Författare: Emma Persson

Fick en tid

jag och Vera var hos en kompis idag. Hennes hund dog av tumörer i livmodern som först opererades bort, sen kom det nya, som brast. Men hon blev iaf 11 år och hade ett bra liv. Hon erbjud sig att känna på Veras knutor och jag hoppades att hon skulle säga typ, ”dom känns inte alls som dom jag känt innan”. Men nä, ”du får nog kolla upp det här”. 

Så jag skickade iväg ett mail till min veterinär när jag kom hem, och förklarade läget. Jag fick tillbaka ett automatiskt svar om att han var fullbokad hela veckan och sen hade han semester i tre veckor. Men han brukar faktiskt höra av sig ändå så jag väntade. Och knappt en timme senare hörde han av sig, och vi fick tid på fredag kl 8. 

Nu tänker jag bara att han kommer säkert ta ett prov på nåt sätt, sen ska det skickas för analys, och då kommer nästa grej. Har dom semester? När får jag svar? Jag har så jäkla ont i magen över det här.  

 

Jobbig jävla skitdag

Alltså, hur jobbiga kan två ungar va egentligen? En som bara bråkar, skriker och gör tvärtom vad jag ber om. Nästa vägrar sova och bara gnäller och gnäller. Och när hon äntligen tystnat måste Rocky skrika så hon vaknar, eller så ska han va ”snäll” och lägger alla sina saker på henne i vagnen. Samtidigt försöker jag göra nåt vettigt men dom här ljuden bara maler i mitt huvud att jag bara vill skjuta skallen av mig. Hur pallar folk? Eller har jag ovanligt jobbiga barn? Jag skrattade när jag fick öronproppar i nåt gravid-paket, men nu fattar jag. 

Det bästa med att det är måndag är att jag får faktiskt komma härifrån, tänka på nåt helt annat. Hundskolan! Jag har ett par ”egna” hundar på kurserna som behöver lite extra hjälp/problemlösning och med den ena hunden gjorde vi såna framsteg idag! Han kunde vara med i gruppen utan att gå helt bananas, matte har blivit så himla bra på att se sin hund, och hur hon ska jobba med honom innan han flippar ut. Vera har agerat trygghet för honom några gånger och sen jag upptäckte det har hon fått följa med när jag har kunnat. Och idag gick det ju så bra med honom att dom jobbade själva, så Vera hon visade på alla sätt och vis HUR sugen hon var på att jobba, och hon är verkligen en kul hund när hon är i balans. Så jag satte mig ner på marken för att mysa med henne och hon fick en riktigt kel-genomgång. Så upptäcker jag nåt, jag blir alldeles kall, fan, hon har två knutor bland tuttarna. 

Vera får inte vara sjuk. Inte nu, inte sen. Vera ska dö av ålderdom när hon är gammal. Inte nu. Hon fyller 6 år nästa vecka. Snälla håll tummarna för att detta bara är nån fett-knuta. Jävla skitdag.  

 

Repris på Walk run die

Tryckte i mig en kebabrulle igår, och när vi ändå var på det så tog jag en kaka oxå. Och lite milkshake. Och det är alltid samma sak, sen blir jag skit-törstig och dricker och dricker, kroppen samlar på vattnet, jag blir svullen och när jag vägde mig i morse vägde jag ett helt kilo mer än igår. Jag vet att det försvinner igen men man blir ju lite less.   

Så nu skulle det svettas bort och jag å Vera tog en tur mot byn. Samma väg som sist och när det blir nerförsbacke börjar vi springa. Jag vet ungefär hur mycket jag orkade sist så jag pressar mig lite till, och lite till, och plötsligt kommer det ut en hund ur häcken. Jag stannar och hunden som är en mellan schnauser eller en stor dvärg.. Står där och spänner upp sig, jag vänder och jobbar Vera med mig för att hon ska slippa. Jag hör en hund till i trädgården och nån som säger lite lågmält, ubbeeeeee, ubbeeee?? Det går bra att kalla in den nu, säger jag. Men det var inget större engagemang från andra sidan häcken direkt och vi kom förbi, utan att ens se en människa, så jag sprang bara vidare då. Jag fattar inte att folk är så tröga? Gå och hämta hunden om den smiter ut? Vera tycker absolut inte om hundar som kommer fram när hon är kopplad, och särskilt inte en som spänner upp sig och går mot henne. Dom ska vara glada att jag har kontroll på min hund iaf.   

 Sen sprang vi igen, och Vera var inte så trög på att hänga med som hon brukar och vi fick till en rätt bra tid där på mitten nånstans. Vi var tvugna att gå inom trolldalen när vi nästan var framme, och shit som där såg ut. Men det var säkert en kul fest! 

 

Barnvagnsrally

I torsdags fick jag den här lappen i brevlådan. 

 Barnvagnsrally! Häftigt. Så jag hörde med Charlotta som har barn på samma dagis som Rocky om hon skulle dit. Att åka dit själv går ju inte för sig. Jag tyckte själv att det var en så kul ide att jag trodde stället skulle vara fullproppat med folk, jag menar korv och fika, OCH prisutdelning! Det kom bara fem stycken med barnvagn, en på cykel och en som sällskap, med en hund.  

 Sånt tycker jag är lite tråkigt, när nån faktiskt försöker dra ihop nåt och så är intresset så svalt. Det börjar ju faktiskt bli en del ungar i hörröd med omnejd så dom kunde gott varit med. Tre kilometer är ju inte särskilt långt..

Men vi andra hade det jättemysigt. Eftersom vi inte blev så många kunde vi ju gå ihop och snacka allihop. Prällen (jo för där en sån oxå) undrade om vi ville göra om det, och alla var slående överens om att detta borde bli en tradition.  

 Så nu har Nikki, två månader, mer kyrklig erfarenhet än sin bror, 3,5år.

Bilderna lånade från Degeberga-everöds församling. 

16 år

Idag har jag och Morgan varit tillsammans i 16 år. Och vet ni vad? Det är halva mitt liv.. När jag sa det till Morgan sa han, ”nä du är äldre”. Jag vet inte vad han menade med det, men jag förklarade lugnt och sansat att efter den kommentaren gjorde han bäst i att handla hem vin till mig. Och han lydde.

Det blev inget storslaget firande, han lekte med sin grävmaskin och jag fortsatte med mitt projekt ute vid vägen. Vi åt nypotatis med ytterfilé och en egengjord dragonsås som jag blev väldigt nöjd med. Åt inte så många päror så jag har inte ont i magen..

Mitt projekt ut till vägen består av en remsa mellan staketet och vägen som var i ordning när vi flyttade hit, med gräs, som Morgan klippte när han ändå tog gräsmattan. Sen vet jag inte vad som hände men det blev inte klippt längre och då tog all möjlig sorts ogräs över och det ser mest ovårdat ut. Jag ville att Morgan skulle hyvla av ytan med grävmaskinen eller bobcaten, men det var så omständigt så, och när jag ÄNTLIGEN fick viljan igenom, var där så mjukt att maskinerna sjönk. Så jag har hyvlat av x (minst 25 med tanke på hur mina axlar och rygg känns) antal meter med spade och ryllebör och idag blev jag äntligen klar. Nu har det ju växt upp nytt ogräs där jag började så det är bara att börja om. Men om jag håller efter det ett tag hoppas jag det minskar. Planen är nu att plantera underhållsfria växter som växer som ogräs, men ändå ser fina ut. Jag har börjat plantera vintergröna, tar det sig ordentligt blir det nog bra. Och så lite lupiner på det. Det blir nog bra.

Modern, utan att veta det. 

När vi höll på att städa mammas uterum för nån vecka sen, började Linus rota bland en massa andra grejer. Han hittade såna id-brickor man fick förr när man föddes, och så började han läsa, ”Emma Cecilia Elisabet”… Vaaaa? Sa jag, jag har ju alltid hävdat att jag aldrig fått nåt sånt, för jag har aldrig sett den. Jag har haft olika teorier om varför, först trodde jag att bara killar fick dom, sen blev jag överbevisad och fortsatte då med att dom där id-människorna måste glömt att jag föddes. 

Men den fanns alltså, i nån låda, i en länga. Jag tyckte det var så kul att jag var tvungen att ta på den, och folk har frågat vad det är jag har på mig egentligen. Jag menar, det var modernt att ha såna på sig när jag var liten, dvs för 100 år sedan. 

Så fick vi nån tidning igår, Kristianstads journalen tror jag det var, och gissa vad som är på första uppslaget?! 

Det är första gången i mitt liv jag har haft nåt modernt, innan alla andra! Stort! Men å andra sidan har jag tagit av det där halsbandet igen, kedjan (som inte går att ta av) var inge skoj, håret fastande i den och gick inte att få av igen, så jag fick dra av det. Men jag var ju inne ett tag iaf! 

BVC

Idag har vi varit på BVC, Lill-tottan väger nu 5.010 kg och är 55 cm lång. Jag är ju nojjig efter det här med att hon trillade ner så sköterskan fick känna både här och där efter konstiga grejer jag helt plötsligt börjat känna. Men hon hav tummen upp, så jag antar att jag borde slappna av lite.
Sen fördrev jag tiden hos Jeffe och tvillingarna. Dom är två år yngre än Rocky, och det är väl konstigt hur fort man glömmer. Man har liksom förträngt att Rocky höll på att pilla på allt, och att man fick vakta hela tiden.
Och snart är vi där en gång till…

Kasst jobbat ju. 

Jag har vatt rätt kass på att ut och gå sista veckan. Har intr gått sen jag sprang lite och höll på att brinna upp. Kände mig sugen ikväll och slängde ut frågan på fb om nån ville hänga med? En tyckte jag kunde ta deras hund med mig, men då kan jag lika gärna tragga på Vera bara. Men Jeffe nappade så vi satte fart! När vi gått en så lång bit att hon hade ett öppet sår på ena hälen kommer jag på att jag glömde sätta på runkeeper. Störigt! Så jag inbillar mig att vi gick dubbelt så långt.  

Fan, det förstör ju min statiskt helt!