Författare: Emma Persson

Min första

Året var 1994, mamma gillade Orup och Niklas Strömstedt. Dom startade ett band tillsammans med Anders Glenmark och mamma köpte såklart skivan. Jag tror vår cd-spelare var rätt ny då (?) och vi hade väl inte så många andra skivor. Vi hade en med Mikael Jackson men vi höll på att skita på oss när ett glas krasade på den skivan, så den lyssnade vi inte på så ofta.

Mamma hittade en knapp där det stod repeat och jag kan nu nästan alla låtar på deras första skiva. Jag skyller inte på repeat-knappen, för Orup-skivorna hade vi bara på LP och jag kan minsann alla hans låtar med. Och rätt många av Niklas med..

Nu skulle GES återförenas och jag sa till mamma att det hade varit rätt kul att gå. Och i julklapp fick jag en biljett dit! Så jag och mamma och KH ska dit imorgon kväll. Det blir min första konsert (!) och frågorna är många.

  • Vad har man på sig
  • Hur tidigt ska man vara på plats
  • Är det konstigt om man skrålar ikapp med GES
  • Varför får man inte ha med eget vin
  • Står man framme eller sitter man långt bak
  • Är man töntig om man står längst fram och sjunger med
  • Vad snaskar man på
  • Ska man ha med myggstift
  • Eller myggljus

Ja ni hör ju, totalt lost.

Ser så mycket fram emot detta, så det blir en heldag med mamsen, snacksshop, loppisshop och GEShopp..?

Bästa sommaren

Alltså vilket flyt jag har nu. Kommer ni ihåg i vintras? Det var så mycket snö att det var inte klokt, och det var så kallt att man nästan frös ihjäl när man behövde gå utanför dörren. Jag var så låg och ville faktiskt inte gå ut sängen alls, men jag var ju tvungen. Jag tänkte att allt skulle bli bättre till sommaren, om det nu blev nån sommar i år.. Förra året tror jag inte att jag stoppade in vinterjackan i garderoben ens, den behövdes när jag var ute på kvällar och morgnar.

Men vilken sommar vi fick! Nästan 30 grader varmt, sol och så jäkla underbart. Vi hade tre veckor semester och vi kunde utnyttja alla dagar till fullo. Vi har varit på Skånes djurpark, på barnens dag i stan, Halmstads äventyrsland, Helsingör. Vi har badat och Aska har ställts ut, och fått sin första placering i final. Rocky har lärt sig att gilla vatten och vi har varit på stranden flera gånger. Vi har haft det oförskämt bra. Ingen semester utan lite dåliga grejer. Rocky fick två migränanfall första veckan, och det är väl ”straffet” för att rutinerna inte följs. Det går över på några timmar men det är synd om honom när det slår till. Första gången hände det inne på barnens dag och det gick liksom inte att få honom att gå till bilen direkt, så vi fick snällt vänta tills det gick över. Sen har en fågel hittat hit, och det är ingen skojig fågel. Först tog den en höna, och när jag minst anade det tog fanskapet min lilla dvärghöna, som dessutom hade 4 kycklingar. Och till sist så hittade jag ohyra i min gamla skänk. Först hittade jag sågspån i det och det tyder på or, och när jag rensade hittade jag skalbaggar. Skåpet åkte ut fortare än kvickt, men jag hade kunnat vara lite lugnare. Det var nåt sånt ekologiskt godis till hundarna som hade dragit till sig en sorts änger. Så nu står skåpet ute, halvt slipat för jag kunde ju ändå måla om det om jag ändå skulle klödda.

Torkan slår hårt och det är väl ändå liiite typiskt att det skulle hända just det året jag kom på att jag gillade blommor..? I år har jag köpt japanskt körsbärsträd, och sen fick jag ett i present. Två magnolior, tre fruktträd, blåregn och massa klematis. Jag sådde massa i trädgårdslandet och köpte tomater till växthuset. Det är ett evigt vattnade och jag hoppas vattnet inte sinar i brunnen.

Men så underbart vi har det, eller hur? Det är synd om dom gamle som sitter ensamma och inte kan göra nåt åt värmen, och det är synd om djuren som inte hittar vatten, det är synd om bönderna som får dålig skörd, men vi andra.. Vi har det för jäkla bra!

Där fick jag

Ni såg ju så glad jag var förra veckan, när jag hittade mården på vägen INNAN den hittat hem till mig? Det bet mig i röven.

Vi var ute en stund i eftermiddag när Rocky kom och ville ha hjälp att hitta sin pickadoll. Han sa att det var skator inne och bråkade med pärlhönsen så han skulle skrämma dom. Minsann! Jag har ingen aning om var den där pistolen är, så jag gick dit för att skrämma bort dom själv. Men det jag möttes av var INTE nån skata i alla fall. Jag fattar inte hur den har kommit in där, och nästa fråga är: vad fan ska jag göra? Jag fick in Aska i uterummet i alla fall, och ungarna bakom. Sen skulle jag se var mina pärlhöns var, för nu när jag tänkte efter var det ett tag sen jag hörde dom? Jag kikar in och ser nåt dött iaf. Kollar under boden och liket ligger såklart kvar, men jag kan inte riktigt se vad det är.

Nu har väl åbäket lugnat ner sig och har kommit genom nätet på nåt sätt, och flyger den helt sonika därifrån. Jag ser att pärlhönsen har sökt skydd inne i boden och klarat sig, i hönsgården ligger min roliga rymmarhöna.

Hon var fenomenal på att ta sig ut, och hon var den enda som rymde genom en lite större maska i taket. Fattar inte hur hon kunde hitta det? Nåväl, hon var ute och fågeln har flugit in genom samma maska hon upptäckt, och ätit upp stackarn. Lite sorgligt faktiskt.

Tur och, inte tur

Ni vet, vissa dagar, allt går fel och går illa och man känner att man borde bara gått och lagt sig igen.

Fast igår började dagen med världens tur, men den fortsatte inte.

Vi har en gaaanska krävande vecka på jobbet, jag är trött och somnade tidigt i tisdags kväll. När jag vaknade i onsdags morse insåg jag att jag somnat från alla hönsen och jag hade storhönsen ute i hönsgården, och hönan med kycklingar gick fritt. Hoppsan ja. Men det var ju ingen fara och jag drack mitt kaffe och gjorde mina vanliga morgonsysslor.

Jag backade ut bilen från uppfarten och solen stod så lågt, jag fick knivar i ögonen så jag fick kisa. Jag kommer inte mer än 100 meter och så ser jag att det sitter fåglar på vägen. Dom lyfter men en ligger kvar, jag tror ju att det är en överkörd hare eller en katt kanske och jag glor när jag kör förbi. Vänta! Det där var varken en hare eller katt, var det inte en hönsmördare?! Jag fick backa tillbaka, och jo minsann! Där låg en jättedöd mård! Jag vet inte när jag var så glad klockan halv 6 på morgonen? Men nu var jag verkligen glad, alla hönsen och kaninerna lever, men den jäkeln var säkert på väg hem till mig. Kolla på bilden, jag gör nog segertecken med? Och kolla så nära, vid träden bor jag..Nu tänker man kanske att dagen fortsätter i denna takt? Men nej. Jag blir sen med maten som ska levereras, nyckeln sitter kvar i bilen när jag ska dra den ur tändningslåset (är det jag som har en skruv lös?) mina skor tappar sulan och jag strular mest allmänt. Jag lägger det åt sidan och åker till Hörby marknad med Rocky och mamma istället. Vi käkar langos och jag får munsår. Man får väl ändå anse det som en 50/50 dag?

Döda liten bajskorv

Jag uppfostrar mina barn till att bli mördare. Jag sätter en kniv, spik, sax eller vad som helst i deras händer, och sen ber jag dom att leta efter små bajskorvar.

För jag vet inte hur många gånger jag backat undan, eller tänkt varför har hundarna bajsat här? när jag sett en sån där jäkel. Jag pratar om sniglar. Dom där bruna, slemmiga, äckliga som äter allt i sin väg.

Jag gillar djur, men nån måtta får det vara. Det här är ett helt onödigt djur som jag inte får in i nåt kretslopp alls. Lika onödiga som fästingar och loppor.

Allt började förra året, när jag skaffade mig ett trädgårdsland. Innan dess har jag inte sett en enda bajskorv. (Som rörde på sig i alla fall) Men så en dag, när jag tyckte det hade försvunnit alldeles för mycket sallad, så satt den där, på ett salladsblad, och skrattade åt mig. Ögonen stod som pittar på den så kul den hade åt mig. Men jag lärde den jäkeln en läxa, och den dog en långsam död.

Oturligt nog hade den redan berättat för sina kompisar om sin nyfunna salladsbar, och dom hade dessutom besudlat min sallad med sina parningslekar och snart hade jag fullt med små-bakskorvar överallt.

Jag dödade dom alla, (trodde jag) långsamt. Jag lärde dom riktigt att dom inte skulle komma hit nåt mer. Men dom är inte bara fula, dom är korkade också, och till och med i vintras hittade jag en som gömde sig i källartrappan bakom ett löv. Den skrattande inte så mycket när jag hittade den.

Nu har vi ju haft det så varmt och torrt så jag trodde faktiskt dom hade självdött. Men så kom det ju ungefär regn så det blev halvblött och genast började fanskapen para sig i buskarna igen. Idag har jag hittat fyra stycken under grejer som vi inte rör så ofta, och nu så sitter dom uppradade på spik utmed tomtgränsen. Sånt funkar ju på kråkor i alla fall? Nåväl, sitter du inne med nåt bättre tips får du gärna dela med dig. Tills dess springer vi runt här med diverse vapen.

Testa lite..?

Vet ni? Nu var det hiskeligt längesen sist, men jag har en bra förklaring. Vädret! Har ni nånsin varit med om mer fantastiskt väder? Det är varmt och skönt och jag är så glad. Jag är en sån som i vanliga fall brukar pricka in att jobba när det är fint väder, men nu är det ju fint alltid!

Och jag testar lite idag. Jag har nämligen ny telefon. Lite klurigare att skriva på (iPhone 5s was the best) så stavfel kan förekomma (jag är inte full)

Man kan tycka det är lite otippat att jag skaffar en ny, eftersom jag är så snål, och tanken var inte att köpa en ny. Jag hade en 6s innan och den funkade rätt bra, jag hörde lite dåligt i högtalaren men det kan jag stå ut med för ett billigt abonnemang. Den var nästan 3 år gammal och tarmen har sugit lite efter en iPhone x, men snål då som sagt. Sen blev jag nr 2 att bada i dammen. Vi hade besök i söndags. Min kusins tjej och deras lille pöjk som fyller 2 i oktober. Han hade skoj här, och han klättrade själv upp och åkte rutschkana och han körde gator, han tittade på kycklingar och kaniner och getingar, och tiden gick och vi vuxna satt och snackade. Sen var han borta. Vi kallade och gick efter där han sist sågs, och jag var rätt lugn. Jag var säker på att han satt och tittade på kycklingarna. Så säker att jag nämnde på vägen att ”vi har inte hört honom trilla i dammen i alla fall, haha”. Så kommer vi fram där han var sist, men jag ser inte honom. Jag funderar ett par sekunder på om jag ska gå mot vägen eller dammen? Vi kallar igen och jag tar ett steg fram och tittar igen. Jag ser att han sitter precis vid dammen så jag pinnar dit, lite rädd att han ska trilla i, men ändå rätt säker på att han inte ska göra det.

Sen bara ser jag hur han bara tar sig fram, och rakt ut i vattnet. Jag är så jäkla nära honom att jag tror jag är Jesus som kan gå på vattnet och bara kliver efter. Det blev kallt. Jag fick tag i ungen och tanken går genom huvudet, hur ska jag komma upp, kommer jag ut på det djupa kommer jag inte upp, kan jag simma?” Camilla får tag i Chris, som nog inte är speciellt rädd för att han kom i vattnet, utan mer för mig som inte får fram orden ordentligt, tänk kallt. Camilla drar upp mig ur vattnet och då kommer jag på att jag har telefonen i bakfickan..

Jag kutar in till Morgan som tittar på mig med världens största ögon, det bara rann av mig, och sen fick han skruva sönder telefonen. Det tog ett dygn för skärmen att rätta till sig, och högtalaren la av helt nu, men den är igång och jag kunde synka ihop gammal mobil med ny. Skönt!

Så lille chris blev den första att bada i vår damm, och jag blev bara tvåa. Så är det alltid, sist på bollen. 😉

Mygginvasion

Jag var iväg en runda i lördags och när jag kom hem tänkte jag hålla på lite i trädgården. Jag gjorde rent hos hönsen och flyttade mina ruvhönor till annat boende. När jag böjde mig ner åkte tröjan upp lite och direkt hade jag 17 mygg som stack mig. Jag gick ur skuggan för jag trodde det skulle hjälpa och samtidigt fick vi besök av farmorn och co. Det var så mycket mygg, och hungriga var dom! Vi konstaterade att det lilla regnet som kom i veckan hade gjort att dom kläckts.

På söndagen var det fint väder och jag la mig för att sola, blev svettig och gick mot skuggan i grönsakslandet och direkt blev jag fullkomligt attackerad av myggen! Helt tokiga!

Jag gav upp och körde istället till öspab för att köpa lite blommor och ett sånt där rosa körsbärsträd som jag siktat in mig på länge. Dom hade satt fram en bunke japanska träd men jag tyckte det var lite dyrt.. Så jag letade lite till och hittade hängande och konstiga namn, och jag velade och kanske skulle köpt en rhododendron istället, fast dom bara dör ju, eller en magnolia till och så blev jag så jäkla trött på mitt velande och bestämde mig för att ta den där som dom hade satt fram! Och så skulle jag bara läsa på lappen en gång till och då inser jag att det var inget körsbärsträd utan ett japanskt plommonträd. Jag gav upp där och då och köpte mig ett par pelargoner istället. Dom var billiga. När jag kom hem ångrade jag mig så klart men för att lösa mitt velande tänkte jag beställa på nätet istället. Googlar och inser att det jag tyckte var dyrt, var halva priset mot vad det kostade på nätet. Nåväl, nu fick jag svar på vad dom olika konstiga namnen betydde och jag bestämde mig för ett i modell ”häng”, lägg i varukorg och köp! Tänker tänker tänker, WEBSIDAN KAN EJ VISAS. Jag försökte flera gånger, men nej, det funkade inte.

Så jag packade in både ungar och gubbar (gubbe, jag har ju bara en) i bilen i eftermiddags efter jobbet och nu köpte det jäkla trädet. Alla blev involverade i det här trädet, utom jag. Jag bestämde plats och sen skötte småttingarna resten. Sen kom myggorna. Jag hämtade myggmedel och smörjde in oss alla, det hjälpte inte. Dom var helt tokiga men jag ville ha ner det där trädet i marken, men jag fick erkänna mig besegrad när hunden liknade en majskolv. Det här är det värsta jag varit med om sen Limhamn 2011 när Vera blev biten blodig och Tengil fick åka akut till djursjukhuset för han var så biten att han fick en allergisk reaktion.

Nästan bud på att köpa den där myggdödaren för tretusen spänn va?!

Typiskt bra helg

Oj vad vi har haft sol i helgen, i love it! Igår satte vi potatis och meckade med trädgårdslandet. Rocky sådde blommor och Morgan, Tobbe och far grävde avlopp hela dagen. Man skulle ju inventera avlopp i vinter och så klart åkte vi på att infiltrationen skulle bytas. Sjukt tråkiga pengar där det kostade flera tusen bara att få planen godkänd av Kristianstads kommun. Min pärlhönetupp gick ut i torsdags och kom aldrig mer tillbaks men det flyttade in två nya.

Idag var planen att ut och gå. Nu när jag vet att Askas höfter är ok, och mer än ok (!) kan vi börja motionera på riktigt. Jag tänkte att jag kunde köra Nikki i vagnen och så kunde vi ha ett stopp hos Irenes loppis i hörröd. När Rocky fick höra vad vi skulle göra ville han absolut med, jag berättade att det var långt att gå och jag ville inte höra gnäll! Efter 200 meter ville han vända…

Aska hade fått klövjeväskan på och det var Rockys ansvar att hålla i kopplet. Vi hade en lång diskussion om hur tilltalar en hund, och alla andra också för den delen, den där gnälliga rösten går mig på nerverna. Han fick lite godis i fickan och jag njöt så när jag såg dom. Jag har verkligen valt rätt ras.

Vi hittade lite sniglar som vi tyckte det kunde vara bra att ha hemma, dom höll inte med och gjorde allt för att rymma. Jag hade några med hem iaf och dom ska nu fungera som mördarsnigel-uppätare. Hoppas jag.

Jag tog Aska för vi skulle passera ett hus där jag har varit med om att det har kommit ut en hund. Då var det Vera och jag lyckades avvärja det hela. Ingen såg ut att vara hemma och det var jag glad för. När vi var mitt för huset hörde jag hunden där inne men det var ju lugnt. Eller…? Vi var förbi och en bra bit förbi när jag hör hur den kommer skällande ut från huset. Det var en bc och det lugnade mig lite för dom brukar ha så bra koll och jag trodde den mest ville skrämmas och stanna på tomtgränsen så jag fortsatte gå, men nästa gång jag vänder mig inser jag att den inte kommer att stanna. Den springer fram till Aska och jag tänkte se hur det går, men den hunden har svansen rakt upp och den ser inte glad ut iallafall. Det gör inte Aska heller för den delen och jag tänker bara att det här kommer inte sluta bra. Jag säger kom Aska och tar lätt i kopplet och pang där rök dom ihop! Jag får in Aska till mig och gör allt med mitt kroppsspråk för att få den att gå, och om det nu inte skulle räcka så gapar jag åt den att gå , gå härifrån! Sen kom jag på, jag har ju en liten hund nu, så jag tog henne under armen och motade bort hunden. Sjukt smidigt rasval (igen!)

Ägaren kommer ut från huset och får in hunden, och hon ber så mycket om ursäkt. Jag stannar inte ens, för där står jag med en hund som var lite osäker på andra hundar sen innan, och två chockade ungar. Dom fattade ju ingenting. Stackare.

Efter det här fick jag locka Rocky med kakor för att han ens skulle fortsätta gå, han höll ju på att avlida! Han ville byta vagnplatsen med Nikki men där var hon snål. Han var så trött att han inte orkade äta mer än en kaka hos Irene och sen fick han stanna där när jag gick hem. Han fick skjuts hem med Anders och det var en stor grej för honom!

När vi kom hem fortsatte vi hålla igång och jag sådde morötter och majs, tvättade vaktarnas gamla hus och dom fick flytta ut för i år. Jag gjorde en inventering och jag har två tuppar och två hönor, så jag tror jag ska köpa ett par hönor till på söndag.

Igår var det ett år sedan Aska flyttade hem till oss, kommer ni ihåg det här?Bilden är visserligen tagen 6/5 men jag kände viss stress över att vitsipporna kanske är utblommade tills dess, så här ser det i alla fall ut idag.

Lilla A-hunden

Den enda hund jag röntgat förut är Vera. Då var jag lite imponerad över att det gick snabbt att få resultatet. På den tiden skickades allt via brev och man fick ett intyg typ. Idag ligger allt på skk’s hemsida och det borde gå snabbt att få svar.

Det tog en vecka att få det på papper, för 7 år sedan. Idag tog det en vecka att komma in på nätet. Och resultatet? Ja det kunde inte bli bättre! Så ikväll ska vi fira med ostbågar och vin. Aska tar det hela med lite mera ro. Grattis till oss och grattis kennel Brinks Notorious till ett fantastiskt resultat!