Författare: Emma Persson

Lurigax

Igår åt vi stekt fläsk med löksås. Rocky äter bara ”bacon”, så när hans faster kom och hälsade på var både potatis och sås orörda. Jag skröt lite över min sås, för jag tyckte faktiskt den blev riktigt god! Hon smakade och mums, får jag äta upp det?
Fläsket var slut men det fanns både sås och potatis kvar, och det gjorde inte fastern nåt för hon hade gått och fått för sig att hon inte åt kött längre.

Jag lät henne äta, och berättade inte att jag både hällt över fettet från fläsket i såsen, och haft i en köttbuljong-tärning.

För det man inte vet har man väl inte ont av?

Effektiv

Vi blev väldigt effektiva när Nikki hade gjort vad hon skulle. Från inget alls har vi nu ett skal färdigt.
Dörren kom oxå på plats efter bilden är tagen. Imorgon ska vi iväg och handla nät, förhoppningsvis får vi dit det oxå, och då är det bara lite småfix kvar. Vi har ett hönshus att hämta, och så skulle jag vilja slänga in lite korn, så det gror lite tills hönorna flyttar in. Efter jag rensat bort nässlorna blev inget kvar.

Vi har hållt igång hela ledigheten och fått så mycket gjort. Morgan och Tobbe på sitt håll, och jag har rensat ogräs. Har en bit mellan vägen och staketet som var grus när vi flyttade in, nu är det bara ogräs, som jag då gav mig på. Efter att ha hyvlat bort ca 10 skottkärror med kirskål, vägsand och matjord gav jag upp, när jag insåg att jag bara kommit halvvägs. Ser snyggt ut nu..

Och nu ikväll när jag satt mig i soffan och kolat ner lite, märker jag att jag har ont i halsen. Skit.

Kassa tuttar

I flera dagar trodde att tösen hade ont i magen, hon skrek och skrek, och ville äta hela tiden. ”Dom” säger ju att ont i magen kan visas via hunger, så vi hade ett par jobbiga dagar.
Sen trillade polletten ner och vi började ge ersättning – himmelriket. I några dagar. Sen kom magontet på riktigt.
Akut köra till Maxi och handla ny ersättning, denna gången nån mildare sort. Nu har vi haft två väldigt bra dagar. Idag har hon börjat le tillbaka när man pratar med henne. Faktiskt rätt härligt med bebis just nu.

Jag hade tänkt amma. Inte för att det är så jäkla mysigt.. Men det ska ju vara bra för henne, bra för immunförsvaret, bra för ekonomin och bra för att man har alltid med sig. I rätt temp dessutom.
Rocky blev delammad i tre månader innan jag gav upp, och jag var helt säker på att det skulle funka bra denna gången. Kroppen borde ju liksom veta vad den ska producera, men den här kroppen lagar visst bara nån lätt-mjölks-blask.

Men jag är inte bitter. Jag kan dricka vin.

Gone walking.

Första liite längre rundan efter förlossningen. Lite för onödig information kommer efter bilden.

Jag har nog fått nån släng av hängfjas. Står jag, eller går, för länge känns det som att nåt är på väg ut. Det är inte så kul. Sen vet jag inte om det är nån form av framfall eller vad det är. Imorse när jag skulle kissa kom det nästan inget, vilket jag tyckte var konstigt. Men så lutade jag mig fram, och där kom det.. Sen vet jag ju inte om det har att göra med livmodern, eller det faktum att nåt stygn inuti har gått upp.

Och på tal om onödig information och stygn som går upp, så var det ett stygn som gick upp förra gången oxå. Men då satt det utanpå och var lätt avhjälpt med alsollösning och kompresser. Just nu känner jag mig inte alls inspirerad att stoppa upp nåt ska jag säga. Eller egentligen inte att glo efter heller, men det gjorde jag ju ändå.

Varsågod, här hade ni årets onödigaste inlägg.
Glad att jag inte delar på FB längre..

Nikki

Nu har vi nog bestämt oss. Det blir en liten Nikki. Namnet har hängt med sen innan ultraljudet med Rocky, men så var han ju en pojke.

Sen ska hon ju ha fler namn.. Rocky har tre, Rocky, och sen efter Morgans morfar, och min morfar. Oswald Ragnar.

Än så länge har vi Lisa klart. Efter Inga, Pers mormor. Morgan var mycket hos henne under sin uppväxt, och jag gillade oxå henne, och faktiskt, hon mig oxå. Hon dog när Rocky låg i min mage och jag tror inte hon fick veta att han var där heller.

Då är det ju min sida kvar. Jag vet inte om jag berättat detta innan, men såhär var det.

Det var nyårsafton 1994 och mormor och morfar skulle komma till mig och mamma för att äta lite. Dom blir sena och det brukar dom aldrig vara. Telefonen ringer och mamma svarar. Hon säger till mig att vi får köra ner till ö-lia för mormor var nog sjuk, morfar ringde. På väg ner minns jag att jag tänkte att mormor var död, fick tårar i ögonen, blev förbannad på mig själv som tänker och inbillar mig såna saker. Stannar i ö-lia och där står morfar på gårdsplanen, säger nåt till mamma sen kommer mamma springande, och jag fattar. Mormor är död.
Morfar var chockad och ”tvungen” att elda så vi gick in. Där satt hon, vid köksbordet, men kaffet framför sig, som hon inte hunnit dricka.

Jag gick aldrig på dagis. Jag var hos mormor, och samma både före och efter skolan. Jag var hos mormor. Jag skulle vilja hedra henne på nåt vis men så är det inga namn jag är så jätte begeistrad i egentligen. Anna Elsy Kerstin.

Fast det spelar kanske ingen roll? Det är ju Nikki hon ska kallas ändå.

Flytta?

Jag blev erbjuden att flytta igår. Bloggen alltså. Min kompis Linnea och ett par kompisar till henne har startat bloggportalen Running life
och frågade om jag ville hänga med.
Helt ärligt har jag varit trött på blogspot ett tag, och främst för att jag bloggar alltid från mobilen, och alltid när jag lägger till nån bild blir det så seeeeegt att ladda upp. Om det ens går. Tar jag bort bilden går det direkt.
Samtidigt finns funktioner som jag gillar, som jag inte hittat hos andra. Ta mina bloggar jag läser tex, jag vill se om dom är uppdaterade UTAN att jag behöver trycka på dom. <–

Ett ställe jag aldrig skulle flytta till är fd nattstad. Att dom inte fattar att de flesta faktiskt läser från mobilen oxå. Man måste låta sidan ladda klart, sen får man trycka på mobilversion, och sen ska den ju ladda iiiigen. Jag som hatar att vänta.

Det är iaf en stor ära att ha blivit tillfrågad, vi får se om jag flyttar. Ni kan väl kika in där sålänge, och säga vad ni tycker?

Valborg

Vi brukar fira Valborg hos Andreas men i år blev det inte så. Tänkte skita i det överhuvudtaget, att man är hyfsat nyförlöst borde väl vara en tillräckligt bra anledning.
Men så har Rocky lånat filmen flygplan 2 av sin nästkusin, och den tittar han på varje dag.. Och det enda han pratar om är flygplan och brandbilar. Och vid bålet i byn brukar det alltid stå minst en brandbil. Har jag hört.

Så jag packade med mig både stor och liten unge för att ta mig till bålet, och gissa vad? Ingen brandbil. Jag som gått på och på om att vi skulle titta på just den. Typiskt.

Fröken bebis är nu 12 dagar gammal och jag har försökt ta mig ut och gå några gånger nu. Jag känner verkligen hur rastlös jag är och vill komma ut, men just då vill hon äta eller så sover hon så gott att jag inte vill väcka henne. Jag har hunnit med några korta rundor ändå, och det är nog tur. Har läst om framfall, och det känns liksom.. lite knepigt därnere efteråt.

Och på tal om nåt helt annat. Nån annan som bloggar med blogpress appen? Det är helt jäkla omöjligt att få med bilder i inläggen nu. Är det bara hos mig eller..?

Förlossningsberättelse, 19/4-15

Ska börja skriva på min förlossningsberättelse, jag kommer att vara helt ärlig, allt kommer med precis som förra gången. Jag vill ha allt nerprintat så jag kan gå tillbaka när jag tror jag glömt. Läsning sker alltså på egen risk.

Fixade det sista på lördagen, hämtade liggdelen till vagnen och lånade en säng. En sån där man hänger på sin egen säng så man har koll på ungen hela tiden, skitbra, lånade den till Rocky oxå. Vädret var fint så när jag kom hem fick jag lite feeling och skulle tvätta bilen. När jag kört in den fick jag ännu mera feeling och dammsög och torkade av hela bilen invändigt först. Man vet ju inte när man får möjlighet nästa gång..

Söndag. Vaknade kl 3 på natten av att jag hade lite sammandragningar. Det har jag haft varje natt i flera månader och det har berott på det minsta lilla kiss i blåsan som samlats. Upp och pinka. Somnade om, vaknade av att jag fortfarande hade sammandragningar och kände mig lite skitnödig. Hade lite svårare att somna om, för tänk om det var på gång? Då hade jag inte packat väskan, och var det nåt mer jag glömt?
Gav upp till slut och gick ner för att bajsa, upptäcker då att slemproppen gick. Jaha då är det på gång, men inte särskilt stressande då slemproppen och bajsandet började nästan ett dygn innan det satte igång med Rocky. Sammandragningarna var fortfarande där, men kände mig bara bajsig när dom kom. Plockade fram grejer till förlossningsväskan och kände mig trött så jag la mig på soffan.

Vaknar halv 7, nu gjorde det lite ont, kvart i 7 och kl 7. Tänkte att jag kunde ge upp sovandet och bryggde en kopp kaffe istället, sket lite till och bestämde mig för att klocka en värk. Det gjorde ont nu, mest i ljumskarna och jag andades som barnmorskan lärt mig. 30-40 sekunder satt den i och jag visste att det var inte ens lönt att ringa in, dom kom sällan och var korta. Rådet jag fick med Rocky, ”har du provat ta en varm dusch och två panodil?”. Så det gjorde jag för att kunna säga att jag hade gjort det.
Kl 8 gick jag upp för att ta på mig trosor, väckte Morgan och Rocky, förklarade att det var på gång iaf.

Jag är fortfarande trött och lägger mig i sängen, somnar till för att vakna när värkarna kom. Dom gjorde rejält ont nu, men jag andades och höll mig i byrån. Efter 5 värkar gick jag ner, nu ville jag ringa förlossningen för lite lustgas hade inte varit helt fel nu, kollar på klockan och den är 9. 5 värkar på en timme?! Går på toa och upptäcker att jag blöder, yes! Nu måste jag få komma in, jag vill bli undersökt!

Frågar Rocky om han vill vara hos farmor eller mormor idag, sen undrar jag om inte dom började komma lite tätare? Här är det lite yrt, för jag behövde hjälp att packa den där väskan, och Rocky skulle ju oxå ha en väska med sig. Sen var jag fortfarande trött och behövde vila så jag hängde över soffan och hjälpte inte till ett dugg med vad som skulle göras. Morgan fick ta på både strumpor och leggings. Borsta tänderna var jag oxå tvungen att göra, och Morgan hade bryggt en kopp kaffe till jag skulle dricka. Men det blev varken mer kaffe eller frukost.
Vi blir färdiga till slut och jag har jätteont. Ungefär lika ont som när vi åkte in med Rocky, och jag var öppen 2 centimeter. Kan inte böja mig ner för att ta på skorna så det blir foppatofflor, jackan i handen, för jag var svitt, och Morgan, ta med mina vanliga skor! Morgan säger att det är bäst om vi tar min bil? Sätter mig i bilen och i samma sekund fattar jag att det här går inte, jag kan inte sitta såhär. Det kommer en värk och jag får ramla ut ur bilen för att ställa mig på alla fyra utanför, nu kan jag inte andas genom värken, det låter om mig istället? Morgan säger till mig att gå in i bilen och jag försöker förklara att det inte går, jag kan inte sitta så, ring ambulansen. Morgan har ju oxå rockys förlossning i minnet och tycker att jag ska hoppa in i baksätet istället, så jag lägger mig där, jäkligt obekvämt och Rocky sitter ju i sin stol bredvid.

Nu har inte Rocky nåt val, närmast anhalt är farmor så där får det bli. Jag brölar och det känns fan som nåt är på väg. Rocky blir lämnad utan förvarning och så fort bilen börjar rulla får jag känna efter. Jo, jag känner nåt är på väg, nåt mjukt. Säger till Morgan att ringa förlossningen, det kommer en ny värk och det där mjuka kom längre ner, ring förlossningen! Han säger att han ringer hela tiden men ingen svarar, ring ambulansen då, säger jag igen. Nu är jag livrädd att dom ska säga att dom har fullt och vi ska få vända och köra mot Ystad istället.
Dom svarade nu, säger han. Jag hör att han rabblar mitt personnummer, andra barnet, vi är på väg in, vid sågverket. Det kommer en ny värk och jag skriker, det känns som den kommer! Barnmorskan i luren säger, stanna bilen! Men min Morgan drabbar inte av panik så snabbt, utan han letar efter en ficka att köra in i. Nu blir det högtalar-telefon och jag hör att hon säger till honom att dra ner byxorna och kolla, jodå där är ju en hinnblåsa som buktar ordentligt ut. Jag frågar om han inte kan vända bilen åtminstone, jag vill ju inte gärna ligga med röven ut mot trafiken, skit i det svarar BM. Jag hör att hon ringer ambulansen.

Det kommer en ny värk och jag brölar för fulla muggar, det kommer längre ut, hör jag Morgan säga. Jag försöker själv hålla emot där bak, får bajs på fingrarna och vill ha våtservetter, BM säger igen, skit i det. Men jag vet, att när nästa värk kommer, kommer man att sätta handen mot närmsta grej, och kleta bajs där. Morgan förstår att jag inte vill ha bajs i bilen.. Och letar våtservetter i väskan, men hittar istället byta-blöja-underlägg som han så förståndigt lägger under mig. Det kommer en ny värk och nu skriker jag att jag spricker, Morgan såg väl huvudet där, och BM frågar hur jag ligger och att jag inte får klämma ihop benen, det gör hon säger han. Får besked om att lägga mig på rygg, men hur ska det gå till när jag har en bilbarnstol bakom mig? Ber Morgan ta bort den, han får inte lämna mig säger BM. Han går över ändå, ”jag hörde dig”, gapar BM. ”Gå tillbaka om barnet kommer nu!” Han hittade våtservetterna nu iaf. Hon frågar om vi har nåt att ta barnet i, så Morgan fick dra av sig tröjan. Ny värk, och nu kände jag verkligen hur jag sprack men jag kunde inte säga nåt mer än, brööööl. Plopp, där kom huvudet. Jag flåsar och pausar och hör hur Morgan och BM pratar med varann. Hur ser det ut? Hur ligger den? Den vänder sig och har en hinna över ansiktet. Den ska man ta hål på, och den var tydligen seg. Här gick nog vattnet tror jag. Det kommer en ny värk och vad jag kan komma ihåg så kom resten av ungen nu, och det var rätt kämpigt. Kommer ihåg att med Rocky drog dom ut honom den sista biten, men det vågade inte Morgan så jag tryckte ut hela ungen, ända ut till fötterna.. Sen skulle hon ju skrika. Fångad i en swedol tröja, och jäkligt hal skulle Morgan försöka banka den i rumpan, den skrek. Jag säger att jag kan ta den nu, och samtidigt ser jag ambulansen. Puh! Vad blev det förresten? En flicka, 10:22. Shit, hon föddes i bilen, i min bil, i min nystädade passat!

Så ambulansen kom men vi var ju klara. De hämtade peang och sax, Morgan fick klippa navelsträngen, för att sen sätta sig i ambulansen med henne, inlindad i filtar. Jag skulle försöka ta mig ur bilen med navelsträng och peang i änden, hängande ur mitt ho-ho, samtidigt som jag skulle försöka hålla en filt runt mig. Lättare grejer har man ju varit med om. Sätter mig på båren och tittar in i min bil. Ajdå.
Åker ambulans för första gången i mitt liv och flickan får sin första nalle, med Falck-tröja. Väl på förlossningen konstateras låg temp på tösen, 34.5, så det blev en del kämpande med det, och jag fick inte åka hem direkt av den anledningen.

Jag skakade i flera timmar efter, och jag vet inte hur många gånger jag sa till Morgan, ”vilken grej alltså”. Men jag var nog mer chockad över det här än han..