Sömn

Vet ni, jag har inte sovit tills jag vaknat av mig själv sen augusti! Det var en fördel med att jobba oregelbundna tider. Jag går upp 6:10 varje måndag till fredag, och varje dag längtar jag till helgen. 

Sen kommer helgen och inte fan får jag sova ändå. Morgan går upp kl 6 varje morgon, och det har han gjort i flera år. Det är precis som att hans kropp är inställd på det för 6:15 VARENDA JÄKLA LÖRDAG OCH SÖNDAG börjar han låta. Och det är inte vilket läte som helst. Ni kan ju tänka er hur en karl låter när han snarkar, så låter det INTE. Utan tänk istället hur det skulle låta om näsan var totalt full av snor, och så ska man försöka andas ut genom allt snor. Så nån blandning av gurgling, samtidigt som det smäller på nåt vis? Oerhört irriterade ljud. 

Jag har läst om teorin ”pungen över rövhålet”, och den kan nog stämma till viss del. Han ligger alltid på rygg när lätena kommer, och ni ska bara veta hur många gånger jag sparkat på honom för att han ska vända sig. 

Imorse låg han faktiskt på nåt annat håll, och jag vaknade inte av honom. Istället var det så att jag glömt stänga för hönsen igår kväll vilket resulterade i att tre tuppar gol så fort dom såg solen. Gah!

Det här med helig sömn har jag fört över på våra barn, som tur är. Det är oerhört sällan man vaknar av dom. Rocky är till och med så duktig att om han vaknar först startar han tv:n. Det har hänt att han fixat frukost själv också. Nu ska jag bara lära honom att alltid sova på magen med. Två barn lika trötta som mor sin.