Författare: Emma Persson

Alltid i sista minuten

Då var vi där igen, Aska ska ställas ut på söndag – och jag har fortfarande inte köpt nåt halsband. 

Jag trodde det var gott om tid kvar men den 12:e är på söndag, hur gick det till? Och så tänkte jag att hon skulle växt till sig så jag är säker på att det passar alltid, och där är vi inte heller. 

Jag trodde att djuraffären skulle ha nåt vanligt svart läderhalsband med mässingsdetaljer. Det borde vara Sveriges vanligaste halsband? Så jag körde till arken zoo i korsholm igår – no luck. Och idag körde jag till arken zoo i Kristianstad och hittade ett perfekt! Svart med mässingsring och knäppe, och lite bruna sydda attiraljer. Det fanns i storlek 35, 40 och 60. Och vi behöver då, så klart, ett i storlek 50. 

Då slirade jag in på en engelsk sida, där det inte var farligt dyrt, men det finns ju ingen suck att det hinner hit innan fredag. Det är kanske lika bra att skita i alltihop istället. Hon löper och tycker ju inte det är kul ändå. 

Nä, det kommer inte hända, jag har ju redan betalt 230 pix. 

Det blev en soffa!

Efter närmare 60-timmars arbetsvecka var jag mör idag. Jag vaknade klockan 9, och det är inte likt mig. Sen man fick rutin på arbetstiderna brukar jag vakna av mig själv 7-7:30. Nåväl, jag behövde väl sova. 

Jag och Aska skulle till Lina vid middag idag, hon har startat en aktiveringskurs. Sista kursen jag gick saknade jag störningen av varandra, vi skulle hålla oss på långt avstånd, och det är väl inget fel i det så, alla har lättare att lyckas i sin träning. Men jag, och vi, behövde egentligen störningen av varandra, hundmöte, osv. Det fick vi träna på idag och jag var så glad! Det gick sådär så klart, men det är ju det vi behöver träna på. En liten rallybana var uppsatt och jag tyckte det var superskoj. Hon skötte sig hur bra som helst, ända tills jag började träna följsamhet. Och vi har utställning på söndag.. 

Jag satt och skrollade genom Facebook nu ikväll, och en vän till mig hade lagt ut en annons på en kökssoffa. Exakt en sån jag ville ha. Och tydligen en sån som Morgan oxå ville ha, för det gick för sig att åka och hämta den direkt. Så nu är vi med kökssoffa!Jodå, där nånstans bakom köksbordet står den, följ katten. 

Jag hatar när det blåser. Alltså hatar. 

Idén kom redan förra hösten, tänk att ha ett växthus. Där kunde vaktlarna bo under vintern och tänk så tidigt jag kunde börja så och greja, och tänk så länge jag kunde skörda!

Morgan var med på min ide och han kom dessutom på att hans chef hade ett liggande. Vi fick lov att köpa detta för ganska små pengar, men sen hände inte mer. Chefens fru fick kalla fötter, för hon ville ju egentligen oxå ha ett växthus – därför dom köpte det, men det var ju ingen som satte upp det. 

Det var väl inte riktigt spikat förrän slutet av denna sommaren, hon ville ha det kvar och jag blev lite besviken faktiskt. En dag när jag kommer hem ber Morgan mig att kolla i släpet. I släpet ligger ett litet växthus, sprillans nytt, som han köpt på nån nätauktion. Växthuset hette STORM – ironiskt nog. 

Vi har klurat på det perfekta stället att ha det på, jag ville ha plattor under för att ohyresäkra, och det skulle vara lätttillgänligt. Jag tänkte först sätta det i gamla rastgården, där kaninerna bor, men det blev alldeles för trångt. Morgan fixade och donade, och gjorde en plats åt det precis bredvid trädgårdslandet, och det blev perfekt!

Gissa vad som hände ett par dagar senare?

Det kom en vindpust, och puff så låg mitt fina växthus på taket, farligt nära dammen. Det var snett och halvt i sönder men jag och Tobbe lyckades få det på plats igen, och jag la massor av plattor runt det för att det skulle stå kvar. Det kändes rätt säkert nu och jag hade tänk flytta in vaktlarna i helgen. Sen blåste det igen natten till lördag. Jag har aldrig gillat att det blåser, och nu hatar jag det på riktigt. Sluta blås för fan, och sluta säga att det är skönt när det fläktar – det är det inte. 

Ja, ni fattar ju redan temat för helgen så jag kan ju fortsätta. Jag var på lokalföreningen i lördags för månadens inköp av djurmat. Mat till kaninerna, och tre olika sorter till hönsen. Jag tänker att det är nog roligt för dom att äta olika saker, så det blev pellets, vete och krossad majs. Nu skulle jag hälla upp maten i morse, och majsen var bara i en liten 5-kilos påse och det skulle jag hälla på sist. Får inte upp påsen och tar med tänderna och river upp den, och ut väller en massa insekter. Så jäkla äckligt. Och ja just det, min chef var så snäll och gjorde en extra potatisgratäng när vi hade catering i fredags, och den fick jag. Jag ställde den i en RP-back för att den var varm, och eftersom passagerardörren är från volkswagen och man helst inte vill öppna den, ställde jag backen i sätet. Gratängen läckte (det kunde jag räknat ut med min tur) rakt i sätet. Ångtvätt någon?!?!

Morgan är en fiffig en

Morgan har hållit på med ett experiment här hemma. Det har varit väldigt hemligt och hysch-hysch. 

Han visade mig en brädebit där han hade fasat kanten, oljat i det där som vi oljat allt annat med här hemma, och så hade han gjort en fyrkant i mitten med färg. Det skulle vara helt slätt, fick jag veta. Jag har fått gissa men alla förslag har varit fel. 

Han har nog hållit på med detta ett par veckor, berättat att han beställt grejer till sitt experiment, och jag har varit ooooolidligt nyfiken. 

Igår kom ett paket – till hans experiment.

Jag blir tokig. 

När jag kom hem från jobbet idag visade han resultatet, och.. ja, så himla fint. Han har köpt nåt så man kan få över en bild på en brädebit (?). Fantastiskt fint! Och han har haft ett helsike att få Aska att vara stilla så han kunde få en bra bild, haha. 

Han gjorde ju två brädebitar. Jag tänkte direkt på Vera, men så kändes det fel för att hon inte lever mer. Då letade jag efter en bild på Spridenfelt men jag hade ingen fin. Sen sa Morgan oxå att han ville ha Vera och hade sett nån fin bild i datorn. Så nu har vi valt en, och jag kan säga att det gjorde ont att se alla dessa bilder på henne. Min tokiga bulldog ❤️ som vi saknar dig. 

Padda, skalbagge, kalla det vad du vill 

Jag och Linda har börjat på gympa, som sagt. Jag känner mig redan mycket starkare och jag är glad för alla sekunder jag orkar hålla mig uppe i ”plankan”. 

Nåt jag har kommit att tänka på är den här grejen med armhävningar. Jag har aldrig i hela mitt liv lyckats göra en armhävning. Jag står där, rak som en pinne (i wish) i kroppen men i samma sekund som jag ska sänka ner mig trillar jag ihop till en hög plockepinn. 

Jag har varit jäklig på situps istället. Och det får man ju vara nöjd med. 

Men nu har nåt hänt, och jag kan (nästan) göra armhävningar! Jag kommer inte ner hela vägen, men jag trillar inte ihop till en bunke pinnar i alla fall. Det känns bra alltså. 

Och ja, nånting har verkligen hänt, för jag kan inte göra en enda situps. Jag kände häromkvälllen när jag spände magen, att det var liksom ett hål i mitten på magen. Tack för det barnen. Och ja, vi gör ju situps på gympan. Jag kör den här liggande varianten, för jag kan INTE ta mig upp. Men jag försöker. Och jag kände mig som en padda där jag låg och skapade mer dubbelhakor än magmuskler. Så tittar Linda på mig, och jag ser i reflektionen i hennes ögon att det är en skalbagge som ligger där, som hamnat på rygg och inte kommer upp. 

Nåväl. Jag tänker att instruktörerna har nåt skoj att berätta om på sina bjudningar. Och så har jag ju dom där blåsorna på armen, som jag skulle linda in, jag tänkte dock inte på att man behövde klippa av en bit. Tur det fanns ett FIRST AID KIT på plats. Tack Jonna. 

Lugn söndag

Idag har jag gjort mest ingenting. Jag har faktiskt legat och slappat på soffan, det är inte ofta det händer. 

Jag hade tänkt att jag skulle klippa ut baksidor till dregglisar, men sen kände jag att, nä. Jag håller på alla dagar i veckan med nånting, idag fick det va. Jag har sytt klart alla beställningar på mössor, hoppas jag iaf, har du beställt och inte hört från mig – hör av dig! Och jag ska skicka och lämna ut imorgon. Innan jag la mig på soffan fick Morgan göra vid lampan över bordet. Han fixade nåt till mig för ett tag sen, men jag tänkte fel och jag har slagit skallen i lampan tusen gånger nu. Nu är brädan kortare och min skalle säker. När jag ändå målade brädebiten målade jag en liten låda jag hittade i badrumsskåpet för ett tag sen. Den blev fin och jag undrade vad jag skulle göra med den? Så såg jag mitt rosaglittriga hjorthuvud som passade perfekt i lådan! Jag fick ett hjorthuvud på väggen, fastän Morgan sa blankt nej. När jag vaknade i morse såg min arm helt sjuk ut. Det gjorde inte såå ont, så jag tänkte att jag låter det va så kanske det torkar, sen är det lugna puckar. Först slog jag armen i kylen när jag städade den så det skvätte blåsvätska överallt, och det höll på länge. Sen gjorde jag det en gång till, nu gör det lite mera ont, kan jag säga. 

När man hittar inget. Och allt. 

Det har varit en skitdag. Inget går på mitt håll känns det som. 

Ni vet min FAB Overlock-maskin som jag köpte för ett år sen? Den har ju bara klöddat och folk har sagt till mig att jag borde lämna in den. Det har jag inte gjort för jag har varit lite lat, dvs inte getet att leta upp kvittot och dessutom skulle man ringa Lidl i Tyskland, och jag som inte ens pratar engelska skulle prata tyska?! Och sen har jag hört om folk som gjort det och det har tagit månader att få tillbaks den. 

Det var vid denna tiden på året jag köpte den, och nu hade ju Lidl kampanj igen. På en ny modell. Jag har inte brytt mig så mycket, men sen började det ju skrivas i sy-grupperna om att den var bättre. Och min är ju inte bra. Morgan tycker jag kan sälja den på Tradera, och vi kom väl överens om det. Om det fanns kvar nya på Lidl skulle jag sälja den gamla. 

Jag tömde sparkontot och körde mot stan igår, jag fyndade och idag har jag plockat upp den. Och det är ungefär 100 förbättringar på denna! Mycket tystare, mycket smartare utformad och mycket lättare att trä. Så jag började packa ner den gamla och tänkte att jag kunde ju skicka med kvittot, ifall nån annan ville utnyttja garantin. Och jag har letat. Och letat. Jag vet att jag la det på skåpet vid tv:n, men sen renoverade vi ju, och skåpet är inte kvar. Som jag letat. Och så fick jag nån Flashback att jag stoppat ner det i ett kuvert, exempelvis ett födesedagskort eller liknade. 

Jag hade bra ordning i min apotekardisk. Sen kom Nikki och nu ligger allt huller om buller, och luckorna trillar av från hennes behandling så jag vågar knappt öppna. Men operation kuvertöppning påbörjades, och i den sista lådan hittar jag ett kort som vi fick av farfar när Rockys föddes. Och jag blir så störd. 600 pix i gamla pengar, som jag låtit ligga där för att dom inte skulle försvinna. Som kvitton. För kvittot såg jag minsann inte röken av. 

Och så var jag på jobbet i morse. Min chef hade jobb upp över öronen och jag skulle underlätta för honom. Först tappar jag min egen kniv i golvet så spetsen blir böjd, jag tar hammaren för att räta upp den och misslyckas på nåt sätt så kniven svänger när jag kör. Störd. Lånar chefens kniv som inte är likadan som min och efter två minuter har jag skurit av en bit av tummen.  Störd. Sen ska jag steka ett gäng schnitzlar och jag öser på med bra med smör, lägger på nån och sen ska jag prata med nån, men jag är tydligen en karl och kan I N T E göra två saker samtidigt – tappar en schnitzel i smöret som skvätter upp på min arm. 

Jag har ont i tummen, det svider på armen, jag hittar inget kvitto och har bara gamla pengar. 

En samlare av rang

Ikväll har jag sytt. Mössor som är beställda, och några som låg utklippta och halvfärdiga. Det blev en fin hög, men jag är inte helt klar. Det ska klippas och vändas och sys igen.

Innan dagsljuset försvann plockade jag fram alla tyger, och jag blev väl lite, vad ska man säga, chockad?! Det var en hel del jag hittade och jag kom på ikväll att jag har i en låda till, som jag inte öppnat.. Så ni som forfarande funderar, här kommer mer tyg. Tyget i bakgrunden går det inte att sy mössor av, det är mitt FAB påslakan som jag fyndade på Boan för ett tag sen. 

En kyrkråtta 

Man kan väl kalla det en chock, det jag såg på kontot häromdagen. Pengarna är nästan slut! Och allt måste vara Kristianstads kommuns fel. Fan va dyrt det är att tömma avloppet.

Jag hade inte ens kommit iväg för att köpa hundmat än, så det är väl tur att jag hade lite pengar undansparat. 

Jag har ju lådorna fulla med tyg, och nu börjar det bli kallt om öronen. Så.. Jag tänkte kanske meddela att jag är tillgänglig för möss och buff-tillverkning igen. Maskinen är trädd och saxen är slipad. 

Som sagt, massor med tyg, berätta om dina önskemål så ska vi se vad jag kan hitta i lådorna. Dregglisar på beställning Letar efter bilder i telefonen, vissa är slut andra inte.