mer info.)

Effektiv som tusan.

Eftersom jag ska jobba i affären i helgen får jag ledigt i två dagar för att ”vila upp mig”. Perfekt för att ösa på lite extra. Kaninerna skulle ju ut i sin hage så jag gav mig på det igår direkt efter Lotta varit på kaffe. Det såg ju ut som fan med löv från förra året, spann med surt vann, möglig mat i en råttfälla osv. Jag har inte sett några råttor på ett tag men tanken finns ju där hela tiden, och man är rätt försiktig när man lyfter och flyttar saker. Så står där ju ett litet kaninhus i hagen oxå. Jag har inte vågat lyfta på locket på hela vintern för sist jag kollade fanns där råttbajs.. Men jag börjar plocka, går iväg med saker, häller ut vattnet, hämtar skyffel och kvast. Så hänger det en slagfälla i ett snöre på väggen, precis bredvid ingången till det här huset, så jag tar den, ska knyta upp knuten, och ut far nåt grått och stort ur huset, trampar nästan på mina skor. Jag skrek och flög baklänges, och att jag inte sket på mig är ett under. Sen kom jag till sans, och det var faktiskt så att Lara Croft är återfunnen. Hon ska alltid va så dramatisk.

 

Kaninerna kom ut så småningom och de är så glada så.

 

 

När jag vaknade idag tyckte jag att kag varit så effektiv igår att jag kunde lata mig idag, bara dricka kaffe och umgås. La ut en frågan på fb och min Lotta nappade igen. Det märks att hon saknar mig 😉 Prata-ikapp-pratet blev vi klara med igår så vi bestämde oss för att gå en sväng istället. Vi gick 3,5 km, stannade vid en damm där hundarna badade, vi drack kaffe och åt den godaste ostmackan ever. Både hundar och barn verkade uppskatta vår idé. 3,5 km hem igen, och för första gången på typ ett år kunde Rocky sova i vagnen.

 

Jag gav mig direkt på nässelodlingen vi har här i trädgården och den är nästan borta nu, likaså känseln i mina händer. Inbillar mig att om jag tar lite av roten oxå tar det längre tid innan de kommer igen. Så ja, jag plockar nällor.

 

Sen kom Andreas och ville ha håret klippt, jag gjorde en mohawk men han var inte imponerad så jag fick raka av alltihop igen. Sen gick vi en sväng, 5,5 km och halvvägs hör jag hur det prasslar i skogen, hans Svea stod på span och när jag tittar står det en gris och glor på oss 7-8 meter in. Jag gömmer mig bakom Andreas och tackar nån däruppe att inte Nova fattar nånting, hon äter lite gräs. Vi kan passera efter en stund och jag tyckte detta var riktigt obehagligt.

 

Det känns som att jag fått mycket gjort dessa dagarna och det är med en skön känsla i kroppen jag säger nattinatt.

 

 

Location:Forsakarsvägen,Kristianstad,Sverige

Halvalkis

Jag jobbar nästan varje dag, och varje dag tycker jag att jag varit sååå duktig att jag behöver unna mig ett glas vin.


Jag var ledig i torsdags och då letade jag fram kläder i rätt storlek – duktig – vin. En annan dag har jag ändå ätit dåligt enligt lchf – vin. Börjar det ringa varningsklockor? Idag dricker jag vin för att det är lika bra att tömma boxen.

Det går som sagt sådär med min vikt just nu, socker stoppar ju förbränningen lite, och dricker jag då typ varje dag är det kört. Sen är jag ändå rätt nöjd, 2 kg från innan graviditet vikt. Jag vill fortfarande gå ner men det är inte lika viktigt längre. Beach 2013 kommer jag ändå inte ha tid med.

Mina kaninungar börjar bli stora och lämnade boet igår. Tröga mamma-kanin hade satt igen hålet så de har inte haft nåt val direkt. De är skitsöta och om en vecka eller två ska de få komma ut i hagen och då hoppas jag kunna vara inne hos dem lite, och mamma-kaninen brukar inte vara så jäkla arg när hon har stort utrymme.


Yrsa har oxå flyttat hit! Jag har alltid tyckt om färgen tan på kaniner. Det är ju rottweiler kaniner (skitlöjligt). Sen fick jag en hermelin hane, Pysen, av Lisa förra sommaren och när jag fick stamtavlan såg jag att han hade tan i den. Mamman köpte Yrsa till mig i helgen och nu har Pysen och Yrsa förhoppningsvis gjort fler.


Imorgon kör vi långt pass på golfkrogen med 86 gäster på frukost buffé. När jag kommer hem har jag säkert gjort mig förtjänt av ett glas vin, men vinet är slut, vad ska jag göra?!

Dåliga vänner

Jag är så trött på Facebook just nu. Det är så mycket reklam om att gilla ditt eller datt, och folk är så jäkla otrevliga. Det startas grupper i hundratals om samma sak. En håller inte med vad som skrivs i den ena och gör en egen, och nästa gör samma sak. Nån gör ett inlägg och en annan känner att den har rättighet att trycka ner den personen och skriver elaka saker. Såna elaka saker man blev uppfostrad att aldrig nånsin säga, för att man kan såra nån. Den personen som skrev så har säkert samma uppfostran men tycker det är okej att vara elak och tuff bakom en datorskärm.

Facebook är bra på det sättet att man kan hitta saker man söker, eller ägare till en upphittad sak. En hund tex. Men det hela tappar sin mening när man delar bilden och det står att hunden är hittad. Man borde kunna läsa innan man delar. Vidare är det helt sjukt många ordspråk som man tycker att man ska dela hit och dit, alltså på riktigt, 20st!!?? Så intressant är det inte. Ni åker bort från min vänlista.

Och sist. Du får en vänförfrågan, tackar ja, och sen inget mer. Ingen som gillar, kommenterar eller gör sig hörd överhuvudtaget. Varför vill du vara vän med mig? Är det häftigt att ha många vänner på fb? Spelar det verkligen nån roll om du inte har några i verkliga livet. Och varför är du vän med någon du tycker illa om?

Jag ska faktiskt börja rensa. Om man inte uppskattar nåt med en gillning, kommentar eller kan prata med mig när vi ses, då behöver vi inte vara låtsas kompisar på fb heller. Jag lägger hellre min energi på de som uppskattar den.

Men shit vad tiden går!

Jag har verkligen haft fullt upp sista tiden. Jobb nära på varje dag, och jag ska inte klaga, snart blir det kanske en krona över på lönekontot! Möhippa, bröllop och hundpromenader resten av tiden.
Det blir kanske ett långt inlägg det här, vi får se var vi hamnar.
Min diet funkar fortfarande bra, vikten börjar numera på en sexa och sist det hände var den 11 augusti 2011. Jo för det har jag koll på. Fem kilo lättare och massor med mera energi. Är ute och går på kvällarna – hundarna glada. Häromdagen sprang jag 5 meter och det kändes nästan som jag kunde fortsatt 5 till men man ska väl inte ta ut sig. Jag har ju aldrig varit nån löpare, vilket tar mig tillbaka till skoltiden, före rökning och alkohol. Nä, jag var ingen löpare då heller, jag vet inte hur många meter den där banan var men jag brukade vila efter halva och gå i mål. Vinnarskalle va? Jag har äntligen löst min lchf frukost som jag tyckt var lite knepig, så här ser den ut!

Möhippa förra lördagen för Lina där hon drack drinkar hela dan, klippte gräset med en handjagare i maxi-rondellen och plockade råttbajs och mjölmaskar i djuraffären.

I lördags var bröllopet som gick i rockabilly stil. Clas och Lina var så sjukt fina och de hade gjort så fint på mottagningen och jag vill nog visa lite bilder men har inga här i mobilen. Jag hade klänning, pumps och 5 kg hårspray för att hålla frisyren uppe, och finns det på bild? Nej.
Jag hade min ”fin” kamera med mig på bröllopet och när vi kom hem bad jag Morgan ta en bild på mig, och vad hände då? Jo kameran havererade. Det blev mycket klödd och nära tårar innan jag förstod vad som var fel och kunde lösa det. Litet barn hade visst fått tag i väskan och kastat den i golvet. Nånting med autofokusen hade hängt sig och den ville inte ta kort alls. Måste köpa mitt nya objektiv som jag så gärna vill ha.
Så har jag ju börjat gå på kvällarna, ganska sent så Rocky har lagt sig. Och så har jag startat en grupp på fb ”Hundpromenader i Degeberga” där jag jagar folk att följa med mig, för visst är det tråkigt att gå själv. Dels för att jag nu jobbar som jag gör och hinner inte alls vara på nån Hundskola, jag får abstinens och MÅSTE prata hund! Och dels för att mina hundar ska få ut något av det, att gå rakt fram på en väg gör dem inte trötta, det är det andra som ger nåt. Gå med om du vill hänga på nån kväll.
Vi har fått kaninbarn, i lördags.

Stackars kaninmamma blev ju av med två kullar på raken förra året och försvarar nu sina ungar med sitt liv! Jag petar in kameran i boet lite försiktigt för att se hur det ser ut och ser två bon. Jag vill så gärna stoppa ner fingrarna och räkna men hon är så arg! Vi får se hur många det är snart.
Ja det var väl det för denna gången. Har en rätt lugn vecka, nu räknas jobba-helg-veckan-på-Mjela som lugn. Tycker nog jag förtjänar det.